annabackhouse

Mycket ska man stå ut med som förälder. Inte bara gnäll och skrik, men även hot kan följa med ibland.

När sonen inte fick titta på TV samtidigt som vi åt frukost drog han till med:

JAG SKA DÖDA DIG!

Efter en allvarlig diskussion var det en ångerfull grabb som kramade mamma och skämdes. 

En stund senare skulle han hänga med pappa till affären, och ville ha med en leksak. Efter ett bestämt nej kom då helt sonika:

DÅ TÄNKER INTE JAG LIGGA MED DIG MER !

Och med detta menade han förstås bara den stund på morgonen då han just vaknat och kommer in och lägger sig hos oss lite innan vi äter frukost...

Det var inte lätt att hålla sig för skratt, det kan jag lova!

Vaknar flera gånger av rethosta som stör min nattsömn. Halsen känns torr som en öken. Men orka gå upp...
Dessutom har några myggbett som jag fick i helgen satt igång att klia flera gånger de senaste nätterna. Även i natt.  Riktigt ordentligt irriterande. Kliar så man nästan blir sinnesjuk! Så kommer lilla katten och börjar buffa mot mitt huvud för att få uppmärksamhet. Kloar mot mitt bröst i ett desperat försök att få mig att gå upp. Give me a break!!

Klockradio går igång och jag hör välbekanta röster skratta åt nåt dåligt skämt. Vänder mig om, suckar och masar mig ur sängen. Går upp och försöker få liv i dottern som inte är direkt inställd på att vakna. Sover som en stendöd. Rör inte en fena.

Jag börjar gå ner för att duka fram frukost, och kattuslingen springer med mig ner, i tron att det ska serveras kattmat. Han stryker sin lilla kattkropp mot mitt ben, och jamar ynkligt. Man kunde tro att han inte fått nåt att äta sen förra veckan. Fast han är den som förser sig först i det här huset.

Dottern har vaknat till och tigger om att få titta på TV medan hon äter, och jag är för trött för att protestera. Snacka om att tappa fullständigt! Hon får en macka och ett glas juice och jag går ner för att ge katten hans mat i alla fall. Han äter plikttroget några tuggor och springer sen till dörren. Tänker väl äta ute idag.

Jag tittar mig i spegeln och undrar vem jag ser där. Nån med rufsigt hår och mörkt under ögonen tittar undrande på mig. Inser att det är dags att fixa frukt till frukstunden åt min lilla höna. Jag frågar käckt vad hon vill ha. Vad finns det? undrar hon.  Jag räknar upp alternativen, och sen säger hon att jag får välja. Men åh. Varför undrar hon då vad det finns?

Efter frukosten, påklädning och tandborstning kvarstår bara morgonens största nöje; hårborstning. Alltid lika poppis. Mamma ! Du gillar att plåga mig, va!  Nä, men jag gillar att ha en dotter med anständig frisyr! 

Så det eviga tjafset om vilken jacka som blir lagom varm. Vad smidigt det vore om vädret var lite mer pålitligt. Till slut är hon i alla fall klar för att gå till bussen. Yes ! Vi klarade det i dag. Tänker jag, och anar ett leende när jag springer förbi spegeln i hallen på vägen till köket.


Några minuter senare kommer hon in igen. Mamma. Jag kom på att vi skulle ha matsäck för HELA DAN med oss idag!!!! Ojdå. Nu gäller det att improvisera. Vad kan man fixa på fem minuter??????????

Sitter och funderar på vad vi gjort den här semestern. Först tänkte jag att det inte är så mycket. Men när man börjar fundera inser man ganska snart att det blivit en hel del.

Vi har

klippt alla häckar i trädgården
oljat in staketet mellan vårt och grannens
målat klart garaget
målat grunden på huset
byggt ett "däck" - trallgolv där vi har ställt nya trädgårdsmöbler
kört en vända med skräp till sortergården
möblerat om i barnens rum
byggt en trädkoja
varit och fiskat
varit och badat
spelat minigolf
lekt i lekparker
besökt Furuviksparken (djurpark, nöjesfält, tempererat bad)
träffat släkt och vänner
träffat en blogg-vän på riktigt
varit på två kalas
följt damernas fotbolls-VM
varit på Gekås i Ullared
begravt ett marsvin
varit i England och Wales (shopping, sightseeing)
varit på Monkeytown (lekland)
spelat sällskapsspel
grillat
kokat krusbärsmarmelad

Och vi har en vecka kvar, då vi ska till Visingsö, träffa vänner och bada/grilla, och fixa lite mer här hemma.

Vid närmare eftertanke har det varit en FANTASTISK sommar! !

Sonen var inne på detta ämne flera gånger den senaste veckan.

Kunde t ex inte förstå varför det inte fanns TV hos min moster i deras stuga mitt ute i skogen. " I RIKTIGA hus finns det en TV! " sa han buttert då det konstaterades att han inte kunde titta på en nyinköpt DVD-film...

När vi sen var på IKEA i Örebro (utanför) och åt på vägen hem från Gävle, så var han sur för att man var tvungen att gå igenom hela varuhuset för att komma till restaurangen.  Så är det ju inte i Jönköping. När vi  skulle till vårt "eget" IKEA igår så sa han : " Ska vi åka till RIKTIGA IKEA nu?"

Tacka vet jag the real stuff, liksom... ;)

" Allt handlar ju om kärlek, om man tänker efter".

Hon är så klok, dottern min.
Tänk om alla hade insett det i så tidig ålder...

En dag.

Sen blir det drygt fem veckors ledighet tillsammans med familjen.

Underbart !

Då ska vi bada, äta glass, resa, mysa, BARA VARA.


Sen blir det väl en del mygg, soleksem, regn och lite tjafs när man tärt på varann lite för intensivt en period.

Men skit i det! Det är det som är livet...

Håll dig på kanten!
Titta framåt!
Kör inte så fort!

Jag springer efter sonen och försöker hjälpa honom med cykelträningen. Inte för att det är nån brådska. Han är ju bara fyra. Men han VILL ju.

Plötsligt ramlar han i en uppförsbacke, när det blir för tungt att trampa. Cykelstyret åker in i bröstet och han gråter förtvivlat. Men han torkar tårarna och reser sig snabbt upp. Full fart igen.


Kör in på kanten!
Om det kommer en bil så hinner du kanske inte flytta dig.

Vad händer då? undrar han och tittar allvarligt på mig.

Du kan bli påkörd och dö! säger jag.

Kan jag inte PRATA då? frågar han.

Fick just lära mig att vi har tre liv här på jorden:

Som människa.

Som ande.

Som djur.

Sån tur att dottern talar om hur det ligger till.

Bara så att man vet... ;)

Drömde om pappa för några nätter sen.

Hade tittat på "Spårlöst" som handlade om en tjej som adopterades från Trinidad. Hon hittade både sin mamma och pappa. Pappan hade velat ta hand om henne, men fick aldrig chansen. När de nu träffades blev han först chockad men sen överlycklig. De band som fanns mellan honom och hans dotter var så påtagligt. Det var nog meningen att de skulle hitta varann igen. Efter detta program funderade jag (förmodligen) undermedvetet på min egen lilla pappa, som ju gick bort redan 2002.

I drömmen satt vi vid köksbordet hemma hos mamma och pappa och skulle äta. Pappa såg frisk och pigg ut, inte alls som han var i verkligheten den sista tiden han levde. Stämningen var god och jag minns väl att jag sa:

" Tänk, att jag trodde att du var död! Men här sitter du ju livs levande, och det är ingen dröm!"

När jag sen vaknade och insåg att det hade varit just det; en dröm, blev jag så besviken. Samtidigt var jag glad för att drömmen känts så levande, och att bilden av pappa som sjuk och tärd inte lika tydligt fanns kvar i mitt minne.

Jag glömmer dig aldrig pappa!!

Vet inte var tiden tar vägen. Hinner inte blogga längre. Eller har jag tröttnat? Känner att jag inte vill lägga så mycket tid som det tar på att hålla sig uppdaterad på vänner och bekantas bloggar, än mindre skriva på min egen varje dag.

Vill inte lägga ner min blogg. Därför konstaterar jag bara att det blir nåt inlägg då och då, när det finns nåt särskilt jag vill säga.

Jag har inte glömt er andra som bloggar, men jag kommenterar inte så ofta hos er längre, även om jag läser en del.

För tillfället är dagarna fyllda av jobb och sen pyssel inför julen. Mycket slit men också många roliga stunder. Jag trivs just nu. Hoppas ni också gör det!!

Låg bredvid dottern som skulle somna. Hon pratade om en kille på sitt dagis.

Dottern: Han är jobbig!

Jag:Varför då?

Dottern:Han är kär i mig. Så han jagar mig och vill pussas.

Jag:Jaha...

Dottern:Du vet, kärleken är svår!


Tell me about it... kärlek är så mycket, den känns så mycket, den påverkar så mycket, den är allt!

Dottern hade fått ett par nya leggings. Batikmönstrade och grå-vita. Jag frågade om hon gillade dom.

Ja....sa hon dröjande. Dom är som himlen när det är mörkt...

Jaha.

Tyckte att hon sa att de var fina...?

Ibland är det som om allt bara händer på en och samma dag. Som om allt som är viktigt plötsligt blir väldigt tydligt för en. Idag är en sån dag.

Fick ett SMS under dagen från en kär vän som gav löften om ett positivt besked. Kom hem, efter en lång hämtning av barnen. Mamma ringde och berättade att mormor blivit akut sjuk och fått åka ambulans in till sjukhuset. Det kändes inte särskilt hoppfullt, med tanke på momors sjukdomsbild. Fylldes av en stor sorg, insikten om att vi kanske aldrig mer skulle få träffa mormor i livet. Sen pratade jag med min vän som SMS:at tidigare. Vi har inte pratat med varann sen i somras. Jag hade en förhoppning om att hon och hennes man äntligen skulle få till stånd den adoption som de så länge kämpat för. Men de håller fortfarande på med samma process, bara ett litet steg längre på vägen.

Här var jag, med huvudet fullt av tankar. En (visserligen relativt gammal) mormor med döden som en skugga, och en ung kvinna som kämpat så för att få ett efterlängtat barn, ett nytt litet liv, men ännu stod och stampade på samma ställe... 

*

Fick ytterligare ett samtal alldeles nyss. Mormor är i stabilt tillstånd. Verkar som om hon fått nån form av diabetes, vilken yttrade sig i svimningar, kräkningar osv. Allt är inte vad det verkar...

Imorse när jag tittade ut genom fönstret möttes jag av ett vitt snötäcke och mer snö som sakta singlade ner på marken. Visserligen blir det besvärligt att ta sig fram i trafiken när snön kommer, men jag ÄLSKAR snön ändå! På nåt vis får jag en sån där gammal härlig känsla från barndomen, då den första snön kom. Hur jag och mina vänner sprang runt i snön och kastade snöbollar, byggde snögubbar, åkte pulka, etc. Och hur tankar på den kommande julen fyllde hela mitt sinne med glädje och förväntan.

Med bra vinterdäck och sunt förnuft i trafiken är det ändå lätt att glädjas åt vintern och snön. Eller vad tycker du?

Det är inte alltid som jag och barnen är överens om vad möbler ska användas till. Så ibland får man ju vägleda dem lite.

Lilla damen här hemma hade gjort världens största koja i sitt rum. Detta medförde att det fattades stolar i köket. När vi skulle äta sa jag till henne att hon måste hämta min stol i sitt rum.

"Men mamma! Man får väl vara lite FLEXIBEL" sa hon, och hämtade sin pappas stol på andra sidan bordet istället...