annabackhouse

                                                                              



När man ska ut och resa med barn går det åt en hel del grejer. Och det spelar ingen roll om man ska var borta en natt eller flera, det är mängder av prylar som " BEHÖVS" ...

Sen får man ju så mycket hjälp också. Lagom till att allt är framplockat för att lägga i väskor kommer  orkanen lilleman och drar med sig en massa ner på golvet. Några saker hamnar ofta i ett annat rum. Kanske under storasysters säng eller bakom en byrå.

Har man sen extra mycket " tur" har lilleman precis varit ute och lekt med sand och vatten. Då kan det bli tvunget att tvätta om kläder...så det gäller att ha lite tidsmarginal.

Storasyster bidrar också gärna till packningen med diverse oumbärliga attiraljer, så som potta till dockorna, största gosedjuret och femtionio böcker...

Har man förberett en matsäck kan man vara säker på att det finns minst ett barn som har nallat på godsakerna innan korgen hamnat i bilen.

När allt är ihoppackat och nedlagt i väskor kvarstår att stuva in väskorna i bilen. Det brukar jag överlåta till maken. Han har en otrolig förmåga att få in packningen effektivt. Fråga mig inte hur. Men å andra sidan vet jag inte hur det skulle bli om HAN skulle packa alla grejerna i väskor.  Förmodligen skulle vi sakna en och annan pryl. Men ärligt talat: visst har man oftast med sig mycket mer än man egentligen behöver?

 

Vilken dag! Sällskap av goda vänner, strålande solsken, svalkande vind, kaffe på altanen, söta jordgubbar och grädde, nyklippta trädgårdshäckar, lekstugebygge, hemmagjord pizza och kvällsbad i sjön med barnen.

Mmmmmmmmmmmmmmm...

Satt i bilen med dottern. Vi var på väg att lämna saker till återvinning. Det var tyst.

" Läggde du en prutt? " sa dottern plötsligt.

" Nä", svarade jag. " Det var väl du i så fall..."

" Nä! För jag har inte gjort nåt!!" sa hon och flinade illmarigt.

Sen luktade det inte hallon i bilen, kan jag tillägga.

Har gjort en runda på stan tillsammans med en god vän från gymnasietiden. Dagens fynd blev: en jeanskjol, minishorts, leggings och underkläder.

Det var länge sedan jag åkte till stan utan att komma hem med nåt till ungarna eller maken. Det brukar liksom alltid bli så att man hittar nåt till dom. Och glömmer bort sig själv. Men idag har jag tränat. På att bara tänka på MIG. Kändes rätt skönt, faktiskt. Men ovant.

Nu är jag så trött  att sängen hägrar...

Såg direkt när jag slog upp Expressens  sida att han är död.

Kan knappt tro att det är sant.

Han var annorlunda, speciell och ifrågasatt.

Och visst har han verkat mycket skör på sistone.

Men ändå.

King of Pop - ditt liv blev alldeles för kort!  

Är på jakt efter en snygg, kort jeanskjol. Nån som har tips på bra inköpsställen? Dessutom skulle jag vilja hitta ett par fina jeans till vettigt pris (inte över 500 kr) . Vart ska man gå?  Gina Tricot? H&M? Vero Moda?

Handlar så sällan kläder till mig själv (ungarna behöver ju nytt jämt) att jag knappt vet var jag ska leta.

Och, ni som vet nåt, svara snabbt, jag ska till stan imorgon!

Natti...

Ännu en reflektion från fyra-åriga dottern som fick mig att le:

Jag har idag sysselsatt mig med att sortera gamla barnkläder, vad som ska sparas, ges till vänners barn, och vad som ska lämnas till UFF/dylikt. Så skönt att få gjort! När jag var klar kom jag upp från källaren och sa till dottern att nu ska barnen i Afrika och andra fattiga länder få en massa kläder som vi inte behöver längre. Hon klurade lite och sa sen:

" Vad bra! Då behöver inte barnen i djungeln stinka längre! "

                                                                     





Det är lätt att vänja sig vid nya saker, som att det är strålande solsken hela tiden. Detta noterade jag nyss.

Vi var inomhus en stund mitt på dan (när det var FÖR varmt att vistas ute). Dottern satt på en filt på golvet i TV-rummet och lekte picknick. Plötsligt gick solen i moln och det blev lite halvmörkt i rummet.

"VAD HÄNDE? BLEV DET STRÖMAVBROTT?" undrade dottern förvånat.

Måtte aldrig den stora lampan slockna!

                                                                                   

Dottern har börjat använda vissa uttryck som är vanligare bland tonåringar än bland hennes jämnåriga. Ofta säger hon t ex  COOL men tyvärr har jag även hört  henne säga SHIT när hon tappat nåt eller så.

Nyss satt lillebror och tittade i en bok med traktorer, hans största intresse för  tillfället. Han beundrade traktorerna och sen kom det: COOL!! sa han om och om igen.

Bara han inte börja säga SHIT när nåt går snett, så är det lugnt...

Jag har fått tid till TANDLÄKAREN! Usch! Även om jag sällan har några hål och brukar var klar efter några minuter, så är det verkligen nåt av det värsta jag vet att gå dit.

 Tandläkaren är bra. Hon är kompetent, tydlig och trevlig. Det är inte det som är problemet.

Jag har bara den där känslan av att hon ska hitta några allvarliga fel.

Det största felet är nog min HYPOKONDRI.

                                                                                       
 

Vår annars så glada och spralliga kille var inte alls på hugget idag. Han åt lite halvdant till frukost, var kinkig på förmiddagen somnade på väg in till stan. Inne på IKEA åt han inget utom en glass, och ville inte ens leka. Vi fick lägga om planerna och åka hem tidigare. Han såg bara sämre och sämre ut, och på hemvägen höll han på att somna igen. Såg nästan spyfärdig ut.

Hemma igen kollade vi tempen. Han hade 38,3, men troligen hade han haft högre feber tidigare. Inte konstigt att han var lite seg och saknade aptit. Efter en dos febernedsättande och lite dryck var han igång igen. Körde med sin bil, gick ut och ropade efter traktorer  och lekte med vatten. Sen åt han två mackor, vattenmelon och välling till kvällsmat.  Skönt att ha sin lilla solstråle tillbaka !

Var hos sonen och letade fram nappen vid 02.30 och 03.00 inatt. Sen kom grabben springande 04.15 och var superpigg. I samma veva kom dottern från sitt rum och ville sova i vår säng.

"JAG VÄGRAR ATT GÅ UPP KL 04.23 ! " sa jag surt och tänkte irriterat att hur mycket bryr sig lilleman om det.

Efter några minuter sov vi allihop. Jag vaknade inte förrän efter sju. Rekord!

Idag har jag svettats. Faktiskt. Minns inte när jag gjorde det sist. I alla fall inte pga av vädret...

Synd att jag är en sån där som inte tål sol så bra. Huden är känslig, och jag får lätt huvudvärk av värme och ljusöverdos.  Jag letar skugga medan andra njuter av solen.

Kanske borde flytta till typ Nordpolen. Fast då skulle jag nog frysa ihjäl istället.

Typiskt mig. Aldrig nöjd. Fast idag har det varit riktigt gott ute. Särskilt i skuggan.

Idag ska vi avverka en rolig grej på min LISTA. Det var nämligen röjning i garage och källare i helgen, så nu har vi ett lass med saker som ska till sortergården. Vad då rolig? kanske ni tycker. Men jag, jag älskar sånt. Ja, inte främst att lämna skräpet, utan efteråt när man är klar. Alla har vi olika sätt att roa oss...

Precis som varje sommar brukar jag vid semesterns start fundera över saker som behöver göras NU NÄR MAN HAR SÅ MYCKET TID... och inser varje gång att den där listan inte borde göras så lång. För då blir man bara irriterad när det inte hinns med så mycket som man önskat.

Problemet är nog egentligen att jag är en sån hemsk tidsoptimist. För något som tar en dag att göra i min fantasi kanske kräver minst två eller tre dar i verkligheten.

Och så VILL jag så mycket. Har en enorm drivkraft, vilket inte alltid andra i min omgivning uppskattar. "Varför göra det idag som man kan göra imorgon...?"

Dessutom är jag den sorten som älskar att bocka av på listor. Tillfredsställelsen i att ha fixat nåt. Roligast är de jobb som ger ett tydligt resultat, som t ex att måla något.  

Jag ordnade för en tid sen (när jag var frustrerad över att så mycket behövde göras) en burk med små lappar med diverse "jobb" här hemma.  Några lappar har faktiskt rivits, men många finns kvar. Undrar hur länge det dröjer innan lapparna tar slut? Antar att det går åt några somrar...

Till var och en av alla flugor som hittat in i vårt hus:
Jag ska jaga dig tills du inte orkar flyga mer. Svettigt om öronen ska det bli. Och passa dig för flugfångarna i kökstaket! De luktar gott, men är inte särskilt roliga att fastna i ... om man inte gillar att svälta ihjäl! Och du, även barnen här hemma kan svinga flugsmällarna... förresten, på tal om barn, kan ni väl sluta göra fler. De kommer att sluta som ni, som en våt fläck!
Och ett tips: det finns fler hus häromkring där man kan flyga in och terrorisera vid matbordet och när folk ska sova.

DID I MAKE MYSELF CLEAR?????

                         

kom jag på att jag glömt att berätta om nåt komiskt som hände igår morse. Så här var det:

Dottern steg på en humla på köksgolvet under torsdagskvällen, så att den brände henne mellan tårna. Det var förstås otäckt, men gick över efter en stund. Så på fredagsmorgonen när dottern lade av ett illtjut inne på toaletten trodde jag att hon stigit på nåt igen... men nä, hon hade råkat stiga från pallen vid handfatet RÄTT NER I TOASTOLEN! Hon trodde så klart att locket var på och skulle klättra så som ungar gör... men vissa straffar Gud direkt, som min mormor brukar säga.

Stackarn, hon fick panik, men det är är ju inte så konstigt, vem vill stiga ner i toan frivilligt? Tur att det gick att rätta till direkt men en liten snabbdusch...

Hittade en del roliga uttryck som tonåringar slänger sig med här. Hur många klarar du av i testet?

Så var det igång igen. Det årligen återkommande midsommarvädret. Regn ena minuten, solsken i nästa. Så fort man har plockat ut dynorna till utemöblerna och satt sig, så kommer några retliga regndroppar och påminner om vädrets makter. Lagom till att allt är inburet igen tittar solens strålar fram mellan molnen. Och så håller det på. Den obligatoriska vinden är tyvärr inte varm och smekande, utan biter tag och kyler.

Min pappa sa alltid att det brukar vara ungefär lika kallt vid midsommar som det är varmt vid jul. Fakta som inte ligger särskilt långt från sanningen. Han var klok, min far.
 
Man får väl vara glad så länge det inte är ihållande regn. Kanske kan det bli midsommarlunch ute på altanen i alla fall. Med tillhörande tjocktröja, varma skor och en sjal om halsen. Som vanligt alltså. På midsommarafton.

Önskar mina läsare en fin midsommarhelg. Hoppas att ni njuter av god mat och trevligt sällskap!

Barnen var ute i trädgården. Sonen satt i sandlådan och dottern klättrade på gungställningens stege. Plötsligt tappade hon balansen och höll på att trilla ner. Denna gången gick det dock bra. Hon kom undan med blotta förskräckelsen, och utbrast:

" Tänk om jag hade ramlat och fått HJÄRNSKAPNING!"

Dottern stod i duschen. Hon såg ut att njuta av det varma vattnet. När jag hjälpte henne att skölja ur schampot sa hon:

"När man duschar känns det som om man är i ett annat land! "

Filosofen har talat.

Idag är vi familjen Piggelin. Alla hade vaknat när klockan var 06.45. Varför, kan man undra? Alla är lediga, vi kan sova hur länge vi vill, men inte då. Antagligen är vi orutinerade. Om några dagar kommer det troligen se annorlunda ut. Då har vi kommit in i semester-vanor. Hoppas jag...

Tv:n stod på fortfarande och trean visade ett program som heter "Generation fett". Det handlade om Donna, som vill bli fetaste kvinnan i världen. Hallå? Vilken önskan...  Nu väger hon runt 280 kg, men målet är 1000 pounds, dvs 450 kg.  Hennes kille stöttar henne till hundra procent. Jag undrar: vem är dummast? Hon som inte inser att hon kommer ta kål på sig själv, eller han, som medvetet bidrar till hennes självmord?

Donna säger att det hela startade när hon som barn ALLTID fick äta hur mycket och hur ofta hon ville. Hennes mor hade nämligen haft en fattig uppväxt, och ville att barnen skulle få det bättre. Sen gifte hon sig i tjugoårsåldern med en karl som kallades " feeder". Han ville att hon skulle frossa i mat och bli rejält fet. Och han lyckades. Hon ökade från 113 kg till 280 kg på nio år.

För att försörja sin livsstil viker Donna ut sig på nätet. Folk älskar att se henne vräka i sig mat, säger hon.  Vilka är det som njuter av sånt?

Och framför allt :Hur länge tror DU att hon överlever?

Varenda gång jag ser ett nytt avsnitt av denna serie blir jag lika förvånad över hur naiva folk är. En del har verkligen INGEN koll på hur de använder sina pengar. Kvällens avsnitt berättar om ett par som köper Coca Cola för 18 000 kr/år, har två bilar fast bara en har körkort, köper onödiga prylar för massor av pengar varje månad, osv. Borde man inte känna på sig att det inte kommer att hålla i längden?

Sen lyckas i och för sig nästan alla medverkande i serien förändra sin situation, men man kan ju undra hur det hade gått utan den hjälp de fått genom Lyxfällan?

Jordgubbar med glass.
Kaffe på altanen.
Läsning i en skön stol utomhus.
Barnen leker med vatten.
SOMMAR.
Samma känsla av frihet varje år.

Igår var jag ju som planerat och besökte min blivande arbetsplats. Det är en förskola för barn i åldrarna 1-5 år. Det var inte så många barn där igår, men de jag träffade var hur gulliga som helst. En liten kille sprang runt och ropade bil mest hela tiden. Kändes som hemma...

Personalen var både yngre och äldre än jag. En av de blivande kollegerna gick i sjuan när jag jobbade på hennes högstadieskola för tio år sen. Och en hade varit förskollärare i nästan tjugo år. Snacka om variation. De var trevliga och roliga. Kollegerna kommer jag att trivas med. Tror jag, i alla fall.  Det är min spontana känsla.

Än vet jag inget om arbetstider, mer än att det blir nån öppning och stängning varje vecka. Men så brukar det ju vara. Det löser sig alltid. Sen har ju inte vi så stort behov av barnomsorg själva, då maken jobbar skift. Så våra egna barn får ett bra schema, oavsett. Det är gott att veta.

Lokalerna var inte så märkvärdiga, men de funkar. Ett plus i lekrummet var en stor borg som förskolan fått av stans bibliotek. Den används nog både till det ena och det andra, kan jag tänka mig. Barns fantasi är oändlig.

Jag börjar i augusti på det nya jobbet, så nu har jag en låååååååååång sommarledighet framför mig.
Så jag säger som min dotter: Nu ska jag " MJUTA"...

Tidigare i kväll satte jag sonen på pottan framför " Pingu". Sen parkerade jag framför datorn. Skulle bara skriva ett inlägg medan jag väntade för att se om det hände nåt vid pottan.
.
Rätt som det var får jag syn på sonen, liggande på mage golvet, med en stor pöl under sig. Han håller på att dra ut det våta över hela golvet. Och jag har inte sett nånting. Snacka om att vara blind.

Ibland fattar jag inte hur duktig man kan vara på att stänga av det som hörs och syns intill...

Såg nyss närmsta grannarna komma bärande på en jätte-kartong, som såg ut att innehålla en gigantisk platt-TV.

Är det nån som har fått rejält tillbaka på skatten, tro?

De såg inte LITE lyckliga ut heller...
    



           

Lillebror håller i storasysters egengjorda halsband. Beundrar pärlorna i olika färger och former. De glänser i solljuset. Sen börjar han räkna:

" Ett-tå-ett-tå-ett-tå"

Låter (nästan) som en som testar en mikrofon...

Läs och fundera över vad som är fel i huvudet på vissa människor...

Den kunde väl ha varit något bättre. Ja, alltså uppladdningen för besöket på mitt nya jobb. Först kom jag inte i säng förrän vid 23.10(självförvållat, förstås), sen somnade jag efter halvtolv och vaknade när maken kom hem från jobbet tjugo minuter senare. Den efterföljande snarkserenaden från hans sänghalva höll mig klarvaken till sådär ett ungefär. Sen vaknade sonen vid 05.28...

" Mamma! Vakna! Ahhhhhhhhhh!"


                                                                 
                                                               

Jag MÅSTE lägga mig tidigare ikväll. Visserligen ska jag inte iväg på nåt imorgon, men humöret blir inget vidare med så lite sömn i kroppen. :( 

Egentligen är det ju enkel matematik. En simpel ekvation. Lite sömn= mycket trött. Men matte är å andra sidan inte mitt starkaste ämne...

Idag har jag pratat på telefon med en av mina blivande arbetskamrater. Det känns spännande att ha en ny arbetsplats att gå till efter semestern. Visst, det är många som säger " man vet vad man har, men inte vad man får...", men det ska ändå bli kul att börja på ett nytt ställe. Jag gillar att träffa nya människor och är öppen som person, så det blir säkert inga problem.

Imorgon ska jag besöka arbetsplatsen. Det ser jag fram emot. Berättar mer så småningom.

19.00 Sonen somnar
21.45 Dottern somnar
23.30 Pappa somnar
ca 00.15 Mamma somnar
05.27 Sonen vaknar
05.38 Sonen håller på att trilla ur sängen
05.43 Mamma byter nattblöjan
05.46 Sonen tittar på Pingu
06.02 Sonen luktar skunk...
06.04 Mamma avlägsnar bajsblöja
06.10 Halvdöd mamma vid datorn ...

Dagens plus: jag hinner läsa nyheterna och blogga i lugn och ro.

Dottern leker med en gosedjurskatt. Den bärs runt i en liten korg. Hon säger plötsligt:
 
" Hon har jättehög feber! Kolla här! "

Framför mig ser jag en liten linjal som dottern håller upp mot väggen.

" Kolla, den går ända upp till fyra!!"


Bäst att hämta Alvedon...
                                                 

Dagen har spenderats mestadels utomhus. Vi förenade nytta med nöje. Maken och vår vän tog bort en stubbe, grävde ur rötter och jord och gjöt för att installera en lampstolpe. Hårt arbete. Svetten rann, men till slut blev de klara.  Sonen och dottern grejade med vatten och sand mer eller mindre hela tiden.  Dock inte på samma ställe som lampstolpen ... förstås.I hinkar, i skålar, i en pool, i vattenkannor, osv. Sen kom det blött ovanifrån också. Fast vi hade väldigt fint väder emellanåt. Jag hade fullt upp med att tvätta, laga mat och hålla uppsikt över busfröna. Det sistnämnda kan vara tillräckligt ibland...

Vi avnjöt en god fruktpaj med rabarber från egen trädgård (och köpta äpplen) till kaffet efter maten. Våra nyligen satta rabarberplanta har inte blivit särskilt stor än, så det fanns knappt till en paj. Men man måste ju ta vara på det lilla som finns!

TACK för gratulationerna på min 35-årsdag!

Morgonen började med att jag fick sova lite längre (till 8 istället för 6) eftersom maken tyckte att jag skulle få sovmorgon på födelsedagen. Tack för det!

Hemma hos farmor och farfar bjöds på riktigt traditionellt, gammaldags fika, med bullar, massa kakor och tårta. Många släktingar var samlade, och jag fick bl a träffa en av mina kusiners flickvän för första gången. Väldigt rar tjej.

Vi begav oss så småningom till ett värdhus i trakten, där det serverades fläskfilé med potatisgratäng och ratatouille, och senare hemlagad glass och kaffe. Smaskens! Sonen var ute och sprang på altanen efter att han ätit. Vi såg honom genom fönstret nästan hela tiden.  Rätt som det var fick jag syn på busfröet sittande på huk, på räcket, kanske en och en halv meter upp i luften... gissa hur snabbt jag sprang och lyfte ner honom!! Det var nån som hade ställt en stol precis vid räcket så att han kunde klättra upp där och vidare upp på räcket fortare än jag hunnit säga hoppsan...

Med hjärtat i halsgropen och grabben i famnen gick jag inomhus igen. Den lille gossen är verkligen överallt hela tiden.

Idag fyller jag 35. Jippie! Eller, vänta nu, är jag redan 35??? Från och med nu är jag ju närmare 40 än 30.... hjälp!! Ålderskris? Nja...man är väl inte äldre än man känner sig?

I eftermiddag ska vi fira min farmor och farfars diamantbröllopsdag. Tänk att ha varit gift med någon i 60 år... vad mycket man har upplevt tillsammans.

Nu önskar jag bara att det slutar regna så att man kan var lite utomhus utan att bli blöt och kall. Visst, det går ju att klä sig varmt, men det är kul att klä sig fint också en sån här dag... 

Nu har jag snart landat. Det tog en stund att komma ner på marken, efter morgonens avslutning i kyrkan.

Barnen glittrade, sjöng av hjärtans lust, fnissade, stampade, skrattade och applåderade. Rektorn berättade en saga om det eviga lärandet. Fyndigt, genomtänkt och hjärtligt. Sånger om sommaren avlöste varann. Kände att tårarna var på väg. Inte än, tänkte jag och bet ihop.  Psalmerna berörde precis så där som de brukar göra. På djupet. Högtidligt och innerligt. Med preludiet ljudande omkring oss gick vi ut ur kyrksalen, och stannade till i entren. En av mina elever kom fram och ville önska glad sommar. Då brast det. Jag höll om denna lilla flicka, och vår kram blev lång...

Fortsatte ut och möttes av kramar, blommor, lyckönskningar och en enorm värme (trots envist regnade).

Med famnen full av blommor gick jag vidare, från avslutningsceremonin, till en lång, härlig sommar.

                                                     





Nattade barnen. "Teddybjörnen Fredriksson" var önskad, och jag började sjunga, medan dottern stämde in.

"För länge sen, när jag fyllde fyra år...." mamma, jag är också fyra år! (ropar hon) "fick jag en gåva av min far "jag fick också en massa fina presenter när jag fyllde år!(ropar hon )"en fin present,när jag fyllde fyra år, som jag sen så länge hade kvar, Teddybjörnen Fredriksson" sunga(ropar lillebror)" ja, så hette han, en gång var han bara min, och vi älskade" nappen(ropar lillebror och är på väg att klättra ur sin säng, så jag får hejda honom med ett lägg dig) varpå han säger okej, " varann, ...osv.

Ibland är vägen till två sovande barn väldigt lååååååång...

                                                



Idag vaknade jag kl 06.50 då sonen ropade på mig. Fatta! Vilken sovmorgon en vardag...

            
                  
              

                    


Gissa om jag gillar turkos...

När jag var på stan idag gick vi in en sväng på Åhléns. Jag hittade en bikini som föll mig i smaken och gick till kassan för att betala. Då jag ställde mig en kön såg jag plötsligt att det satt en tjej i gymnasieålder där, på golvet, lutad mot kassadisken. Hon var blek och synbart inte OK. Hon sa att hon mådde illa och inte hörde nåt. Jag hörde hur hennes vän intill frågade om hon inte borde dricka lite vatten. "Vi har inget vatten här" sa expediten lite ointresserat. Jag visste att min vän brukar ha vatten i handväskan och frågade henne om hon hade det idag. Hon räckte över flaskan och jag gav den till tjejen. Hon drack lite och sakta började hon piggna till. Jag frågade om hon hade ätit nåt idag (klockan var 13.30) och hon svarade nej. Jag sa till henne att hon nog skulle må bättre med lite mat i magen. Tjejen nickade och tackade för vattnet. Lite senare såg jag att hon hade gått till korvkiosken utanför och köpt nåt att äta.

Jag bara undrar: Varför försökte inte expediten hjälpa till lite mer?  Och hur kommer det sig att ingen annan verkade ta notis om tjejen som satt där? Är alla så upptagna med sig själva? Dessutom kan man ju fundera på varför tjejen i fråga inte hade ätit nånting på hela dagen när hon uppenbarligen tänkt sig en shoppingrunda? Själv hade jag svimmat före kl.12 utan nåt i magen...

                                                          




På fredag är det skolavslutning.  Alla är finklädda, färgglada blommor längs gången, förväntansfulla barn, sång från spralliga ungar, en betraktelse som andas frihet och glädje, psalmer som skapar nostalgi, ett lyckorus. Och samtidigt så vemodigt. Något gammalt tar slut, nåt nytt tar vid.

Jag gråter ALLTID på skolavslutningar. Av glädje, men också av saknad. Denna gången är det extra laddat, eftersom jag ska byta jobb till hösten. Sista skolavslutningen. Bäst att ta med många näsdukar...

                                             



Det är lätt hänt att hamna på Youtube när man surfar runt för nöjes skull. Kom på att tänka på en gammal humörhöjare, som man kan gå och vissla på när humöret är på topp. Här är den. Lyssna och stäm in ...

Ja, nu är han uppe med tuppen igen, lillgrabben. Vi har fått in rutinen att han somnar omkring 18.30. Men det i sin tur innebär att han kvittrar vid 05.30 på morgonen. GILLA LÄGET, jag vet...

Nyss kom han springande med en leksak, tappade den och ropade ett glatt " Åjtan!" (=ojsan). Oförskämt pigg så här dags. När han inte kom åt en film han ville ha på hyllan drog han  iväg soffbordet mot hyllan. Jag ställde tillbaka bordet. Då ryckte han snabbare än blixten stolen jag suttit på... som sagt... hur mycket energi kan man ha vid denna tid på dygnet? Fast det är klart, om jag hade sovit ELVA timmar i sträck vore jag väl också pigg som en mört, glad som en lärka...

Snart dags för frukost...


 

Blev inspirerad av denna sång. Precis så känns mitt liv just nu.

http://www.youtube.com/watch?v=6uhezzqJsKY

Jag har ju alltid sagt att man ska passa sig för alkolhol...
Kolla bara punkten om "tungt öl..."i läsartoppen här.

                                                         




Sitter och äter frukost med sonen. Han mumsar glatt på en macka. Musik från radion hörs i bakgrunden, och sonen svänger med huvudet i takt till musiken.

"Sjunger! " utbrister han och nynnar lite.

Jag tänker på hur nära det var att vi förlorade denna underbara lille pojke redan när han var fem veckor gammal. Mitt hjärta svämmar över av kärlek och ögonen tåras. Får aldrig glömma. Tack C och G! Utan er hade vi kanske inte haft denna solstråle hos oss!

Har ju jobbat hårt för att få sonen i säng i vettig tid på sistone. Nu har vi nog lyckats FÖR bra, för igår somnade lilleman redan vid 18.00, och sen var han vaken vid 05.30 imorse... då var både mamma och pappa såååååååå sugna på att gå upp! Hade verkligen lust att bygga med klossar, leka med bilar och se på " Teletubbies".

Att det ska var så svårt att få barn att sova på natten och vara vakna på dan...

Det är lite som en annan grej: först vill vi att barn ska börja gå och prata, och sen önskar vi inget hellre än att de kunde var stilla och tysta lite grand...

Dottern cyklar på sin gamla, ganska slitna cykel med stödhjul, istället för den nya utan. Det går så där. Hon vinglar, trots stöden. Hon ser irriterad ut och säger argt:

" Den är så OSTÖDIG!"

Idag har Sverige haft sin nationaldag. Och visst har den genomsnittlige svensken firat. Men inte nationen, utan möjligheten att jobba hemma. Ja, dvs, arbeta med något i sitt hem. Det har inte varit tyst många minuter. Redan vid strax före nio satte det igång imorse. Hammare och såg gick varma på grannens tak, en gräsklippare smattrade på avstånd, hos de nya grannarna intill höll de på och grejade i trädgården, själva byggde vi ny trapp till verandan och uteplatsen på baksidan, skrapade mossa från garagetaket, och planterade blommor. Allt på samma dag. Det pratas så mycket om lågkonjunktur. Byggföretagen har nog inga problem att överleva i alla fall...

                                    
Kl. 19.00 Sonen somnar gott i sin säng, utan protester.
     20.20 Dottern somnar i sin säng, inget gnäll.
  
           ÄR DET SANT????

Jo. Faktiskt. Mamma och pappa leder med 2-0.

Kl.22.15 Kanske skulle gå och lägga sig? Det KAN bli en tidig morgon...

Vet inte om jag tror att det kommer att hålla i sig, men sonen sov från kl. 20.10 till 08.10 inatt. Han som alltid brukar vakna vid 06.00 med ett glatt

 " Mamma, vakna!"

Han var egentligen inte inställd på att sova alls igår kväll (eftersom han tagit sin en eftermiddagslur hos dagmamman mellan ett och två) men jag var fast besluten att han skulle somna i vettig tid, och han fick faktiskt ge sig. Jag lade honom vid 20.00 och efter några ilskna minuter lugnade han ner sig och somnade. 1-0 till mamma...

Nu gäller det bara att hålla honom vaken i eftermiddag, så ska han kunna somna i bra tid i kväll igen. Får väl se hur vi lyckas...

Jag behöver väl knappt säga att det var underbart att få en lugn kväll och natt OCH sovmorgon...

                                                        





Har ni sett denna dryga,tjatiga lilla pingvin nån gång? Om ni har barn antar jag att ni stött på honom vid nåt tillfälle. Vår son, 2 år gammal, älskar Pingu. Han skulle kunna titta på Pingu-filmer flera timmar om dan om han fick. En annan kräks nästan bara vid tanken... Så fort sonen vaknar på morgonen börjar han säga:

" Titta Iku" och så vevar han med filmfodralet framför ansiktet på en.

Maken och jag tyckte vi var smarta när vi beställde en box med tre Pingu-filmer nyligen. Då skulle det inte bli så tjatigt med samma film, tänkte vi. Och barnen fick lite att välja bland. För även dottern gillar förstås Pingu.  Så. Hur gick det då? Jo. Barnen bråkar om vilken film de ska se, och mamma och pappa är ÄNNU tröttare på den evigt tjattrande pingvinen...

Sitter hos goda vänner och kollar igenom mailen och bloggkommentarer. Oväder sabbade modemet i tisdags, så nu börjar abstinensen bli stor. Förhoppningsvis får vi hem ett nytt modem i eftermiddag eller imorgon.

Dags att dra vidare. Bjuder på en liten kommentar från dottern:

Vi var på väg till frisören igår, och dottern höll i en liten papperslapp. Hon hade skrivit några bokstäver på lappen. Hon tittade på mig och sa:
" Mamma, kan du ESSA den åt mig?"

Tittar på Dog Whisperer. Det handlar om en hund som kissar hela tiden, och är nervös och rädd för allt möjligt.

Inte konstigt, säger jag. Hunden får ingen motion. Den har ingen vana av att umgås med andra hundar, och är understimulerad. Hur skulle DU må om aldrig fick röra på dig, träffa folk eller göra nåt på hela dan? Inget vidare, gissar jag.



                                           

En nyklippt gräsmatta. Barnen har lekt i sandlådan och gungat. Maken har just kapat ved. Vi njuter av saft och vindruvor i skuggan. S-O-M-M-A-R.