Trött. Men det kunde varit värre.

Sitter och känner efter.

Trött. Så hemskt trött.

Men ändå.

Inser att jag inte har mycket att klaga på.

Det finns familjer där allvarliga sjukdomar och olyckor vänder upp och ner på hela tillvaron.

Där meningen med livet blir alldeles för tydlig, på ett brutalt sätt.

Idag känner jag mig trött och kanske lite sliten. Visst.

Men ändå sanslöst tacksam.

Livet är för värdefullt för att slösas bort på negativt "tänk".





Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0