annabackhouse

Startade förmiddagen med ett låååååååååångt telefonsamtal. Sen blev det ett pliktskyldigt varv med dammsugarn och städning av toaletterna. Det var allt jag hann innan dottern skulle till ridskolan. Maken hade under hela förmiddagen fullt upp med att jaga på lilleman som gjorde vad han kunde för att sysselsätta pappa. På vägen till ridskolan sa dottern att hon inte ville till ridningen för det var så svårt. Efter några minuter hade hon ändrat sig och sa att hon hon redan kunde allt med ridning. Det svänger snabbt i barnens värld... 

Efter knatteridningen åkte vi i till stan för att äta lunch med några kompisar. Inne på IKEA var överfullt ( lönehelg, vad hade man väntat sig), men vi fick sitta i soffor och äta. Allt går att lösa med god vilja. Och extra mycket smör och sås på tröjärmarna... det går åt ett gäng servetter. Mätta och belåtna drog jag och vänninnan in till affärerna "på andra sidan" medan killarna tog med sonen på en kopp kaffe. Dottern hade gråtit sig till att få vara i " Småland" på IKEA, så henne lämnade vi in där. Nu hade vi chansen till 50 minuters shopping utan barn. Ett sånt tillfälle får inte förspillas! Fixade ett par småärenden , men hann också med en sväng in på Vero Moda. Köpte två toppar. Hemskt, vad jag blev sugen på mer shopping...

Hemma igen lagade vi till fläskfilé med potatis och grönsaker i ugnen. Mums! Kvällen avslutades med Melodifestival, med tilltugg. Tyckte att Agnes var OK, Star pilots hade en låt som var rena plagiatet av " Waiting for a star to fall", Malenas operapop var skön, resten var ganska intetsägande. Men sällskapet i soffan var det inget fel på. Ska vi se finalen ihop nästa helg?




                                                                                              

Var ute i eftermiddag och sällskapade mina små medan de lekte. Det var en mammas mardröm ute; blött (och halt på vissa ställen), smutsigt och eländigt. Men ungar älskar ju sånt! Både sonen och dottern rusade runt i vattenpölarna och stampade så mycket de kunde. Den ena skvätte på den andre så höll det på. Rätt som det var lade sig sonen tvärs över en vattenpöl och försökte sörpla i sig dyvattnet. Härligt! En mammas fantasi och oro leder direkt till tankar som " tänk om det är baciller i vattnet som han  blir sjuk av! " Men ungen var överlycklig för att han fick springa i pölarna och bekymrade sig inte det minsta över några baciller eller dylikt. Utestunden resulterade i en overall, två par vantar, en fuskpolo och en mössa direkt in i tvätten. Men kul hade de busungarna!

                                                                                               




Läste en ny bok för dottern. Hon har aldrig tidigare hört böckerna om Mamma Mu, men jag hittade en på bokrean, och tänkte att det kanske passar. Snacka om succé!  När jag läst boken två gånger i rad sa hon :
" Den var skit-rolig! "
Jag påpekade att man inte ska säga såna ord. Men hon försvarade sig:
" Det heter så på teckenspråk..."
 Jag fick upprepade att det ändå är ett fult ord.

Hon lider inte av  brist på ursäkter i alla fall.  "Teckenspråk..." haha...

Vad besvärligt det blev för en stund sen. Skulle flytta pengar mellan några konton och jag hittade inte det konto jag letade efter på min sida på nätet. FICK RINGA TILL BANKEN. Vad det är synd om mig som har så många konton att jag inte kan hitta dom... Sen var det telefonkö också. Hur ska jag orka med dan?





                                                                                                            

Det är tur att man inte bor i Stockholm. Annars hade natten blivit dyr...

Det börjar bli ganska jobbigt nu. Natt efter natt är det rena folkvandringen. Först den ena. Oftast omkring ett. Sen kan den andre komma springande precis när som helst. Vid tvåtiden. Eller kanske halv fyra. Så startar den. Trängseln. Alla ska ligga på mammas sänghalva. Alla utom pappa, förstås. Han får oftast sin halva för sig själv. Eller det kanske är min tolkning. Men trångt är det. Fast lite mysigt också emellanåt. Utom när man får en kall fot mot benen eller en vass tånagel inkörd i  ryggen.

Satt och tittade på ett program om förlovningen och det kommande bröllopet mellan Victoria och Daniel. Det är faktiskt lite extra kul att hon valt just Daniel från Ockelbo. Jag har nämligen rätt många släktingar där, och har själv bott där en kort period som barn. Varje sommar sedan barnsben har jag tillbringat minst några dagar i Ockelbo. Det är en fin liten ort, som jag förknippar med sommar, glass, släktmiddagar, marknad och härliga lediga dagar.  Nu kan man lägga till prins på listan...


                                                                                                                                                                  

Tittade på programmet där familjerna har många barn. Hos familjen i Älvdalen som har tio barn var de storhandlade i detta avsnittet. Att handla åt så många verkar vara en pärs. Om jag uppfattade rätt köpte de 72 (!!) liter mjölk för en månad. I vår familj köper vi ca 20 liter per månad. Mjölken är ju bara en liten del av inköpen...

Hos familjen med tre tvillingpar handlade det om städning igår. Där hade mamman en smart idé. Barnen fick låtsas att de var i trädgården och skulle plocka upp t ex stenar och kottar. Sen bjöd mamma på picknick på en filt i deras rum när det var färdigstädat. Ungarna verkade gilla denna låtsaslek.

Hos familjen i Staffanstorp hände nåt revolutionerande igår. Trillingarna, som är runt två år, skulle få äta själva. Jag tycker de var enormt duktiga, medan pappan tjatade hela tiden: " Använd skeden! Du har ju en för att använda den! ". Visst blev de väl kanske lite kladdiga, men det var nästan inget på golvet. Med tanke på att föräldrarna har matat dom mest hela tiden fram till nu tycker jag att barnens sätt att hantera bestick och mat var imponerande. Trots detta var mamman och pappan överens efter den måltiden: De tänkte inte låta barnen äta själva än på ett tag...

Satt och fikade på tidigare nämnda semlor. Dottern är inte så glad i semlor, utan hade önskat en muffins istället. Maken köpte en sockerbulle till henne, då det inte fanns några muffins på konditoriet idag. När vi satt och njöt av fikat sa maken till dottern:
" Det var väl bra att jag kom på att du gillar sockerbullar nu när det inte fanns nån muffins! "
Dottern glittrade med ögonen och sa:
" Ja, pappa, du är ett geni! "

Hörde på radio i morse att Victoria och Daniel ÄNTLIGEN ska förlova sig. Det var väl ändå på tiden??!! De blev tillsammans sommaren 2002 om jag minns rätt. Ganska lång tid sedan, eller hur! Sen har det varit hundra turer kring deras förhållande. Om Daniel duger åt en prinsessa eller inte. Och hur han ska lära sig att bete sig lämpligt, blablabla...

Om Victoria har valt honom, om hjärtat slår för denna man, ska hon då inte få gifta sig med honom utan att pappa kungen har sagt OK? Helt otroligt löjligt i dagens samhälle, om ni frågar mig.

Jaja, folk får tycka vad dom vill. Men jag säger GRATTIS Victoria och Daniel!!





                                                                                                                                              

Jag hatar att vara sjuk! Förresten vem gör inte det...

Jag känner alltid att jag "sviker" som inte kommer till jobbet. Vi lärare har ju jämt fullt upp, och om nån är sjuk får vi täcka upp för den som saknas.  Trots att jag vet att jag inte skulle orka med arbetet får jag dåligt samvete. Och sen tänker jag på hur mycket pengar som försvinner. Men hälsan måste ju få gå först.

Nu ska jag bli frisk. Hoppas jag...

Har skickat iväg maken för att köpa semlor, eftersom han inte börjar jobba förrän 14.00. En semla kan aldrig vara fel. Eller?

                                                                                         
                                                                                                          



Ja, så var det dags för en rejäl förkylning IGEN. Var sjuk och hemma från jobbet för tre veckor sen, men bacillerna vill visst inte lämna huset, så nu är det snart sängläge, misstänker jag. Hostar och snorar, har halsont och huvudvärk. Blä...

Och inatt härjade busfröna mellan 02.00 och 04.00. Sen var man laddad för veckans längsta arbetsdag när klockan ringde vid sextiden... NOT.  Maken, som jobbar eftermiddag denna veckan, tyckte nog lite synd om mig, för när jag stod i duschen kom han och frågade vad jag ville ha för te och hade dukat fram allt jag ville ha till frukost ..och när jag borstade tänderna var han ut och skrapade rutorna på bilen. Tack för det! :)

Arbetsdagen var helt OK. Morgonen var riktigt bra. Viktigt med en bra start...

Var hemma hos mamma. Bonusmorfar (till våra barn) pratade om en av cheferna på sitt jobb. " Hon är åttiofyra år och kör fortfarande bil. Hon är jätteduktig på det fast hon är så gammal.  Det är en duktig kvinna". Dottern som lyssnat intensivt säger ( som för att summera): "Kvinnor kan en massa saker! "

Visst är hon förståndig, min fyra-åring!

Vilken dag!

Vaknade vid sextiden av att sonen var super-pigg (men inte jag). Fast han somnade vid halvsex igår kväll, så vad man förvänta sig... Båda barnen var vakna vid strax efter sex och maken jobbade över så det var bara att gilla läget. Passade på att slänga i en tvätt, plocka i diskmaskinen och skriva ett arbetsschema i svenska medan barnen vaknade till ordentligt vid TV:n. Efter frukost packade jag en massa inför eftermiddagens resa till mamma och sen var det dags att jaga in dottern i duschen. Hon hade ett par tovor i håret som inte gick att få bort utan en tvätt. Sen kunde jag återgå till packandet. Hann med en kopp kaffe medan jag skrev ner mål inför nästa arbetsområde i geografin och samtidigt höll ett öga på barnen. Här gäller det att utnyttja sin simultankapacitet!  Dammsög, hängde tvätten, slängde sopor och städade toaletterna. Hela tiden tjatade dottern om sin ridlektion som vi snart skulle iväg till. Maken kom hem från sitt jobb, och dottern och jag drog iväg till ridkskolan. Hon hade sin stund där och sen åkte vi raka spåret hem igen till dukat bord. Lunchen åts på ackord och sen var jag tvungen att slänga mig i duschen. Vi packade det sista och sen kom vi iväg. Båda barnen (och maken) sov i bilen så jag förstod hur kvällen skulle bli...

Hos mamma var det god mat och prat med henne, bonusmorfar, syrran och brorsan med fästmö. Trevligt som vanligt. Det blir gärna lite stimmigt när man är på " bortaplan" med barnen.  Det märks när man är många på begränsad yta, och utrymmena inte är barnanpassade som hemma. Lilleman hade oerhört kul när han rotade i alla lådor och dylikt i mormors lägenhet. Bäst idag var nog när han hittade henne ask med extra lyxiga praliner ... dom smakade inte fy skam, antar jag. När han var på väg och skulle tulla på flaskorna i barskåpet var det dags att hejda framfarten. 

Inte ville de  sova heller, smågrynen. Klockan var nog halvtio innan de behagade lägga sig till rätta och knoppa in. Då var både jag och maken så trötta att det inte går att beskriva. Sen behöver man ju varva ner lite själv också. Men nu börjar jag känna mig redo för sängen...
  

Nattade dottern enligt hennes vanliga önskemål igår kväll . Först läser jag 2-3 böcker. Sen brukar hon vilja lyssna på en cd med barnvisor. Favoritmelodin är " Kumbaya ". Hon tyckte att jag hade satt på för låg volym. Då kommenterade hon det på följande vis:

" Men, ljudet är för lågt.  Då kan ju inte blommorna blomma" .

Gustaf Fröding och Karin Boye, släng er i väggen!

Det har varit en lååååååååååång, med massor av jobb, pyssel hemma och telefonsamtal relaterade till jobbet. Är helt slut... orkar inte skriva nåt mer idag. TGIF tomorrow!

 Visst kan eleverna stimma och stoja, men jag upplever ändå nånstans att vi håller på att bygga upp en positivare relation, där allting känns roligare och mindre tungt. Kanske vi äntligen börjar känna varann ordentligt?

Har ju fått en ny kollega, och detta verkar bli mycket gynnsamt både för mig och för eleverna. Barnen får mer stöd när vi är två i klassrummet oftare, och jag kan få en del tips från en som utbildade sig senare än jag. Inte fel. Kul också att det är en tjej i min ålder ( OK, lite yngre).

Hoppas den här positiva känslan håller i sig. Det är mycket roligare att gå till jobbet då.

 

Hade några goa stunder idag på jobbet. Skulle in och hämta en grej i klassrummet medan klassen hade en annan lärare. Direkt börjar eleverna att ropa efter mig, och ville berätta en massa, fråga om saker osv.  Då känner man sig behövd och omtyckt. Lite senare när jag satt och åt lunch berättade min kollega att hon talat om för klassen att vi kommer få mer resurs den närmsta tiden. " Vi behöver bara Anna! " sa flera elever då. Då blir man varm i hjärtat. Just då kollegan berättat detta för mig knackade några av mina elever på vid personalrummet där vi satt. De hade med en liten presentpåse med godis i till mig. En försenad Alla hjärtans dag -present. Visst är de gulliga!



                                                                                                                      

Hörde följande skämt idag:
            
Bättre en kråka i siktet än en skata i sängen.



                                                                                                                   Hihi...

Började jobba igen efter sportlovet. Segt att komma igång, men man är snart inne i jobb-lunken. Efter en stund känns det som man aldrig varit därifrån...

Fick en ny kollega idag. Känns riktigt bra. En ambitiös, ung tjej, som säkert har massor att ge. Ska bli spännande att samarbeta med henne, då hon kommer att jobba  i  " min " klass en hel del. Och hon har läst musik. Perfekt! Tycker inte om att gå in och " fuska" i ett ämne man ej läst.


Idag vid lunchen frågade eleverna hur många veckor det är till påsklovet. De är inte särskilt uthålliga...


                                                                                                                                                             

Den senaste veckan har sonen lärt sig många nya ord. Det är precis som om han tog sats på sin två-årsdag och bestämde sig för att visa att han kan.

Imorse sa han t ex  "Pappa! Hungrig. Ner!" när han kom springande från sin säng.
Han ropar febrilt efter vår katt, och säger "EEO! "(Leo), när man frågar vad han gör (när det är misstänkt tyst) säger han : "Inget..." smart busunge.
Han har också lärt sig namnen på sin syster och vännernas hund, att säga Puh, Io (Ior), äpple, ägg, lampa och blomma.

Gamla favoriter som ingha (vill ha) och lägg av används fortfarande flitigt.

Undrar vad som blir nästa nya ord?

Var på IKEA och åt/fikade idag. Har inte varit där på en månad, så det var på tiden. IKEA är så smidigt när man har barn, verkligen barnvänligt jämfört med många andra matställen. Att det sen blir lite stimmigt, det är man ju van vid.

Våra IKEA-fantaster från stan var förstås med. De missar inte en latte på IKEA. Idag var deras stora grabbar med. Såg en familj där storebror (kanske 2,5 år) fick ett megautbrott till synes utan anledning. Var glad att det inte var våra barn som härjade idag...

Har funderat av och till idag på vad denna dag egentligen betyder. Att handeln gillar den förstår var och en. Massor av människor köper åtminstone nåt litet till nära och kära. Det som är bra för ekonomin i landet är väl bra för gemene man. Men, är det detta alla hjärtans dag handlar om? Jag trodde att det var en dag som skulle fyllas av extra mycket omtanke och kärlek. En dag då handlingar är viktigare än materiella ting. Då vi visar våra älskade att de är betydelsefulla för oss.

För mig är en sovmorgon eller en omsorgsfullt lagad middag lika värdefull som en ask choklad eller några rosor.  Visst, jag blir inte ledsen om jag får godis eller blommor, men egentligen kan man ju överraska varann med sånt när som helst.

Att önska sina vänner och bekanta en fin alla hjärtans dag är däremot nåt jag tycker känns betydligt mer rätt. Så, alla jag känner och bryr mig om: hoppas ni haft en fin dag fylld av kärlek och omtanke!

Jag som hoppades på Amy och Lili och Susie  direkt till Globen!!!

Men här svänger det fort: Nu har Amy blivit uttagen av internationella juryn, ytterligare en chans för henne alltså. Me like...

Undrar varför det ska vara så många bra låtar ikväll? Jag menar, det bara vimlade av skön musik i dagens tävling.  Lili och Susie´s låt satte sig direkt, Jennifers låt var smärtsamt  vacker, Heats låt var härligt rockig, Amy´s låt fastnade i huvudet, countrysången med Cookies ´n´ Beans var skön, Måns´ discodänga snurrar också i luften.  Det var väl egentligen Lasse Lind och Markoolio som föll platt, i min smak.

Ja, hur blir det nu?

Snart startar andra deltävlingen i Melodifestivalen. Det ska bli intressant att se vad kvällens låtar har att erbjuda. Kan nog inte komma ihåg en enda låt från förra veckan... jo, vilka som sjöng, men inte hur det lät.

Ska bli kul att se Lili och Susie efter alla dessa år. Markoolio är en knasig typ som kan ha en låt som sätter sig. Det brukar hans låtar göra. Håller tummarna för att det går bra för Amy Diamond, Jönköpings stolthet. Måns Zelmerlöw kan man väl stå ut med att titta på en liten stund... sen sjunger han ju också bra! Jennifer Brown har jag inte hört nåt från på en hel evighet. Resten av artisterna har jag ej hört talas om, eller vet typ inget om. De kanske överraskar positivt.

Nedräkningen har börjat... drygt en timme kvar...

Sonen kom springande med storasysters sparbössa. Jag antog att han tyckte den var kul för att det låter när man skakar den. Men det var inte det enda. Han ställde sparbössan framför sig och sa med eftertryck:
" Puh ! Puh! " som om han suckade.
Både jag och maken undrade vad han menade. Så tittade han på den igen och sa:
" Puh! Io! "
Då fattade vi. Det var Nalle Puh, Ior, Tiger och Nasse på sparbössan. Han har ju i och för sig sett en del på Nalle Puh på TV...

När dottern satt på toa " läste " hon i ett seriealbum med Hälge Älg. Jag frågade henne om hon visste vad det var för figur hon läste om. Hon kände inte till älgens namn och när jag berättade det sa hon:
 " Jag visste inte att han hette ÄLGEN HELG! "    


                                                                                                                                                                                

Tänkte inrätta en ny kategori här inne på min blogg från och med idag. Det är rätt ofta som saker i vardagen irriterar mig, trots att det egentligen är små skit-bagateller. Denna kategori tar upp såna grejer.

                                                                                                                                        
Till dagens problem: Sortera upp strumpor efter tvätten. Man hittar ALDRIG alla par! Stackars mig och min familj som har så många strumpor. ..

Dottern satt och åt middag, och ville smaka på tomaten som låg uppskuren i en skål framför henne.
" Ja, ta du en klyfta, men den var inte så god" sa jag, eftersom jag märkt att den var lite omogen.
" Tror du att det är du som bestämmer i den här stan,  eller?! " sa dottern med viss antydan till ironi i rösten.
" Ja, vem är det annars? " undrade jag.
" Pappa! " sa dottern.

Jaha, där ser man.

... nåt knasigt som hände maken häromdan.

Han var sjuk och låg och vilade på sängen. Sina glasögon hade han lagt av sig nånstans på sängen. Kanske inte helt genomtänkt ...för rätt som det var ville store katten (ca 7,5 kg) lägga sig närmare husse för att få lite gos. Knak! Där gick ena bågen av! Katten hade stigit rätt på brillorna.

Jag visste inte om jag skulle skratta eller gråta när maken berättade om detta lite senare samma dag. Men visst är det ganska komiskt (men dyrt...)


                                                                                                                           

Idag fick jag reda på att en vän till min mamma gått bort i cancer, bara 50 år gammal. Bröstcancern drabbade henne för nio månader sedan, och sen har sjukdomen spridit sig till magen, bl.a levern. Hon blev akut dålig i måndags och redan igår kväll var det över. Jag tycker det är så fruktansvärt tragiskt. Att man ska behöva sluta sitt liv på det viset, alldeles för tidigt.

Du var lite försiktig, men omtänksam och generös.

Måtte du ha det bättre där du är nu!



                                                                                      

                                                                                             


                                                                                        

Så här blev det: Dottern somnade strax efter åtta och sonen gick själv till sin säng och somnade precis före nio. Halleluja...

Innan sonen fick sin välling frågade jag om han ville ha den. Han säger inte så mycket, men det han får fram räcker.
 "Jippie! "  lät det som han sa till svar. OK, jag fattar.

Om nån tycker att jag verkar vara lite religiös i tonen ikväll får jag väl skylla på filmatiseringen om Knutby som går på TV just nu...

Skulle veckohandla på ICA Maxi i stan. Hade med båda barnen eftersom maken forfarande är sjuk (  han åkte på öroninflammation med spräckt trumhinna för ett par dar sen). Att handla med två små är ungefär det sista man vill, men ibland är det tvunget. Det var dömt att misslyckas.

Tog varsin vagn åt barnen. Hade med min syssling som distraherade dottern, men sonen var inte alls på humör. Han vägrade sitta i vagnen, så jag fick bära honom OCH dra i en svintung vagn samtidigt som jag försökte plocka i varor i vagnen. Nu undrar ni säkert hur vagnen kunde vara så tung innan det var några varor i. Men det var en specialvagn med bil i underredet som skulle vara extra kul för sonen. Trodde jag... Så där slet jag som en tok, och klockan gick. Efter några minuter fick vi ställa tillbaka min vagn, för den fyllde liksom ingen funktion. Sen gick det väl några minuter till, då måste dottern gå på toa. Tillbaka inne i affären igen insåg jag att jag hade glömt tvätta händerna på toa då det var så trångt med en stor kundvagn och fyra personer på toan. När man är uppstressad tänker man inte logiskt. Så det var bara till att återvända till utgången och tvätta sig. Såg sen att klockan var så mycket att det var dags att lämna sysslingen till hennes morfar vid entrén. Betalade det vi hunnit handla och drog ut med allt till entrén. Sen var det bara att få ut allt till bilen, säga hejdå till sysslingen och gå in IGEN... denna gången ensam med båda barnen.

Efter ytterligare 40 minuters gråt och gnäll, trängsel och jagande var vi färdiga för kassan. Då var sonen både trött och hungrig, och dottern tjatade om korv med bröd. Det fick bli ett "korv-stopp" och sen ut till bilen. Det tog nog bara fem minuter på hemvägen, sen sov båda barnen gott. Jag orkade inte tjafsa med dom...

Vi får väl se hur sent det blir ikväll. Lyckades nämligen inte få liv i sonen förrän vid fyratiden...



                                                                                                      





                                                                                               

Var i stan och shoppade med dotter och syssling. Besökte ett lågprisvaruhus jag aldrig varit inne på förut. Det var ungefär som Gekås i Ullared (för er som varit där). Bra för den som behöver mycket barnkläder till rimliga priser. Hittade en hel del intressant. Får nog bli ett återbesök snart...

Sen blev det en snabbis till IKEA. Dottern behövde en ny fönsterlampa, och gissa vad hon valde... en rosa förstås! Hade jag trott nåt annat? Nä....

Hemma igen var det dags för middag och lite utelek med pulkaåkning. Barnen älskar att susa ner för backen i pulkan. Idag upptäckte dottern tjusningen med stjärtlappar. Först vågade hon knappt åka ensam, men efter några turer nerför var hon helfrälst.

När vi gick hemåt igen (och passerade postlådan) upptäckte dottern att hennes nya bok från bokklubben hade kommit. Lyckan var gjord. Jag hade nämligen beställt en bok som heter " När prinsessor fyller år ". Eftersom hon är inne i sin prinsess-period för tillfället var succen given. Jag och min "stackars" syssling läste boken otaliga gånger innan min egen lilla prinsessa var nöjd för kvällen.  

Idag fyller vår son två år. 






"Nyss" var han en liten parvel som mest åt och sov. Nu för tiden är det full fart. Han springer, klättrar, dansar, öppnar dörrar, går i trappor, skruvar av korkar på flaskor, äter och dricker själv sen länge, sover i eget rum och säger ett och annat ord. Bl a kan han komma med ett dräpande " Lägg av! " när han inte håller med. Smart att lära sig sånt man kan ha nytta av...

Grattis älskade unge!

Sitter och tittar på " Familjen Annorlunda" på tv4. Det är många tankar som far genom huvudet. Tänk  om man hade så många små omkring sig hela tiden. Hur orkar föräldrarna med? Bara att handla mat åt så många... trösta när barnen slår sig, byta blöjor, tvätta, röja i hallen efter tio barn... TÅLAMOD!!!  Antar att planering och rutiner är livsavgörande.

Det var så charmigt när storasyster i familjen från Skåne sa: "Pappa skulle ta hand om trillingarna när vi var på affärn. Det gick sådär..."  .

Den familj som gav sig iväg till badhuset med åtta barn (varav fyra små) har jag svårt att förstå mig på. Hur vågar dom? Visst är det väl en skön känsla att klara en sån situation, men så riskfylld!

Familjen i Älvdalen med tio barn verkar ha ett gott klimat.  Barnen hjälps åt och är goa mot varann. Vad kul de verkar ha tillsammans.  Som pappan sa: " Allt vi gör här bygger på kärlek till varann".

Sammafattningsvis kan man nog säga att jag blir glad av det här programmet. MEN jag vill inte ha fler barn. Eller kanske ett till...

Smaka på ordet. Lov. Att göra vad man vill? Jag får. Får lov. Vad ska man hitta på? En värld av möjligheter öppnar sig. Det är bara att välja och vraka.

Ska i alla fall till frisören, träffa en vän som nyligen fått barn, ha besök av en släkting ett par dar, åka och shoppa, fira sonen som fyller två år, och antagligen lite annat. Det blir inte som en vanlig arbetsvecka direkt.

Nu ska jag njuta.                       


                                                    





                                                                    

Pratade med en (ytligt) bekant som jag inte snackat med på flera månader. Hon berättade att hon och hennes sambo gift sig, väntar sitt andra barn och att maken blivit varslad från sitt jobb. Ibland händer inget, vissa gånger händer massor på några månader. Visst är det lite ketchup-effekt över det hela.

Hos oss har det inte hänt några såna stora grejer på ett tag. Men vi är ju redan gifta, har två barn och har INTE tänkt gå skilda vägar. Håller dock tummarna för att maken klarar nästa varsel från sitt jobb (i mars) ...

Var det bara jag som inte hängde med i alla svängar? Att rösta i melodifestivalen har blivit en fråga om IQ, eller nåt i den stilen. För den hjälp man fick att förstå röstsystemet var ett skämt. Jag kände bara att " jag skiter i och rösta! "

Låtarna var väl sådär. Alcazar är alltid sköna att lyssna och titta på. Emilias låt var rätt medioker, och Ugglas var utlämnande (modigt) men udda. Shirley brukar vara bra, men igår hade hon uppenbara problem med rösten. Synd. Scotts går bort. Nina såg aggressiv ut. Skrämde nog bort en del röster. Unga Jonathan var charmig, men det räcker ju inte.  Vem var det mer? Just det, Marie Serneholt. Antagligen var låten inget vidare, annars skulle jag väl inte glömt henne...

Petra Mede var så speedad att hälften hade räckt. Henne kan inte jag ta på allvar. Jag vill ha tillbaka Luuk och Björn Gustafsson.

Har haft en dag full av rensning; papper, kartonger, gamla kläder, saker som är sönder, m.m. Hade massor av grejer som skulle till sortergården. Och egentligen finns det väl mer, men man måste ju börja nånstans.  Har nu betydligt mer plats kvar i källaren, garderober och dylikt. Det är verkligen frigörande att slänga gammal "skit". Känns nästan som en slags mental rensning. Antagligen för att det känns bättre när det är gjort. Städning i den fysiska miljön bäddar för en inre frid.

Hemskt vad man kan vara filosofisk utan att anstränga sig ...


                                                               

Var nerepå och röjde lite i en garderob. Dottern var uppe i TV-rummet och målade. När jag kom upp, nöjd med att ha fått ordning i garderoben, fick jag se vad dottern sysslat med medan jag inte var i närheten. Hon hade målat med tjock, svart tuschpenna på ena armen, och på golvet var det en stor fläck formad som en stjärna eller spindelnät (välj själv). 

Otroligt vad de kan hitta på, de små liven...

Tänkte mig en sen morgon idag. Skulle inte göra nåt särskilt på förmiddagen, så det fanns alla möjligheter att få en sovmorgon och  en sen frukost. Trodde jag.

Sonen började gnälla vid 03.12. Han tystnade dock med nappen åter i munnen. När maken gick upp efter fyra (han skulle jobba extra idag) vaknade grabben till igen. Ville INTE sova. Fick ligga i vår säng, där redan dottern hade parkerat sedan midnatt.  Barnen turades om att lägga sig tvärs över sängen så att jag verkligen inte fick nåt utrymme. Hade nog ungefär en halvmeter i bredd att ligga på.  Men... det finns en gud. För omkring 05.00 somnade vi alla om och sen gick vi inte upp förrän efter åtta.

Låter det som att det bara är besvärligt med barn?  Nä, det är inte sant. Barnen är det finaste vi har. Man blir bara lite grinig när sömnen alltid ligger på minus...

Dottern satt och målade med vattenfärger. Vatten och färg skvätte åt höger och vänster. Hon doppade ivrigt penseln i vattenmuggen och vatten flög upp på väggen. Jag tyckte att hon kunde ta det lite lugnt, annars skulle det bli så blött överallt.

" Men mamma, jag skapar ju! "

Därmed var allt förlåtet. Eller?

Idag har det hänt. En grej som jag har velat göra sedan ett år tillbaka har äntligen blivit fixat. Turerna kring detta har varit många, men nu till slut har han gett sig. Maken alltså.

I dotterns rum har sedan hon flyttade dit i januari 2008 stått ett stort skrivbord som maken gjort själv. Det är enormt, rejält, rymligt och fint. Men det tar mycket plats, trots att det bara stått emot väggen, nedmonterat.

Vi har satt ut annons på Blocket två gånger, men inte en människa har visat intresse. Maken har inte velat ställa det i källaren pga risken för fukt-eller köldskador. Eftersom vi inte har plats att ställa upp det på minst 15 år till så känns det lite hopplöst.

Men nu har han ändrat sig. Det blev helt plötsligt grönt ljus för att ställa bordet i källaren. Då är inte jag sen att agera. I eftermiddags var vännerna från stan här och hjälpte till. Bordet står inte längre ivägen, och i dotterns rum blev gott om utrymme. Yes!

Sen hoppas jag förstås att inte bordet tar skada av att stå där nere i källaren...

Slutade tidigare idag... underbart!  Hela dan bli annorlunda bara för att man inte kommit hem trött och sliten. Köpte med semlor till kaffet. Inte så nyttigt egentligen, men gott att unna sig nån gång.

Såg " Du är vad du äter" med Sanna Bråding. Ganska tankvärt. Visserligen har hon ett förflutet i missbruk som jag inte alls kan identifiera mig i, men hennes jakt efter balans är bekant...

Ska försöka komma i säng tidigt idag. Kanske någon extra timmes sömn kan ta bort nästäppan som inte vill ge med sig?
Satsar på det...

                                                                                     







Var ute och åkte skridskor med eleverna idag. Vi har en vackert belägen sjö bara några km från skolan - perfekt för skridskoåkning. Testade ett par "hockeyrör" för första gången. Vilken skillnad mot mina gamla konståkningsskridskor! De här var skönare, varmare och stadigare. Aldrig mer tar jag på de andra...

Enda minuset en sån här dag var att det blev så kallt om fötterna efter ett par timmar. Men nu har jag tinat igen.  Måtte jag inte bli mer sjuk igen bara ...

Har faktiskt haft en nästan helt vanlig dag. Frukost med ungarna. Iväg till dagmamman. In till jobbet. Planering och sen lektioner. Efterarbete, och sen hem. Lek med barnen, middag, nattning. Rutiner som fungerar. Fy, vad skönt! Efter en dryg veckas sjukdom för samtliga familjemedlemmar är dessa fungerande rutiner guld värda.

Positivt idag var att flera av eleverna kom fram och kramade mig när jag kom in i klassrummet. De har alltså saknat mig när jag var sjuk. Känns bra!

Om tre arbetsdagar är det SPORTLOV. Helt OK, om ni frågar mig.

                                                                                                                           




Sedan i lördags har inte vår telefon fungerat.

En sån sak ställer till det. Mamma ringde på mobilen och undrade vad som hade hänt, upprörd till tusen. Inget har ju hänt...

När folk ringer till oss tutar det bara upptaget, och när vi försöker ringa andra får vi ingen ton. Vi använde förstås mobilen för att felanmäla hos Tele 2, men de sa att vi skulle koppla ur allt och sen testa igen EFTER EN HALVTIMME. När vi gjorde så funkade allt ... i en timme. Sen var det dött igen. När snubben från Relacom var här idag och kollade konstaterade han att boven i dramat antagligen är uttaget till bredbandet. Medan han var här fick han telefonen att funka, men sen strulade det igen, innan han hunnit härifrån. " Spökar det här? " frågade han.

När vi berättade att vi kopplat ur och låtit det vara i 30 minuter sa han att det där med en viss tids urkoppling är bara bullshit.
Är det fel så rättar det inte till sig av sig själv ( varken på en sekund eller en halvtimme). 

Nu hoppas vi bara att bredbandsuttaget håller sig i skinnet så vår telefon kan funka. För telefon är rätt bra att ha, typ...

Jag tror det börjar vända nu. Det finns tecken som tyder på det. En liten kille som klänger sig upp för soffkanten. En tjej som går balansgång på soffryggen. Två små som jagar varann genom rummet och skriker. Kanske det för tillfället är slut på snorande och hostande och dags för lite vanlig lek och  diverse bus. Jag håller tummarna...

För en stund sen skrek sonen som om han skulle dö. Man skulle kunna tro att det rörde sig om en regelrätt avrättning. Vad som egentligen var på gång var en AVTVÄTTNING i duschen. Ibland är skillnaden hårfin...

(Sedan sonen var runt ett år har han hatat att duscha, antagligen för att han fått schampo i ögonen nån gång. Gissa om det är ett projekt varje gång. ..  )

Är väl inte direkt känd för min hylla, utan hör till dom som drar 75 B i BH-storlek. Detta kan vara bra att veta när ni läser följande:

Hade precis duschat och stod och torkade mig i badrummet. Dottern studerade noga min kropp. Hon kollade extra mycket på ( de obefintliga) brösten och sa eftertänksamt:
" Dom kommer nog växa lite till när du blir större".

Och jag som försöker lära våra barn att storleken inte har nån betydelse...


                                                                                                                                                           

Satt här och tyckte synd om mig själv för att vi är djupt nere i det jobbiga förkylningsträsket. Så läste jag en kommentar på Vimmelmammans blogg. Den var från en annan Lotta som lever med en ovanlig sjukdom, och vars barn har  svåra sjukdomar.  Snacka om att få perspektiv!

Jag hostar, barnen snorar, maken hostar, en får feber, en annan har huvudvärk, tandköttet spänner, sonen vill inte ta Alvedon, dottern hatar hostmedicinen, ingen sover på rätt tider, vem orkar laga mat idag?

Jag vet att det bara är en rejäl förkylning som har tagit över i vårt hem, men det är förbannat långrandigt efter en veckas sjukdom!  Nästa fundering: Vem ska jobba imorgon? Nån borde... får väl se om nån av oss fixar det...