Kärlek och konsekvens

Sitter och läser om trotsåldrar i den gamla " Barnaboken" av Anna Wahlgren. Även om man troligen ska ta en del som Wahlgren säger med en nypa salt, så känns det som om hon har vissa poänger i detta kapitel i boken. Har man fostrat nio barn har man säkert också sett vissa mönster i utvecklingen som kommer tillbaka för varje barn.

Det som ger tröst i Wahlgrens beskrivning av trotsen är att hon menar att den är en nödvändig del i mognadsprocessen. Det betyder alltså att den här trotsen som vår son uppvisar nu är nyttig för hans utveckling. En sån tur, eftersom den samtidigt är så pass frustrerande för alla i familjen...

Wahlgren skriver också att det barnet vill ha vid trots är motstånd och ledning. Är det inte precis det man som förälder försöker ge varje gång trotsen uppstår? Ett "nej", och " gör så här istället".

Som alltid när man läser om barns utveckling tycker jag att det är två "ingredienser" i föräldrarollen som ständigt återkommer:

1. Var konsekvent!

2. Visa att du tycker om barnet.

Faktum är att man kommer väldigt långt med bara dessa två regler.

Trots allt
är det antagligen precis vad barn behöver; tydlighet och kärlek.


Förresten

är boken (Den dubbla tystnaden av Mari Jungstedt) slut nu. Läste klart den igår kväll. Den var riktigt bra.

Men nu har jag abstinens. Hur ska jag hitta en lika bra bok igen, nu direkt?

Det är det värsta med deckare; först vill man inget hellre än få reda på hur allt hänger ihop, men sen önskar man att inte boken tagit slut så fort.


                                      




Att fastna i en bok

Det finns många böcker som inte fångar läsaren ens efter flera kapitel. Sen finns det böcker som får en att fastna efter de inledande raderna. Vissa författare har förmågan att trollbinda, bara med några ord eller enstaka meningar. De kastar läsaren direkt in i handlingen.




En författare som har den egenskapen är Mari Jungstedt. Hon har gett ut sju böcker om sina poliskaraktärer i gotländsk miljö. Jag har läst alla utom den sjätte. ( Den tog upp ämnet barn som far illa, vilket jag inte klarar att läsa för ingående). Den senaste boken heter " Den dubbla tystnaden". Jag tänker inte berätta mer, men den är helt klart läsvärd.


Nu ska jag återgå till boken...  


(Bilder lånade på Google).

Boktips

Läser just nu en inte helt ny bok, men ändå den senaste, av Viveca Lärn. Hon som skrivit om folket på Saltön, ni vet. Boken heter " Aprilväder" och är den sjätte i serien. Har ni läst de andra och gillat dom så lär ni inte bli besvikna.

Det har kommit en ny familj till Saltön. De öppnar en restaurang, Lycktan. Jo, den heter så. (Fråga mig inte om det är en medveten felstavning eller nåt slags hopkok av lycka och lykta).  Familjen är från Turkiet, och dottern Sakine spelar en ganska stor roll i handlingen. Till ön kommer också Ludvig, son till musseldykaren Bengt. Bengt är omgift med Johanna, som tidigare var tillsammans med Blomgren. Tobakshandlaren Blomgren har istället återvänt till matglada Emily. Lotten i hälsokosten sällskapar med smyg-alkoholisten Tommy. Sara, McFies änka, återvänder med dottern Selma. Hon blir vän med Frasse kock på Lilla Hunden. McFies syster Gertrud är ihop med ägaren till Lilla Hunden; Kabben. Och sen har vi Baskermannen, eller Henry, som han egentligen heter. Han förföljs av konstnären Denise Johansson, som fått för sig att Baskermannen är miljonär...

Hängde ni med? Läs själva och ta reda på hur det går...


                                                             
                                               

Slut

Nu har jag tagit lite tid till att läsa min bok. Och de gamla takterna sitter i... boken är finito. Nu väntar en ny. Har en mega-stor hög med lånade böcker liggande så det är bara att välja.  Som ett eget litet bibliotek.

Blev påmind om hur kul det är att läsa skönlitteratur. Ett av de bästa nöjena som finns. Eller vad tycker du som läser min blogg?

RSS 2.0