annabackhouse

Idag var ingen rolig dag. Så kan man väl summera det hela.

Stressigt, rörigt och tröttsamt på jobbet.

Hemma under eftermiddagen "försvann" sonen en stund. Vi tänkte att han var i lekrummet eller vid TV:n uppe. Men när det varit väldigt tyst några minuter för länge  började vi springa runt och kolla. Hittade honom till slut i tvättstugan. Han hade hällt ut en massa tvättmedel på golvet, över sina kläder och i sitt hår. Det var bara att ge honom en dusch illa kvickt. Förutom att det blev en del att städa upp!

Lagom till att han blivit duschad (vilket han hatar), började dottern klaga på att hon mådde illa...

Hon sprang till toan och var där länge och väl utan att nåt hände, men efter en stund satte hon sig på toa. Efter att hon bajsat verkade illamåendet avta. Men vi vet ju inte säkert.

SNÄLLA GODE GUD låt oss slippa kräksjukan i påsk! Den hade barnen förra påsken...

Igår var en " dålig matdag".

Jag åt för lite, fel grejer och på fel tider.

Detta känner jag av idag.

Jag är hungrig HELA TIDEN.

Har ätit så mycket att jag inte ens skulle kunna räkna upp allt...

Är det bara jag som fungerar såhär??


(bild lånad på Google)

Har haft en sån där lång arbetsdag igen. Dessutom var maken och jag på ett bankbesök (fonder, sparande och annat trist) mellan arbetspasset och kvällskonferensen. Synd att jag inte är mer intresserad av fonder, den där timmen på banken var lätt det tråkigaste jag gjort på lång tid.

Naturligtvis var det så att de som skulle ha ansvarat för fikat under kvällskonferensen missat det, så gissa vem som var vrålhungrig vid 20.00 när man kom hem? Vi äter lunch 11.30 på förskolan...och det var falafel idag. Inte något man äter sig mätt på! I alla fall inte de vi får på jobbet, de är torra och smaklösa.

Ja ja, imorgon är en annan dag. Och snart är det påsk. Underbart!

Vaknade trött och med huvudvärk, efter att sovit dåligt. Segt att komma igång. Men sen piggnade jag till, som tur var.

Har haft besök av goda vänner, fikade och pratade. Efter en hel del övertalning fick vi klippa sonen. Han satt inte direkt stilla, men resultatet blev väldigt bra, trots taskiga förutsättningar.

Under eftermiddagen kom barnens mormor och bonusmorfar på besök.  Barnen blir alltid lika glada. Min mamma hade med superfina tröjor som min morfars fru har stickat. :)

Försökte få barnen i säng tidigt ikväll. De ska ju upp i ottan imorgon...

Det har varit en bra helg, förutom att maken varit sjuk hela tiden. Men... man kan ju inte göra mycket åt sånt.

Nu är det nedräkning inför påsken!! 4 arbetsdagar kvar...

Det har varit en stor dag i dotterns femåriga liv.

Hon har tappat sin första mjölktand.

Samtalen kring denna lösa tand och den mystiska tandfen har varit många och långa på sistone, eftersom tanden var lös i en hel månad innan den lossnade helt.

Först handlade det mycket om att det inte gick att tugga saker med den lösa tanden och huruvida tandfen skulle ge en guldpeng eller inte.

Sen pratades det om hur långt hon kunde vicka tanden utan att det trillade ut, och om det verkligen fanns nån tandfe.

Hon började allvarligt misstänka mamma och pappa...
" Det är ni som lägger i pengar i glaset, eller hur?"

När väl tanden lossnade sprang hon runt och lekte med den...och tappade den. Som tur var hittade jag den (under TV-soffan). För vad jag vet har inte tandfeer nån GPS...

Får väl se nu om tandfen har sett glaset med lilla frökens tand. Annars blir det ju ingen peng!



(bild lånad på Google)

Kom hem, glad över att det är fredag och en helg ligger framför oss.

Möts av makens matta röst.

Han har  tydligen varit dålig i magen hela dan. OCH varit ensam hemma med barnen.

Hu!

Kombinationen magkrångel och att ta hand om barn är ingen höjdare.


Skit-jobbig, om man säger så...

Snö och is droppar från hustaket.

Det är nästan ingen snö på altanen.

Barnen vill ta fram cyklarna.

Man är sugen på glass.

Fåglarna sjunger.

Det är ljusare.



Härliga vår, välkommen hit!!

Sonen, som börjar lära sig att säga till när han behöver gå på toa, hade klättrat upp på en kontorsstol (snurr-modellen) och stod och balanserade för att ta ner en film han ville se. Plötsligt började han skrika. Jag var på nerevåningen när jag hörde honom. Trodde att storasyster bråkade med honom och tänkte att det inte var så farligt. Han kan ju reta henne till vansinne, och sen krävs inte mycket för att han ska börja skrika om hon petar på honom. När jag kom upp stod sonen på snurrstolen och pekade på snutten.

Den e dum!

Jag förstod snart vad som hänt. Han hade ropat på mig för att han behövde kissa, men när jag inte kom upp tillräckligt snabbt hade han kissat där han stod...

Tur han skyllde på snutten istället för på mig. Otur att det var tyg på stolen...

Vi satt och åt middag. Jag hade tagit fram kiwi-frukt till "efterrätt". Dottern tittade lurigt på mig och sa:

Jag uppskattar att du tänkt att vi ska äta kiwi efter maten. Men jag vill hellre ha glass.

Nähä?

Jag vet inte riktigt varför, men idag har jag bara en sån där positiv känsla i hela kroppen. Trots att jag är lite trött, snorar (IGEN!) och vaknade med lite halsont i morse. Men jag tror att jag vet vad som är den största orsaken till att jag är glad. Kom liksom nästan på det nu medan jag skriver.

Vår son är ÄNTLIGEN frisk. Han har varit hos dagmamman idag, har ätit och sovit normalt, och kom i säng i vettig tid ikväll. (Han har dessutom visat mer och mer den senaste tiden att han är mogen för att klara sig utan blöja. Han håller sig många timmar i sträck, och säger till när det är dags att gå.)

Antar att det är all oro, för sonens hälsa, kombinerat med för lite sömn under en lång period, som gjort att jag inte varit på topp ett tag.

Men NU är det bättre igen!

Och vårsolen gör säkert sitt...

Helgens plus

* Willy åkte ur Let´s Dance!

* Har städat i ungarna rum (slängt leksaker som är sönder).

* Var på äventyrbadet med dottern, som inte alls är rädd i vattnet längre.

* Sonen har ätit och sovit nästintill som han brukar (innan eländesförkylningen).

* Snön har nästan smält bort!!

* Fika med en gammal vän på IKEA.

* En annan vän var här och hälsade på, och våra barn och hennes har lekt och busat hela söndagseftermiddagen.

* Det är bara nio arbetsdagar kvar, sen är det påskledigt!

Efter att dottern avslutat sin knatteridning idag frågade jag (som alltid):

Var det kul?

Svaret brukar alltid bli detsamma.  Ja, såklart.

Men idag frågade jag också:

Kändes det bra?

Då tittade hon drömmande på mig och sa:

Det känns som om jag är i en annan värld...

Måste ha varit helt OK då.

Och det är samma tjej som för ett par månader sen inte ville fortsätta med ridningen längre.

Där ser man.

Ibland ändrar sig saker utan att man försökt påverkat nåt alls.

(bild lånad på Google)



Denna dag "firar" vi en extra födelsedag för vår son.

Så skulle man faktiskt kunna säga.

Idag är det nämligen exakt tre år sedan vi höll på att förlora honom ( då fem veckor gammal) pga ett andningsstopp.

Vad som orsakade stoppet får vi aldrig veta.

Troligen ett virus, säger läkarna.

Men han överlevde.

Mest tack vare fantastisk hjälp med HLR från dagmamman och hennes kollega.

Kanske också för att det var meningen att det skulle gå bra.

Det tror jag nämligen på.

Allting har en mening.

Dottern sa att hon ville prata med mig i ett annat rum.

Undrade förstås vad hon ville säga som ingen annan fick höra.

Hon lade sig på sin säng, sänkte blicken, och sa allvarligt:

Jag har insett hur viktig familjen är för mig. Jag vill inte flytta från er. Aldrig nånsin!

Jag blev både rörd och full i skratt. 

Så gulligt, men samtidigt så komiskt.

För, jag tror hon ändrar sig.

Visserligen hoppas jag att hon fortsätter att värdesätta familjen.

Men nån gång, om rätt många år (hon är ju bara 5), så hoppas och tror jag att hon kommer vilja flytta ifrån

sin kära far och mor.

Hur snälla och trevliga vi än må vara...

Då barnen varit sjuka en hel del de senaste två veckorna har det blivit en del slötittade på TV för att få tiden att gå, och för att de inte orkat så mycket mer. Detta har sonen sett ett mönster i, för följande utspelade sig tidigare ikväll:

Sonen lade sig ner på soffan vid TV:n, drog en filt över sig och sa:

Ja ä huk!

Kanske nån som ville få tillåtelse att ligga vid TV:n och glo ikväll?

Det finns ytterligare en nackdel med att barnen är sjuka (förutom det uppenbara att de är just sjuka): de vänjer sig vid andra sovtider.

Nu har dotten varit vaken till nio-halvtio varje kväll i mer än en vecka.

Och sen sovit till runt åtta på morgonen.

Den kommande veckan kommer hon att bli tvungen att gå upp vid halv sju.

Hur ska man få henne i säng i vettig tid??

Och sonen ska vi inte tala om.

Han har varit vaken på nätterna minst ett par timmar ändå sen i tisdags. Och sen sovit två-tre timmar på dan.

Tacka vet jag vanliga dagar då barnen är friska och går till dagmamman som vanligt...

Mitt i natten. Sonen vaken pga feber.


Han spiller ut juice på bordet.

F´låt mamma! Inte menen. Min fel!

OK, budskapet gick fram. Men han är inte riktigt nöjd.

Me jot!

Nu vill han ha mer...

*              *              *

Sonen har nyss tittat på Pingu, " Iku" som han kallar honom. Nu är det nya önskemål. Mutte Higg. Ja, ni vet. Musse Pigg såklart. Men vi får inte igång videobandspelaren.  Det är någon som pillat in nåt skit i den. Vem kan det vara??? Tur att vi har Musse Pigg på dvd också...

Anna Bergendahl vann Melodifestivalen.

Hon vann.

Strålade.

Säg vad ni vill.

Men hon har stjärnglans.

Visst.

Hon kanske ser spröd ut.

Men hon har något speciellt.

En röst som glöder.

En innerlighet som känns äkta.

Lycka till i Oslo, Anna!

Ibland räcker det med små, små saker för att man ska bli glad.


Ljuset från solen som lyser in genom fönstret när man vaknar.

Sällskap vid frukosten av maken, som gått upp för min skull, trots att han inte sovit alls mycket inatt.

Några sköna låtar på radion under bilresan till jobbet.

En kollega bjöd på hembakt fika.

Hämtade nya, fina, glasögon på stan.

Kaffe i lugn och ro med familjen under eftermiddagen.

Lite utelek i solskenet med barnen.

Några bra TV-program (Let´s Dance och Solsidan).

Några gulliga kommentarer från dottern.

En varm vetekudde på fredagströtta axlar.

Barnen älskar att leka kurragömma.

Men det ska vara på deras vis, förstås.

Först ska jag räkna till 100.

Fast jag räknar inte, utan väntar bara tills de slutat stöka.

Under tiden gömmer de sig på nåt superdåligt ställe.

Sen ska jag "leta".

Sonen skriker " Här e ja" innan man hunnit leta en sekund.

Dotterns fnitter hörs lång väg, så man behöver inte anstränga sig för att hitta henne heller, direkt.

Men kul har de.

"Solen lyser, himlen är blå, vad det är skönt att leva då." Så låter en gammal barnvisa.

Det är faktiskt sant. Ljuset ger verkligen energi. Man blir gladare. Mer positiv. Ser fördelar. Glömmer det som är jobbigt.

Kan det vara därför folket i länder med mer soltimmar verkar mer lättsamma än oss svenskar? E-L-L-E-R  Ä-R  D-E-T  B-A-R-A  S-O-M  J-A-G  T-R-O-R???


(bild lånad på Google)

Sitter och känner efter.

Trött. Så hemskt trött.

Men ändå.

Inser att jag inte har mycket att klaga på.

Det finns familjer där allvarliga sjukdomar och olyckor vänder upp och ner på hela tillvaron.

Där meningen med livet blir alldeles för tydlig, på ett brutalt sätt.

Idag känner jag mig trött och kanske lite sliten. Visst.

Men ändå sanslöst tacksam.

Livet är för värdefullt för att slösas bort på negativt "tänk".

Vilket dilemma! Kan inte välja vilket program jag ska se på TV...


Ska man välja Saltön, som jag tidigare följt, och som har premiär på nya säsongen?

Eller ska man välja Svenska Hollywoodfruar, och få sig lite lyx och flärd, så här på en måndagskväll?

Eller ska man välja Spårlöst- de svåraste fallen, och bli lite gråtmild när barn och förälder hittar varann?

Livet är verkligen svårt ibland...

Vår son har sedan tidig ålder varit hemsk på att klättra överallt. Eller, en del kanske skulle uttrycka det som att han är duktig på att klättra. Hur som helst...

Förra sommaren, när han var drygt två år, klättrade han längst upp på stegen på vår gungställning och försökte sätta sig grensle över stocken längst upp. En sådär två meter upp i luften.

När vi var på gudstjänst i samband med ett 85-årsfirande förra helgen välte han en stor trave med stolar för att han inte kunde låta bli att klättra när det blev tråkigt att sitta stilla och lyssna på de vuxna som talade där framme.

En gång ville han ha ballonger, som låg i en låda långt upp i barnens bokhylla. Då ingen märkte att han frågat efter dom tog han saken i egna händer och började helt sonika att klättra i bokhyllan. Dessvärre kom han inte så långt då det var mycket saker i hyllan, utan blev stående på det andra hyllplanet och skrek: Mamma! Longer! (Ballonger!)

Påpekade tidigare idag för sonen (då han höll på med sina klätterkonster) att han INTE får klättra på pianot i vårt vardagsrum.
OK, mamma, sa han snällt. Sen tittade han med frågande ögon på mig:
Men, va jag göa då? undrade han.

Ja? Leka på golvet, kanske??

Det blev en jobbig  natt, kan man säga.

Dotterns slemhosta, som nästan framkallar kräkningar, irriterade henne rejält av och till under flera timmar efter midnatt. Fick hämta glass åt henne för att kyla ner halsen lite. Och sonen, som somnade vid halv åtta utan att ha ätit kvällsmat (han vägrade äta när vi andra åt), var vaken igen vid halv ett. Efter en macka och mjölk, ny blöja och favoritsagan ville han se på TV. Som om det var aktuellt MITT-I-NATTEN...

Vid tvåtiden orkade jag inte mer, då fick maken gå upp och ta över... och vid fyrasnåret somnade grabben till slut.

Vid halv sju bråkade lillekatten i sängen så jag höll på att få spelet. Helt plötsligt satte han en klo i min tå- SATAN- vad ont det gjorde !!

Nu vill jag ha en lugn dag. Kan man få det?



(bild lånad på Google)

Man brukar väl säga att det är av barn man får veta sanningen. Inte alltid då, kanske...



Diskuterade med dottern om vad som händer när man tappar en tand.

Jo, då kommer tandfen! svarade hon bestämt.

Men vad gör hon då? undrade jag nyfiket.

Hon gör mat av tänderna, för i fe-riket finns inga affärer, så man kan inte köpa nån mat...




( bild lånad på Google)

"Ja, alltså jag tycker, typ, liksom att ..."

Så här har det börjat låta när dottern pratar.

Vem är det som låter så i hennes vardag?

Inte jag, hoppas jag!

till:

- min mans lillasyster, som klarat sitt körkort idag!

- bloggkompisen Pia, som blivit med bostadsrätt!

- lillasyster, som hittat en lägenhet i  Sevilla inför sin vistelse där i vår-sommar!

- mig själv som klarat av en tung arbetsvecka utan större besvär!

Hipp hipp hurra!!!





(bild lånad på Google)

Lyssnar på Anna Bergendahl, som gick direkt till finalen i årets melodifestival. Är hon inte lysande, så säg..




(bild lånad på Google)

Hade velat länka till hennes låt, men det går inte just nu...

Tittar på " Fuskbyggarna" på TV4.

Efter ett par minuter blir jag gråtfärdig. Hur i hela världen kan folk vara så vidriga??

Jag vet inte om ni såg programmet, men jag hade fått nog innan första reklampausen.

Visst vet man att sånt här förekommer, men jag har nog aldrig reflekterat över vilka konsekvenserna faktiskt blir.

Måtte alla som gör sånt här skit mot oskyldiga människor åka dit så det skräller om det!!

Visst är det skönt när man känner så redan när man vaknar på morgonen.

Och dagen blev bra.

Solskenet varade nästan från morgon till kväll. LJUS!

Efter jobbet lagade vi en god middag (kycklingryta och ris), sen grejade jag lite med hushållsgöra, och därefter bastade vi. På en vanlig tisdag.

Vid nattningen bad sonen om en särskild bok. Det har inte hänt förr! Äntligen börjar hans språk att gå framåt ordentligt. Vi har varit så "bortskämda" med dottern som sa 8-ordsmeningar när hon var två, så det är svårt att veta vad som är genomsnittligt...

Jag hann också chatta med några vänner på Facebook, och såg ett intressant program på TV.

Har ni också haft en bra dag?

Läser om hur man i USA eventuellt kommer att göra det kriminellt att få missfall. Detta efter att en kvinna betalt för att låta sig misshandlas så att hennes oönskade foster skulle dö.

Va? Kriminellt? Ursäkta, men har jag missat nåt?

Är det inte nog att drabbas av ett missfall? Ska man också ställas till svars för att barnet inte var livsdugligt?

Ibland förstår jag inte hur folk tänker!





http://www.aftonbladet.se/wendela/barn/article6698475.ab