annabackhouse

Lastade en del gammal bråte som skulle till sortergården idag på förmiddagen. Så befriande att bli av med gammal skit. Det var visserligen inte så länge sedan vi körde en vända, men det fanns lite till...  förstår inte vad allt kommer ifrån? Nu är maken och vännen M och lämnar grejerna på sortergården. Blir lycklig bara jag tänker på vilket utrymme det har blivit i källaren...

Hade funderat på att spela mini-golf eller åka till äventyrsbadet idag. Men regnet öser ner, så mini-golf känns inte riktigt aktuellt. Och bada är ett sånt projekt. Jag orkar inte ens tänka på allt som ska med till simhallen.

Nä. Det får bli en lugn dag hemma med vänner istället. Kanske dags för lite sällskapsspel?


 
                            
                                                   (Bild lånad på Google.)
 

 att jag hängde ut tvätt på tork för en timme sen. Nu vräker regnet ner...

Att det var solsken och skönt tidigare behöver väl knappt tilläggas.

                                  


Idag har det varit riktigt skönt väder. Imorgon skulle det bli sämre igen, säger dom som vet. Jag kan då inte låta bli att spekulera; blir det fler sköna sommardagar detta året? Visst, augusti kan var fint, men oftast inte så varmt som en äkta högsommardag.

Jag ber till VÄDERGUDARNA att vi får några fina dagar till, som den idag. Är det för mycket begärt?

Idag har jag fortsatt att fixa och dona med lekstugan. Målat ytterligare lite grand av det sista vita på utsidan, och ordnat till den inuti. Lagt in en härlig matta, rengjort möblerna och ställt in, lagt på en duk på bordet, och satt upp några tavlor. Ska sy några gardiner och sätta upp också så småningom.  Barnen ville ha sin Micki-spis i lekstugan, så nu står den där ute, med diverse koppar, fat, grytor, glas, bestick, etc.

Busfröna är så glada att ha sin lekstuga klar nu, äntligen. Det har tagit mycket mer tid än vi trodde att bygga den, men så är det ofta. En tidsoptimists ständiga problem...

Läste om en kvinna som fick ett speciellt vykort. Snacka om oväntat!
Kolla själv!
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article5575771.ab

När vi skulle sätta oss ner och äta mat i eftermiddags ringde telefonen igen. Nu var det mamman till en av dotterns vänner, som undrade om hennes flicka och vår kunde leka i eftermiddag.

Direkt när lunchen var avklarad gick vi iväg till denna familjen. Jag hade inte tänkt vara kvar där, men sonen hoppade ur vagnen och sprang rakt fram till deras kaniner, så jag insåg att det var LITE svårt att övertyga honom om att gå hem igen. Det slutade med att vi blev kvar hela tiden medan flickorna lekte, och vi blev dessutom bjudna på fika ute i trädgården i eftermiddagssolen. 

Hemma igen blev det lite snabb kvällsmat och sen i säng med barnen. Nu sover båda gott.  Denna dag blev långt ifrån innehållsfattig. Där ser man!

                               


Idag skulle Du ha fyllt 59 år. Det är nästan sju år sen Du lämnade oss. Cancern vann, men det var ändå en lättnad att Du slapp lida mer.

Du, som älskade livet, var väldigt förtjust i Cornelis Vreeswijk och hans musik. Därför vill jag ge Dig hans vackraste visa på  Din födelsedag: Sommarkort (En stund på jorden).  Njut!

http://www.youtube.com/watch?v=SjDNilxooE4

Först hade jag inget att göra. Sen ringde telefonen. Min farbror, som är elektriker, kunde komma hit och fixa elen till en lampstolpe vi ska ha ute i trädgården. Så nu är han snart här. Ett par minuter efter att jag pratat med farbror ringde en snubbe från Schenker och sa att han skulle leverera tvättmedel. Och här stod jag i morgonrock... hann bara slänga på mig kläder och springa ut till vägen så var han där med leveransen.  Gick in med hinken och hörde då att jag fick ett SMS. En kompis som ville träffas. Jaha... nu tror jag det räcker med action för idag!

Idag känns allting GRÅTT. Det är blött ute. Har regnat inatt, regnar lite smått nu också. Ingen sol eller värme i sikte. Att måla det ALLRA sista på lekstugan kan man glömma i detta vädret.

Inga direkta planer för dagen. Skulle kunna vara skönt, men jag är bara rastlös. Vill göra nåt.

Maken ska egentligen jobba i eftermiddag, men han är dunderförkyld, och stel i ryggen. En person som inte är pigg sprider inte nån positiv energi. Får väl se om han åker till jobbet eller inte...

Vad ska man göra med en sån här dag, tycker ni?

Sitter och bloggar medan TV:n står på. Det är inte mycket att se, som vanligt. Trots att vi har mängder av kanaler. Såg några minuter på Allsången från Liseberg. Johan Palm var med och sjöng. Så många unga tjejer som höll på att g-ö-r-a  n-e-r s-i-g  när de insåg att de var i bild OCH Johan Palm stod intill.

Funderar på om jag nånsin varit så tokig i nån artist? Nä. Skulle i så fall ha varit när jag var runt  9 år och vi såg Carola i Folkets park i Gävle. Vet att jag fick sitta på pappas axlar för att se nåt, och när jag skymtade henne på scenen var jag så lycklig så jag höll på att dö för en sekund.

Men det var ju länge sen... det räknas väl inte?

                               
                               
Kände att det var dags att ta tag i de onyttiga vanor vi skapat i sommar. Det har blivit rätt många tillfällen att fika under ledigheten. Många kakor blev det...

Så nu kör vi igång med bättre alternativ.  Idag blev det fruktsallad med äpple, banan, melon, kiwi och russin till mellanmål.  Till detta hade vi naturell keso. Inte dumt alls, jag lovar!

Har ni några bra tips på nyttiga mellanmål?

Undrar varför jag har sån lust att shoppa? Inte kläder, alltså, utan inredningsgrejer. Hela tiden får jag impulser att antingen åka iväg och köpa (eller beställa på nätet) saker som gardiner, mattor, blommor i snygga krukor, lampor, lakan, kuddar, möbler. etc.

Kan det bero på att jag varit hemmavid mycket de senaste två månaderna, och nu börjar se saker jag vill förändra?
Guess so...

Bäst att hålla hårt i pengarna nu, annars kan det nog rinna iväg en del!

                                       
                                                (Bild lånad på Google.)


Hade tänkt att ta en eftermiddag i stan, med minigolf, kaffe och glass i stadsparken tillsammans med vänner. Liksom för att avsluta makens semester med en riktigt lazy afternoon. Men tji fick vi.

Redan innan vi kommit iväg insåg jag att maken inte skulle följa med. Trots att det är han som är the king of minigolf. Han hade nämligen vaknat med huvudvärk, och den ville inte ge med sig, så han fick vara hemma och vila istället. Men har man lovat ungarna en utflykt som innehåller lek och glass så duger det inte att ställa in i sista sekunden. Så jag åkte i alla fall.

I samma ögonblick som vi kom ut till bilen började det regna. Och åska. Jag försökte hålla modet uppe och sa käckt till barnen att " det är bara lite regn, det slutar snart" . Men ju närmare stan vi kom, desto mer regnade det. Och mullrade. Jag undrade om det skulle bli nån minigolf.

När vi var framme vid stadsparken hade det slutat regna. Vi tog ut vagnen och väskan och började gå mot minigolfbanan. Då kom regnet  IGEN. Och nu vräkte det ner. Vi sökte skydd under taket vid ett litet "hus" där man kan grilla och fika.  Då kom en sån smäll att dottern blev livrädd. Tur att vi hade sällskap av vännerna från stan, ensam hade jag inte velat stå där med båda barnen. Sonen verkade i och för sig oberörd, men dottern har väl ärvt sin rädsla för åskväder av mig, och hon var verkligen riktigt uppskakad. Efter lite funderande, massor av regn och flera rejäla smällar begav vi oss till bilarna igen. Siktet var inställt på en gammal kär vän (som inte påverkas av regn-och åskväder) :IKEA.

Visst hade varit roligt med minigolf och gott med glass. Men inte med livet som insats. Och inte blöt som en dränkt katt. Så kaffe, bullar och kaka, och lite lek på IKEA för barnen fick duga. Inte fy skam , det heller.    

är inget vi gör särskilt ofta. En del verkar göra det titt som tätt. Det beror väl mycket på vilka möjligheter man har i sitt boende, förstås. Men jag tror att många möblerar om för att skapa lite förnyelse, en känsla av att nåt är nytt och fräscht.

Idag har vi flyttat om i ungarnas rum, så att de har ett litet rum där de ska sova tillsammans, och ett större rum där de kan leka. Förhoppningsvis ska detta göra att de sover bättre och att vi inte har leksaker över hela huset. Men... vi får väl se.

Det är inte alltid det blir som man tänkt sig. Ganska sällan faktiskt. Men, tanken är ju god, i alla fall...     

TACK för hjälpen idag, M och M!

                                    


Ja, som jag skrev tidigare, gult och grönt ville dottern ha på väggarna. Ser ni att det är nåt mer som ska dit? Just det, foder kring fönstren. Men sen är det banne mig klart, äntligen!

                                    


Ville bara visa en bild på lilla lekstugan som är på G. Maken har byggt allt själv från grunden. Har man en man som är snickare, så varför inte? Här har vi ännu inte målat inuti, men på nästa bild får ni se det också. Nu fattas bara dörren och staket på verandan.  (Skivan som ligger på verandan är bara till för att tillfälligt skydda mot färgstänk...) Visst blir den fin!

På måndag börjar maken att arbeta igen. Efter fem veckors semester. Och då har inte jag jobbat nåt sen början av maj, dels pga sjukskrivning (vilket inte var roligt, men nödvändigt), men dels tack vare att jag har lång ledighet över sommaren som lärare.  Nu väntar två veckor till med barnen hemma, sen börjar jag på mitt nya jobb.

Det är inte klokt vad snabbt man vänjer sig vid att vara båda hemma. Men då ska det väl också gå att vänja sig vid motsatsen. Hoppas jag.  

Det som är bra när vardagen tar vid igen är att man har lättare att styra in barnen på vanliga rutiner. Det blir lite ordning och reda, helt enkelt. I LIKE IT.

Idag hade dottern och jag planerat att faktiskt måla färdigt lekstugan. Ja. Så kom regnet då. Men vi kunde ändå göra en del av målningsjobbet; inneväggarna.

 Nu är det ju så, ska erkännas ,att jag INTE är nån expert på målning. Snarare novis. Men vi gjorde så gott vi kunde, dottern och jag. Ni kan tänka er själva. Där satt jag på huk med färgrollern droppande och försökte få den till väggen utan att tappa för mycket färg medan dottern hysteriskt ropade:
" Men, mamma! Jag vill! Jag har inte kommit in hit för att bara titta på! "

Efter två väggar,  en sådär femton kvävda svordomar och otaliga utbrott från dottern avslutade vi dagens arbete. Nu har lekstugan rosa och vit färg utvändigt och grönt och gult inuti. Kan det vara så att min lilla fröken tänkte på Villa Villerkulla när hon valda färgerna?

Kom att tänka på något jag såg, eller rättare sagt hörde, på TV häromdan. Det var Allsång på Liseberg med Lotta Engberg. Har ni sett det nån gång? Jag fattar inte vilka som gillar det programmet? Jag menar, det är lite musik med en massa bingospel. Exciting! Och nu höll jag på att tappa tråden. Vad jag hörde var:

" Nu kommer Niklas 36. Och nu kommer Bertil 58. Här kommer Niklas 29. "

Ursäkta min dåliga fantasi, men allt jag tänkte var: Jaha, "kom" Niklas nu igen. Han har väldigt kul ikväll...



Det går hett till hos Lotta!

Hade idag besök av en gammal kollega (A), som numera bor och jobbar i Stockholmstrakten. När man bara ses en gång om året eller så, är det desto roligare när det väl blir av. A var min mentor vid mitt första lärarjobb för tio år sen, och trots att hon flyttade från Småland 2002(tror jag) har vi hållit kontakt. Det är riktig vänskap!

Sedan en tid tillbaka har  A en sambo (H). Synd att hon inte träffat honom tidigare, om jag får yttra mig... men huvudsaken är ju att de har varann nu.  Jag har i och för sig bara träffat H två gånger, men jag förstår verkligen att A tycker om honom. En del människor gillar man bara direkt. Han är en sån kille. Snäll, varm och lättsam. Men så är ju också min vän A en toppentjej!

Nästa sommar, då våra barn i alla fall hunnit bli drygt 3 och 5, ska vi försöka planera in en tur till A och H. Det blir perfekt  med besök på Skansen och Junibacken tillsammans med vänner som hittar i Sthlm. För det gör inte jag!

Tack för en rolig eftermiddag, A och H! Vi ses nästa sommar!


                                                                                                       
Bild och dikt lånad på Google.

Dagens utflykt gick till Astrid Lindgrens Värld. Vi har ett par timmars resa dit, så det blev en liten fikapaus på vägen. När vi steg ur bilen för att fika blåste det så kallt att det kändes mer som höst än högsommar. Funderingarna gick kring hur det skulle bli inne i A L V om vädret inte förbättrades...

Sista sträckan innan vi kom fram var det tät trafik och flera husvagnar som bromsade upp takten, så det blev segt. Och den klassiska frågan; " Är vi inte framme snart? " upprepades typ tusen gånger.  Väl på plats fick vi köra ända till extraparkeringen innan vi kunde ställa bilen och börja gå mot entrén. Nu var det soligt  och skönt.  Inne på området var det så mycket folk att man knappt såg varann vissa gånger. Barnen, våra och vännernas, sprang till höger och vänster, följde impulser och "försvann" lite då och då. Men efter några sekunder eller nån minut dök de alltid upp, som tur var.

Vi hade med grejer för att grilla, och hittade så småningom ett ställe att fixa vår lunch vid. Aldrig smakar korv och bröd så gott som när man är utomhus! Vi fortsatte sen mot en scen där det spelades en teaterpjäs ur Madicken. Dottern var mycket nöjd, sittande på pappas axlar, medan hon åt glass och tittade på teater. Och lillebror sov i vagnen och krävde ingen uppmärksamhet. Maxat läge! 
 
Därefter gick vi till ett lekområde med gungor, rutschkanor och dylikt. Barnen fick träna tålamod i köer till det mesta. Men, de klagade inte. Verkligen inte. De hade superkul!

Turen gick sen till Mattisborgen, där en föreställning ur Ronja Rövardotter visades. Humor och stämsång, om vartannat.  Till och med lilleman, som inte hänger med på allt ännu, skrattade åt Skalle-Pers fräna kommentarer. Astrid Lindgren hade verkligen förmågan att underhålla.

Vi såg också en teaterföreställning med Pippi vid Villa Villerkulla. Tjuvarna Dunder-Karlsson och Blom försökte ta Pippis kappsäck med gullpengar. Men de lyckades förstås inte. Inte idag heller.

Det började bli dags att bege sig mot utgången. Men först var vi in i en godisbutik. De hade värsta klubborna. Dottern var i himmelriket. Hon fick godis på en TISDAG. Sen är det ju inte varje dag vi åker till ett sånt här ställe heller.

Hemresan flöt på utan större bekymmer. Men gissa hur trötta vi var när vi kom hem vid 20.00, efter en 12-timmars utflykt...

 

Lilleman studerade när maken stod och skulle kissa. Han tittade noga när strålen gick ner i toastolen, och när maken var klar ropade grabben glatt:

"Bra, pappa! "


Hm. Har pott-träningen satt vissa spår???

Promenad med familjen. Många bilar passerar på byvägen. En del kör rätt fort, konstaterar dottern.

" Pappa. Om en bil kör på en, då dör man väl?"
" Det beror på hur fort bilen kör. Men antingen blir man skadad eller så dör man".
" Om dom kör fort, då är man väl jättedöd, nästan? "

Ja. Precis. Kunde inte ha uttryckt det bättre själv. 

Det var nog inget allvarligt jag kände av igår och i morse, för nu mår jag betydligt bättre igen. Funderar på om inte huvudvärken igår främst berodde på att det var åska i luften. Att sen vakna med huvudvärk beror ju oftast på att man sovit för länge eller för lite. Med tanke på att lilleman var vaken inatt och härjade så fick jag kanske för lite sammanhängande sömn.

Skit samma, nu är det OK igen.

Igår eftermiddag började jag känna lite latent huvudvärk, som sen växte under kvällen och gjorde mig fullkomligt orkeslös. Inatt kände jag lite magont och på morgonen vaknade jag med lite lätt huvudvärk. Har också känt lite halsont och snuva de senaste dagarna.

SVIN-INFLUENSA???????????  Det varnas ju för den överallt.

Nä,  antagligen en vanlig förkylning. Hoppas jag??!!

Flera gånger på sistone har dottern tittat på nåt på TV och ställt samma fråga. Det kan vara helt olika slags program. Hon verkar väldigt fundersam, nästan bekymrad. Hon tycks tänka mycket på det.

" Är detta på riktigt? "

Kanske är det för mycket reality-TV nu för tiden?

Igår släpptes det ut kreatur i hagen bakom och bredvid vår trädgård.

+ Naturen förhöjs med levande djur som utsikt.
   Barnen älskar att stå och titta på djuren.
   Man kan lära sig om djur när de finns så nära.
  

- Flugorna som ingår i paketet är inte lika roliga att få in i huset.
  Sonen klättrar upp på allt han kan för att se djuren, vilket resulterar i många farliga situationer.
  När våra tidiga äpplen blir lite mer mogna finns det risk att kreaturen blir som galna och traskar in i vår trädgård för att äta av frukten.


Men, det finns ju lika mycket plus som minus med våra nya grannar, så varför klaga!

Igår sa dottern nåt gulligt. Hon pratade om sin dagmamma, och om att hon saknar henne nu när det är sommarlov.

" Vi kan väl bjuda henne på en fest, en KÄRLEKSFEST, för att vi älskar henne så mycket. "

Ett ganska bra mått på uppskattning, eller?

Var på IKEA för att byta en blandare som inte funkade som den skulle. Packningen var inte OK. Vi har förklarat ärendet för personalen på "Byte - och återköp" en gång tidigare, och pratat med dom på telefon. De menade att vi inte kunde få en ny packning utan måste byta alltihop.

Idag ville vi köpa en ny blandare och sen lämna tillbaka den gamla (och få pengarna tillbaka) eftersom det är 10 års garanti och vi köpte den  gamla i mars i år. Visst kunde vi ha bara bytt ut den gamla mot en ny, men då måste man stänga av vattnet en längre stund och det kan skapa problem med vattenpumpen.  Det tog LÅNG tid innan de på köksavdelningen kunde konstatera att de INTE kunde garantera pengarna tillbaka för den gamla. Nähä? Så, vad menas med 10 års garanti då? Jo, visst, vi kunde säkert fixa det nere på Byten- och återköp, men de som jobbar på köksavdelningen kunde inte lova det...

Vi bestämde oss för att köpa en ny i alla fall. Det är ju rätt bra om inte vattenkranen i köket läcker hela tiden...

När vi kom till varuutlämningen bredvid själva varuhuset visade det sig att det finns två modeller av denna blandare (vilket vi också påtalat uppe på köksavdelningen, men de menade att det bara fanns en). Så den vi betalt för var av den nya modellen SOM VI INTE KAN HA, där packningen har en form som inte funkar i vårt kök.

Det var bara att åka tillbaka till Byten - och återköp igen, och returnera blandaren.  DÅ sa helt plötsligt den som jobbar där att vi absolut kunde få en sån packning som vi behövde. Tidigare har det varit omöjligt...

Nu hade vi spenderat totalt drygt en timme bara på att byta denna sabla blandare. Roligare kan man ha!!

Jag har ju berättat en del om försöken med att få lilleman att bli blöjfri. Det har varit lite olika resultat från dag till dag, och vissa gånger har jag tänkt att det nog inte är dags ännu. Men faktum är att de senaste dagarna har han visat mer och mer att han är mogen för det.

I måndags åkte han i bilen i mer än en timme utan problem. Hemma hos barnens farmor hände bara en "olycka" på nästan ett dygn.  Igår när  vi åkte hem från farmor (21 mil) sa han till båda gångerna han behövde kissa så vi kunde stanna. Även om det är en bit kvar tills han klarar det hundraprocentigt så är jag stolt. Min lille kille börjar bli stor!

Så var vi åter hemma efter en semestertur i väster. Inte i USA alltså, utan i västra Sverige. Började med att fara ner till mor lite längre ner i Småland, fortsatte till en del av makens släkt i Halland, övernattade hos lillebror i Göteborg, och avslutade med en tur till svärmor i Bohuslän. 

Resan innehöll allt från god mat och skogspromenader till gitarr-och sångunderhållning och en helt galen film. En skön blandning, helt enkelt. Kanske hade vi planerat in lite för mycket (är man tidsoptimist så är man...) men man vill ju så mycket. Eller, JAG vill så mycket. Nu ska vi " bara" vara hemma resten av sommaren, förutom en dagstur till Astrid Lindgrens Värld. 

Orkar inte läsa så mycket bloggar ikväll, men imorgon ska jag uppdatera mig, jag lovar! : )

Igår var lilleman fantastiskt duktig med "kisseriet", och gjorde det han skulle på toa eller i pottan hela dan (utom en gång). Vi var iväg på köpcentrat i stan och han klarade det utan blöja eller kiss i byxan, och vi var borta i mer än fyra timmar. Men man inser ju att det kommer bakslag... så idag var det dags.

Först vägrade han sitta på pottan och kissade fyra gånger på golvet inom tio minuter. Sen ville han ha på kalsonger, sprang runt i ett par minuter och kissade sen och halkade i pölen...

Nyss kissade han igen ... men inte på pottan. Satte ner honom på pottan och då kom resten.

Nu är klockan knappt nio och jag har en känsla av att det kanske  fortsätter så här idag. Men... han har visat flera gånger att han kan om han bara är fokuserad, så vi fortsätter att träna ändå.

T-Å-L-A-M-O-D.

Häromdan kom regnet efter att jag hade målat ett par minuter på lekstugan. Gjorde ett nytt försök senare samma dag, med då regnade det efter en liten stund igen.

Idag skulle jag ut och göra klart. Tänkte jag.  Det var skönt ute, lite sol och behaglig temperatur. När jag hade målat i ungefär en kvart började det droppa ovanifrån.

Hallå! Vad har jag gjort för fel? Ska det aldrig bli klart?

Ja, vem är det egentligen?

Dottern: " Pappa. Pippi är ju starkare än du?"
Maken: "Är hon?"
Dottern:  "Ja, för hon kan ju lyfta en häst".
Maken: " Det kanske jag också kan".
Dottern: " Nä, för det har inte jag sett! "
Maken: " Nä, men du kan ju inte vet säkert".
Dottern: Nä, men Pippi är starkast, väl ? "

Under en promenad gick vi förbi några hästar i en hage. Dottern är hästtokig så vi stod där länge och tittade på "havremopederna". Då ridskolan har stängt i två månader över sommaren är hennes längtan stor att få rida. Hon stod där och beundrade hästarna och klappade dem så gott hon kom åt. Plötsligt sa hon:
 " Titta, nu bajsar den också! "
Jag tittade på hästen och sa till henne att den bara hade snoppen ute...
" Oj, den var STOR!" slängde hon ur sig.
Jag höll på att skratta ihjäl mig...

                               




Dagen vill liksom inte komma igång. Har ätit frukost och läst nyheter på nätet. Barnen tittar på TV och maken spelar på datorn. Och det bara regnar. Alla planer på att gå ut och göra nåt; klippa gräset, fortsätta måla det sista på lekstugan, rycka ogräs vid garageväggen, börja kolla igenom panelen på södersidan av huset för att bedöma vad som måste bytas ut innan vi målar fasaden,  är bara att glömma. För tillfället. 

Men efter regn kommer väl sol?

Var ute i trädgården. Dottern ville gå till grannen och leka. Jag tyckte att det var för sent eftersom klockan var sju på kvällen och vi strax skulle gå in och äta kvällsfika.

" Va?! Är det redan kväll? Vilken pyttedag! Eller, den var en hel evighet..." sa  lilla fröken smått förvirrat.

Hm, hur var den nu egentligen? Lång eller kort? Pytte eller evig? Det är inte så lätt med tidsperspektiv alla gånger.

Läste om Melissa som förlorat sina två första barn direkt efter att de föddes (det var tvillingar). Undrar hur man orkar ta tag i livet och kämpa vidare efter en sån erfarenhet? Dessutom blev hon gravid igen bara tre månader efter förlusten. Det krävs nog ofattbar styrka att kunna se det positiva i livet och våga satsa på en ny graviditet.

2002 förlorade min man och jag vårt första barn i ett tidigt missfall i tolfte veckan. Missfall är ju oerhört vanliga, men förlusten är ändå enorm. När man är så nära att passera de första tre månaderna av graviditeten utan några problem tror man att det ska gå bra. Och drömmarna om ett eget barn börjar redan när man ser att testet visar positivt.  Första tiden efter missfallet var hemsk. Jag trodde att vi aldrig skulle få bli föräldrar.  Det tog sedan ett och ett halvt år innan jag blev gravid igen. Det var som en hel evighet. Men sen kom vår dotter 2005. Med sonen, som föddes 2007, blev jag gravid på första försöket... 

Snart ska Melissa och hennes man få sin son. Jag önskar dem all lycka! 

Finns det några föräldrar där ute som har några bra tips vad gäller pott-träning???

Vi har svårt att få grepp om sonens "kiss-behov". Ena dan kan han hålla sig i tre timmar, andra gånger kan han kissa åtta gånger på en förmiddag. Hur ska man tänka då? Är han inte mogen för att bli torr ännu, eller är det bara det att det tar lite längre tid att mogna för honom än för storasyster?

Vi försöker göra likadant varje dag; ta av nattblöjan och få honom att kissa på pottan direkt. Sen sätter vi honom på toa direkt efter frukosten. Så långt brukar det kunna gå bra. Men sen kan förmiddagen utveckla sig hur som helst. Idag har han t ex hunnit kissa på golvet två gånger.  Överhuvudtaget gör vi så att vi sätter honom på pottan eller toan efter måltider och när han har sovit. När han ska kissa säger han (precis i ögonblicket när det kommer) : "Kitta!". Många gånger kan man se att han är nödig för han börjar ta på snutten och hålla som för att stoppa att det kommer i byxorna, men det är när han inte visar det på så sätt som vi inte hinner med.

Som sagt, några tips? (Sonen är 2½ år i augusti).

UPDATE: kl 11.00 Jaha, nu sa han kitta och sen kom det i byxorna innan jag hann röra mig mer än en meter...

ute och inne.  Vi har fått en hel massa gjort i trädgården. Med några extra händer till hjälp.

KÄNNS SÅ BRA.

Dessutom är  arbetet med lekstugan ännu närmare slutet. Maken har slitit järnet. Sen har han även fixat ett par saker inomhus.

Imorgon blir det vilodag. Kanske lite minigolf  eller en slappardag med en bra bok /bloggande/dataspelande...vädret får väl avgöra.

TACK  M och M för all hjälp!! Och tack du, käre make, som jobbat stenhårt idag (och många andra semesterdagar).

Vi var ute och grejade i trädgården med diverse ogräsrensning och dylikt. Efter en ganska lång stund gick dottern in för att hon tyckte det var dåligt väder och kallt. Jag fortsatte att gå loss med en skrapa på ogräset på stenplattorna utanför verandan. Det lät en del när skrapan träffade kanten på plattorna. Rätt var det är öppnar dottern dörren och säger med vass ton:

" Kan ni sluta väsnas så mycket! "

Säger hon som låter så att öronen gråter hundra gånger om dan...

                                                                                                                       

Var ute med barnen i trädgården. Vi skulle gå på promenad. Sonen satt i vagnen och dottern ville sätta dit ståbrädan som vi använde när hon var yngre. Brädan var på plats och vi skulle gå. Då började det regna, så jag  vände mig om för att ta in några dynor från altanen.

Rätt var det är så ligger barnen på varann, under vagnen, gallskrikande.

Instinktivt rycker jag upp vagnen och lyfter sonen som ligger ovanpå storasyster.  Som tur är finns maken i garaget intill så han kan trösta dottern. Egentligen tror jag inte att någon av barnen slog sig särskilt allvarligt, men rädda blev de båda två.  Såna där panikskrik är så obehagliga. Efter tröstande och lite frågor verkar det som om det enda som hänt är att dottern fått en mindre bula i pannan. Tack Gode Gud för det!

Fixade veckans matinköp under förmiddagen. Träffade förstås flera jag känner på affären, så det tog mer tid än jag tänkt. På vägen in till stan lyssnade jag på en cd, och en av låtarna fick mig nästan att börja gråta (jag gråter så lätt till musik eller filmer). Precis efter det pratade jag i bilen med dottern om att jag ska byta jobb till hösten och att det kommer bli annorlunda. Hon sa eftertänksamt:
"Mamma. Du låter frostig i halsen..." 
Att barn kan läsa av sinnesstämningar så bra...jag trodde inte hon märkte att jag hade varit på väg att gråta till musiken.

Eftermiddagen gick åt till att måla lekstugan. Nu har vi en jättesöt liten rosa lekstuga med vita knutar. Gissa vem som valt färgen? En ledtråd: hon är 116 cm lång och har en envishet som sträcker sig till månen och tillbaka...

Kvällen startade med grillning och sen ett nytt parti TP med goda vänner. Det är fantastiskt vad mycket knäppa frågor det finns! Men kul är det att spela TP ändå. Alltid lär man sig nåt nytt. Igår vann jag, idag kom jag näst sist. Har jag blivit dummare sen igår? Hur ska det sluta i så fall???

                                                                                                              

Den som myntade detta uttryck visste precis vad den pratade om. För det är underbart att komma hem till sitt eget hem, sina egna saker, sina egna vanor. Visserligen är det roligt och intressant att vara ute och resa, men det trygga i det egna hemmet överträffar allt. Så är det åtminstone för mig.

Barn tycks också må bra av tryggheten i sitt eget hem. Med invanda rutiner och allt som de brukar ha omkring sig i hemmiljön. Dottern sov t ex  extra länge i morse. Och sonen är så lycklig över att få vara ute och springa i trädgården och leka som han vill, utan att vi är rädda att det händer så mycket.

Tur att man trivs på hemmaplan. För det är ju trots allt där man håller till den större delen av året.


 

Packade ihop våra grejer, käkade frukost och gjorde oss klara för att åka hem till Småland igen. Skulle bara göra ett kort stopp hos mormor och lämna en nyckel och hämta ett par saker. Hon hade lagat till potatis, korv och bacon. Vi fyllde på ytterligare, och sen fick vi kaffe och kaka på det. Gissa om vi var mätta när vi påbörjade färden hem?

Nere i Örebro stannade vi hos min svåger. Och ja, det blev mer kaffe och bulle. Svågern underhöll barnen med gitarr och egenhändigt gjord digeridoo (instrument från Australien). Svågerns flickvän var en ny bekantskap för oss. En lättsam tjej, med båda fötterna på jorden. Hoppas att vi får träffa även henne igen...

Efter mat på McDonalds (igen) fortsatte vi sista biten hem. Den gick smidigt. Kanske för att maken körde och jag sov???? Det tog nog en halvtimme att plocka ut alla grejer ur bilen. Men sen landade jag skönt vid datorn.

Som de säger: Borta bra, men hemma bäst!

Åkte ut till vännen I vid deras stuga ute i Gåsholma, några mil från Gävle. De har sin stuga precis vid havet, med en storslagen utsikt. Dottern K var fortfarande kvar, och barnen hade återigen en härlig lekstund, med bad och bus. Vi hann precis avsluta fika ute innan åskvädret nådde oss. Vi gick in och stannade en stund till.  Att barnen fattade tycke för varann var uppenbart då K efter en stund kom från rummet intill och sa :

" Hämta kameran! Er dotter och min son ska gifta sig!" Också finns det dom som säger att barn inte har fantasi...

Vädret blev bättre igen. Vi åkte vidare till min släkting som också har stuga i Gåsholma. Hon är min mammas kusin, men känns som en moster för mig. Det blev en skön eftermiddag, med god mat, prat och lek för barnen. Dottern blev alldeles tokig i att ta upp småfisk med håv, lägga dom i en hink med vatten och sen låta fiskarna åka som i ett vattenfall tillbaka ner i havet. Efter några gånger fick vi styra in barnen på nåt annat. Man får ju tänka på de stackars fiskarna!

Vi åkte hem till stan igen vid sextiden och sonen somnade nästan på en gång i bilen. Det hade varit en LÅNG dag...

Morgonen började med en regnskur och nätta 15 plusgrader. Men det lättade snart och temperaturen landade på strax över 20 under dan. Vi tog en ny sväng till Bolognerskogen för att kompensera för den korta lekstunden dan före. Stunden där försvann i ett nafs. Därpå blev det kaffe hos mormor och sen bilresa till morfar. (För er som inte vet; mormor och morfar är skilda sedan mamma var liten och både är omgifta. Tyvärr dog mormors nya man redan i 65-årsålder, så hon blev ensam tidigt).

Hemma hos morfar träffade vi förstås hans fru U och moster M, kusinerna A och O. Det blev mat och prat HELA eftermiddagen. När man oftast bara träffas en gång om året finns det en del att prata om ...

Denna dag hade vi (min familj, min moster E, hennes sambo och mitt kusinbarn) planerat in en tur till Furuviksparken. Det är en stor anläggning med djurpark, tivoli, lekytor och  poolområde. En dröm om man är liten, skulle jag tro.  Enligt vädret skulle det bli varmt även idag, och SMHI hade inte fel. Det var rejält hett redan när vi kom dit vid tiotiden.

Först tittade vi på apor, reptiler och hederliga svenska lantdjur som hästar och getter.  Sonen blev överförtjust i de små killingarna som var väldigt keliga. Han sprang runt och klappade och matade dom ända tills en liten killing hoppade upp på bröstet på honom så han föll omkull. Då förbyttes skratt till gråt, som så ofta med små barn. Dottern och kusinbarnet fick syn på ponnyridning, så det var ett givet inslag. Dottern, som ridit på ridskolan hemma hela våren kommenterade:
" Det var en söt häst. Fast inte som dom hemma. Men... får jag ta med den hem? "

Andra djur vi såg var kameler, alpackor och vallaby (ser ut som en mini-känguru). Alpackorna var supercharmiga. Medan vi gick omkring bland djuren började flickorna tjata om karuseller, och snart var vi framme på tivolit. De hoppade i hoppborg, körde bilar, åkte berg- och dalbana, snurrade i kaffekoppar, osv. Moster spelade på ett chokladhjul EN gång och vann ett paket med 20 chokladkakor direkt. En del har tur! Sonen var så glad i att åka berg-och dalbana att vi inte höll på att få ur honom ur vagnen när turen var över. Svårt att förstå att det roliga måste ta slut när man är två år...

Några karuseller och glassar senare började det bli dags att åka hemåt. Det var trötta, men nöjda barn som traskade iväg mot bilen.


         

Trodde att det skulle bli sovmorgon för min del, men maken ropade efter sju och ville ha hjälp. Sonen hade bajsat i pottan och det var inte helt smidigt att torka honom och göra rent pottan samtidigt... ja , se karlar! Vad tror han att JAG hade gjort i samma situation om inte HAN varit i närheten? Fast i och för sig förstår jag om han inte ville kladda med bajs på olämpliga ställen i nån annans hem...

Var i Bolognerskogen (med barnen och mormor) för att barnen skulle få leka, gunga, klättra, etc. Hann vara där i ca 45 minuter, sen kom ett oväder med regn och åska. Fick ta oss hem till mormor fortare än kvickt. Där lagades biffar och potatismos. Ungarna åt så det tog slut på ALL mat, trots att det var väl tilltaget. Då är det tacksamt att bjuda.

Tog en liten shoppingtur innan vi återvände till mosters hem.  "Hemma" lekte dottern med grannflickan, som hon blev vän med förra sommaren. De badade i poolen och hade så kul. Lilleman var också med och lekte. När det blev dags att sova kramade flickorna varann hårt, och lillebror skulle inte var sämre. Han kramade grannflickan som en hel karl. SÅ GULLIGT!





 
 

Redan vid 04.45 tyckte sonen att det var morgon, så det gick åt lite övertalning för att få honom att ligga ner en timme till eller så. Vid sextiden var det bara att masa sig upp, ta av sonen blöjan, parkera honom på pottan framför TV:n och sätta igång en barnkanal. Satte mig i en fåtölj och försökte intala kroppen att det var morgon. Gick så där. Men snart så var jag hyfsat pigg i alla fall. Barnen passade på att bada i badkar den morgonen. Vi har bara dusch hemma, så de tycker det är superskoj med bad av alla slag.

Sonen lyckade med tre olika "sabotage", om än i mild form, på samma förmiddag. Han gjorde en fläck på en stoldyna, kissade på altangolvet precis där man går som mest och målade med tusch på golvet i ett av sovrummen. Han höll oss sysselsatt som vanligt, helt enkelt.

 Fick ett infall under förmiddagen och ringde en gammal vän som bor lite utanför stan. Vi har inte setts på många år, men haft lite kontakt via mail och julkort osv. Hade sån tur att hon råkade befinna sig hemma just då. Vi bestämde att åka dit omgående, och efter några minuter var vi på väg. Vi hittade till vännens hem direkt, och bjöds in på kaffe och glass. Förutom vännen I var också hennes dotter K där med sina barn. K har två pojkar som är i ungefär samma ålder som våra barn, så de hade väldigt kul tillsammans. De badade ute i trädgården, sprang i vattenspridaren och busade för fullt. Vi blev också bjudna på mat som avnjöts i trädgården. Det var verkligen trevligt och avspänt, tillsammans med I och hennes familj, trots att vi inte setts på åtta (!) år.  Men vissa människor är bara sådär, varma och generösa, oavsett.

Denna dag avslutades hos kära mormor, som lagade barnbarnsbarnens favorit; köttfärssås och spaghetti. Detta "toppades" med jordgubbar och glass, en given succé.

Vi (jag, maken och barnen) påbörjade resan till Gävle på morgonen efter frukost. Det skulle bli en het dag, så vi ville hinna köra ett par timmar innan värsta värmen kom. I bilen körde vi den ena gamla skivan efter den andra;  en samlingscd med Magnus Uggla, GES (Glenmark, Eriksson, Strömstedt) album från 1995, varvat med  rockiga Lenny Kravitz och radiomusik. Härlig nostalgi, många minnen kom tillbaka.

Resan går bl a  förbi  Vadstena. Innan man kommer in dit omges vägen av fält med blåaste lin, knallgul raps och mängder av  vallmo som letat sig in på fält med annan odling. Vi fortsatte förbi det storslagna Hammarsundet. Sonen fascinerades av alla vindkraftverk som  snurrade på många ställen.

Man såg att det varit både fordon och djur i rörelse.  Jag hann se en påkörd katt, två döda ekorrar och otaliga döda fåglar längs vägen. Vilda djur är ju en sak, men som kattägare känns det i hjärtat när man ser en död katt.

I bilen satt dottern och grejade med sin väska. I den hade hon diverse böcker att läsa och pyssla i. Hon öppnade väskan, tittade på mig och sa:
"Det är magi  här i! " och gjorde en gest med handen.
Behöver jag tillägga att hon är mycket inne på sagor, feer, magi och prinsessor just nu?

I Askersund stannade vi för att ungarna skulle få springa av sig lite energi. Intill fanns en kyrkogård. Ett medelålders par kom dit med en bukett som de antagligen skulle sätta vid nån grav. Dottern synade paret, och frågade:
" Ska ni gifta er? "
Gissa om vi ville sjunka genom jorden...

I Västerås åt vi på Mc Donalds. Innan vi hunnit beställa snubblade sonen ute på lekplatsen och slog sin ena armbåge så att det blödde ymnigt. Han skrek som ett ihärdigt larm och lugnade sig inte på en lång stund. Men det blev matro till sist.

Hemma hos min mormor i Gävle några timmar senare ramlade sonen IGEN, denna gången över kanten på en duschkabin, och slog sin stackars armbåge ännu en gång.

Vi fortsatte sen till min moster i en annan del av stan. Där skulle vi bo under hela veckan. Moster E och hennes sambo skulle var ute i sin stuga och jobba med renovering hela tiden, så vi hade en hel fyrarumslägenhet för oss själva. Moster E och hennes sambo är verkligen generösa! På trädgården har de en barnpool som  våra små fick bada i så mycket de ville. Populärt, vill jag lova!

Denna kväll var vi rätt trötta, men förväntansfulla inför veckan som skulle komma. Det återstod bara en sak; att ringa lite folk och "boka" vilka dagar vi skulle ses. 

JA, så var vi hemma igen efter en veckas semester i Gävletrakten. Eftersom jag är född däruppe (ja, men säger så när man bor i södra Sverige), så har jag en hel del släkt däromkring. Varje sommar, sedan jag flyttade till Småland 1979,  brukar vi ta en tur upp och hälsa på en massa folk. Det känns faktiskt inte som om det VARIT sommar om jag inte varit där.

Då det finns en del att berätta kommer jag dela upp det i flera inlägg, ett för varje dag. Nästa inlägg  handlar om resan upp.

Häng med!