annabackhouse

Barn är spontana, det vet vi ju. De gör ofta precis vad som faller dom in. Ibland vore det skönt att leva som barn gör. Falla för frestelsen att följa en nyck...


Dottern stod framför TV:n och tittade. När det spelades musik i programmet började hon plötsligt dansa. Lite försiktigt, men sen mer intensivt. Jag och min vän tittade på henne och smålog.

Ursäkta, men jag kunde inte motstå...att dansa, sa hon och fortsatte att göra några balettsteg.


Åh, älskade unge! DU är oemotståndlig!

Familjen skaffade marsvin i helgen.
Barnens nya vänner heter Frida och Lala.
Dessa små håriga varelser är ganska charmiga.
De är väldigt söta.
Och låter festligt när de snuffar runt och piper/kurrar/spinner/BOP:ar.
Men de skiter typ hela tiden.
Och katterna lurar utanför buren som om de bara väntar in rätt ögonblick att få sig ett skrovmål.
Tur att det är dottern som ska hålla rent i buren...
Eventuellt hjälper katterna henne BIGTIME... !

Morgonen började uselt med att jag klämde tummen då pianolocket slog ner på handen när jag lekte där. Aj!! Jag stod och spolade kallt vatten på tummen hur länge som helst.

När vi skulle fika sprang jag rätt in i min stol, så jag slog i min tå. Aj igen!

Innan vi åkte till stan fastnade jag i en leksakslarv och klämde handen...

Hemma hos mammas och pappas kompisar sprang jag och syrran och lekte och krockade helt plötsligt. PANG in i pannan!

När jag skulle gå på toa stod jag för nära elementet så jag brände snutten!! Dubbel-aj!

Bäst att gå och sova innan det händer nåt mer!!

Hade planerat att åka på en marknad i trakten igår. Tanken var att jag skulle stanna kvar utanför jobbet när arbetsdagen var slut och så skulle maken komma dit med barnen. Vi lyckades med konststycket att stå och vänta på två olika ställen (max 100 m emellan) i 45 minuter innan vi upptäckte varann. Snacka om slöseri med tid!

Väl framme på marknaden ville barnen köpa några svindyra ballonger nästan direkt när vi kommit dit. Ballongerna var stora och osmidiga att gå med, så vi fick gå tillbaka till bilen med dom innan vi kunde fortsätta.

Gick en runda till på marknaden, och köpte bl a fikabröd superbilligt.

Lite senare, när barnen ätit klubba, var sonen så kladdig att jag inte kunde hålla honom i handen utan att kleta fast. Fick gå till ett matställe och be om lite vattendränkt papper...

Sen ville dottern åka karusell. Mina kontanter (man har ju knappt några nu för tiden) höll på att ta slut, så det blev en snabb tur och sen avslutades marknadsbesöket med att köpa lite godis. Sonen började bli trött och gnällde att jag skulle bära honom. Jättesmidigt att bära på 22 kg...

Det var SÅ skönt att sätta sig i bilen och åka hem igen. Var helt färdig resten av kvällen. Men man får trösta sig med att det är ett år till nästa marknad på denna orten...

Lilla damen i huset, omskriven som få, hade för andra gången denna veckan rivit ur lakanen ur sängen, inklusive bäddmadrass, täcke, kudde och alla miljoner gosedjur. Allt för att kunna bygga en bra koja. Jag lackade ur och sa surt:

Du minns vad jag sa igår, eller hur?! Om du inte hjälper till att plocka iordning på grejerna blir det inget lördagsgodis till helgen...

Dottern tittade argt på mig och väste under lugg:

Men, jag är ju ett barn. Då får man ju leka. Det är ju mitt jobb!

Dottern satt i bilen på väg till gympan och pratade om sin gamla bästis, grannpojken H, han som hon ska gifta sig med när hon blir stor.

Han har en annan sagoflicka nu, sa hon allvarligt.

Men, om han inte vill leka med dig tycker jag inte att du ska bry dig om honom längre. Då är han ingen bra kompis, svarade jag, i ett försök att avdramatisera det hela.

Men, mamma, KÄRLEKEN då??? utbrast dottern irriterat.




Ja, lilla vän, kärleken... den får du nog anledning att fundera över fler gånger.