annabackhouse

Läste tips för dig som vill träna men inte har tid.

Ganska underhållande om jag får säga det själv.


1. Att dela upp träningen är liksom ingen idé. Då kommer det bli två minuter här och en där. Det ger ingenting. Bättre att satsa på en halvtimme åt gången i så fall. Annars kommer jag inte att ha nån koll på om jag tränat sju minuter eller en kvart...

2. Springa (vilket för övrigt är riktigt trist) före jobbet är kanske inte att rekommendera för en mamma som är ensam hemma med barnen på morgonen varannan vecka.

3. Springa till jobbet är lite väl långt... 2,8 mil!

4. Träna flexibelt vad gäller dagarna. Kanske skulle funka?

5. Hitta nya rundor. Vem har tid att leta???


Får nog hitta på nåt annat ...


http://www.expressen.se/halsa/1.1873994/fem-smarta-tips-for-jaktade-lopare

Dottern satt och tittade i en liten kokbok med enkla recept.

Fastnade på en sida med en pastarätt med spaghetti och svamp.

" Vad står det där?"

Jag berättade.

" Kan du laga sånt till mig när jag blir tonåring?"

Ringde SJ och undrade hur de tänkt kompensera för vår tågresa i lördags (som var under all kritik).

Och se, vad ett telefonsamtal kan göra.

Några minuter senare hade de skickat ett mail där det meddelas att vi får tillbaka halv kostnaden för resan till Stockholm.

Ha.

Där fick dom allt.

Sitter och tittar på Spårlöst.

Som vanligt gråter jag redan i början av programmet.

Så mycket känslor. Spänning, oro, hopp.

De kommer att finna varann.

Jag vet.

Ändå gråter jag lika mycket varje gång.

Denna helg har vi tillbringat mestadels i Stockholm. För att slippa köra bil långt i vinterväglag, storstadstrafiken i Stockholm och parkeringskrångel valde vi att ta tåget.

När vi skulle byta tåg i Nässjö var X2000 från Malmö försenat, så vi förlorade lite tid. Sen när vi skulle på tåget fanns inte vår vagn med. Vi fick andra platser, i andra-klass istället för första. När vi kom till de platser som vi blivit lovade var de upptagna... så vi satte oss i sätet framför, där det råkade vara ledigt.

Efter ett tag kom de några andra resenärer som skulle ha även dessa platser. Vi hade påtalat för personalen på tåget att vi inte hade några platser, men ingen gav oss några nya. Så vi drog iväg längre ner i vagnen med all packning. Hittade ännu ett tomt säte där vi slog oss ner. Det dröjde kanske fem minuter, sen kom en kille som skulle ha en av våra platser...  men han gick med på att ta en ensam plats snett bredvid, så vi kunde sitta kvar.

Vi sa till ytterligare en gång att vi forfarande inte fått några egna platser, och då kom en massa bortförklaringar och dåliga ursäkter. Jag blev riktigt irriterad. Här hade vi suttit i ett tåg som skakar som på sjön( jag blir väldigt sjösjuk när jag åker båt), i en trång vagn på lånade platser, med en icke fungerande toa, trots att vi betalt för första-klass.  Och de kunde inte ens fixa garanterade sittplatser åt oss... trots att vi satt på samma tåg i mer än två och en halv timme.

Framme i Stockholm tog vi en taxi  till vandrarhemmet. Det var fint, och personalen serviceinriktad och trevlig. Efter lite förberedelser inför kvällen gick vi ut på stan en sväng. Sen var det dags för ombyte för festen. Festen hölls i Sidenkällaren, en festlokal på Söder, som förr i tiden tjänat som vinkällare. Vi hade en fantastiskt rolig kväll, med mingelbingo, god mat, allsång, sång-och-musik-underhållning, frågesport och en massa intressanta samtal med övriga gäster på festen.

Idag tog vi t-banan till centralen och satte oss för att äta frukost. Upptäckte vi en närmare koll att tåget hem INTE avgick vid 11.08 som jag trodde, utan 10.21. Och nu var klockan kvart i tio och vi hade inte ätit ännu! Åt några supergoda mackor och drogs sen iväg till tåget. Hemresan var helt OK, och när vi kom hem hade mamma lagat mat. Lyx!

Vi gjorde så småningom i ordning en tårta, och firade sonen, som fyller tre år om några dagar.  Passade på nu när mormor och "morfar" var på besök, på den rätta dagen mitt i veckan jobbar vi om vartannat så det blir inget tillfälle då alla är hemma. Sonen blev förtjust i sina presenter. Särskilt en leksakskamera och en grävmaskin.

Tyvärr har jag dragit på mig en rejäl förkylning, så om det blir jobb imorgon återstår att se. Men hur som helst, det har varit en intensiv och rolig helg.

Efter en rätt slitig vecka på jobbet ser jag nu fram emot helgen. Vi ska ju på en 50-årsfest i Stlhm, vilket kommer att inkludera en övernattning utan barn...

Önskar er alla en härlig helg!!

Det har varit en händelserik dag idag. Ett par grejer på jobbet var känslomässigt jobbiga, och sen fick jag reda på en sak angående en nära anhörig. Nu känns det som om nån kört över mig med ångvält. Jag är helt slut.

Orkar inte mer än att konstatera att jag har en familj och vänner som jag älskar. Tack gode gud för det!

(bild lånad på Google)



Dottern är väldigt inne på att ha mys på kvällarna för tillfället. Detta mys ska hållas efter att lillebror somnat. I myset ingår alltid nåt gott, som t ex glass, fika, godis eller chips/popcorn. I hennes planer, alltså.

Idag sa jag till henne att man kan ha mys utan att äta nåt.

" Då blir det väl inte mycket till mys! " blev svaret...

Tja, hur säljer man in sällskapsspel, bokläsning och filmtittande i detta läget???

Sitter här och funderar på vad jag ska skriva idag.

För det har liksom inte hänt så mycket.

En ganska vanlig dag på jobbet.

Eftermiddag och kväll tillsammans med familjen.

Femårstjafs och treårstrots.

Middag inklusive gnäll, bus och spill på golvet.

Nattning med saga och prat.

Lite TV och blogg.

Dags att sova igen.

Inget särskilt att berätta.

Men ändå; en vanlig dag jag inte skulle vilja vara utan.

Vad har ni gjort med denna söndagen?

Jag har grejat lite här hemma, ni vet det vanliga (disk, tvätt, städning, etc.) Pratade sen med en kompis som också jobbar som förskollärare. Vi har alltid så mycket att diskutera som gäller jobbet. Brukar ofta konstatera att svårigheterna är precis likadana där som här. Kanske inte mycket till tröst, men igenkänningsfaktorn är hög.

Efter lunchen har maken och jag varit ute med barnen i pulkorna. Det var kallt, men ändå rätt skönt. Det har snöat mer, så lite skottning var ett måste.  Vi har så mycket snö att det säkert ligger närmare en halvmeter högt i hela trädgården.  Kaffet smakade riktigt gott efter att vi varit ute i kylan, kan jag garantera. 

Under eftermiddagen satt jag en del med dokumentation (jobb), och sen blev det en låååååååång dusch. 

Barnen somnade tidigt (!!), så nu ska det väl inte bli så svårt att få upp dom imorgon, även om jag måste väcka dom redan vid 06.00.

Nästa helg åker vi till Sthlm på 50-årsfest. En övernattning UTAN barnen. Känns ovant, om man säger så...

Var och köpte en LCD-TV och en All-in-one-skrivare på SIBA idag. Glad i hågen kommer man hem och ska installera grejerna. Ja, vad händer, tror ni?

-Stativet till TV:n är i  fel storlek, så det går inte att montera dit TV:n.
-Datorn vill inte installera scanner och kopiator-funktionerna i skrivaren, så det enda den kan göra är att skriva ut.

Visserligen måste vi få hem den nybeställda boxen och kortet innan vi kan titta på TV:n. Och dessutom ville jag ha skrivaren främst för just utskrifter.

Men i alla fall! Varför ska det jämt krångla med teknik?? Är det nån jäkla naturlag???????

När barn börjar prata är det lätt att vissa ord och begrepp blandas ihop. Som t ex jag och mig.


Barnen gick med sin pappa upp till dotterns kompis idag på förmiddagen. När dottern skulle stanna kvar och sonen följa med hem igen började han protestera.

" ..................... saknar mig! " skrek han.

(Vad han egentligen menade var förstås att han skulle sakna sin syster när hon var borta...)

Syskonkärlek när den är som bäst, eller hur?

Vi satt (på jobbet) och diskuterade mat medan barnen åt frukost. En av mina kollegor frågade vad det blir till lunch idag. En av de andra sa att det skulle bli kycklingwok och nudlar.

" Jaha... man måste ju äta..." sa min kollega och rynkade på näsan.

Här följer uppdatering av inlägget om katten som skulle till veterinären och skära bort kul...jag menar, kastreras.

När katten fick sprutan för att somna fick han upp ungefär en halv deciliter med torrfoder. Sen var det bara att fortsätta med det som var tänkt.  En halvtimme senare var han hemma igen, sovande och (då) lyckligt ovetande om vad som hänt.

Tur för oss (men kanske inte för Nisse).

Alltså, vilken rackarns katt vi har!

Planen var att han skulle kastereras ikväll, och därför bara fick äta frukost och sen endast vätska fram till operationen. Men den lilla buskatten tyckte annorlunda. Han lyckades öppna ett skåp i köket där vi har torrfodret, drog ut påsen, tuggade hål på den, och började förse sig av maten. Detta ungefär en timme innan han skulle iväg till veterinären.

Jaha. Vad gör man då? Vet inte än. Det kanske inte blir nån kastrering idag. (Och lika glad för det är väl katten).