annabackhouse

Fick en award som jag blev mycket glad o stolt över.

Tack Micke!



Nu kommer jag att sända o ge den till 5 personer som är den värd.

pia
annica
tess
gabriella
kim p

Dan började bra med "sovmorgon", då jag grejade hemma med hushållsgöra eftersom sonen ändå alltid vaknar klockan sex. Hann med en stund ute i solen med barnen. Satt på altanen, drack kaffe och njöt, medan de små satt på en filt intill och åt frukt.Underbart! Sen började jäktandet...

Arbetsdagen var fylld av diverse uppgifter och några extra kom till som vanligt, och när jag åkte hemåt visste jag att det fanns mycket mer jag måste göra ikväll.

Nu har jag precis avslutat arbetet och ska sova. Tack gode gud att vi inte har utvecklingssamtal hela året runt...

Planera, korrigera, reflektera, utvärdera, fundera, stimulera, fantisera, leverera, entusiasmera, addera, jobba för flera...
jag orkar inte mera.

Enough is enough.

Tur att det är dags att gå till sängs så man får vila de stackars hjärncellerna.

Var på kalas hos min ena farbror. Han är 55 och singel. Tror att det alltid kommer att vara han, katterna och mc:n. Det är liksom hans liv...han är en riktig ensamvarg som trivs med lugn och ro. Inget konstigt med det.

När vi skulle åka därifrån frågade dottern mig medan vi var på toa:
 " Har inte han nån fru? "

Snacka om att barn verkar ta till sig bilden av kärnfamiljen...

Startade dagen med en massa praktiskt pyssel, papper som behövde sorteras, fyllas i, m.m. Hann med lite disk, tvätt och städning. Medan ungarna var ute satt jag utomhus och planerade för nästa arbetsvecka. Dagens ridlektion blev inställd pga att lilla fröken fick en sticka i handen (sabla otur) precis innan vi skulle åka.

Var hos goda vänner hela eftermiddagen och kvällen. Barnen lekte i trädgården, vi grillade och umgicks och hade allmänt trevligt i solen. TACK för idag, C och F!

Måste fortsätta berätta om dottern och hennes vän. De har så härliga samtal ibland (läs ofta). Som häromdan när min lilla tjej berättade att hon ska på bröllop snart.

" Vem ska du gifta dig med när du blir stor? " frågade hon vännen. Man hörde att hon med hela sin varelse tänkte och önskade att han skulle säga hennes namn.
" Nån annan", sa han nonchalant.
" Men jag då?" undrade hon.
" Nja, jo vi ska gifta oss, och sen ska jag gifta mig med A (en annan grannflicka), och sen kanske nån mer..."
" Mm..." sa dottern, något mer nöjd.

Där ser man. He´s a man with great plans...
                                                                                            

Följetongen med dialogen mellan dottern och hennes gode vän fortsätter. Idag gungade de hemma hos grannen. Både ville gunga på en gunga som satt extra högt upp. Och visa att de kunde gunga högst.
" Jag kan gunga högre för jag är en stjärna på det!" sa kompisen.
" Men jag är prinsessa!" sa dottern.
" Det hjälper inte för jag är en stjärna på det" envisades grannen.
" Men en prinsessa är bättre..."

Snacka om att man känner igen situationen från sin barndom...

Kära dottern och hennes bäste vän lekte i trädgården. De diskuterade ålder och födelsedagar. Kompisen berättade om sin kusin:
" Han är fem år."
" Ja " sa dottern.
 "Han fyllde i febråari. Sen blir han 6, sen 7, och så" fortsatte vännen.
" Jag är fyra år", sa dottern.
"När han föddes var han sex månader. Nu är han 106. " avslutade vännen.

Barns logik är underbar, eller hur ?

                                                                                                                  







Fick ett telefonsamtal ikväll från en elev som hade sålt färdigt sina majblommor.

Det var väl inget att berätta om, tänker ni kanske. Men det hör till saken att blommorna delades ut idag, och försäljningstiden är satt till TVÅ VECKOR. 

Tjejen hade alltså fixat detta på en eftermiddag, runt tre-fyra timmar, skulle jag tro. 

Snacka om att vara motiverad...



 

Idag hade vi studiedag. Ämnet var utvärdering. Och vad vi utvärderade... höll på mellan åtta och fyra, och sen kan man säga att kroppen var trög. Tanken var seg som sirap och rumpan öm efter ovanligt mycket sittande. Tur att vi har vanlig arbetsdag imorgon, så man får röra på sig lite!

Ja, jag vet att det är viktigt att utvärdera. Jag håller med om det. Men jag är inte så bra på att sitta stilla en hel dag...

Det är lätt att drömma sig tillbaka till härliga tillfällen i livet, och att spana framåt till planerade trevligheter.

Varför är det då så svårt att njuta av det som är nu?

Är det bara det att det vi minns är extra positivt färgat för att vi ska glädjas åt det längre och det som väntar oss så spännande för att det bär på löften om nåt gott?

Men hur ska man då FÅNGA DAGEN? Se det sköna i nuet. Glädjas åt det lilla. Plocka russinen ur kakan. Se guldkornen.

Visst lyckas jag ibland. Men jag vill bli bättre på det. Har tränat idag. Kan nog säga att jag haft några guldkorn som glimmat i ögonvrån. Det ska bli fler. Det har jag lovat mig själv.



                                                                                                             

Var med dottern på ridskolan idag igen. Hade en lite oro i magen över hur det skulle bli pga förra veckans fall, men jag hade inte behövt bekymra mig för det. Väl där fick hon en annan, lugnare häst och en äldre ledare, och hela lektionen flöt utan några som helst tecken på turbulens. Jag är så glad och tacksam att hon verkar närmast oberörd.

Tur att vår lilla fyra-åring är så klok. För visst finns det risker inom ridsport, men man kan ju inte gå runt och tänka så jämt. Då skulle man missa för mycket. Det finns ju risker med det mesta. Man måste våga för att vinna, sa nån. Så sant som det är sagt!

Har funderat på varför jag RASADE SAMMAN så igår kväll.

Antar att det är en kombination av en massa saker: mycket stress på jobbet, sjuka barn, dotterns ridolycka, och för lite näringsintag under en hel dag. Vad trodde jag egentligen? Att jag är SUPERWOMAN som fixar vad som helst?

Jag vet. Det är mänskligt att reagera. Dags att bromsa lite och tillåta sig att ta det lugnt.

 Ibland har man svaret framför sig men väljer att inte se.

Hade en skitdag igår, fylld av för mycket arbete, för lite mat och alleles för lite vätska.

Egentligen är torsdagen min kortaste arbetsdag, då jag ska sluta vid ett. Men igår skulle jag ha föräldramöte på kvällen. Mötet pågick mellan 18.30 och 20.45, men innan alla hade gått hem var klockan 21.15. Mötet var OK, men man har alltid känslan av att föräldrar aldrig blir riktigt nöjda med vad vi gör i skolan. Dock bör jag inte glömma att det var flera föräldrar som sa till mig att de har förtroende för mig och det arbete jag gör. Tyvärr är vi människor så duktiga på att se det negativa och blunda för beröm.
Eftersom jag åt tidig lunch, och inte var sugen på att äta före mötet (får dålig aptit  när jag blir nervös), så åt jag bara en banan och drack lite vatten under eftermiddagen. När jag kom hem på kvällen var jag så trött, hungrig och hade för lite vätska i kroppen. Gissa hur jag mådde...

Hela natten vaknade jag då och då, kände att magen var i olag, och insåg vid halv tre att jag inte kan jobba idag. Barnen fick åka till dagmamman i alla fall, och jag har fått tid till att sova och komma igång och äta igen. Nu känns det OK.

Om jag nån gång kunde lära mig att jag duger, att jag gör ett bra jobb, att jag  inte behöver oroa mig..
Det är väl så när man lägger ribban högt för sig själv.

Finns det något bättre? Den där välbekanta rösten, någon som förstår. Man behöver inte förklara, vännen bara vet.

Hade ett telefonsamtal med en gammal god vän från gymnasietiden ikväll. Vi hörs inte jätteofta, men det har liksom ingen betydelse. När den ena ringer har den andra med största sannolikhet tänkt ringa de senaste dagarna. Det slår aldrig fel. Vår tankeöverföring upprepar sig gång efter gång. Vi har ca 12 mil emellan oss, jobbar med olika saker, och hon har inga barn. Men nästan tjugo års vänskap sätter spår.

Tack för att du är min vän, L !





 
    

Läste om lille Victor, ett och ett halvt år,  som somnat in. Han hade en obotlig cancer och fick inte vårdas i sitt hem den sista tiden. Hur det var för honom och hans föräldrar går nog inte ens att förstå. Varför finns såna brister i ett så rikt land som Sverige?

Läste vidare om att den som har sömbrist får en hjärna full av skräp, eftersom inte sömnen är tillräcklig för att ta hand om det som behöver bearbetas när vi sover. Kan nån komma och storstäda mitt hjärnkontor?


Dags att sova... som sagt, här behövas röjas på " övervåningen" ...

Idag har det varit segt att orka med. Efter två barn med kräksjuka blir man ganska mör själv. Börjar också känna lite stress över kommande arbetsvecka. Men man får trösta sig med att det bara blir fyra arbetsdagar denna veckan. Alltid nåt.

Kunde man få önska några timmars extra sömn varje natt en vecka framöver??????

Jaha. Så var det lillebrors " TUR" att kräkas. Mitt på dan idag satte hans magsjuka igång. Stackars små. Får antagligen börja med att VABBA efter påsk...

Sitter här och vakar hos en liten tös som kräks. Vilken natt! Hoppas verkligen att hon blir piggare snart. Vilket oflyt att åka på en magbacill samma dag som man ramlar av en häst...

Var med om något mycket obehagligt tidigare idag. Dottern var på ridskolan och hennes lektion pågick. Plötsligt började hennes häst att stegra sig och snurra runt som en tok - medan dottern fortfarande satt kvar! Hon gled ner och blev hängande i ena stigbygeln. Fortfarande snurrade hästen i hög hastighet. Jag fick panik och sprang in i hagen och då precis ramlade hon av. Som tur var kunde hon resa sig själv, och såg inte ut att ha skadat sig allvarligt. Men hon var chockad, och vad tror ni att jag var! Personalen på ridskolan var snabbt på plats och hjälpte till att kolla henne, fixa dryck och erbjuda henne att åter sitta upp på hästryggen för att inte bli avskräckt för all framtid. Och min lilla modiga hästflicka följde med och satte sig på hästens rygg. Starkt gjort! Vi fick också följa med in och vara med när en annan tjej (min dotters hjälpledare) tog av sadel, träns och sen ryktade hästen.

Hoppas verkligen att hon vill fortsätta med ridningen, även om jag blev alldeles förfärad när detta hände. Det är inte så vanligt att ryttaren hänger kvar i stigbygeln sådär. Hon hade alltså rejäl otur att hamna i denna situation, men samtidigt tur att hon inte slog sig mer. Det enda vi kan se är några skrapsår i pannan och på magen.

Senare idag var vi ute en sväng med cykel och cykelkärra, och åkte bort till hästarna som finns i några hagar 500 meter hemifrån. Då fick dottern prata med, och stå intill hästarna där. Lite terapi, så att säga. Hon verkade inte vara rädd. Det tar jag som ett gott tecken.

Men jag önskar att vi hade sluppit denna erfarenhet. Den är inte nyttig för en moders hjärta...

Förutom ett snabbt  "äta välling-ny blöja-hämta nappen" vid 01.00, och några minuters mummel vid fyratiden i morse har sonen sovit från 16.45 igår till 06.30 idag.Ja, om du räknar snabbt vet du att det är nästan 14 timmars sömn. När sov du så länge sist?

Skulle JAG sova mer än nio timmar vaknar jag med huvudvärk och stelhet i hela kroppen. Hur är det för dig?

Efter en heldag (nästan) hos vänner på landet, åkte jag hemåt med barnen. Grabben hade redan somnat trots att klockan bara var fem och dottern var supertrött efter all lek. När vi kom hem hjälptes vi åt att räfsa ihop löv i trädgården. Never ending story. Som om löven förökade sig medan vi höll på. Men nån dag blir det nog klart. Räfsade tills nacken sa ifrån. Ska ju ha nåt roligt kvar till imorgon också...  dottern tyckte det var skoj i alla fall. Hon slängde sig i lövhögarna och åkte med i skottkärran när vi tömt löven i högen på baksidan. Tror att hon njöt av att vara själv med mamma och pappa, nu när lillebror redan sov för kvällen.

Undrar hur länge sonen sover nu? ( Han har inte sovit på dan, men sov alldeles för lite förra natten). 
Jag gissar på att han vill ha välling vid midnatt...
 

 

Var ute och promenerade med mammas hund, en Jack Russel terrier, och vännernas schäfer igår kväll. Hundarna sprang som galningar och jagade varann uppe på en åker. Himmel, vad kul de hade! Eftersom min kamera och jag inte riktigt är vänner så tog jag inga foton. Men vill du se bilder på hundrackarna titta in hos min vän micke.

Och du, GLAD PÅSK, förresten!




                                                              

Igår blev det en rejäl sväng på stan med mamma och dottern. Och vi var INTE ensamma! Hittade några riktiga fynd till mig själv, en present till maken som fyller år på måndag, och en del smått och gott på IKEA. Sen skulle vi in på Maxi och handla påskmaten. Det var ingen bra idé. Det började med en i stort sett full parkering, nästan inga lediga kundvagnar, ingen växel till vagnen, osv. Men maten blev inköpt och vi kunde till slut åka hemåt. Vår tur tog BARA fem timmar ...

Nu kan man sluta hoppas. Sluta tro att HV 71 är så bra som det varit. All vilja i världen räckte inte till. Färjestad tog hem segern. Och maken är SÅ nöjd.

Jaha. Vad ska man säga? Luften gick ur ...




                                                                        

Hela veckan skulle det bli sol och behagligare temperaturer, hette det. Pyttsan!

Idag har det varit grått, regn, kall vind och allmänt trist ute ända sen imorse. Ja, det var kanske fem minuter sol efter frukosten...
Måtte det fina vårvädret komma tillbaka imorgon! Nu ska jag väcka en två-åring som kommer att bli skitarg för att han inte får sova mer. Sen ska vi ut i det härliga påskvädret och insupa frisk luft.

HV förlorade just. Skit. Sablar! Skräp. JAG -TROR-ATT-JAG-BLIR-VANSINNIG!!!

Varför kan dom inte skärpa till sig när det verkligen behövs??

Nä, dom är väl inte bättre än så här ...

Dagen började med att maken gick ut redan  omkring 06.30 för att byta till sommardäck på lillebilen som skulle in på besiktning 08.20 IDAG. Snacka om att var ute i sista minuten... men vem vill ha en massa extra POÄNG på Bilprovningen?? (vinterdäcken börjar nämligen bli dåliga, så han ville inte chansa på att de skulle underkännas).

Fick ett telefonsamtal strax efter halv nio, då en lättad make berättade att det inte blev mer än 8p, dvs fyra anmärkningar.  Och inga större grejer, utan bara sånt han kan fixa själv (med lite hjälp av en god vän). Kändes nästan som om vi borde fira..

Sorterade papper, foton och tvätt. Behöver kanske inte tillägga att fotona var det enda som var skoj att ordna med... drömde mig tillbaka till semestern förra sommaren. Härliga minnen. Var bl a i Skottland. Har ni inte varit där - res dit !
Tvätten var förresten ingen idé att hänga ut trots vädret, för bredvid vår tomt finns en åker där bonden just GÖDSLAT...

Var ute med barnen ett par timmar. De hade fullt upp med att ta vatten från tunnan och hälla på diverse ställen, lämpliga som olämpliga. Inte så bra att hälla vatten innanför regnbyxorna, t ex.

Just nu sitter jag och tittar på hockeyn. HV71 leder med 2-0, men vi får väl se hur länge det varar. Spännande är det i alla fall.

Dags att försöka få sonen i säng. Han tog sig en tupplur vid 13.30-14.45, så intresset för att sova är högst begränsat. Wish me luck!


 

Hade besök av en vän och hennes två barn idag. Vår dotter och hennes son är jämngamla, och brukar leka bra ihop. Idag var det lite blandade känslor från dotterns sida. Ena stunden hade de jättekul, men bara några minuter senare slog hon honom. Jag blev irriterad på dottern, eftersom det verkade helt oprovocerat. När dottern fått gått ner till sitt rum för att fundera över sitt agerande kom hon inte ens och ville leka igen. Så brukar hon inte göra, så jag gick faktiskt ner för att se vad hon pysslade med (man blir ju lite misstänksam när det är FÖR tyst). Då låg hon bara på sängen och muttrade:
" Jag tycker inte om honom, för jag gillar bara mina FLICKKOMPISAR! "

Smidigt. Vad skulle grabben på övervåningen göra för att duga som vän åt min dotter. Byta kön?

Men det svänger fort i barnens värld. För innan POJK-kompisen skulle åka hem fick han minsann både en kram och en puss av  min dotter...

Var på äventyrsbadet med familjen idag. När jag senare pratade med dottern om det sa hon:
" Ja, det var kul. Bada, och leka, fika, plaska, och bara MJUTA. "

Kom då att tänka på när vi var på badet och dottern behövde kissa. Vi sprang till toan, hon slet av baddräkten, och när hon satte sig på toan sa hon: "Åh, nu kan jag mjuta. "

Man ska glädjas åt det lilla, som en klok människa en gång sa...

Vilken solig dag! Tidigare i eftermiddags var det runt 18 grader varmt. 18 grader!! Lite skillnad mot för en vecka sen. Då hade vi snö och några få plusgrader








Det är underbart att slippa dra på barnen tjocka vinteroveraller, grova kängor, tjocka mössor, stickade tröjor osv. På med en fleecejacka, gympadojor och en kepa, sen är det bara att springa ut.

Nu är det dags att ta ut trädgårdsmöblerna och sätta sig och njuta!

Tittade på matchen mellan HV71 och Färjestad. HV förlorade! Attans! Det som gick så bra i förra matchen...

Nu är det bara att ta nya tag...

Vad mycket vi utsätter våra barn för...

Skulle bädda rent i dotterns säng. Plockade fram ett påslakan med blommor på och började byta lakanen. Då utbröt paniken.
" Jag vill ha mina lakan som jag fick i julklapp! Med prinsessor på!" utbrast tösen förtvivlat.
Jag försökte förklara att dom lakanen var i tvätten. Men det var som att tala med en vägg.
" Men, jag vill ha dom! " fortsatte hon.

När sängen var färdigbäddad tittade hon på det blommiga lakanet, sänkte blicken och sa lågmält:
" Förlåt, mamma. Det var fint med blommor..."

Som sagt, det är inte klokt vad barn i Sverige får stå ut med...

Snart får man väl bli vegetarian. Eller sluta äta helt.

Först hittades glasbitar i kyckling från Kronfågel. Nu har någon hittat glas i falukorv. Det är väl bara en tidsfråga innan man hittar glas i fisk och gris/nötkött också. Jag tycker det här är läskigt. Vad vill dom som gör sånt sabotage? Vilka vill dom skada?

För det kan ju inte vara en slump att så många hittat glas i sin mat. Eller vad tror du?



                                              

Läste igår på flera bloggar att Sabina, som hade cancer, gått bort. Gick inte in på Sabinas blogg förrän idag. Det tar inte många sekunder innan gråten kommer över mig. Känner en stor sorg över att hennes familj ska behöva leva med denna förlust. Allt som hände och och alla känslor kring min egen fars sjukdom och död kommer tillbaka när man ser andra drabbas så grymt. Vad är det för mening med denna eländiga sjukdom??

Sänder en tanke till Sabinas anhöriga. Må ni hitta styrka i de svåraste stunderna!

Hade idag tillfället att på arbetstid lyssna till en föreläsning om IT och vad barn/ungdomar tittar på när de är ute och surfar. Föredragshållaren heter Mats Andersson och han har ett företag som heter Netscan. De jobbar med att "fånga in" män som ägnar sig åt grooming på nätet (textförförelse).

Vilken otroligt omskakande, men också viktig föreläsning! Orkar inte skriva mer just nu, men det här var verkligen nåt som alla borde höra.