annabackhouse

Vad har ni gjort med denna söndagen?

Jag har grejat lite här hemma, ni vet det vanliga (disk, tvätt, städning, etc.) Pratade sen med en kompis som också jobbar som förskollärare. Vi har alltid så mycket att diskutera som gäller jobbet. Brukar ofta konstatera att svårigheterna är precis likadana där som här. Kanske inte mycket till tröst, men igenkänningsfaktorn är hög.

Efter lunchen har maken och jag varit ute med barnen i pulkorna. Det var kallt, men ändå rätt skönt. Det har snöat mer, så lite skottning var ett måste.  Vi har så mycket snö att det säkert ligger närmare en halvmeter högt i hela trädgården.  Kaffet smakade riktigt gott efter att vi varit ute i kylan, kan jag garantera. 

Under eftermiddagen satt jag en del med dokumentation (jobb), och sen blev det en låååååååång dusch. 

Barnen somnade tidigt (!!), så nu ska det väl inte bli så svårt att få upp dom imorgon, även om jag måste väcka dom redan vid 06.00.

Nästa helg åker vi till Sthlm på 50-årsfest. En övernattning UTAN barnen. Känns ovant, om man säger så...

Var och köpte en LCD-TV och en All-in-one-skrivare på SIBA idag. Glad i hågen kommer man hem och ska installera grejerna. Ja, vad händer, tror ni?

-Stativet till TV:n är i  fel storlek, så det går inte att montera dit TV:n.
-Datorn vill inte installera scanner och kopiator-funktionerna i skrivaren, så det enda den kan göra är att skriva ut.

Visserligen måste vi få hem den nybeställda boxen och kortet innan vi kan titta på TV:n. Och dessutom ville jag ha skrivaren främst för just utskrifter.

Men i alla fall! Varför ska det jämt krångla med teknik?? Är det nån jäkla naturlag???????

När barn börjar prata är det lätt att vissa ord och begrepp blandas ihop. Som t ex jag och mig.


Barnen gick med sin pappa upp till dotterns kompis idag på förmiddagen. När dottern skulle stanna kvar och sonen följa med hem igen började han protestera.

" ..................... saknar mig! " skrek han.

(Vad han egentligen menade var förstås att han skulle sakna sin syster när hon var borta...)

Syskonkärlek när den är som bäst, eller hur?

Vi satt (på jobbet) och diskuterade mat medan barnen åt frukost. En av mina kollegor frågade vad det blir till lunch idag. En av de andra sa att det skulle bli kycklingwok och nudlar.

" Jaha... man måste ju äta..." sa min kollega och rynkade på näsan.

Här följer uppdatering av inlägget om katten som skulle till veterinären och skära bort kul...jag menar, kastreras.

När katten fick sprutan för att somna fick han upp ungefär en halv deciliter med torrfoder. Sen var det bara att fortsätta med det som var tänkt.  En halvtimme senare var han hemma igen, sovande och (då) lyckligt ovetande om vad som hänt.

Tur för oss (men kanske inte för Nisse).

Alltså, vilken rackarns katt vi har!

Planen var att han skulle kastereras ikväll, och därför bara fick äta frukost och sen endast vätska fram till operationen. Men den lilla buskatten tyckte annorlunda. Han lyckades öppna ett skåp i köket där vi har torrfodret, drog ut påsen, tuggade hål på den, och började förse sig av maten. Detta ungefär en timme innan han skulle iväg till veterinären.

Jaha. Vad gör man då? Vet inte än. Det kanske inte blir nån kastrering idag. (Och lika glad för det är väl katten).

Ni vet när all ork tar slut. När man bara tappar all energi, fast det kändes OK alldeles nyss.

Så kände jag för en stund sen. Jag hade slutat på jobbet, varit och veckohandlat, tagit mig hem i skitvädret, och skulle sätta mig för att äta kvällsmat. DÅ. TOG.ORKEN.SLUT.  Som tur är fick jag tillbaka lite kraft när vi ätit. Och druckit kaffe...

Nu är det skönt att vara inomhus i värmen. Det kan blåsa så mycket det vill ute, jag kommer att gotta mig under en filt resten av kvällen.

Ha en skön kväll, bloggvänner!

Blev vansinnig tidigare idag då jag var ute och körde bil. Kom körande uppför i en ganska brant backe på en smal väg, då jag fick syn på en bil som stod parkerad tvärtemot färdriktningen. För att komma vidare hemåt måste jag passera denna bil.

Precis när jag var några meter ifrån såg jag att det kom en ung kille och satte sig i bilen för att köra därifrån. Han tittade på mig som om jag vore dum, och antydde med blicken att han förväntade sig att jag skulle backa tillbaka så att han kunde komma förbi. Jag blev irriterad, eftersom han lätt hade kunnat backa några meter och svängt upp på en liten väg där. Men eftersom han inte verkar ha några planer på att göra det, så fick jag backa ner i en snorhal backe som lutar rejält. Jag gled ner i backen, och tänkte att jag kunde stanna vid en infart som finns en bit längre ner, men det var så halt så jag kom inte dit hur jag än gjorde. Därför backade jag ner ytterligare, och väntade sen på att killen skulle köra. Men han FORTSATTE att stirra på mig, så jag blev tvungen att backa ner lite till för att kunna få fäste så jag kunde köra uppåt igen. Slirade upp och in på den lilla infarten, och killen passerade. Jag blev nu tvungen att ännu en gång backa ner och komma så långt ner att jag slutligen fick väggrepp igen och kunde köra upp.

Allt detta för att en som stått felparkerad inte kunde backa 10 meter på plant underlag.
Jädra skitstövel!

Satt och pratade med dottern om att ta andra dosen av influensavaccinet. Hon var inte alls glad och beklagade sig:
" Det känns som om dom sätter in en nål i armen!"
" Men dom gör ju det. Fast det gör inte särskilt ont om man slappnar av".
" Men det är så hemskt! "

Det blev tyst en liten stund. Sen tillade hon:
" Och jag vill inte äta ägg mer".
" Vad har det med saken att göra?"
" Jo, för min kompis äter inte det och hon får inte ta sprutan!"

Sovmorgon till 08.30. Smaka på den!

Idag ska vi fira min lilla farmor som fyller 85 år. Hon måste vara en av de snällaste människorna på den här jorden. Jag kan inte minnas att hon en enda gång varit arg eller irriterad. Även om jag och mina syskon säkert härjade som de flesta barn gör som små, så behöll hon alltid lugnet. Jag tror att vi såg upp till henne för att hon gav så mycket kärlek och respekt till oss.

Älskade farmor! Måtte du få leva många lyckliga år till!

Det här måste ha varit en av de mest slitsamma veckorna i mitt liv. Eller är det bara så det känns?

Mycket jobb, stressigt på jobbet, väldigt lite tid hemma med barnen, nästan ingen tid för mig själv och abslout ingen tid för maken och mig tillsammans. 

Tur att det snart är en ny vecka...

Orkar inte säga mer än GODNATT idag...

Får ta igen en veckas uselt bloggande i helgen. Kram på er, bloggvänner!


TGIF tomorrow!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Såg i dagspressen att Gunde Svan inte vetat om vad som hänt på Haiti den senaste tiden. Hur kan man missa en sån sak? Ser/hör han inte på nyheter alls? Han borde väl ha nåt intresse av vad som händer i världen även om han är inne i en intensiv arbetsperiod. Sen försöker tidningen att "skyla över" hans okunnighet med att han nu lämnat 10 000 kr till hjälparbetet. Vad är 10 000 kr för honom? Inte så mycket, skulle jag tro. Men, visst, det var schysst av honom att göra så. Det borde alla mer (eller mindre) förmögna göra. Själv har jag bara skänkt ett par tjugor, men om alla gjorde det så...

Tror inte att vi här i rika, välordnade Sverige, kan förstå till fullo vilket helvete som utspelar sig där nere...

http://www.kvp.se/Nyheter/1.1850875/gunde-svan-jag-skanker-10-000

...när jag lyssnade på musik från Susan Boyle´s debutalbum. Har ni inte hört denna naturbegåvning sjunga så är det på tiden! Visst har vi alla vår smak men ingen kan säga annat än att Boyle´s röst är behaglig... jag tycker den är magisk...


http://www.youtube.com/watch?v=Yb3XAP0c8WU&feature=channel




(bild lånad på Google)

Hej och hå. Nu är jag helt slut. Dottern vaknade vid  04.30.  Sen har jag jobbat 07.15-18.45. När jag kom hem var det dags för nattning.

Nu finns inte ork till mycket mer.  Godnatt!

Nu väntar en LÅNG arbetsdag. Imorgon jobbar jag nämligen 07.15-19.30. Visserligen har jag ett litet break 15.00-16.30, men annars är det fullt program. Samtal med förälder och inskolning utöver det vanliga arbetet med barnen, och sen möte i arbetlaget när vi stängt för dagen. Fast det är på ett sätt skönt att ha såna dagar direkt i veckan, så är de gjorda sen. Hellre en måndag än en fredag, liksom. Eller hur?

Så. Då har man klarat av ett fem-årskalas. Med allt vad det innebär av förberedelser, själva kalaset och efterarbetet. Inte utan att man kan sucka av lättnad. Å andra sidan verkar dottern väldigt nöjd. :)

Barnen somnade strax före halvnio, fullständigt utmattade. Och maken, jag (och sysslingen L som var här och hjälpte till med kalaset) har fått en lugn avslutning på lördagen. Välbehövligt, om jag får säga det själv.

Imorgon blir det lite shopping på stan och en lunch på IKEA. 
Vad gör ni i helgen?

Trött, så trött.

Det har varit en intensiv vecka både på jobbet och hemma.

Kommer att sova gott inatt, det är ett som är säkert.

Trevlig helg på er!

Sitter och tittar på  " Anders och Måns". De är bara helt galna... på ett skönt sätt.  Precis nu står de båda och ställer en mängd knäppa frågor, t ex Varför landar alltid katter på fötterna medan mackor hamnar med pålägget neråt? Varför är navelluddet alltid blått? Visst är det just sånt man vill veta svaret på! :)


Annars väntar jag mest på att det ska bli fredag. Den bästa dan i veckan!! Eller vad tycker du?

(bild lånad på Google)

Läste i ett reklamblad från Coop att man inte ska glömma Tulpanens dag. Alltså, nu räcker det väl. Mors dag eller fars, fine. Eller kanelbullens dag, möjligtvis. Men, tulpan...

Vad blir nästa speciella dag? Kaktusens dag? Blodpuddingens dag? Några förslag??????????

Har funderat lite över varför det känns så annorlunda på jobbet nu. Antar att det beror på att jag känner mig säkrare i min roll som förskollärare. Jag vet en hel del om våra barn, kan våra rutiner, känner till kollegor på övriga avdelningar och är bekant med lokaler och material. 

Vetskapen om att jag inte är sist in längre är kanske avgörande. Jag har större självförtroende och litar på min egen förmåga. Det är roligt att få känna att man kan, att man vet...

Sen är det nog en sak till som gjort att det varit skoj på jobbet på sistone. Jag har vågat bjuda på mig själv lite mer. Egentligen kostar det ju så lite och ger så mycket. 

Hade lite svårt att somna igår. Idag skulle ju allt sätta igång som vanligt efter julledigheten. Maken OCH jag skulle jobba, och barnen till dagmamman. Sen har jag ju fått en ny kollega, vilket påverkar arbetet.

Var seg imorse när jag skulle upp. Men väl på jobbet utvecklade det sig till en riktigt bra dag. Visst, det var lite stressigt emellanåt, men skoj ändå. Jag kände verkligen att jag har varit där ett tag nu, för när vår nya kollega frågade om en massa saker kunde jag besvara det mesta. Och barnen har tagit till sig mig på ett annat sätt nu. Det känns också positivt.

Ikväll har jag fått hjälp med datorn, så att jag kunnat göra klart en massa dokumentation (jobbet) som jag haft på gång länge. TACK för hjälpen, M och M!!

Imorgon öppnar jag kl 06.00, så nu kallar sängen...

Följer med sonen, snart 3 år, till badrummet för att tvätta sig efter fikat och eventuellt gå på toa.

JAG:Ska du kissa?

SONEN: Nä, tack. Tvätta händer. Inte kissa.


Faktum är att han inte kissade förrän ungefär en och en halv timme senare... och säga vad man vill, han kanske är fåordig, men artig.

Den blivande fem-åringen hade stora problem att somna ikväll. Förväntningar, ni vet...



När jag låg bredvid henne för att hon skulle somna (det gör jag bara ibland) så sa hon:

Du vet, en döskalle? Det har vi ju i huvudet.

Jag svarade att det kan man ju inte se, som tur är.

Jo, med röntgen, svarade hon.

Visste du att det heter så? Du kan så mycket, sa jag.

Ja. Jag kan nästan allt i hela världen, svarade dottern nöjt.


Inte kan man säga emot i det läget...                                                  



(bild lånad på Google)

Denna helgen har vi städat bort (det mesta av) julen. Jag brukar tycka att det är väldigt mysigt med alla julprylar, men i år känns det oerhört skönt att plocka undan grejerna.  Vet inte varför...

Idag har jag också haft ett par städryck vad gäller sortering. Rensade bla ut en massa i kastrullskåpet som vi nästan aldrig använder. Fattar inte varför vi inte gjort det tidigare? Tror att jag börjar lära mig att inte spara på onödiga ting!
Det var på tiden...

Det var -20 imorse, så vi gick inte ut förrän på eftermiddagen. Det blev några vändor med pulkorna i trädgården, sen frös jag om både tårna och näsan. Så när vi kom in igen tog vi en liten stund i bastun för att tina upp.

Ikväll har vi tittat på Robinson. Alltså, vilket gäng! Ska faktiskt bli skoj att se vem som vinner framöver. Där var ingen som frös, förresten.

Imorgon fyller vår dotter fem år. Kan inte förstå att vår lilla tjej redan blivit så stor! Tänker ibland på tiden innan vi fick barn. Då blir helt plötsligt fem år en väldigt lång tid. Hur som helst ; GRATTIS älskade unge! 

Det är idag fem år sen stormen Gudrun härjade i Sverige. Den åttonde januari 2005 var det två dagar tills vi skulle få vårat första barn. 

I slutet av januari 2007 kom så stormen Per, och den 10 februari det året  föddes vår son.


Jag bara undrar; blir det några fler stormar?

Jaha. Så har man jobbat en vecka efter julledigheten. Visserligen med en helgdag i mitten, men ändå.

Det har varit en annorlunda arbetsvecka, med ganska få barn och en del andra arbetskamrater än de jag brukar ha. Skoj med så många nya människor! Men som vanligt är man rätt trött när fredagen kommer. Satt och somnade med sonen i knät vid 19.30 ...

Efter lite fredagsmys (chips) med dottern, medan vi tillsammans tittade på Let´s Dance, känns sängen väldigt lockande!

Är det nån slags naturlag som säger att det måste vara FULLSMOCKAT med folk inne på mataffären just när jag kommer dit och ska veckohandla??????? Det verkar som om torsdag kväll är det nya fredag kväll. Tidigare har fredagen varit hopplös, nu är torsdagen ännu värre. Får väl börja handla på måndag eller tisdag för att undvika den värsta trängseln. Eller så får man väl börja småhandla varannan dag. Fast det är väl inte så smart, egentligen... ;)

Idag har det definitivt känts som lördag eller söndag. Sova länge, sen frukost och softa på förmiddagen(det som är kvar).

Denna trettondag blev det också kaffe, promenad (med barnen i pulkorna), lunch, bastu och glögg med vänner. Nu stundar lite tid vid datorn, fixa middag, och sen nån film ikväll. Mmm... ledigt mitt i veckan är LOVELY!

Hur har ni spenderat dan?

Sonen sitter och äter frukost. Han har en smörgås med makrill i handen. Det trillar lite makrill på mattan under bordet och snabbare än blixten är lille-katten, familjens mattjuv, där och hugger makrillen. Sonen blir så arg att han sparkar till katten. Jag reagerar på att han sparkar katten och säger ifrån ganska skarpt. Sonen blir irriterad och fräser:
" Kitten! Sluta!" (Kissen! Sluta!)

Som om det inte fanns mat så det räcker till båda...

(bild lånad på Google)


Tänker på hur jag alltid säger till dottern att hon måste lära sig att äta färdigt när vi äter gemensamt och inte hålla på och småäta. Särskilt på kvällarna. Hon kommer ofta en stund efter kvällsmaten och vill ha en macka eller en frukt.

Det pinsamma är att jag vet precis varför hon gör så. Jag är nämligen likadan. När vi har ätit kvällsmat (oavsett om vi ätit lagad mat eller bara mackor) så brukar det bara dröja ett par-tre timmar, sen är jag sugen på nåt mer. Visserligen äter vi oftast redan runt klockan sex, men ändå. Man kan ju tycka att har det ätits frukost, två lagade mål mat, plus ett el. två mellanmål borde det räcka. Men jag (och dottern) har förmodligen små magsäckar båda två. Då krävs påfyllning ofta...

Så, hur ska man komma till rätta med det här? För det är antagligen inte bra för tänderna att äta mer än fem gånger/dag. Ja, inte vet jag...  men jag vet att nyss gick det ner en portion med mjölk och flingor. Och då åt jag ändå ett stekt ägg, två korvar, en macka och ett äpple vid 18.00. Hm....

Första dagen på jobbet efter julledigheten var lite annorlunda mot en vanlig dag på jobbet. Pga att många barn uteblev blev det väldigt gott om personal. Då vi hade en ny kollega på introduktion idag var det lägligt att passa på att lära känna henne lite. Jag tror det kommer bli en intressant vår med denna nya kollega; hon har en annan kulturell bakgrund än den genomsnittlige svensken, kan flera språk, verkar väldigt öppen, spontan och lättsam. My favourite kind of personality!!

Dagen idag bjöd annars på barn som jag inte känner (från en annan avdelning) och personal som jag inte känner (även de från andra avdelningar). Lite förvirrande, men ändå rätt kul. Nya bekantskaper är oftast roliga. Imorgon kör vi också mixade avdelningar så det blir repris från idag, fast inte riktigt. Arbetet med barn är faktiskt inte sig likt från dag till dag. Kanske lite av tjusningen med yrket...

Var ute i solskenet och åkte pulka idag på förmiddagen. Det var ungefär tio minusgrader, och vi har fortfarande rejält med snö. Tänkte för mig själv att det var fantastiskt vackert. Blir ni också lyckliga av underskön natur?

Eftermiddagen spenderade vi hos goda vänner med barn i ungefär samma ålder som våra egna. Det var tjo och livat, vill jag lova. Både våra och deras barn är av den aktiva, envisa sorten. Detta gör att det blir ganska högljutt när de träffas och leker. Men roligt tror jag att de har, hur som helst.

Imorgon börjar jag jobba efter tolv dagars ledighet. Känns faktiskt helt OK. Det är alltid skönt att vara ledig, men vardagen med sina rutiner är inte heller helt fel.

(bild lånad på Google)




Förmiddagen ägnades åt att införskaffa skridskor åt dottern. Jag hade tänkt mig nåt annat än konståkningsskridskor eftersom jag anser att de är obekväma, kalla och nästan omöjliga att få på. Så fort vi kom in på affären fick dottern upp ögonen för ett par rosa konståkningsskridskor. Gissa om hon ville prova de jag tyckte att hon skulle ha? Det fanns ett par svartvita skridskor som ser ut som inlines. De hade varit perfekta. Men lilla damen ville inte ha dom. Till slut fick vi henne att testa dom i alla fall. Det blev ett inköp, även om dottern var måttligt intresserad. Sonen får väl ärva dom så småningom...

När vi kommit hem blev det bara ombyte och påklädning. Sen åkte vi upp till sjön. Men där var det inte en kotte. Öde och förmodligen ganska fullt med snö på isen. Vi vågade inte ge oss ut och åka utan att ha kollat hur tjock isen var.  Så vi åkte ner till byn där de spolat en bana. Isen där var jättefin. Vi hjälpte barnen med deras skridskor och hjälmar. Sen bröt protesterna ut. Dottern tyckte det var otäckt att åka även om nån höll henne i båda händerna. Och sonen vägrade att gå ut på isen överhuvudtaget.  Han skrek som en galning, fäktade för att jag skulle ta av hjälmen, pekade på skridskorna och skrek att han ville ha stövlarna. Det var bara att ta av hjälm och skridskor och låta honom springa runt på isen och jaga en puck med fötterna. Dottern försökte åka en liten stund med hjälp, men gav snart upp.

Vi hämtade pulkorna i bilen och åkte lite på kullen bredvid isen. Sen var det dags att åka hem och komma in i värmen igen. Otroligt, vad skönt det är att värma upp sig igen efter nån timme utomhus!

Funderar över hur många gånger man behöver åka skridskor för att tycka det är kul. Fem gånger? Tio? Minns inte att jag tyckte det var särskilt svårt eller otäckt när jag var liten, men det var ju i och för sig runt trettio år sen jag lärde mig...

(bild lånad på Google, men den är mycket lik vår)



Ikväll har vi haft igång bastun för tredje gången på kort tid. Dottern upptäckte tjusningen med att basta igår, och tjatade redan några timmar efter gårdagens sittning att hon ville dit igen. Idag hade sonen sin bastupremiär. Jag trodde att han skulle bli skeptisk så fort han kommit in i bastun, eftersom värme inte är det bästa han vet, direkt. Men jag hade fel. Och det kunde jag ju ha räknat ut. Om det finns en plats hemma, där man får sitta naken och leka med en fylld vattenflaska, då sitter man gärna där...

Jag tror att det kan bli ett antal bastusittningar framöver. Inte mig emot. En trevlig plats där man inte kan göra mycket annat än att koppla av. Närmare terapi kommer jag inte på hemmaplan...

Väldigt vilken tid det tog att komma igång med dagen idag! Och då sov vi ändå bara till lite efter nio. Men det kändes liksom som om startsträckan var lång. Jag var inte direkt trött, men seg.

Denna helgen ska vi bara vara och ta det lugnt. Sen börjar jag jobba på måndag, medan resten av familjen är ledig en vecka till. Skönt för dom...men jag ska inte vara bitter. Det är helt OK att jobba snart igen, jag har ju ett annat jobb nu än innan. Lärarjobbet var ett evigt slit, förskollärarjobbet är lite mindre krävande trots allt.

Vi har besök av min lill-syssling L (barn till pappas kusin), hon är snart 13, och högt älskad av dottern. Fram till söndag ska de leka, åka skridskor och pulka, kanske baka och säkert en del annat. Perfekt! Dottern är nöjd, och jag får lite hjälp med barnen samtidigt som L tycks uppskatta att få vara "barnslig" med våra små och "nästan vuxen" när barnen sover ...

Ikväll har jag lovat och göra pannkakor, så nu är det snart dags att göra i ordning smeten.
Hoppas er början på det nya året varit bra!

(bild lånad på Google)




Ja, då var det ett nytt år, 2010. Blir spännande att se vad det har att ge.

Önskar alla ett riktigt gott nytt år!