annabackhouse

Såg en stund på kvällens Wallanderfilm medan jag satt med lite pappersarbete. En kvinna mördades (med kniv?) på en båt, en annan sköts inne i ett stall, när jag bytte kanal tror jag att ett barn skulle utsättas för nåt...

Vem orkar titta på sånt utan att bli nedstämd? Jag ser inget underhållningsvärde i såna filmer. Visserligen kan böckerna vara spännande, men att se det hela på film, NEJ TACK.

 

Sitter och småler åt maken. Han, dataexperten i familjen, lyckades med att låsa tangentbordet, och sen fick han inte igång det igen. Vem brukar jag alltid vända mig till om datorn krånglar, jo maken. Vem ska han fråga om inte ens han begriper?

Det fina i kråksången är att jag tycker att han sitter lite för mycket vid datorn i vanliga fall, och nu går det inte att spela... hihi, vad trist! Eller, nja, då kanske vi kan göra nåt annat istället.

Nähä, nu har han fixat den, med hjälp av en kompis. Säg den (skade)glädje som varar!

Undrar vilka som står i finalen i " Stjärnor på is"?

Det är bara fyra par kvar, och spänningen tätnar. Alla är egentligen skickliga, men Jesper och Marcus har utmärkt sig särskilt mycket. Tony, som inte hade stått på ett par skridskor före denna tävling, har blivit riktigt duktig, men kanske är det ändå hans (o) tur att åka ut idag. Lars är snabb på skridskorna, men jag tycker att det är nåt som saknas. Marcus och hans partner Johanna har en förmåga att illustrera känslor och berätta en historia på ett otroligt vackert sätt. Jesper och hans Alexandra har en lekfull stil, och kör snyggt och skickligt. Alla har sina fördelar, men någon måste åka ut.

Snart vet vi.

Ja, nästan i alla fall. Imorgon vid frukost tänder vi första ljuset.

Idag har vi pyntat och grejat mest hela dan, städat, satt upp julgardiner, hämtat adventsljusstaken i källaren, hängt en stjärna i sonens fönster, och gjort pepparkaksdeg medan vi lyssnade på hur Astrid Lindgren berättar om julfirande i Bullerbyn, på Junibacken, på Bråkmakargatan och hos Pippi.  

När vi hällde i kryddorna i pepparkaksdegen sa vår dotter lyriskt:
" Det luktar färgglatt!"
Visst var det en fin beskrivning av julkryddornas doft...

"Idolerna" har tvingats lämna tävlingen en efter en, precis som negerpojkarna i den storyn. Nu är det bara fyra kvar, och jag börjar tvivla på vad jag egentligen tycker.

Tidigare tyckte jag att Alice var väldigt bra, men idag var hon blek. Dock var hennes andra sång betydligt bättre än den första. Och Robin blir bara bättre och bättre. Kevin, som brukar dominera, var idag någorlunda, men ändå inte riktigt som han kan vara. Johan har fortfarande ingen vettig sångröst och kvällens genre passar inte honom. Hans nummer var OK, men det som rörde mig på ett mysko sätt var det fan som fick komma upp på scenen och krama Johan. Hon kommer att leva på detta ögonblick halva tonårstiden... Jag har nog inte begripit Johans storhet. Eller? 


Jaha, nu har Kevin kört nästa sång. Och HE`S BACK!!!

Läste att vindruvor innehåller 900 % mer rester från bekämpningsmedel än det tillåtna värdet. Fatta! Mer än nio gånger för mycket!! Och sånt har jag glatt gett vår son istället för t ex kakor eller dylikt. I tron att det är bättre med frukt än godis och kakor. Visst är jag medveten om att vindruvor är söta, men inte hade jag en aning om att de innehåller så mycket SKIT.

Nu återstår bara en sak; köpa enbart ekologiska druvor. DÅ ska man garanteras druvor utan bekämpningsmedel. Vad nu den garantin är värd...

Förra helgen var det så fint väder, snö, kallt och soligt. Idag är det grått, blött och trist ute. Vi firade första advent i skolan, med samling i kyrkan, tända ljus, julmusik och fika i klassrummet. Det var mysigt, men det där äkta julstämningen infann sig inte riktigt. Fast det är väl lika bra att vänja sig. Det är ju så här det brukar se ut i december. "Ungefär samma temperatur och väder som vid midsommar", som min pappa så klokt uttryckte det. Kan man önska lite vinterväder av tomten?    

Jodå, jag fick skjuts med en snäll kollega till dagmamman så jag kunde lämna barnen. Därifrån har jag ungefär fem minuters gångväg till jobbet, så jag hann utan problem. Dagen gick sen i ett. Efter jobbet drog vi in till stan hela familjen, för att handla mat och fixa fläktrem och fönsterbräden. När vi kom hem, sju sorger och åtta bedrövelser senare var samtliga familjemedlemmar SUPERTRÖTTA.

Nu sitter jag och försöker få till morgondagens lektioner. Ge mig styrka...

Vaknade vid 05.12 av att maken kom upp i sovrummet.
" Remjäveln gick av! "
Trots nästintill medvetslöshet insåg jag genast att det var fläktremmen på lilla bilen som gått sönder. Vi kom fram till att han måste ta den stora bilen och så får jag lösa transporten till dagmamman och jobbet på annat vis. På vilket vis, undrar ni säkert. Men det har jag inte riktigt klurat ut än. Det konstiga är att jag liksom inte oroar mig så mycket för det, trots att jag ska ta mig fyra kilometer med två små barn. Det måste ju lösa sig på nåt sätt... Tidigare hade jag blivit superstressad av en sån sak, men idag känner jag bara ett inre lugn, oavsett. Ja, ni får höra senare hur det hela löste sig...

Hörde precis sonen skratta i sömnen. Vilket härligt garv!

Läste om vanvården på ett äldreboende i Halmstad. Om gamla människor som tvingats lägga sig för natten vid 13.30, inte fått gå på toa, som misskötts så pass att infektioner i underlivet uppstått, osv.

Vart är vi på väg egentligen? Ska inte gamla få ett värdigt avslut på livet?  Vem vågar bli gammal utan oro med såna här berättelser i minnet? Jag blir så upprörd att det knappt finns ord !!!!!!!!!!!!!!!!!

Idag kunde jag inte hålla mig längre. Jag har försökt låta bli, men det går inte...

Jag har hängt upp en stjärna i köksfönstret och en i dotterns rum. Och imorgon kommer ljusstakarna upp. Definitivt.

Jag älskar JULEN!

Rastvaktade på " min" skola tidigare idag. En liten flicka i ettan stod och gjorde snöbollar tillsammans med sina klasskamrater.  "Titta, vilken fin snöboll!" sa hon nöjt.
" Ja!" sa jag och hon fortsatte:
" Tänk, nu när det är så mycket snö, och sen ska den bara försvinna. "
" Ja, om jag fick bestämma skulle snön få ligga kvar. Men det är ju inte jag som bestämmer!" svarade jag.
" Nej, för det är JESUS! Eller, nej, himlen..."

Små barn har verkligen insikt i livets stora frågor...

Vår KF (kattfan) är härmed till salu! Denna lilla donna har terroriserat familjen sen dag ett. Hon gnäller för att hon vill ha mat (fast hon får mjuk mat två gånger om dan plus nästintill obegränsat med torrfoder) , gnäller för att hon vill gå ut mitt i natten (och när man masar sig upp för att släppa ut henne springer hon som en tok, så man får jaga henne runt i hela huset och överrumpla henne vid matskålarna, varpå man är klarvaken mitt i natten), hon river i mattor och väggar utan att man fattar varför, skiter inomhus (i lådan) istället för att gå ut och sen har vi allt detta fisande... Som en snäll läsare tipsade om så är det snart bud på gasmask!

Vad göra???????????

Har ni sett hur vackert det är ute? Snön har lagt sig som ett fint täcke över marken, solen kikar fram och skapar ett skimmer i snöflingorna, en och annan småfågel vågar sig fram och smakar på fröna vi lagt ut, det bildas iskristaller på fönstren.

 Jag blir salig. Som ett barn på julafton. Att något så kallt kan skänka så mycket värme...

Nytt. Fräcka karaktärer. Skoj. Definitivt intressant.

Är det bara för att jag jobbar i skolans värld?

Eftersom jag är en känslomänniska är det inget ovanligt att jag gråter, men på sistone har det funnit väldigt många anledningar till tårar (enligt min känslobarometer). Senast var det när jag satt och rättade matteprov tidigare ikväll. Flera av mina elever hade presterat långt över vad jag trodde var möjligt. Det är en fantastisk känsla att se elevernas framsteg så tydligt. Såna erfarenheter behövs. 

Har tänkt hur länge som helst att titta på storfilmen " Mamma Mia", men tillfället har inte dykt upp. Nyligen fick vi tag i dvd:n, men sen ska man ju ha tid också. Jag har alltid älskat musik och ABBA, så det borde vara en succé. Ikväll fanns det plötsligt tid, så nu äntligen...

Fattar inte att Meryl Streep kan se så ung ut, är inte hon runt 60? Hon sjunger faktiskt inte så illa. Pierce Brosnan är som vanligt snygg... Och sjunger riktigt bra. Stellan Skarsgård spelar en kuf, as usual. Miljön är underbar, turkosfärgat hav, stränder och gröna omgivningar. Inte utan att man längtar till en sån plats...

Tänker på när min man och jag skulle gifta oss. Min kära lilla pappa gick med mig fram till altaret i kapellet. Ja, han var verkligen liten, men ändå en stor människa för mig. Så mycket det betydde för oss båda att han gick där med mig. Han var redan då försvagad och böjd av sjukdom, men gick där brevid mig, stolt och glad. Vad mycket minnen denna film satte igång...

Idag har det varit stora fixardan här hemma hos oss. Maken började med att sätta upp en ny rullgardin i dotterns rum (rosa med prinsesskronor på) och sen målade han fönsterna i vardagsrummet. Jag var ute med ungarna och plockade in leksaker i trädgården under tiden. Ja, vi hann ju med lite pulkaåkning, snöänglar och bus i snön också förstås. Sen dammsög jag hela huset (även under soffor och dylikt) medan ungarna roade sig med pappa på övervåningen. Sorterade grejer i dotterns rum. Vi röjde på skrivbordet uppe vid tv:n. Tvättade, tog hand om disk och plockade undan skor som skulle till källaren. Jösses, vad mycket man kan hinna med på en dag om man har ork!

Nu sover barnen, fast klockan bara är efter halvsju, och maken och jag ska ta lite kaffe och nåt gott till.
Det har varit en bra helg!

Kattfröken kom upp till mig i soffan och ville ha lite gos. Strök sig kärt mot mitt knä och vände huvudet åt sidan. Klappa här, tycktes vara budskapet. Jag strök över huvudet och hon såg mycket nöjd ut. Jag sa till maken att hon var ovanligt kelig idag och att det var skönt i motsats till det gnäll man alltid hör annars.

 Då var det färdigt. Tarmvädringen var inte nådig. Dags att utrymma! Att jag aldrig lär mig...

Min lilla prinsessa har en ny kärlek. De är så fina att hon inte kan slita sig från dem. När det blev dags att gå till sängs för damen var det med stor motvilja hon ställde sina PRECIOUS bredvid sängen med en suck. Kunde man kanske få ta med dem in under täcket?

Hon låg stilla några minuter. Sen blev separationen för smärtsam. Hon hämtade dem och smet upp i sängen. Nu. Kan. Man. Sova. Gott.

Ett par rosa snowjoggings kan vara det finaste som finns.

Besökte en gudomlig plats tidigare idag. Tänk att lite vatten, värme, dofter och ljus kan göra så mycket. Stans äventyrsbad har en rejäl, ganska nyrenoverad relaxavdelning. Dit styrde vi kosan idag, syrran, två kompisar till henne och jag. Det var som en dröm; flera timmar för sig själv utan jagande och måsten. Efter en fika gick vi in och startade i en pool med behagligt tempererat vatten, kanske 32 grader. Där fanns också bubblor emellanåt. Sen var vi in i en bastu med mysigt dämpad belysning och en skön doft i luften. Därefter fortsatte vi till temaduschar med bl a "tropiskt regn" och en cool doft av eucalyptus. Ljuvligt. Turen gick vidare in i härligt dimmig ångbastu med stämningsljus som av stjärnor i taket,  och sedan tilbaka till bubbelpoolen. Mmmmmmmmm....

Detta var precis vad jag behövde! Snacka om att ladda batterierna...





 

Nu har landets alla fjortisar fått bestämma igen. Johan Palm gick vidare i IDOL medan naturbegåvningen Anna Bergendahl åkte ut (trots en magisk version av Over the Rainbow). Alla jäkla småbrudar: gå och lägg er och sov tills ni blir så mogna att ni inser att det inte bara handlar om utseende!!

Det var min dag idag. Efter jobbet åkte jag in till stan och träffade en gammal kompis från gymnasiet. Vi sågs inne i centrum och började med en fika (förstås). Jaha, är det så där det känns att kunna prata utan att bli avbruten. Vi dryftade livets allvar, som sig bör. Det blev mycket jobb-snack. Vännen tyckte att jag faktiskt lät mer positiv till mitt jobb nu än för några veckor sen. Det får väl jag tolka positivt?  Vännen ifråga läser mig som en öppen bok trots att vi bara ses ungefär 3-4 gånger om året.

Vi drog vidare till våra "standardställen" och shoppade loss rejält. Vad skönt det var att leta utan att behöva jaga på två små samtidigt!  Men jag fick prova säkert 6-7 par byxor innan jag var nöjd. Tur att jag slapp springa ut ur provhytten med byxorna vid knäna...

Avslutade på IKEA, också enligt vår vanliga runda. Jösses, vad mycket julgrejer de har! Men att välja är inte lätt när man hör till släktet velus velus... jag får nog tag en tur till dit innan jag har bestämt mig för vad jag vill ha.

Men, hursom helst, jag åkte så småningom hemåt, med en del nytt till mig själv, ett par grejer till ungarna, en överraskning till dottern (pysselbok) och fredagsgott till mig och maken. Jag kände mig glad och nöjd med dagen.

Imorgon blir det mera NJUTA. Relaxen väntar...

Avslutade just ett telefonsamtal med en kompis. Hon ringer mig ungefär en gång i veckan och vi brukar alltid prata länge. Idag var det nog nytt rekord: 1timme och 47 minuter. Hoppsan! Fattar inte att vi kan ha så mycket att avhandla varje vecka. Men sen är hon ju en evighetmaskin utan dess like. Hon går igång på nåt och sen vet man att en halvtmme till snart har passerat. Visserligen är jag också snacksalig, men det är lite segt när man sagt mer än tre gånger att man måste sluta och hon bara maler på. Står det hobby-psykolog i pannan på mig eller?

Kom hem från jobbet med två trötta ungar i släptåg. De fick sätta sig vid köksbordet och rita medan jag lagade mat. Det var inget som var bra nog åt lilleman. Han bara grät och grät, oavsett vad jag gjorde. Han snorade, då snöt jag. Då grät han ännu mer. Suck! Storasyster tog kritorna han ville ha. Ännu mera gråt. Att försöka med nappen var lönlöst. Han var supergrinig. Tänkte att han kanske var för trött.

Men när maten var klar (köttfärssås och pasta tar inte så lång tid att göra) slängde han sig på tallriken som om han inte sett mat förr. Tänk att man kan bli så hungrig att man gråter! Och då vet jag att han ätit lunch vid 13.00 och ett mellanmål vid 15.30, så hungern borde inte vara så överhängande. Antar att han är inne i en sk tillväxtperiod. Efter maten var min glada kille tilbaka igen...

Det pågår en maktkamp i mitt tv-rum. Inblandade är följande:
Lisa 1år, bitsk och fräsig
Leo 9 år, fet och stark

Leo har brett ut sig i soffan. Lisa kommer dit och kräver utrymme. FRÄS!! Tassar far i luften och Leo biter Lisa på halsen.
I fighten rör katterna på sig så att de slutligen halkar ur soffan och hamnar på golvet.  Jakten fortsätter, men Lisa använder sin intelligens och smiter genom barngrinden där Leo är för fet för att passera. Ha! Smidighet går före styrka.

Hade ett samtal med allra käraste dottern om vad de hade ätit hos dagmamman idag.
" Plättar" sa dottern bestämt.
" Vad fick ni till mellanmål då? undrade jag vidare.
" Vi fick korv till föremål."
" Va! Fick ni förrätt?" utbrast jag förvånat.
"Nä. Mackor till mellanmål, men korv före maten."

Det visade sig senare att hon ätit lite korv hemma på förmiddagen innan de åkte till dagmamman, FÖRE lunchen. Visst är barns logik fantastisk!!

( Om du läsare undrar varför jag frågar vad de ätit är det främst för att se så att det jag tänkt laga till kvällen inte är samma som de ätit till lunch).

Den kära lilla dottern skulle äta kvällsmat tillsammans med mig uppe vid tv:n, vilket inte förekommer särskilt ofta. Jag sa till henne att sätta sig i soffan och sitta still medan hon åt. Men, nej, hon skulle stå på en gunghäst samtidigt som hon åt.
" Sätt dig ner! Du får inte stå på gunghästen! "
" Men, det är en älg!! "
OK. Big difference...

( Det var en gung-älg från IKEA.)

Satt i bilen med barnen, på väg hem från stan. Dottern sa:
" Mamma, jag ska sjunga en kärlekssång för dig! "
" Ja, gör du det, svarade jag. "
" Jag älskar dig, jag är så kär. La la la la..."


Ja, med "rätt" melodi skulle denna kunna gå hur långt som helst...
Det är väl ungefär så texter till hit-låtar brukar se ut.

Fick en gammal låt i huvudet, av Povel. " Gräsänkling blues" tror jag att den heter.

Idag känner jag mig trött och sliten. Även om det fanns en del positiva inslag under arbetsdagen så låg en annan känsla och malde, irriterade, och störde mig. Kan inte riktigt sätta fingret på den. Men jag var inte på humör. Kanske var jag bara trött... Möjligtvis var jag också lite besviken på att morgondagen (studiedag) inte blir som jag hade hoppats på.

Ja, ja. Jag ska i alla fall sluta tidigt imorgon och åka till stan med ungarna, handla ett par grejer och ta en fika. Även om det innebär att jag får göra en del jobb imorgon kväll.

Förresten har nedräkningen börjat. Fem veckor kvar till jullovet...

Har varit iväg till svärfar i helgen, därför har det inte funnits tillfälle att blogga nåt sen i fredags. Abstinens...

Vi åkte redan på lördagförmiddag och kom hem vid femtiden idag, så det var den helgen. Maken och hans far var ute och grejade hela tiden, så jag hade fullt sjå att hålla koll på lilleman och hans storasyster. Sonen brukar ju alltid klättra på överallt och pilla på allt han kommer över. Han gjorde inget undantag hemma hos farfar. Dottern tjatade att hon ville titta på film, men jag fick inte ens igång TV:n. Jag hade inte en lugn stund på hela lördagen förrän ungarna slocknade efter nio på kvällen. Då blev det lördagsmys med maken och svärfar, "Stjärnor på is", kaffe och godis.

Idag har jag faktiskt hunnit att läsa en hel bok (det ni), medan sonen sov och dottern tittade på " My little pony" på dvd.
Visserligen var det en barn-och ungdomsbok, jobbrelaterad, men verkligen läsvärd. Den är skriven av Kerstin Lundberg Hahn och heter " Kalla diamanter". Spänning och humor utlovas, oavsett om du är barn eller vuxen med bevarat barnasinne.

Nu ser jag fram emot en något lugnare vecka på jobbet, och en skön kommande helg, med shopping och fika med en god vän, och ett besök på relaxen med syrran. Det blir härligt!

"Gnatt" som lilleman säger...
 

Skulle precis ta och stänga av datorn och gå och lägga mig. Kände plötsligt hur det började stinka i rummet. Sur lukt som sticker i näsan. Hur man än vänder sig attackerar stanken från alla håll. Pressar sig fram och lämnar ingen oberörd.

Katten har öppnat gasreglaget igen...

Förpesta luften nån annanstans, kattjäkel!!

Nu har jag avklarat 15 av 24 utvecklingssamtal. Kan äntligen se att det finns ett slut. Visserligen är det både intressant, givande och viktigt att ha dessa samtal. Men det tar samtidigt otroligt mycket tid och kraft.

Hade en bra dag med barnen i skolan, flera bra diskussioner och samtal och många roliga inslag.
Trots detta: TGIF (Thank God It´s Friday)

Trött, tröttare, zzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzz........

Har haft en bra period på jobbet den senaste veckan, med mycket att göra men ändå en positiv känsla.

Men idag har luften gått ur. All energi är slut och jag är helt enkelt SKITTRÖTT. Vaknade med huvudvärk. Glömde ta med matlådan till jobbet (fick köpa skolmat för 48 spänn), upptäckte att frukten jag hade i skåpet var dålig så den kunde jag inte äta,  och på torsdagar har vi inget fika på eftermiddagen så jag var både trött, hungrig och hade huvudvärk när jag satte igång med eftermiddagens utvecklingssamtal. Åkte hem 16.30 (ska egentligen sluta 14.45).

Efter lite käk tog jag med dottern och åkte in till stan för att veckohandla...

Vi var hemma 19.30. Efter varvet (disk/tvätt/nattning) kunde jag äntligen sätta mig med en kopp kaffe. Skönaste stunden på dan!

Jag körde en snabb-diagnos på mig själv: är jag på väg in i negativa spår igen? NEJ. Men har man jobbat mer än tio timmar extra på en vecka så känns det!! Nu har jag förmodligen gjort den värsta veckan på detta terminen. Det kan bara bli bättre...

Har funderat över det här med hur mycket våra tankar styr våra känslor och vårt välmående. När jag ägnar mycket tid åt att fundera över sånt som känns tungt blir allt i tillvaron jobbigt och besvärligt. De negativa tankarna skapar irritation som leder till mer negativt tänk, och sen blir det bara värre och värre.

Det är egentligen väldigt enkelt. Jag läste om sånt för många år sen. Det brukar förklaras ungefär så att  "en tanke föder en känsla som ger en tanke, osv. ".

Men, om man börjar se och notera det positiva som faktiskt också finns där varje dag (JO, DET ÄR SANT) så känns allt mycket lättare på en gång. Saker blir roligare, mer meningsfulla och stressen minskar markant.

Så gör som jag : tänk positivt!!

Så var det måndag igen. Det är sanslöst var snabbt veckorna går. Det är liksom måndag och fredag hela tiden.

Hade en hektisk dag på jobbet, men ändå ganska bra. Eleverna var måndagssnurriga, men det är ju inget nytt. Avslutade arbetsdagen med ett utvecklingssamtal. Hämtade barnen hos dagmamman alldeles för sent pga att maken (som skulle ha hämtat) blivit kvar i stan med ena bilen som strular. Fy! Bilar ska bara fungera. Punkt slut.

Änglarna somnade redan vid halvåttatiden. Underbart! Mindre underbart var det att förbereda för tre nya utvecklingssamtal imorgon. Men... nu är det klart och jag har även hunnit ventilera bekymmer och glädjeämnen med en vän på telefon.

Dags att sova!

Var på väg till bilen efter en tur på köpcentrat och en fika på IKEA. Dottern tyckte att det var så varmt att man inte kunde ha mössa på.

" Jamen, det är så GRÄSLIGT varmt, förstår du".

Inte bara varmt, utan gräsligt varmt alltså.  Stackars barn... vilken tur att problemet är så lätt att lösa! Mössan av.

Tänker på DIG idag, min kära pappa.

Det är mer än sex år sen Du lämnade oss för en bättre plats, utan lidande och bekymmer. För det är så jag tänker; Du är nånstans där man inte blir sjuk eller ledsen. Där man bara har det bra, och njuter av det man tycker om. Att cancern skulle ta Dig ifrån oss förstod jag när Du fick en hjärntumör, men som barn trodde jag aldrig att min far skulle gå bort innan jag fyllt trettio. 

Tänk om Du fått träffa och njuta av våra barn. Tänk om jag fått ha Dig kvar att bolla idéer och diskutera livets allvar med. Tänk om Du fått tillbringa mer tid med att resa till ställen Du älskade.

Du finns alltid i mina tankar.

Vilken headbang du gjorde i Stjärnor på is!!! 

Jag höll på att börja gråta innan det var färdigt.

Snacka om att bestämma sig för att briljera...

Idag har det blivit många timmar i köket. Först en bamsefrukost med kokt ägg, pannkakor och köttbullar förutom fil, bröd och juice. Sen var det dags att fixa fikat till nästa vecka på jobbet. Gjorde cookies med choklad och nötter. De är lätta att göra men tar tid att grädda. Till middag lagade jag gratinerade kycklingfiléer med soltorkade tomater och oliver serverade med ris. Till efterrrätt åt vi glass och chokladsås. Kvällsmat blev det BARA mackor och lite annat plock. Resten av tiden i köket har jag diskat, städat och sorterat glas, burkar och annat. För den som vill finns mer att göra...

Plus

Sonen kramade mig supergott innan jag skulle åka till jobbet och sa "hejdå !" så där charmigt som bara en liten 2-åring kan göra.

Jag hade en väldigt lyckad engelska-lektion där jag kände att flera barn verkligen förstod några grundläggande saker inom språket.

Vi gjorde om placeringen i klassrummet och det blev riktigt bra.

Jag hann röja en massa på mitt arbetsbord.

Några i klassen skrev mycket lämpliga mål i sina skoldagböcker.

Jag berättade för chefen att allt känns mycket mer positivt nu, och hon utbrast: " jag måste krama dig! "

Det var inte alls så tungt att bära arbetsväskan till bilen ( mindre arbete med hem...)

Syrran ringde och undrade om jag vill följa med till relaxen på badet i stan om ett par veckor.

Maken och jag hjälptes åt med veckohandlingen.

Dottern sa vid 19.30 : " Kan du natta mig? " trots att hon en minut tidigare sprungit runt på övervåningen och busat som en tok.


Nä, några minus bryr vi oss inte om. Det är bara onödigt att påminna sig.

Hörde några som diskuterade det här med egen-tid som förälder, och insåg nog ett faktum:
Jag prioriterar inte egen-tid, för att jag är så social. Jag gillar inte att vara ensam, så varför spendera tid på egen hand...

Visst, egen-tid behöver inte betyda ensamtid. Men skulle jag t ex åka och simma så är det inte säkert att jag kan få nån kompis med mig ( de flesta har småbarn eller bor längre bort), promenera är typ det tristaste som finns utan sällskap och då vi bor på landet lär inte vänner i stan komma ut bara för en runda, att träffa nån vän och ta en fika är supermysigt, men då måste den där speciella vännen ha tid när jag har det. So, what´s left for me??

Nä, jag spenderar min tid på jobbet eller med min familj och våra vänner. Så är det.



( Blogga får väl anses vara min sysselsättning vid egentid ).

Diskuterade nåt annat under en lektion idag, när en av eleverna plötsligt sa :
" Han som vann presidentvalet, vet du vad han heter?  Borak Abama, eller hur! "
" Ja, jo, visst ..."


(Naturligtvis talade jag om vad han egentligen heter).
 

Hade en helvetsnatt med stunder då jag vaknade hörde min puls slå inne i huvudet. Blev rädd. Insåg att det måste bero på stress.
Tänkte att jag måste prata med min chef IGEN.

Skulle ha ett utvecklingssamtal på morgonen, men föräldern dök aldrig upp. Trist, när man har laddat för samtalet.
Dagens lektioner gick bra, över förväntan. Vad fick jag kraft och koncentration ifrån? Hade ett annat utvecklingssamtal senare, som var helt OK. Planerade för morgondagen och gick iväg för att ha lönesamtal med chefen. Berättade om hur stressad jag känner mig, och vi hade ett långt, bra samtal. Hittade några saker att gå vidare med tillsammans för att underlätta för mig. Hon bad mig att fundera över vad som varit bra den senaste tiden.

Kom på NIO positiva saker som hänt under arbetsdagen idag!!!

Kanske kan jag minska min stress med att tänka mer på det positiva som faktiskt också händer, och genom att inte tro att alla har så höga krav på mig, utan att jag duger som jag är. Jag är en bra lärare!! = sant

OK, jag lovar att försöka.

Hade en "suverän" natt med dottern sparkande i rygg av och till, konstiga drömmar och ett uppvaknande med huvudvärk och stelhet i ryggen.

Idag hade jag dessutom två utvecklingssamtal efter avslutad skoldag med eleverna. Kom iväg försent till dagmamman, ungarna var trötta och griniga redan innan jag hunnit hem...

Efter middag, disk, tvättsortering, vattning av döende blommor,  och lite lek med barnen var det dags för nattning.

Sen började slitet inför morgondan. Planera fler samtal, förbereda för lektioner. 

Dags att sova!!!! Klockan är 23.02 och jag kommer vara död imorgon när klockan ringer...

Sonen har börjat spruta ut "nya" ord den senaste tiden. Häromdan var han vansinnig för att grinden till trappen var stängd så han inte kunde gå upp.
" Upp!! Upp!!"  skrek han irriterat.

När vi senare var uppe och skulle ner för att äta fortsatte han:
" Ne! " (vi bor ju söderut i Sverige så förväntar er inga hörbara R ...)

Medan jag lagade middag fick sonen lite vindruvor. Eftersom han är så matglad var han inte nöjd.
" Me! "

Då och då låtsas han tala i telefon. Orden i sig är inte nya, men han har liksom greppat hur det brukar låta:
" Hej! Ja, mm, ja, hejdå! "

När jag skulle lägga honom nyss sa han : gnatt (godnatt) innan jag hade sagt nåt själv.

Min lille kille börjar bli stor!

Såg på nyheterna att en undersökning visar att barn till mammor som druckit måttliga mängder alkohol under graviditeten mår BÄTTRE än barn till mammor som helt avstått från alkohol. 
Va????
Hur är det möjligt?

Dottern är inne i en period när allt ska vara rosa och prinsesslikt. Inget annat duger och jag blir galen på denna fixering som liksom kasserar mer än halva garderoben och leksakshögen.

Var inne på en leksaksaffär. Dottern tittade på hyllorna och letade efter sånt hon gillar.
" Mamma! Jag vill ha vackra saker, tjejiga saker. Inte sånt där svart och fult. Vackra saker!! "

Suck...

Dottern är väldigt kramig just nu. Hon kramar och pussar mamma, pappa och lillebror stup i kvarten. Tidigare i eftermiddags kramade hon lillebror och pussade honom på kinden. Sen sa hon kort och gott:
" Kärlek..."

Man bara smälter...

Gjorde ett personlighetstest på nätet nyss. Där stod att min personlighetstyp är "utåtriktad, socialt kompetent, empatisk, gillar ej att vara ensam, tänker mer på andra än sig själv, passar som lärare".

HA! Jag som funderar på om jag verkligen är gjord för läraryrket...

Pratade i telefon med en vän. Dottern höll på och tjatade om något så jag blev galen.
" Säg till pappa!"
" Men, mamma, jag ..."
Tjatet fortsatte och jag blev allt mer irriterad.
" Varför kan du inte be pappa?"
En kompis som var på besök sa att det säkert berodde på att " mamma är mamma".
Dotter fyllde i:
" JA, vi har ju bara EN mamma här! "