annabackhouse

Tittar på Körslaget. Ser att  Roger Pontare är klädd i nån typ av flottaruniform.

Men herre gud, karl ser ju ut som en vanlig man!

Trodde inte det var möjligt...


Så här ungefär brukar Pontare se ut!  ( Bild lånad på Google).

Efter en stökig natt, då dottern hade feber och skrek efter mamma, vatten och tusen andra saker av och till hela natten, var man onekligen lite mör då morgonen kom. Dock verkar dottern inte så jättedålig nu på dan, så vi får väl hoppas att det inte blir så mycket värre.

Sonen, som varit sjuk i en vecka, har äntligen fått lite aptit tillbaka. Men humöret är kass efter för många nätter med dålig sömn. Ja, inte bara hans förstås, utan även mitt. :(

Idag måste vi städa, tvätta och annat skojigt...

Tur att det är solsken och härligt ute, så man blir på bättre humör! Var ute med sonen och lille Nisse i trädgården nu på förmiddagen. Katten hoppade och sprang som en tok på gräsmattan. Han har verkligen fått smak på "ute-livet", så honom kommer vi nog inte se till så mycket härinne framöver!

Dags att börja greja med lunchen. Trevlig Allhelgonahelg på er, allihopa!

Trött, trött, trött.

Trött på att vara sjuk själv, att ha sjuka barn, att inte kunna gå till jobbet.

Vill sova, sova, sova.

Och självklart att barnen ska bli friska.

NU.

Please...

Jaha. Då var det dags för nästa. Dottern vaknade nyss.

" Mamma. Jag är stel i kroppen. Och så gör ont i halsen".

Båda barnen sjuka samtidigt. Dessutom hade jag själv ont i bröstet inatt (när sonen var vaken pga feber) så jag började tro att knorren snart ploppar ut där bak...

För att återvända till dottern: Hon är ganska gnällig vad det gäller kläder. Nu kom hon upp till mig och kommenterade kläderna jag lagt fram åt henne.

" Jag kan väl inte ha SKROT-kläder på mig heller! Den där tröjan hade jag ju när vi skrotade i somras".

Vad hon syftade på var en tröja som hon hade på sig när vi sorterade ut skräp i källaren i somras. Jeeeeeeeeez! Jag har verkligen min egen lilla Lotta på Bråkmakargatan här hemma...

Lotta
( Bild lånad på Google).

Ser på Rosa Bandet- galan. Tittar, lyssnar, tänker och gråter.

1 av 9 kvinnor får bröstcancer.

Så många tragedier, så mycket sorg.

Men också hopp.

8 av 10 överlever.

Åter igen tänker jag att hälsan är viktigare än något annat.

Att få vara med dom man älskar.

Du har väl stöttat Rosa Bandet-kampanjen?

Nu har jag bokat biljetter till  " Bröllopsfotografen" på bio på söndag, kollat upp öppettiderna på Relaxen på Rosenlundsbadet i stan och börjat fundera över var vi ska äta. Känns underbart att äntligen få lite tid för varann.

Snart!


( Bild lånad på Google).

Idag ska jag jobba för första gången på nästan två veckor (eftersom jag varit sjuk och sen vabbat).

Märklig känsla.

Nästan som att börja på ett nytt arbete.

Igen.

Vilken tur att man är så utvilad, ha ha ha .....

Vi behöver inte ge sonen hans hemska medicin mer.

Efter att försökt ge honom i eftermiddags då vi misslyckats totalt, kände jag att "det här går inte". Ringde vårdcentralen på orten och de tyckte vi skulle komma in för en ny undersökning.

Efter några minuters väntetid och en kort undersökning fick vi beskedet att det INTE är halsfluss (som ju orsakas av bakterier) utan en halsinfektion pga ett virus. Den kan man inte bota med antibiotika.

Så nu ska vi bara se till att sonen får i sig vätska, och ge febernedsättande om det skulle behövas. Sen ska infektionen läka ut av sig själv.

Tack gode Gud! Den här tortyrbehandlingen med Kåvepenin höll på att ta knäcken på mig!! Och JAG har ändå inte behövt svälja en enda ml själv...


Känner mig ungefär som denna katt!

(Bild lånad på Google).

... varför jag är så trött.

Eller åtminstone en av anledningarna.

Tidpunkt: onsdag 28/10/09 kl.05.00
Brottsplats: soffan i TV-rummet
Offer: sonen
Brottslingar: sonens mamma och pappa
Tortyrredskap: Kåvepenin (penicillin)
Metod:fasthållning
Resultat: sonen har fått i sig kanske 3 av 5 ml Kåvepenin, kladdat ner pappa, mamma och soffan, fullständigt tappat tilltron till sina föräldrars godhet, är klarvaken/vansinnig/ledsen/arg...
Frågeställning: Har vi inte kommit längre än så här inom medicinering av barn år 2009?

( Jo, jag vet att man kan ge s k supp istället för flytande, men har man inte gjort det förut så kan det nog uppfattas som ännu värre, fel att starta med vid nästan 3 års ålder.)

/Funderingar från en frustrerad mamma

kan man ju alltid roa sig med att göra som Anders Jacobssons fru, och illustrera alfabetet för sitt barn.



Ursäkta den dåliga bildkvaliteten! Använde ett stort papper...

" Mamma, me atten!"

Sonen (som vägrat både äta och dricka pga halsinfektion) vill ha mer vatten att dricka. Halleluja!

Vad mer kan en mamma begära en dag som denna...


(Bild lånad på Google).

Var och fixade sonens medicin på Apoteket. Hoppades verkligen att det skulle bli en fem-dagarskur, med tanke på hur kul det är att tvinga i sina små KÅVEPENIN (som är den antibiotika som krävs för att bota bl a halsinfektioner). 

Och vad kommer man hem med? En tio-dagars-kur, med tre doser/dag...

Gud, ge mig styrka!!

Nu vet vi. Varför sonen inte ens ville dricka vatten igår.

Halsfluss.

Need I say more...?

Var ute på en liten promenad med lilleman i vagnen efter frukosten. Tänkte att han skulle somna gott med lite mys i vagnen omgiven av frisk luft och härlig natur.

Ja. Tanken var ju god.

Det fanns lite för mycket att titta och lyssna på. En kossa som råmade högt, fåglar som sjöng, flera lastbilar som passerade, ett flygplan som dundrade i luften en bit bort, några traktorer som han gärna ville åka i, ja, listan kan göras hur lång som helst.

Själv registrerade jag främst den doft som upptog hela mitt sinne vid en plats längs vägen. Doften av fuktig jord. I tanken var jag tillbaka vid en av alla fiskarutflykter jag och mina syskon gjorde tillsammans med pappa som barn. Hur vi stod där förväntansfulla, med spöet i ena handen och en jordig mask i den andra.

Härliga minnen. En härlig promenad.

Kl 03.15 :Jaha. Så var det dags igen. För nattvak.

Sonens täta luftvägar vid en rejäl förkylning gör att han vaknar typ mitt-i-natten, och sen kan det ta 1-3 timmar innan han somnar om.

Det är inte så att han inte kan andas alls, men han vill gärna sitta eller halvsitta. Det gör man inte bekvämt i sin säng.  Och att sitta bredvid honom och titta på film mitt i natten är inte så skoj i längden. ( Jag kan hans favoritfilm utantill). Och jag är faktiskt inte så sugen på att bygga med lego, leka med bilar eller klättra och hoppa.

Så jag sätter mig hos honom med laptopen i knät, och sen rullar minuter och timmar på. Vad gör man inte för att få tiden att gå?

Kl. 05.19 Uppdate: Förra natten var han vaken tre timmar, inatt knappt två... det går åt rätt håll i alla fall!

Jag ser redan fram emot nästa helg. Då ska min kära mamma och hennes man komma hit och vara barnvakt. Maken och jag ska gå på relax, bio och äta ENSAMMA!

Det var nästan ett år sen vi var iväg nånstans utan barnen...

Vet ni var alla människor är på söndagarna?

I kyrkan?

Nä.

På IKEA.

Åtminstone verkar det så när man tar en titt ut på den fullproppade parkeringen.

Det är väl som en lärare jag hade på högskolan en gång sa:

"Affärer är den nya tidens kyrka,  Mammons tempel". 

Vaknade  kl.01.30 av att sonen gnällde. Andningen var ansträngd och han grät. Han tog sig åt ena örat och grät ännu mer.

I dessa svininfluensatider blir man rätt stressad av att barnen blir förkylda. Särskilt om infektionen tycks påverka andningen. Då vår son fick ett annat virus (troligen CMV) vid fem veckors ålder och de facto slutade andas, men fick hjärt-och lungräddning och överlevde, blir vi snabbt oroliga just när han börjar låta rosslig. Minnen gör sig påminda, och den ångest vi hade då kommer tyvärr alldeles för lätt tillbaka.

Men. Nu är nu. Det är skillnad på ett spädbarn på några veckor och ett barn på nästan tre år.

Efter att sonen fått vatten, lite saft, kissat på pottan (och tittat på Nicke Nyfiken-dvd:n) var han rätt OK. Orkar man bråka om huruvida man ska ta Alvedon eller inte, så är det inte så illa ställt... 

Eftersom vi ställt om klockan inatt kommer det dröja länge tills det blir morgon. Om jag sov vore det bra, men då jag är vaken önskar jag att den extra timmen inte kom just nu!

Nu har jag varit hemma från jobbet i fyra dagar och är fortfarande inte riktigt bra. Och sonen hostar och snorar, är hängig och grinig.  Just nu sover han, vilket han sällan gör annars på dagarna. Känner på mig att det blir VAB åtminstone i början av nästa vecka. Då maken varit hemma och vabbat de senaste två gångerna (och nästan alla gånger förra skolåret) är det liksom min tur nu.

Ja. Vi får väl se. Ingen vore mer tacksam än jag om sonen plötsligt blir kärnfrisk över natten!

Vet att jag brukar åka på en rejäl host-förkylning nästan varje höst.  Så varför skulle detta år var nåt undantag?

"Glömmer" mellan varje gång hur jobbigt det är med hosta som gör att magmusklerna ömmar, som river i bröstet och som får huvudet att dunka.

Tyvärr är det svårare att kurera sig när man har småbarn i hushållet. Tillfällen till vila blir inte lika många. Barn slutar liksom inte att behöva saker bara för att mamma och pappa råkar vara krassliga...

Äsch! Ingen idé att klaga mer, antar jag.

Men man kan väl få tycka LITE synd om sig själv, va?

Eftersom vi har en ny katt i hushållet är det lite lära-känna-vecka för de nya kattpolarna.  Har passat på att studera deras kommunikation på nära håll. Här är några exempel på hur det kan se ut:





Här ska Leo lära Nisse att jaga möss...





Här lär Leo ut konsten att ignorera en annan katt...

Dottern har tjatat om en borste att ha när man duschar. Ni vet en sån är som många förknippar med pensionärer som duschar...

När jag köpt en och visade den för henne sa hon:

" Nu blir jag HÄPEN".

En sån här menar jag...

Senare samma dag hade hon på lite för varmt vatten när hon skulle tvätta händerna, varpå hon snabbt rotade fram plåster och utbrast:

" TACK OCH LOV att vi har plåster!"

Hm ...hon låter ju t o m som en pensionär...

Fast hon bara är snart 5 år.

Har gått och väntat på hur det skulle sluta i denna fråga.

För visst är det på tiden att även kyrkan inser att vi människor är mer lika än olika, och det som förenar oss är kärleken.





( Bild lånad på Google).

... kan jag säga att intresset svalnat något efter att dottern använt så fina ord som kräkmacka för att tilltala sin mor...

Men å andra sidan tycker jag att böcker är världens bästa presenter, och damen i fråga fyller ju i januari, så det blir nog en del beställt ändå.

Är man boknörd så är man!


Några bra böcker som vi redan har...

(Bild lånad på Google).

Måste vara hårt att leva lyxliv...


http://www.expressen.se/noje/fredag/1.1751986/lohan-ser-ut-som-30-ar-aldre-versace

Visst är det "härligt" med ungar som trotsar...

Dottern blev så sur för att jag sa att hon inte fick ha sitt nattlinne nerdraget (så att hålet för huvudet sitter i midjan), så hon kallade mig

KRÄKMACKA

Hmm... hur ser en sån ut???????????

Fick hem senaste numret av Barnposten (medlemstidning i Barnens bokklubb) igår. Här lockar mängder av fina barnböcker. Och inte är det dyrt heller.

Jag som älskar böcker.

Hur mycket kan man handla för utan att skämmas?

Hostar så att det dunkar i huvudet och svider i halsen. Har inte jobbat sen i måndags. Borde man inte bli bättre av att vara hemma?

Maken är också sjuk, och sonen börjar verka krasslig. Snart hostar vi väl ikapp, hela familjen.

Men jag ska inte klaga. Vi har mycket tid för mys.

Se där. Alltid nåt att var glad åt.

Jag vann.

Till slut.

Eller kanske vann vi allihop.

För det blev en stund ute tillsammans.

Barnen gungade, lekte i sandlådan, klättrade i träd, sprang runt huset, var inne i lekstugan.

Så fick de sin dagliga dos av frisk luft i alla fall.

Efter detta blev det kaffe. Barnen fick "fruktansikten"  (frukt och russin upplagt som ett ansikte på varsin tallrik).

Alla nöjda och glada.

Försöker att övertala barnen om att det är bra att gå ut en stund (även om jag är hemma från jobbet och mår sådär), men de bara tittar oförstående och tycker att det är helt onödigt.

Här försöker man att anstränga sig för deras skull, och vad får man?

" Nä! Jag vill vara inne och leka med katten! Nä! Jag vill leka åka karusell härinne. Nä! Jag vill se på film! "

Men de SKA ut efter lunchen.

Det har jag bestämt.

De vet bara inte om det.

Än.

Vad gör man inte för att få barnen att äta?

Härom morgonen gjorde jag rosa gröt till frukost. Dottern åt säkert dubbelt så mycket som hon brukar. Ikväll skulle vi äta vanlig falukorv och pasta. Då tog jag till ett knep som en bloggvän lärt mig, och, voilà; ungarna slogs om korvskivorna! När barnen ska få mellanmål kan man ju t ex skära en banan i skivor så det blir "bananpengar".  Helt plötsligt är det helt OK med frukt istället för sötsaker som kakor och glass.

Har du några bra tips på hur man kan göra maten "barnvänlig"?

Har du funderat över vilka som är svårast att uppfostra; pojkar eller flickor? En del bekanta med äldre barn har sagt flera gånger att pojkar är svårare de första åren och flickor blir svårare i tonåren.

Enligt en undersökning i Expressen är det inget av könen som kan ses som svårast, utan det bero på vad man fokuserar på. I denna artikel skiljer man på frågor som rör lyhördhet, säkerhet, kommunikation och självkänsla.

Precis som artikeln visar har jag också upplevt att pojkar kan vara svåra när det gäller lyhördhet och säkerhet, medan flickor kan vara svåra när det gäller självkänsla och kommunikation. Men jag antar att man inte får glömma att alla barn är väldigt olika, oavsett kön. Kanske handlar det mer om personlighet?

Eller, ja... han heter Nisse, är 14 veckor gammal och gudomligt söt. När han inte ligger i knät och spinner springer han runt och utforskar sitt nya hem.

Säg hej till Nisse!

Vaknade imorse av att sonen skrek hysteriskt. Han verkade inte kontaktbar och sparkade och viftade åt alla håll.  Som förälder undrar man ju om ens älskade barn är allvarligt sjukt eller om det bara är en otäck mardröm som väckt barnet. Vi har varit med om detta scenario vid ett eller två tillfällen tidigare under det senaste året. Då som nu har sonen slutat skrika efter ca 3-5 minuter. Sedan har han varit som om inget hänt.

Kan detta vara s k nattskräck?

Skulle hämta barnen hos dagmamman. Så fort jag kommit innanför dörren kom båda två springande emot mig och ville kramas.

" MAMMA! " ropade dom i kör. 

Först gav dottern mig en kram. Sen kramade sonen mig hårt, pussade mig i ansiktet och sa :

" Jag äkar dig! "

Min lille kille (som än så länge pratar rätt lite) väljer verkligen sina ord.

Kan man bli annat än varm i hjärtat?



( Bild lånad på Google).

Blev trött på att köksstolarna inte kändes stabila trots flera försök att fixa dom,  så nu har vi köpt nya köksmöbler. Efter en runda på IKEA och lite funderande blev det ett runt bord kallat BJURSTA (med iläggsskiva) och stolar vid namn STEFAN som inhandlades.  Inte några märkvärdiga möbler, men det passar en barnfamilj. Man vet ju hur ungar har en förmåga att sätta sina spår i inredningen...

Bjursta                                     Stefan

Känner mig varm het som en kamin. Tjock i näsan. Sträv i halsen. Tung i kroppen.

Kollar tempen.

En HALV GRAD högre än i vanliga fall.

Får man kalla sig sjuk då???????????

Ibland är det lätt att se tillbaka på något som hänt och bli bitter.

När vi var på ridningen idag pratade jag närmligen med en mamma till ett av de andra barnen i knattegruppen. Hon berättade att den häst som slängde av min dotter i påskas tydligen har slängt av barn till höger och vänster hela sin tid på ridskolan. Han har varit för vild och opålitlig från början till slut. Numera finns han inte längre på vår ridskola.

Jag hoppas verkligen att denna häst hamnat på ett ställe där han funkar, t ex med äldre, mer erfarna ryttare, som kan hantera en häst med yvigt beteende. För den rädsla jag kände när min dotter blev avslängd önskar jag ingen annan förälder!

Borde inte ridskolans ledning ha "stoppat" denna häst mycket tidigare, med tanke på alla tillbud?

Vaknar av att maken säger:
" Jaha. Nu har han (sonen) kissat så mycket att det är blött i pyjamasen och på lakanet".  

Det var andra gången den här veckan. Antagligen pga att han druckit mycket på kvällen och totalvägrat att kissa innan han ska sova. Trots, kallas det väl.

Bara att masa sig upp och slänga grejerna i tvätten. Det var den sköna sovmorgonen...

Det fanns visst fler som var vassa i kvällens IDOL.

Eddie var rätt bra, Rabih var otäckt lik Michael Jackson och Erik gjorde bra ifrån sig.

Hur ska detta sluta?

Jag har faktiskt en till favorit i IDOL. Förutom Tove kan nog Reza bli farlig. Hon har liksom det mesta; utstrålning, egen röst-ID, rör sig naturligt, har kontakt med publiken. Jag gissar på att Reza finns med bland de tre bästa!


( Bild lånad på Google).

(Bild lånad på Google).


Barnen sover. Det är (hjälpligt) undanplockat i köket. En maskin med tvätt är snart klar. Listan med saker som borde fixas i helgen är oändlig.

Men nu är det FREDAGSKVÄLL. Skiter i alla måsten. Tänker glo på TV, blogga, och bara ta det lugnt resten av kvällen (utom den där tvätten som vi förstås får hänga sen). 

R-E-L-A-L-A-L-A-L-A-L-A-X-A...

Ha en skön fredagskväll, vänner!

Idag går det på ren vilja.

Eller, nja, egentligen VILL jag inte jobba. Jag vill sova. 

Kan man ta med sängen till jobbet?

Det är nyttigt att gå på kurs! Det kan man bara konstatera. Jag syftar just idag på den brandskyddsutbildning vi fick i eftermiddags. Även om jag visste mycket av det han (kursledaren) sa, så fanns det ett och annat som var bra att bli påmind om och annat som jag inte ens tänkt på. Visste du t ex att man ska ta sin brandsläckare och vända upp-och-ner en gång om året för att förhindra att pulvret förstörs i den? Eller att du bör testa om brandvarnaren verkligen funkar med rök, och inte bara genom att se om den piper när man trycker på knappen...? Och att det finns en "oskriven" regel i Sverige om att byta batteri i sin brandvarnare vid första advent varje år?

Tillbaka till eftermiddagen. Under kursens gång fick vi öva på att släcka en brinnande docka med brandfilt och släcka en brinnande vätska med skumsläckare. Det känns faktiskt rätt bra att ha testat.

Vad vet du om brandskydd?



( Bild lånad på Google).

Har haft en av de värsta arbetsveckorna i mitt liv. Är så trött att jag inte fattar hur jag ska orka jobba imorgon. Men det löser sig väl. Det gör det med det mesta.  Det lär väl inte finnas nån som har tänkt jobba ÅT mig imorgon i vilket fall som helst?  Alla som vill kan ringa NU!

Det började redan direkt på morgonen när jag kom till jobbet. Pga vissa omständigheter var jag tvungen att gå iväg ENSAM med sju barn till stadsbussen. Det kändes INTE bra. Men innan vi hunnit gå på bussen kom min kollega springande. Så vi var två stycken som hjälptes åt i alla fall. På bussen hade jag extra koll på ett av våra barn som lätt blir åksjuk. Han svalde och hostade ett par gånger så att jag hann tänka att " bara han inte spyr i någons knä!" I den stressiga situation som uppstod precis när vi skulle bege oss till bussen tänkte jag inte direkt på att ta med en påse... men resan gick bra.

Dagen flöt på i stort sett som den skulle, men precis innan jag skulle hem var det en grej som ställde till en massa bekymmer, så jag höll inte på att komma iväg i tid. Fick ringa mängder av samtal innan problemet var löst.

När jag var på väg till ICA Maxi för att handla mat fick jag värsta chocken. Det var en bil som stod parkerad bredvid vägen, som helt plötsligt började köra ut i vägbanan, PRECIS när jag skulle passera... där kunde det ha blivit en otäck sidokollision (det är ju bara drygt en månad sedan JAG orsakade en krock...), så jag kände bara att " inte nu igen!".

Då jag kom in på affären och skulle ha fram mitt ICA-kort upptäckte jag att mitt bankomatkort var BORTA! Jag fick panik, rafsade igenom handväskan, alla fickor, tömde plånboken på sitt innehåll, men det jäkla kortet var borta. Började fundera på vad som hänt med kortet. Hade nån känsla av att jag trots allt visste var det fanns. Sen kom jag på det! Igår när jag var på Pressbyrån och använde mitt kort så tog jag aldrig tillbaka det ur kortläsaren.  Jag försökte hitta numret till Pressbyrån via Eniro, men misslyckades. Ringde maken och han tog fram numret åt mig. När jag ringde Pressbyrån fick jag bekräftat att kortet fanns där. GUD, vad tacksam jag var! Åkte och hämtade kortet, och tog sen vägen om Willy´s och handlade istället, för att slippa åka in mot stan igen.

På hemresan från stan skulle jag köra om en bil, och mitt i omkörningen började bilen framför mig att blinka vänster och svängde hastigt in på en liten byväg. Jag hann nätt och jämnt att bromsa för att förhindra en olycka. Det gör ju inget om man visar i god tid att man tänkt svänga! Andra gången idag som jag höll på att krocka...

Hur mycket tur/otur kan man ha på en dag?

Var med barnen på jobbet och tittade på " Anki och Pytte" som hade föreställning ihop med Jönköpings sinfonietta. Programmet var för barn i åldrarna 4-5 år och innehöll musik, sång, dans och teater. Det fanns många dråpliga inslag, där Anki busade till det så att barnen tjöt av skratt. Och själv skrattade jag så nästan tårarna rann emellanåt. Såna här tillställningar är verkligen en bonus i vårt yrke!



( Bild lånad på Google).

Hade APT(arbetsplatsträff) på jobbet, och temat för kvällen var " Hur jobbar vi med matematik i förskolan?". Satt i grupper och diskuterade. Det var väldigt intressant och inspirerande. Fick en massa bra idéer att testa med barnen. Kände också att jag hade nytta av min erfarenhet som lärare. Nu är jag lite sugen på att komma igång med några nya aktiviteter.

Imorgon har vi ALT (arbetslagsträff), och då ska min kollega prata om jämställdhet i förskolan utifrån sitt examensarbete. Ska också bli intressant. Kanske kan man få lite fler praktiska tips?

Ha! Grabben somnade vid 19.45, trots fadäsen med eftermiddagssovningen! Måtte han nu sova tills morgonen...

Efter att vi fixat det sista till ungarnas vintergarderober, och var på väg hem från stan, passade sonen på att somna i bilen. Precis sådär när klockan blivit så mycket att man absolut inte vill att han ska sova...

Vi tänkte att han fick väl sova tills vi kommit hem, dvs i 20-30 minuter. Men hoppsan vad vi tänkte fel. För inte hade han tänkt att vakna då. Inte ens efter en timme. När det gått 90 minuter var vi smått desperata och undrade hur i hela världen vi skulle få liv i ungen?  

Till slut, vid 15.30,  fick vi ställa honom på golvet och tvinga honom att vakna (det är lite jobbigt att hålla balansen om man står och sover...) och det var en mycket sur och tvär kille som till slut slog upp ögonen och såg sig omkring.

Hur vi ska få honom att somna i vettig tid ikväll vet ingen.

Tittade på veckofinalen av Idol igår, och jag måste säga att det fanns en person som verkligen utmärkte sig. Hon började kanske lite svagt, men rösten blev starkare och starkare, och hennes framträdande utstrålade glädje och charm.  Trots att hon är yngst i startfältet (tror jag) känns hon som en säker vinnare. Vi får väl se hur det går. Men min favorit är definitivt TOVE!



( Bild lånad på Google)

Efter dotterns knatteridning upptäckte vi att det var loppis vid affären i byn, så ett stopp där var självklart. Inte ofta det händer nåt i vår lilla håla...

Dottern blev förälskad i ett litet goselamm, och jag hittade mängder av fina, oförstörda barnböcker. Hade tyvärr bara ett par tjugor i fickan, så det fick bli några små-inköp.

När vi ätit middag tog hela familjen en promenad i det härliga höstvädret. Vi gick upp på en åker (där bonden förstås är färdig med årets arbete) där barnen kunde springa. Sonen och dottern älskar att springa runt där och busa.  Som förälder är det skönt att veta att det inte finns några bilar i närheten, med tanke på hur nyckfulla barn är.

Kom att tänka på en sak: När jag städade tidigare idag hängde jag ut mattorna för att senare piska dom. Kom att tänka på att jag inte gör det varje vecka precis. Brukar dammsuga och  skaka dom oftast.  Ärligt talat, hur ofta piskar ni era mattor? Det är definitivt ett arbete som jag gärna skulle överlåta åt en hushållerska, i riktig Anna Anka-style...




Dessa vackra djur betar på åkern bakom vår trädgård. Ganska fin utsikt, eller hur...

Vaknade vid 07.20 och kände mig utsövd... helt otrolig känsla!

Fick ett ryck och satte igång med en massa pyssel i hushållet före frukost; körde igång en maskin tvätt, sorterade in rena och torra kläder i garderober, slängde ut sopor, ställde ut papper, plast och konserver som ska till återvinning i bilen, vattnade blommorna samt plockade ur och i diskmaskinen.

Skönt att ha dessa saker gjorda redan vid 8.10 på lördag morgon.

Fortsatte medan jag hade ångan uppe med dammsugning och svabbning, och sortering av strumpor efter frukost.  Undrar vad mer man kan få gjort??

Nä. Nu räcker det för en dag!

Dottern satt i soffan och filosoferade.

Tänk att jag har varit så här liten (visar ungefär en cm mellan tumme och pekfinger)!

Och du med! Och pappa!

Tänk att jag inte fanns alls förut...


Undrar om jag tänkte så när jag var knappt fem år??????

Efter en något slitig vecka på jobbet (och krassliga barn hemma) är det  ljuvligt att helgen har kommit. Äntligen lite tid till avkoppling och möjlighet att sova längre på morgonen. 

Vad ska ni göra i helgen? :)

Tittar på Lyxfällan. Men familjen som det handlar om ikväll har inte bara ekonomiska bekymmer. De har uppenbara kommunikationsproblem.  Jag blir illa berörd.  Undrar nästan hur familjen kunde tillåta att detta program sändes?

+

Var med och höll i ett föräldramöte som kändes väldigt positivt.

Fikade med goda vänner.

Barnen somnade i bra tid ikväll.




-

Jag kom försent till jobbet i morse ( hade läst fel på schemat, kom 45 min. sent) Lite pinsamt!

Slutade inte arbetet förrän 19.30 pga föräldramötet.

Var och hälsade på en ny-gammal vän (S), som jag aldrig varit hemma hos förut. Vi var kollegor för många år sen, och har bara hörts sporadiskt sen dess.

Det var supertrevligt att komma hem till S och hennes familj. Huset de bor i är ganska litet, det är compact-living på hög nivå, men ändå så hemtrevligt. S bjöd på pizza OCH kaffe med hembakt kaka. Lyx på en tisdag! Hennes barn och våra lekte riktigt bra ihop, och sonen hittade så många roliga leksaker att han knappt hade tid att äta.

S och jag fann varann direkt, trots att vi knappt pratat på flera år. Det är så skönt med vänner som bara förstår. Som vet. Som känner igen.


TACK för din vänskap, S!

Alltså, barn och mat. Varför är det så svårt ibland?

Dottern ville inte äta middagen ikväll. Hon "gillade" inte maten. Och då hade jag ändå lagat gratäng med köttfärssås och ris, saker som hon verkligen tycker om var för sig. Till gratängen hade vi champinjoner, blomkål, majs och coctailtomater. Sonen åt med god aptit, och själv tyckte jag det smakade bra.  Men dottern bara vägrade.

" Jag tycker att vi ska ha fest sen. Efter Sabrina tonårshäxan är slut. Och äta nåt gott. Annars äter jag ingen mat!"

Jag sa ifrån direkt att vi INTE skulle ha nån fest ikväll, på en vanlig måndag. Och särskilt inte efter kl 20.15. Då fortsatte ungen att tjata och gnälla. Till slut blev hon så arg så hon sa att hon skulle " döda mig med sin eld".  Jag tycker att det låter som om hon sett den där jäkla tonårshäxan minst en gång för mycket...


                                                                    
(Ska kanske tillägga att det inte är denna Sabrina hon tittat på utan den tecknade versionen, som är för lite yngre barn).

Man vill ju gärna utge sig för att var en rättvis och pegagogisk förälder. Så när dottern fått tre böcker var det ju inte mer än rätt att sonen också fick något nytt att leka med.

Var därför och köpte en sån där djungelzylofon som sonen fastnade för på leksaksaffären förra veckan.  Tänkte att nu skulle han väl bli nöjd i alla fall, min lilla music lover...

Sonen var alldeles häpen och stum när jag drog fram instrumentet ur kassen. Kunde väl inte förstå att han skulle få denna hett eftertraktade leksak.

Innan han hunnit få av kartongen var storasyster där och slet i xylofonen.

Jag vill spelaaaaaaaaaaaaaaaa!!!!

Det bar sig inte bättre än att barnen drog åt varsitt håll, och båda skrek och viftade vilt omkring sig.

Som en fortsatt pedagogisk mor, sa jag då till dottern att om lillebror fick spela på sin nya xylofon i fem minuter medan vi läste i en av hennes nya böcker, så skulle han säkert låta henne låna den sen.  Med lite ilsket mummel gav dottern med sig, och så läste jag för henne.

När det gått några minuter sa dottern:

Har det inte gått fem minuter nu????

Jag tyckte att vi skulle läsa färdigt boken (ville förstås köpa mig lite tid), och lyckades övertala henne om att avsluta boken först.

När vi kom tillbaka till lillebror sa jag lugnt och försiktigt att nu kunde väl storasyster få spela lite på den?

Neeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeej! svarade lillebror varken lugnt eller försiktigt.

Jag försökte att förklara för dottern att man inte gärna vill lämna ifrån sig en ny favoritleksak efter fem minuter, men att han snart skulle tröttna på den och då kunde hon låna den.

ÅHH! Jag tycker inte om honom!! kom det då från dottern som hade fått nog.


Ja. Vad säger man?  Det är verkligen inte konstigt att det är krig i världen...

Söndag eftermiddag. Röjer upp i trädgården och ställer undan sånt som hör sommarn till. Går in och fixar lite kaffe till de nybakta kanelbullarna. Sätter oss för att fika.

Då kommer den.

En hagelskur som dundrar på fönsterrutorna.

Så skönt att sitta inne i värmen!

Istället för en sista gräsklippning för denna säsongen och undanplockning av utemöbler blev det en innedag. För vem har lust att var ute när det ösregnar och blåser nordliga vindar?

Var med dottern på ridskolan. Det var svinkallt i ridhuset! Får inte glömma att ta på mig mössa och vantar nästa vecka... men dottern var ju ordentligt klädd i alla fall.

Gjorde en potatisgratäng och ugnsbakad lax till lunchen. Bakade kanelbullar inför morgondagen (Kanelbullens dag). Städade och tvättade.  Sysslor som aldrig tar slut...



(Bild: Google)


Och regnet forsatte ösa ner...

Kvällen avslutades med "Körslaget", där Amys kör överraskade positivt med en andra plats. Heja Amy!

Minns Du, Pappa?

Hur vi brukade prata om allt som är viktigt här i livet? Om kärlek. Musik. Tro. Böcker. GLÄDJE.

Idag är det sju år sedan Du fick lämna oss. Cancern vann.

Men vi kommer aldrig förlora Dig. Du finns kvar i våra hjärtan.

Glömmer Dig aldrig!

Jag tänder några ljus för att få lite mys vid TV:n. Efter max tre sekunder reser sig sonen upp och blåser frenetiskt på ljusen. Snart har han släckt allihop.  Han tittar besviket på mig och säger :

NEJ!

Ursäkta, vad trodde han skulle hända om man blåser på ljus???????




( Bild lånad på Google)

på en bloggvän som verkar ha bekymmer av något slag.

Du ska veta att jag finns här om du vill prata!

Minns ni den eländiga historien med bilkrocken som skulle bli så dyr? Typ 7000 spänn. Denna story har nu utvecklat sig åt ett annat håll.

När jag var in för att få en bedömning av skadan och en offert inne på verkstaden, visade det sig att det enda jag behövde göra var att byta ett glas till en blinker. Till det helt acceptabla priset av 338 kr.  (Förutom att betala 1000 kr pga att det var jag som orsakat krocken). Slutnotan bli alltså 1338 kr istället för 7000 kr.

Gissa om jag blev tvungen att åka och köpa lite kläder sen...