annabackhouse

Denna helgen har min kära mor och hennes fästman blivit äkta makar. Vigseln hölls vid en sjö, i solskenet, med närmsta släkten närvarande. Vår dotter hade äran att vara brudnäbb. Det var en stolt liten flicka, som i en underbar klänning och med vackra blommor i handen stod bredvid mormor och "morfar". Brudparet strålade ikapp med solen. Det var ett ögonblick att minnas.

Efteråt bjöds på exotisk planka och tårta med kaffe i församlingshemmet. Fräsch mat, ljuvlig chokladtårta, prat, sång och minnen. Grattis mamma och S! Jag vet att ni kommer att ha det bra tillsammans.

Barnen leker uppe i TV-rummet efter lunchen. Dottern sitter på en filt och är omgiven av gosedjur och kuddar.Hon är "ute och campar". Sonen grejar med sina favoriter för tillfället; bilar och traktorer.  Han har nyss slagit på TV:n och ljudet är ganska högt. Van som man är vid bakgrundsljud tänker jag inte nämnvärt på TV-volymen. Då kommer det från dottern:
" Kan du vänligen sänka ljudet?"

Kanske inte direkt det man förväntar sig från fyra-åringen. Det brukar oftast låta:
" Höj ljudet! Jag hör inte vad dom säger!"

Men... liten börjar bli stor. Eller är det kanske bara öronen som vuxit?


En annan med stora flax...

Eleverna på "min" skola skulle ut på vandring idag. Tanken var att de skulle gå en sträcka i skogen som tar ungefär tre timmar effektiv tid. Jag deltog i denna aktivitet för att få träffa mina elever under lite mer "avspända" förhållanden än en vanlig lektion i skolan. Jag hade inte heller träffat mina kolleger (förutom en) sedan jag blev sjukskriven. Det var med blandade känslor jag åkte till skolan. Kul att träffa barnen och att vara ute och röra på sig, men lite jobbigt att svara på frågor om hur man mår och så.

Vi startade på skolan vid strax efter åtta, och var framme vid målet kl. 11.30. Promenaden i sig var helt OK, mycket uppför, ganska mycket vegetation som man fick ta sig igenom, även blött på sina ställen, men överlag en skön tur. Men, vad barnen PRATADE! Några av mina flickor tog mig under armen och sen pratade de i munnen på varann i säkert en timme. Mina öron höll på att trilla av... de hade nog lite mycket att ta igen, kändes det som. Jag som inte jobbat på mer än två veckor kände att jag vant mig av med detta babbel. Blev jättetrött av allt prat.

Väl framme vid "slutstationen", en badplats, fick vi hamburgare och bröd, och en stor del av eleverna BADADE! I en sjö med 15 grader varmt vatten. Hu! Skulle jag ALDRIG göra...

När vi skulle hem hade det blivit nåt fel med bussbokningarna, så det kom inte tillräckligt med bussar. Jag blev sen hem och hann precis hämta våra barn hos dagmamman i tid. Sen väntade en tur in till stan, inköp av skor till dottern och veckohandling på Ica MAXI.

När jag kom hem, 17.30, fick jag min första kopp kaffe på hela dan. Det var på tiden!  Imorgon ska vi ta det lugnt, jag och barnen. En slappar-förmiddag får det bli. Längtar redan...

Tittar på dokumentär om Felix, bärare av en dödlig sjukdom, som fått en lillasyster delvis för att hennes blodstamceller från navelsträngen ska kunna rädda storebrors liv.

Vad ska man tycka? Är det rätt att på konstgjord väg ta fram ett barn som (delvis) föds för sitt syskons skull? Ja. Mitt enda svar är JA. Om nu familjen ändå ville ha ett barn till, kan det väl inte vara fel att påverka naturen så att ett annat barn i familjen kan överleva. Det är ju bara en bonus.

Eller vad tycker ni?

Nattning av omöjlig fyra-åring som har napp-abstinens:

Vi läser saga. "Lilla Anna och överraskningsfröna". Lyssnar på barnvisor. "När trollmor har lagt..." och "Nu i ro slumra in... ". Dottern vill att jag ska ligga bredvid henne en stund. Jag lägger mig ner. Pussar henne på kinden. Hon ler och pussar tillbaka.

" Nu är vi med i Klubb Kärleken" säger hon glatt.

 Sen ska hon bara flytta på några grejer på sin prydnadshylla. Och hämta ett gosedjur. Och visa en teckning. Och tusen andra saker. Till slut ger jag upp och säger åt henne att hon får somna i vår säng. Inte ens det duger. Hon börjar föra oväsen så jag är rädd att lillebror ska vakna. Får ett utbrott och säger ifrån ordentligt.

Fem minuter senare sover flickebarnet sött i vår säng. Före 21.00. Nytt rekord sedan vi slopade nappen. Det går åt rätt håll.

Läser just nu en inte helt ny bok, men ändå den senaste, av Viveca Lärn. Hon som skrivit om folket på Saltön, ni vet. Boken heter " Aprilväder" och är den sjätte i serien. Har ni läst de andra och gillat dom så lär ni inte bli besvikna.

Det har kommit en ny familj till Saltön. De öppnar en restaurang, Lycktan. Jo, den heter så. (Fråga mig inte om det är en medveten felstavning eller nåt slags hopkok av lycka och lykta).  Familjen är från Turkiet, och dottern Sakine spelar en ganska stor roll i handlingen. Till ön kommer också Ludvig, son till musseldykaren Bengt. Bengt är omgift med Johanna, som tidigare var tillsammans med Blomgren. Tobakshandlaren Blomgren har istället återvänt till matglada Emily. Lotten i hälsokosten sällskapar med smyg-alkoholisten Tommy. Sara, McFies änka, återvänder med dottern Selma. Hon blir vän med Frasse kock på Lilla Hunden. McFies syster Gertrud är ihop med ägaren till Lilla Hunden; Kabben. Och sen har vi Baskermannen, eller Henry, som han egentligen heter. Han förföljs av konstnären Denise Johansson, som fått för sig att Baskermannen är miljonär...

Hängde ni med? Läs själva och ta reda på hur det går...


                                                             
                                               

Det finns många saker i livet som gör en glad. Men tyvärr också en del som gör att man blir på sämre humör. Läste om hur man ska tänka sig lycklig här.

Det som jag fastnade för var främst att se det positiva i livet och upprepa det för sig själv ofta. Jag tror också att det är oerhört viktigt att berömma sig själv, SE att jag gjort en massa bra.  Om sen en negativ tanke dyker upp; gör något aktivt för att distrahera tanken, genom att fixa nåt som behöver göras, motionera eller ringa en vän som får dig glad.

Jag blir lycklig när sonen kommer fram till mig och vill ha en kram. Eller när maken har fixat disken utan att jag har påpekat att det behövs. Dottern gör mig glad när hon säger: "Mamma, jag älskar dig". Goda vänners sällskap gör mig glad.
Så, vad gör dig lycklig?

Nu är jag klar. Med fönsterputsningen, alltså. För denna gången. Jösses, vad bra jag ser ut! Eller, jag menar, vad bra man ser allting utanför...

Nu ska jag glädjas resten av dan åt att inte behöva tänka på fönsterputsning på minst ett halvår. Och INTE tänka på allt annat som skulle behöva fixas heller. Nä, nu har jag varit duktig så det räcker för den här veckan. Dags att göra ingenting. Att det ska vara så svårt...

Idag har jag påbörjat  ett sånt där roligt projekt som man verkligen ser fram emot; FÖNSTERPUTSNING.

Visserligen är jag knappt halvfärdig än, men bara vetskapen om att jag har startat känns riktigt bra. Förhoppningsvis blir jag klar på nedre plan idag, och sen kan jag ta resten imorgon. Yes! Ett dåligt samvete som kan raderas för ett tag framöver. Me like...

 
                  
                                       (Riktigt så här farligt är det inte hos mig.)


 

När jag var hos frisören igår frågade jag precis innan hon var klar om hon hade hittat en massa gråa hår. Man tänker ju att det borde inte vara så många. Jag är ju inte ens 35. Men hon bara :
" Ja, det var en del."
Och där gick ridån ner! Jag blev nästan chockad. Inte för att jag hade några gråa hårstrån, utan för att jag insåg att jag inte är 25 längre. Och för att jag inte haft "tid" att se dom själv.
Nu känns det som om jag fick några till grå bara pga tanken...

Undrar om det är arv eller miljö som påverkar åldrandet mest?

Nu har jag varit hos frisören. Inte alla som tar emot vid 21.30, men det gör min. Dessutom har hon salongen 1 km hemifrån. Perfekt.

Alla andra sover. Men det är klart; klockan är ju 22.35 så konstigt vore annars!

Godnatt!

Kl.20.20 Nä. Det är ingen av dom små som sover än. Men sonen har "sjungit" en klagovisa senaste 5-10 minuterna, så han börjar nog inse vem i huset som är mest envis. Dottern har sysselsatt sig med pärlande den senaste timmen. Synd att hon har typ 10 000 pärlor till ...

Nu. Sover sonen. Klockan 20.30. Någorlunda. Men dottern har inga som helst planer på att sova just nu. Det är den där förgrymmade nappen. Vi vill inte ha tillbaks den, men det vore skönt om hon kom till ro nån gång...

Uppföljning kommer senare.

Vi var och fixade ett par väldigt söta skor till dottern för några veckor sen eftersom hon ska få äran att vara brudnäbb vid en vigsel. Dessa skor har hon sen gått runt i hemma, då jag sagt att hon gärna får "gå in dom", inomhus. Lilla damen tar nog varje tillfälle att ha dom på sig, helt enkelt.  Hur som helst, lillebror fattade också tycke för dessa eleganta skor. Det bar sig inte bättre än att han snubblade runt i dom uppe vid TV:n, och sen är den ena skon spårlöst försvunnen. Det var tre dar sen. Nu har jag vänt upp och ner på allt här hemma, men skon FINNS INTE!

Det är väl bara att ge sig och åka till affärn igen... och jag slår vad om att när vi fixat nya skor så dyker nog den andra upp också. Ni vet hur det är. När man slutat leta, det är då saker visar sig.

Nu börjar det bli lite långrandigt, det här med sovstrulet.

Först hade vi natten till lördagen när maken snarkade och sonen var vaken. Sen var dottern vaken sent på lördagskvällen för att hon slängt sin napp och ångrat sig. Taskigt läge! När hon till slut somnat dröjde det bara två-tre timmar, sen var hon vaken igen och tjöt över sin "älskade" napp. Det tog ett bra tag innan hon somnade om. På söndagen var vi ju iväg till stan över dan, och ungarna somnade i bilen på hemresan. Klockan var över halv elva innan de somnade om på kvällen. Smidigt att få upp dom till sju idag då ...och stackars maken som var tvungen att gå upp vid 04.10 idag!

Ikväll önskar jag mig två lagom trötta barn som somnar efter vanlig nattning vid sju-tiden. Is it too much to ask for?

Var med barnen i Stadsparken i Jönköping tillsammans med vännerna C och F med barn. Det var inte bara vi som tänkt oss en utflykt till Stadsparken denna söndag. Det vimlade av barn (och vuxna) överallt. Barn som skrattade, barn som sprang. Barn som klättrade och barn som grät. Och solen sken. Det var precis LAGOM varmt, som vi svenskar gärna kallar det. Ingen kall vind, men inte heller så varmt att solen brände. Våra små klättrade, sprang, gungade, åkte rutschkanor och lekte i sanden. De hade en höjdareftermiddag, helt enkelt.

I denna park finns förutom vacker natur och ett gigantiskt lekområde även flera djurhagar. När vi gick förbi getter och små killingar fick barnen mata killingarna med sånt som växte intill i grönområdet. Vår lille kille tjöt av förtjusning när killingarna åt hans maskrosblad. På tal om mat; vi hade med korv för grillning. Vad det smakar gott med grillad korv när man har varit ute ett par timmar! Värsta kulinariska upplevelsen! Och kaffet efteråt var inte heller fy skam. Innan utflykten var över tog vi förstås en tur till glasskiosken. Pricken över i:et.

När vi kom hem hade jag två barn som sov i bilen. Mindre lyckat. De sov sig i form för kvällen, så nu är jag glad om de somnar före tio ...men det är inte troligt.

Medan jag varit iväg med barnen hade maken och vännen M jobbat flitigt. De hade tagit ner ett träd, och skrapat bort mossa på hustaket och i hängrännorna. Jag älskar er, killar!

Dags att FÖRSÖKA få busfrö ett och två i säng...

Under tidigare nämnda tur till Gränna var det en rejäl bilkö som mötte oss när vi var på hemväg igen.
" Titta, vilken bilkö!" sa jag.
Dottern funderade en kort stund och utbrast sen:
" Ja, den är kul att titta på, men inte att vara i! "

Så sant som det var sagt...

Var ute och åkte bil med dottern. Vi körde förbi Gyllene Utter, ett hotell vid Vättern, strax söder om Gränna.
" Är det där Gyllene Uttern?" frågade dottern.
" Ja, det där bruna huset är Gyllene Uttern" svarade jag.
" Men, det är inget hus, det är ju ett hotell! " sa dottern .

Som så många gånger förr underskattar jag mitt barns intelligens. Att jag inte lär mig... 

                                                                                          

Dottern står med ett glas mjölk framför sig. Hon säger (ungefär som i Fucking Åmål då Elin säger att det blir mycket Oboy om man blandar i två glas och sen tar allt i ett stort) att " om man häller vatten i mjölk blir det mer mjölk". Ja, jo, eller, Mini-mjölk, kanske...
Blä!

                                                                          

Dottern drog av ridkläderna efter dagens lektion och hämtade ett par trekvarts-byxor och ett linne. Sen tog hon fram cd-spelaren och satte igång en cd. Hon försvann och kom tillbaka med KNÄLÅNGA strumpor.
" Varför ska du ha så varma strumpor till dom där kläderna? undrade jag.
" Men, det är ju mina danskläder! " sa lilla fröken irriterat.
Tänkte inte på det... 

Den senaste natten var en av de sämsta på länge. Först somnade jag i och för sig ganska fort, omkr 22.30. Men jag vaknade en LITEN stund senare av att maken somnat och snarkade så att taket på huset höll på att lyfta... jag vet att han är extremt förkyld så det var inte oväntat, men inte mer välkommet för det.  Kände också att det blivit lite för mycket kaffe under kvällen, så magen var inte glad. Sprang på toa tre gånger innan det började kännas bättre...

Det gick inte att somna om i sovrummet pga snarktortyren, så jag masade mig ut på tv-soffan och lade mig till rätta. Låg och funderade över framtiden (förändringar på jobbet) och det var inte smart. Man tänker inte särskilt positivt mitt i natten. Lyckades till slut slå bort de tankarna och somnade kanske vid ett-tiden.

Vaknade vid halv fyra av att sonen var vaken och missnöjd. Maken sov som en sten (ovanligt...) så det blev till att gå upp och byta blöja och fixa välling. Strax före fem somnade grabben om och jag försökte mig på att sova i vår säng igen. Vid sju hade lilleman sovit färdigt. Det var han nog ensam om! Som tur är gick maken upp och jag fick sova ett tag till.

Läste här om Sarah Gronert, en tennistalang som anklagas för att vara man. Hon SERVAR FÖR BRA för att vara kvinna, hävdar en tennistränare. Tjejen ifråga föddes med både manligt och kvinnligt könsorgan, men opererade bort "det manliga organet" för ett fåtal år sen. Nu är hon alltså både biologiskt och juridiskt 100% kvinna.

Vad kan denna anklagelse bero på? För Sarah ser ut som en kvinna. Jag tror det handlar om ren och skär avundsjuka. Vad tror du?

Dottern kom nyss och ville sitta i mitt knä vid datorn. Jag är inte så förtjust i att ha henne i knät just här, för om jag håller på och skriver blir det obekvämt. Hon envisades och jag gav mig. Lilla damen hade bara hunnit sätta ner rumpan i mitt knä när det kom ett brak från byxan...

" Du behöver väl inte komma hit och sätta dig och prutta på mig! Det kunde du ha gjort innan".
" Men, dumskalle! Då behövde jag ju inte!" blev svaret.

Ja, vad säger man då?

Alltså, det märks att maken och jag haft sällskap ett bra tag. Vi känner varann väldigt väl, och tänker många gånger ganska lika. 
När jag har varit och laddat kaffebryggaren (utan att han vet om det) säger han ofta:
" Ska vi ta lite kaffe? "

Tidigare idag, när vi åt lunch satt jag och tänkte att det kändes som lördag fast det bara är fredag. Precis ögonblicket därefter sa maken:
" Jag tycker det känns som lördag fast det bara är fredag".
Jag höll på att skratta ihjäl mig.  Tankeöverföring, eller vad då?

Karl-Magnus, Jan-Olof och Per-Jörgen. Tre av de manliga bönderna i nya säsongens " Bonde söker fru" har dubbelnamn. Har män med dubbelnamn förtur i serien? Eller är män med dubbelnamn överrepresenterade bland bönderna i Sverige?

Väldigt viktiga funderingar, jag vet. Men nåt ska man ju använda de små grå till...

                                                            

                                                             Alltid lika glada Linda Isacsson leder åter igen " Bonde söker fru".
                                                               

Försökte sno åt mig några minuter till hushållsarbete (det är ju verkligen nåt man längtar efter...NOT) då dottern skulle duscha. Sonen skulle sitta på toa en stund och "försöka kissa". Jag började plocka med disken och hörde glada skratt från badrummet. Det är då MAMMA-RADARN går på... barn som bus-skrattar brukar betyda nåt. Gick in till badrummet. Då såg jag att sonen var rejält blöt där han satt på toan. Dottern hade skvätt ner lillebror så mycket hon kunde från duschen. Och golvet. Rackarns busunge!

Bonus: hela badrumsgolvet blev torkat en extra gång denna veckan.

   

Jag tror att sonen försökt sätta världsrekord i fall idag. Eller illvrål.

Han  gick ut hårt redan före frukosten, då han trillade ner från skohyllan som han valt att använda som stege. Äääääääääääää. Sen trillade han ner för verandatrappen på vägen ut i trädgården. Äääääääääää. När han varit ute en stund trillade han där han stod. Äääääääääääää. Inne igen ramlade han från syrrans fåtölj. Ääääääää. Efter maten gick vi ut igen. Då trillade han av rutschkanan. Ääääääääääääääää. Nästan ställe var gungan. Ääääääääääää. På altanen skulle han flytta sin Bobbycar, snubblade och föll. Äääääääääää. Vid stenplattorna tappade han balansen på trehjulingen. Ääääääääääää.

Det var nog allt. Och då har han ändå INTE ramlat från soffan eller matstolen idag. Eller vår säng.

(Äääääääääää = illvrål)


                                                          
                                                                 (Guinness rekordbok  i 1991 års version).

Jag är ingen vän av trädgårdskötsel, men det nödvändigaste får man ju fixa ändå. Har passat på att dra lite maskrosor när jag ändå var ute med barnen i trädgården. Tänkte innan jag började att jag kanske borde hämta ett par trädgårdshandskar, men är man lite lat så ...

Jo då. Det är betydligt färre maskrosor i trädgården. Men mina händer blir nog inte rena förrän till midsommar, eller nåt. Att man aldrig lär sig!

                                                                     
                                                                          (Bild lånad av Monica J.)                     

                         

Idag var det åskväder igen. Denna gången var det bara lite svagt mullrande på avstånd, men dottern blir i alla fall orolig. Hon tycker inte om "ÅSKAR".

Tyvärr vet jag vad den oron kommer ifrån. Det är antagligen jag som överfört min rädsla för åska och blixtar på dottern. När jag var liten, 6 år (tror jag) var jag med om att blixten slog ner i min farmors grannes ladugård. Jag såg bara ett enda stort eldhav och alla djuren som var instängda skrek fruktansvärt. Detta är inget man glömmer i första taget, så varje gång det är oväder med åska och blixtar får jag för mig att det kommer hända igen. Visst, mitt förnuft säger mig att det är osannolikt att jag kommer att uppleva ett nedslag igen, men sannolikhet är inte det samma som sanning...

Så idag när det kom några smällar försökte jag som vanligt att behålla lugnet, men man kan inte lura barn...

Igår tvättade jag lakan eftersom jag bäddade rent i alla sängar dan före. Jag hängde lakanen ute, då det blir så härlig, frisk doft av tvätten som har fått torka utomhus. När kvällen närmade sig var jag inte säker på om de hunnit torka, så jag tänkte att de skulle få hänga tills jag skulle gå och lägga mig... sen tänkte jag inte mer på det. Precis när jag skulle lägga mig insåg jag att de hängde kvar där ute, och då orkade jag inte hämta in tvätten. Jag chansade på att det inte skulle regna inatt, men förstod att jag antagligen skulle ångra mig. När jag gick upp imorse såg jag direkt regnet som strilade retsamt ner för fönstret. 

Murphy´s lag existerar, jag är övertygad! Och jag slår vad om att om jag INTE haft tvätt ute så hade det inte kommit en droppe...

Har ni tänkt på vilka vanedjur vi människor är?

Funderade på detta när jag stod i duschen. Varje dag gör jag allting i samma ordning; tvättar kroppen i samma ordning, tar på byxorna med ett särskilt ben först, borstar håret likadant som jag brukar, dukar fram frukosten i en för mig given ordning, borstar tänderna i en viss ordning, osv.

Undrar vad som skulle hända om man tvingades ändra sina vanor? Hemska tanke...

Jag HATAR att gå igenom posthögen. Det är mest bara en massa räkningar, reklam (=skräp), och tider för besiktning av bilar, tandläkarbesök, osv. Sällan får man nåt skoj. Det skulle vara lönekuvertet eller grattiskort då. Men annars. Nä, postgenomgång är mer arbete än nöje... bombardera gärna min postlåda med trevlig post! ( Ja, ni som kan min hemadress, vill säga).

         Mera rolig post, tack!

Det är fantastiskt vad mycket det kan göra. Som ett mirakelpiller. Att få somna utan tankar på jobbet, sova ostört (inga barn som gnäller, eller make som snarkar) och känna sig utvilad när morgonen kommer.

Jag tror att jag har RÄTT mycket sömn att ta igen. Har inte sovit ostört mer än enstaka nätter sedan hösten 2004. Det blir ju oftast så med små i familjen och med ett jobb som engagerar. Fast det kanske är som syrran brukar säga: " Sova kan man göra i graven! "

                   

Såg på nyheterna att det blivit en trend bland unga som skär sig att lägga ut sina bilder på nätet. Att må så dåligt att man måste skära sig för att lindra smärta är tragiskt nog. Att sen dessutom exponera dessa bilder på nätet för att andra säkert ska se, hur sorgligt är inte det? Och vad gör samhället för att hjälpa dessa  "sjuka" själar?

Läste en intressant artikel om val av namn på våra kära barn. Kom att tänka på hur det var när vi väntade våra två små. Då ville jag under båda graviditeterna gärna berätta för andra vad vi tänkt att barnet skulle heta. Det var liksom bara ännu en rolig sak med att vänta barn, att få fundera ut namn och sen berätta dessa för vänner och bekanta.

En jag känner som väntar barn nu vill inte berätta vilka namn de valt till sitt barn, för att slippa få kommentarer som kanske ändrar deras planer. Det kan jag självklart acceptera, men själv skulle jag inte klara att hålla tyst. När det kommer till själva valet har vi tagit namn som är korta, enkla, svenska, passar ihop, och finns i släkten. Dotterns namn bestämdes väldigt tidigt, då vi valt att ge henne ett namn som hennes avlidne morfar tyckte om. Sonens namn fanns också med tidigt, och kändes fortfarande helt rätt när han tittade ut. Vad barnen heter? Nä, det talar jag inte om. För deras skull.

Jag tror att alla människor ljuger ibland. Även en liten vit lögn är ju en LÖGN. Oavsett om du serverar den för din partner, mamma, en kollega eller ditt barn. 
 
Jag har väldigt svårt för att ljuga. Det känns liksom inte bra i magen. Mitt dåliga samvete sätter oftast stopp. Men visst har det hänt. T ex  om saker man skulle gjort, men glömt, eller för envisa telefonförsäljare.

Enligt denna artikel ljuger vi mest om ÅLDER, ALKOHOL och SEX. Vad ljög du om sist?

Frukostdags. Dottern satt och plockade med några Cheerios (frukostflingor) som hon skulle äta tillsammans med mjölk.
" Titta, mamma! Jag gör PÅSKVILJOR! "

                   

Såg på nyheterna nyss att Migrationsverket vill utvisa en syskonskara från Kongo. Det är tre pojkar, 14,13 och 7 år gamla, som riskerar att skickas tillbaka till Kongo helt ensamma. Deras far, politiskt aktiv i hemlandet, stack och då flydde familjen till Sverige. När mamman fick veta att de skulle utvisas gick hon under jorden.

Dessa barn har svikits av både sin far och sin mor. Och nu verkar inte Migrationsverket heller förstå vad barnen behöver. Vem ska stå på deras sida då?

Sonen, som blev två år i februari, har börjat prata så mycket den senaste tiden. Tidigare ikväll satt han i säng och rabblade:
" E...... lillar mäm" (storasyster gillar mig) ungefär 7-8 gånger i rad. När vi tittade i en bok med olika bildteman kunde han ord som gris,elefant, lejon, flygplan, ballong, cykel och spade. 

Så fort han sitter intill datorn kommer flera ivriga: " Mea attorn!" ( Mera traktor). Han vill titta på traktorer på Google.

Många tycker säkert att det inte är särskilt märkvärdigt att en kille på två år pratar tre-ordsatser. Men barn utvecklas så olika. Dottern började prata mycket redan när hon var ett-och-ett-halvt, och då sonen inte sa många ord före tvåårsdagen börjar man ju undra när orden skulle komma. Nu är de här! Med råge.

Precis innan lilleman skulle sova började han upprepa nåt: "acka, acka, acka..." Jag kunde inte begripa vad han menade. Sen fattade jag till slut. Stackarn var hungrig och ville ha en macka...

Visst vet vi att barn imiterar vuxna. Men de härmar också sina syskon och andra barn i deras närhet.

När barnen var ute och gungade hade dottern tuggummi i munnen och sonen hade fått sin napp eftersom han nyss slog sig. Dottern spottar helt plötsligt ut tuggummit rakt framför sig. Då är sonen snabbare än blixten och spottar ut sin napp likadant.

Vi satt och åt kvällsmat. Barnen var nästan färdiga. Sonen hade fått de sista majskornen eftersom han älskar majs. Han plockade kornen ett efter ett, lade dom på skeden och räknade: " åtta, nie, åtta, nie, åtta, nie" . Gissa vem mer som brukar räkna högt här hemma? ( Nä, det är varken jag, maken eller katten) .

Tog en promenad. Det envisa regnet under förmiddagen hade gett vika, och solen trängde igenom molnen. Jag uppslukades av allt omkring mig; blomdofter, humlor som surrade i ett kastanjeträd, bofink och blåmes som försökte överrösta varann med skönsång, smörblommor och vitsippor vid vägkanten, några hästar som förnöjsamt betade i en hage i dalen nedanför vår by och en glänsande koltrast som flög förbi. 

Kan man bli annat än salig?


Ps. Inga älgar i sikte...Ds.

Idag har jag nog inte en av mina bästa dagar. Först snubblade jag på ett par skor som sonen slängt ner i källartrappen. Jag skulle sortera tvätt och höll i en som vanligt överlastad tvättkorg. När jag hade fem trappsteg kvar slant jag på skorna och satte mig på ändan, med korgen i knät.  Blir nog ett fint blåmärke i ändalykten. Lite senare skulle jag hjälpa sonen av från sin matstol. Han klamrade sig fast på stolen, varpå den välte RÄTT NER PÅ MIN VÄNSTRA STORTÅ. Jag kämpade för att inte börja gråta (varför gör man så egentligen?) och kom undan med en tår i ögonvrån.

Nu ska jag gå ut och gå. Vet inte om jag törs. Kanske blir jag nermejad av en älg eller nåt? 



                                         

                                                          Stridslysten?

Igår började det kännas som om vädret höll på att bli betydligt bättre. Den isande vinden som gjort att man knappt velat vistas utomhus de senast veckorna var borta. Det var soligt och nästan vindstilla. Man började hoppas på sommarväder...
... och imorse när jag tittade ut genom fönstret såg jag bara REGN.

Idag blir det innesittar-mys med varm dryck, en skön filt och nåt bra att läsa. Lika bra att GILLA LÄGET, som man säger.

                                                                

Sitter med sonen i knät. Andetagen är djupa. Han sover så gott som bara små barn kan göra. Synd att klockan är över tre på eftermiddagen. Nu kommer han att vara vaken till nio eller nåt ikväll. Men, jag måste bara snusa lite mer i nacken innan jag gör några allvarliga försök att väcka gossebarnet... snart är han väl 12 och vägrar sitta mammas knä.

Mm.....

Skrattade gott när jag läste denna artikel om en småfet ekorre som fastnade med " skägget i brevlådan". Att ekorrar äter både det en och det andra visste jag om, men att ge sig in i en fågelholk var väl ändå lite osmart. Låt oss hoppas att samma ekorre inte blir sugen på honung nästa gång...
                                                              

                                                                (Bild lånad av Peter Wikström.)

Lilleman har de senaste dagarna fått för sig att han inte ska ha blöja. Det är väl i och för sig bra, då han är två år och skulle kunna börja pott-tränas. Men, han är inte särskilt intresserad av att sitta på pottan, eller på toa för den delen. Igår köpte jag ny potta till lille herrn, en svart. Coolt! Tänkte jag. Men sonen tycks vara måttligt intresserad även av denna nya, egna potta. När jag ställde fram den började han med att nysa i den. Sen satt han med den i knät och tittade på TV.

Uppenbart är att han njuter av att vara nakenfis. Så klart.


Jag minns att dottern inte heller var så glad i sin potta, trots att jag köpt en söt, röd potta, formad som ett hjärta. Ja ja, hon lärde ju sig, så det finns väl hopp...       

Tillägg kl 09.11 : Han klarade två timmar utan blöja innan olyckan var framme. Då är man väl mogen för ett riktigt försök med pottan?

Tillägg 2 kl.9.18 : Nä. Nu kissade han igen. På golvet. Hm. Nu gäller det att inte inte ge sig...
                                                            


                                                  

Var det nån som kunde motstå Norges fantastiska sångare, musikant och entertainer Alexander Rybak?? Han egenkomponerade låt överglänste alla andra, och Fairytale gjorde fullkomlig succe´. Skitsamma att Sverige kom nästan sist. Rätt låt vann.

Lyssnade på Norges bidrag i Eurovision Song Contest, Alexander Rybak. Vilken kille! Skön sångröst, musikalisk till tusen, och  med en övertygande utstrålning. Om inte han kommer bland de tre bästa blir jag mycket förvånad.
  
                                                            




                                                           

För en stund sen ringde det på dörren. Där stod jag, i morgonrock, med disk på halva diskbänken, smulor under köksbordet, och till på köpet hade några fåglar rivit upp soppåsen som jag ställt på verandan.  Men vad gör man?

När jag öppnade dörren stod en mamma till en av mina elever där, med en blombukett.( Rosorna var sådana som min man och jag valde till vår brudbukett.) Jag tvekade en sekund, och tänkte sen att " skitsamma, vad har jag att förlora", och bjöd in henne på kaffe. Det blev en snabbavtvättning, påklädning, diskröjning på någon minut, (medan min gäst underhölls av dottern och sonen) ett varv med dammsugarn över köksgolvet och sen kunde vi ta kaffet. Tur att man nästan alltid har bullar i frysen... (visserligen ICA:s, men det har ju ingen betydelse).

Vi pratade om ditten och datten, om skolan, barn i allmänhet, osv. Mycket trevligt!

TACK för att du bryr dig, M!

Alltså, varför kan inte vår son sova längre än till 06.00 på morgonen?Oavsett när han somnar på kvällen.

Den senaste veckan har han dessutom satt igång med otyget att vakna ännu tidigare, runt fem. Hallå!!! Har du hört talas om sovmorgon, lille vän? Det är tillåtet att sova efter klockan sex på morgonen. Faktiskt.

Men, kan vi göra så här: du sover till klockan sju, och så lovar jag att le upp till öronen hela vägen till skötbordet när det är dags att byta den obligatoriska morgonbajsblöjan...


                                                                 

Ja, ibland kan man verkligen undra.

Var iväg till mamma över dan, och höll på att glömma ett par grejer som skulle med. Kom på det redan innan jag hade åkt ut från garageinfarten. Hämtade det glömda, satte mig i bilen och körde iväg. Var in på jobbet för att lämna ett par papper, och fortsatte sedan resan. Insåg efter ett par minuter att jag glömt BÅDE plånbok och mobil hemma. Smidigt! Det var bara att köra hem igen. Resan ner gick bra. Efter dagen hos mamma packade jag ner några grejer som hon haft åt mig i sin handväska medan vi var och shoppade. Intet ont anande åkte jag hemåt. När jag var mitt ute på E4:an ringde mamma:
" Har du min plånbok i bilen? "
Jag kunde inte begripa vad hon menade. Varför skulle jag ha HENNES plånbok i min bil? Sen slog det mig... när jag lagt över sakerna från hennes väska hade jag råkat ta med hennes plånbok, som var väldigt lik min egen! Och jag som har mer än tio mil till mamma...

Ja, lite virrig är man allt.
 

Har ägnat en stor del av det senaste dygnet åt att lyssna på musik och spela piano/sjunga. Attans, vad skönt det kan vara!
Lyssnade på Youtube, gick sen ner, satte mig vid pianot och började plocka ut ackord för att kunna köra hela låten så småningom. Här snackar vi avkoppling! Jag njuter i fulla drag.

Fattar inte att jobbet har kunnat göra mig totalt "isolerad" , så pass att jag inte ens hunnit / känt att jag saknat musik och sång. Ska man behöva bli sjukskriven för att upptäcka sånt?

Vad är det mer som jag missat medan jobbet "ägde" mig?

Min far sa alltid att man INTE kan tävla i musik. Jag vet inte. Men det finns mycket bra musik i Europa. En del av det jag har hört ikväll låter riktigt bra i mina öron. Måtte europeerna förstå Malenas storhet. För hon är verkligen begåvad.

Pratade med dottern om vår katt Lisa som avlivades för några månader sen. Tösen sörjer fortfarande den lilla katten, och säger rätt ofta att hon saknar henne.
" När nån dör finns dom kvar här i hjärtat" sa dottern allvarligt och pekade mot sitt bröst.

Tänk, att så små människor kan vara så förnuftiga...

För tillfället har sonen ett enda intresse: " attorn". Han tittar, pekar, skriker "attorn, åka! " Om jag tar fram bilder på Google blir han helt lyrisk och kan studera dom hur länge som helst. När de kör förbi hemmavid ropar han: " Attorn tomme! Titta!"
Han stora kärlek är förstås TRAKTORER (men det hade du väl redan fattat?)

                                                   

Har fått ett besked idag som gör mig lugn inför de närmsta veckorna. Jag får tid att fundera och reflektera. Och vila.

Känner mig oerhört trött, trots att jag inte gjort särskilt mycket. Antagligen är tröttheten en reaktion på allt som varit. Nu när jag får utrymme för eftertanke och vila reagerar kroppen.

Har promenerat mycket, och tänkt. Lyssnat på fåglar, doftat på blommor och andats djupt. Låter säkert som petitesser för en del, men inte för mig.

Eftersom vi hade ett riktigt otäckt åskväder här i fredags har det inte gått att komma ut på Internet sedan dess. Bredbandsbolagets kablar en bit ut har pajat. Så nu surfar vi med vännernas mobila bredband några timmar.

TACK vänner i nöden! 

                                 


Tittade på "Robinson" igår. Har hela tiden tyckt att Angela verkar vara en tuff tjej som är både stark och smart. Kan förstå att de andra tröttnat på hennes mat-tjat, men annars verkar hon väl OK. Varför är det så ofta så att de starkaste åker ut och den svagaste vinner? Minns väl bla Jerker som vann nåt år. Ett benrangel med noll utstrålning och ungefär lika mycket idéer för överlevnad.

Kanske är inte syftet att utse den som verkligen skulle klara sig på en öde ö, utan att få fram den som tål både miljön OCH det sociala spelet ?

Nu hejar jag på Jarmo - en äkta överlevare som inte backar för nåt - så länge det är schysst spel.



                                                                Go Jarmo!!!

Hemskt, men sant. Sen jag beslutade mig för att protestera mot min arbetssituation har det hänt nåt. Nåt bra. Jag har upptäckt vad mycket trevligt man kan göra när man inte har "häcken full" med arbete. När det finns utrymme för annat än slit. När man tillåts reflektera, njuta och göra roliga saker istället för bara grubbla på hur man ska lösa det "olösliga..."

Nu har jag tid för mig och dom jag bryr mig om. Det är väl så det borde vara?

Pratade med dottern om dinosaurier. Hon sa:
"Förr fanns inga människor. Bara dinosaurier. Men sen kom stenåldern och slog ihjäl dinosaurierna med stenhammare! Sen var alla dinosaurier döda".

You learn something new every day...

Har haft en dag fylld av telefonsamtal, och känner mig nu bättre än på länge. Det börjar verkligen ljusna i horisonten. Jag känner ett lugn som jag inte gjort på länge. Kanske kan vissa onda ting leda till något riktigt gott.

Jag kommer att sova gott inatt!

Dags att säga ifrån. Nu kan jag inte ta det här mer. Inte tryckas längre ner. Det får finnas en gräns.

Nu ska jag bevaka mina rättigheter. Ingen annan gör det.

 

Såg precis att jag skrivit 600 inlägg sedan jag startade min blogg i april förra året. Himmel! Att jag har så mycket att skriva om. Men det är klart att mina barn ger mig mängder av uppslag varje dag, och jobbet sätter igång mycket tankeverksamhet. Sen får man ju ändlöst med information via media som får en att fundera och reflektera över det mesta i livet.

Får väl instämma i det som en klok människa en gång sa:
"Jag tänker, alltså finns jag."

Nu tänker jag för övrigt gå och lägga mig ...

Känner mig lite mör idag efter gårdagens strapats. Var ute med min klass på en medeltidsdag på Visingsö. Vi åkte vid åtta på morgonen med färjan, och var tillbaka i Gränna vid halv tre ungefär. Framme på ön cyklade vi (i ganska rejäl vind) ner till Näs på södra udden, där Länsmuseets personal tog emot. Vi fick en lite guidning i resterna av borgen där kungarna höll till under medeltiden, och "förflyttade" oss sedan till år 1318. Alla fick medeltidskläder och ett medeltida namn, och sedan kunde spelet börja. Vi dansade en ringdans och sen delades barnen in i grupper. Några började med att testa kämparlek, med rustning, svärd och pilbåge, några fick jobba i köket med att förbereda för dagens gästabud, andra fick pröva på att smida, och den sista gruppen gjöt kors som sattes i ett band runt halsen (för att Gud skulle skydda oss från det onda). Jag var placerad i köket, och startade med att tvätta händerna i ISKALLT vatten. Sedan skulle vi skära kött i tärningar till en gryta. Köttet var inte riktigt upptinat, så händerna blev inte direkt varmare...

När allt var klart med maten hade barnen cirkulerat på stationerna och det var dags för gästabudet. Då bjöds barnen, som egentligen spelade fattiga bönder som gjorde dagsverken åt kungen, att delta i gästabudet. Alla fick buga för en av danske kungens vasaller som kommit för att kontrollera bönderna. Sedan satte sig vasallen till bords och bönderna följde efter. Jag som spelade piga i köket hjälpte till med serveringen innan jag fick ta min mat och äta stående bredvid borden. Det smakade himmelskt med kött- och rotsaksgryta, med kryddpeppar och ingefära, och bröd med ost. Till dessert blev det fruktkompott med äpplen, päron, kanel, ingefära och honung. Efter att ha jobbat en lång stund i kylan var det ljuvligt med varm mat.

Mot slutet av måltiden fick vasallen besked att han måste fly, och bönderna uppmanades att ta sina tillhörigheter och försvara sitt. Vi dansade igen och avslutade så småningom spelet där. Efter ihop-plockning och klädbyte begav vi oss åter på cykel ner till hamnen på Visingsö, där glasskiosken besöktes. Sedan åkte vi hem till Gränna igen med färjan.
 
När vi kommit tillbaka till skolan var det bara diskning av allt vi använt vi matlagningen kvar...

Efter en dag på medeltiden känner jag att det finns en del att uppskatta i vår tid, även om vissa saker kanske var bättre då.

Det är mycket som rör sig i huvudet just nu. Det mesta handlar om jobbet. Många hur och varför. Har inget svar. Vet bara att jag måste ta mig en riktig funderare. Det går inte att blunda hur länge som helst.

Tycker att dottern haft lite oflyt på sistone. Hon har slagit i en tand så den blivit missfärgad, ramlat av en häst, haft kräksjuka, fått en sticka i handen och en i foten och troligen fått pollenallergi.... allt inom loppet av några veckor. Varför är den där ketchupeffekten inte lika påtaglig när det gäller positiva saker? Eller är det bara så att vi tar en massa bra saker för givet?

Såg lite på hur Martin Lidberg hypotiserades och gjorde en massa knasiga saker i " Jag vet vad du gjorde förra lördagen".

Alltså, fy, vad mycket dumt man kan göra i hypnotiserat tillstånd. Det här var ju bara en knäpp TV-serie, men tänk dig att vara gift med en som kan hypnotisera... vem vet vad han/hon skulle göra med en? Jag menar, tänk dig att vakna och t ex gå ut naken och hämta posten. Hoppsan... Eller ringa till sin chef och säga nåt oförskämt.... inte så lyckat.

Tur att man har en vanlig, hederlig snickare till make. Han skulle på sin höjd kunna chocka med en ny idé om hur vi kan renovera eller bygga till huset...

Såg en del på Humorgalan igår. Vilket namn på en gala som handlar om så mycket sorgliga saker. Visst, jag förstår att man försöker lätta upp stämningen i det jobbiga. Men jag tycker att det känns som om de lägger en glättig yta över nåt som ska tas på största allvar. Jaja, just namnet passar inte mig. Men annars träffar reportagen mitt i hjärtat. Jag sörjer över alla barn som inte har en dräglig tillvaro, som tvingas bli vuxna alltför tidigt, som lider.  Blir tacksam över mitt liv, mina nära och kära. Tänker att jag inte har mycket att gnälla över, trots stress och oro emellanåt.

Jag borde nog bli världsförälder - det skulle kännas väldigt rätt.

Hur lätt är det att övertyga en fyra-åring om att klä sig rätt när det börjar bli vårvarmt ute?????????

Fyra-åringar tycks tro att så fort solen visar sig kan man gå klädd som i högsommarvärme, dvs minimalt. Ett linne och en kortkort kjol verkar vara det som känns mest rätt. Att sen vindarna kyler rejält, det tycks de inte märka överhuvudtaget.

Tur att det ändå är mamma och pappa som bestämmer till sist. Annars skulle hon gå med öppna skor från första april...

Historien om allergi och hästar fortsätter. Jag trodde ju att dottern uppfattade det som "ponny-allergi" när vi pratade om hennes pollenallergi. Men vad hon egentligen trodde att vi sa var "pållen-allergi". Pållen = hästen. Shit, hon är klurig, denna ungen...
Man ska ALDRIG underskatta barns intelligens!

Vi har den senaste veckan börjat misstänka att dottern har pollenallergi, och fick det nästintill bekräftat på Apoteket i torsdags.  När vi har pratat om allergin med dottern har hon sett så bekymrad ut. Vi har inte riktigt förstått varför, eftersom den går att lindra ganska bra med ögondroppar. Igår fick jag svar på varför hon är orolig. Vi pratade om den kommande ridlektionen, och då sa hon:
" Men, jag kan ju inte va med hästar mer! Jag är ju allergisk mot ponny."


Stackars tjej! Vara så kär i hästar och så tro att man aldrig mer ska få rida...


                                                                                                                 

Hade förväntat mig en lugn och skön eftermiddag och kväll tillsammans med familjen igår. Pga en sak som hände på jobbet blev jag tvungen att sitta i telefon mer än två timmar igår kväll istället. Man kan bli irriterad för mindre... visst vet jag att sånt ingår i mitt jobb, men det var extra trist att behöva greja med just under en helgdagsafton.

Hur som helst, nu har jag ledigt, och det känns underbart! Fint väder, alla i familjen är hemma, och vi ska njuta...

Ha en skön första maj, alla mina vänner!