annabackhouse

Dottern låg och pratade i sängen vid nattningen. Hon sa helt plötsligt:
" Tänk om Bamse fanns på riktigt. Då skulle jag krama och pussa honom. Men han får ju inte plats i vårt hus.
" Vad då, är han så stor? " frågade jag.
" Ja, han var ju på affärn och den är mycket större än vårt hus! "

Då fattade jag. Vi såg en gubbe utklädd till Bamse på köpcentrat för ett tag sen.

Var ute en liten stund med dottern nu i eftermiddag. Vi var bara i trädgården och lekte kurragömma, sprang runt lite och dottern lekte med hink och spade. Trots att vi kanske bara var ute i en halvtimme kändes det otroligt skönt att andas in frisk luft. Sjukdom gör gärna att man blir inomhus för mycket. Nu behöver vi komma ut. Håller tummarna för att sonen också frisknar till så alla kan vara ute imorgon.

Satt med sonen i knät. Han vände sig mot mig och tryckte munnen mot min. Trött och hängig var han pga förkylningen, men ändå ville han gärna ge mamma en puss. Då säger man knappast:  Nej, jag vill inte ha dina baciller...

Vad är det som har hänt med " Let´s dance"? Deltagarna faller som käglor, en efter en. En får hjärtinfarkt, en annan hjärnblödning och ytterligare en dansar trots att han har en rejäl influensa. Är detta sk underhållning?

Borde inte alla deltagare kollas upp grundligt innan de får klartecken att vara med? Kan man inte sänka ambitionsnivån till en rimlig, hälsosam sådan? Snart vill inte jag titta mer på detta program. Och jag tror inte att jag är ensam med att tycka så...

Har nog snytit mig minst 100 gånger idag. Hostar och nyser om vartannat. Fryser och svettas i omgångar. Tung som bly i huvudet och stel som en gamling i kroppen.  Önskar att jag känner mig bättre imorgon och att dottern piggnar till. Annars blir det ingen knatteridning för henne då. Surt om hon ska missa veckans höjdpunkt pga en usel förkylning...

Hade vänner från stan på kaffe i eftermiddag. Trevligt med lite besök.

Att vara med när någon dör påverkar oss nog mer än man tror. Dottern sörjer katten på sitt vis. Hon sjunger sånger som hon själv hittat på och undrar om Lisa saknar henne. Vill att vi ska skaffa en hund eller en kanin.Tycker synd om katten som " inte kan göra nåt längre". Säger att hennes hjärta krossades när kattens hjärta slutade slå. Hon är så djupsinnig, min kloka lilla dotter.

Ja, så låg man då där, däckad...

Vaknade imorse när klockan ringde och tänkte att jag inte ville gå upp. Ont i halsen, snorig, huvudvärk, tryck i öronen, ont i käkarna, stel i hela kroppen, frusen, usch! Övervägde att gå till jobbet, men ändrade mig snart. Maken och dottern är också sjuka, så det här kommer bli en ROLIG dag. Sonen är däremot något piggare, så han kommer väl att aktivera oss andra så gott han kan.

Fortsättning följer...

Vaknade 00.00 efter en  timmes sömn, av en febersjuk grabb. Dottern joinade hans stök och bök i natten och höll igång maken (och delvis mig) till 02.00 innan de somnade om. Steg upp 06.00, seg som en klubbad säl. Två Alvedon efter frukosten var ett måste för att orka ge sig iväg till jobbet överhuvudtaget. Sonen har smittat både mig och maken med snuva, hosta och halsont, så snart ligger man väl där med feber själv också.

Kom till jobbet, stressade runt som en galning för att hinna med så mycket som möjligt under planeringstiden. Tvingades lägga om planeringen för dagen och hade en rörig lektion. En elev från en annan klass var inne hos oss och lånade datorn. Han lyckades sätta igång nåt larm i datorn som var mycket störande.  Efter lektionens slut slängde jag i mig lunchen för att hinna med en utvärdering ihop med specialpedagogen och skolsköterskan. Vi pratade, de verkade tycka att problemen i klassen är mitt fel, känns verkligen uppmuntrande... Kom tillbaka till eleverna 15 minuter för sent. De var superröriga resten av timmen, och det kan man ju förstå varför.

Åkte hem och tog en kopp kaffe, sen var det dags att åka till stan och avliva katten på Djursjukhuset. Jobbigt...

Sprang in på Apoteket för att fixa mer Alvedon och Panodil, samt hostmedicin till sonen. Trängdes med annat mathandlande folk inne på Maxi, blev till slut klar för att åka hem.

Dottern grät över katten vid nattningen, såklart. Sonen är fortfarande inte frisk, och var supergrining innan han somnade. Nu har jag lust att lägga mig och sova. Synd att jag måste planera till imorgon.

Idag börjar sonen att piggna till efter ett par dagar med feber och förkylning. När han pillar på fjärrkontrollen, klättrar på bord och sätter igång plattorna på spisen vet man att allt är på väg att bli som vanligt.

Tack gode Gud för det. Sjuka barn är nåt av det jobbigaste som finns.

Nu har vi bestämt oss. Det kommer inte att funka med lilla kissen, så vi måste göra oss av med henne. Hon gnäller både dag och natt, och gör sina behov på fel ställen. Hon trivs inte hos oss, med små barn och en annan katt som försvarar sitt revir.

Det har varit jobbigt att ha henne.  Ändå känns det tungt. En katt är också ett liv. Denna katt är så enastående vacker, och kan stundtals vara väldigt tillgiven, men allt det jobbiga överskuggar all glädje. Hon har liksom aldrig varit lycklig här. Gnäller för att hon vill ha mera mat, för att hon vill gå ut mitt i natten, river på olämpliga ställen, bajsar bredvid lådan eller till och med på golvet i vårt sovrum, gömmer sig när barnen kommer för nära, får panik när vännerna är här och har med sin hund.

Det är det enda rätta att göra. Men varför känns det då så fel? Trots allt kommer vi att sakna dig LISA! 

Visst somnade sonen tidigt igår kväll. Men har vaknade tidigt idag också...

Vid 02.48 tyckte han att det  var morgon. Man riktigt jublar under täcket. Vad ska vi göra nu? Bygga med lego, köra med bilar, pussla, läsa, måla? Jag är sååååååå sugen... Maken som jobbar sena skiftet denna veckan gick upp och satt med grabben i TV:rummet tills han lagom mör för att somna om. Det tog en flaska välling, en ny blöja, och två och en halv timmes lek innan lilleman behagade lugna ner sig och sova igen. Dottern vaknade också och satt och glodde på Teletubbies på dvd "mitt i natten".  När alla hade somnat om igen, var det 45 minuter tills jag skulle upp. Jajamän, jag var verkligen laddad för en heldag på jobbet...

Väl framme på jobbet såg jag på info-tavlan i personalrummet att det var mängder av barn sjuka. Det går mycket förkylningar, magsjuka och dylikt nu, så det är i och för sig inte konstigt. Men det var ungefär en tredjedel av barnen på skolan och dagis som var sjuka. Det är extremt.  Dessutom var några i personalen sjuka, så det blev tight schema idag. Mitt i allt detta var det folk där och skulle installera ny teknisk utrustning, så vissa klassrum var ockuperade i 4-5 timmar.
Inte så lustigt att man blir stressad. Med ruggig trötthet i bagaget var det tufft att palla med dagen.

Barnen var rejält trötta ikväll efter nattens härjningar, så nu sover de gott. Dags att ta itu med lite rättning och planering.
En ljuspunkt: börjar inte jobba förrän 11.00 imorgon.

 

Det kostar på att köra så det ryker en hel dag. Sonen vaknade alldeles för tidigt imorse, och har sen busat och stojat näst intill varenda minut. Sladdat på hallgolvet, sprungit i trappen, jagat katten, pillat med syrrans prylar (som han inte får ha), slängt ut pappas pokerchips över hela golvet, vält legolådan upp-och-ner, klättrat i soffan, spelat piano, kört med bilar, varit ute och gått, lekt med farfar, duschat under protest, rivit ut mammas tröjor ur garderoben,  osv. Inte konstigt att man somnar vid 17.30 en sån dag.

Att sen storasyster somnade vid 18.20 är inget mamma och pappa gråter över...

Dottern var på sin första knatte-ridning idag. Det brukar ju vara kallt i ridhus, och detta var inget undantag. Knatteryttarna var dock så fokuserade på sin uppgift att det skulle förvåna mig om de frös. Det är mycket att ha i huvudet när man aldrig har ridit förr; är händer och fötter på rätt plats? Var är de andra ryttarna och deras hästar? Vart ska man ta vägen? Dottern hade dessutom en "dum" mössa som åkte ner i ögonen hela tiden. Men OJ, vad hon log!  Ville nog inte stiga av hästen när lektionen var slut. När hon till slut kom tillbaka till oss sa hon :
" Men, ni tog ju inga foton?"
Då slog det mig att jag glömt att fotografera när hon red. Fast jag lovat dyrt och heligt. Aj då... Blev tvungen att arrangera en bild där hon stod bredvid en av hästarna i hans spilta. Så. Nu var mitt dåliga samvete raderat. Fick lova att ta en bild på henne nästa vecka, då hon sitter  PÅ hästryggen. Måtte jag inte glömma då också...
Ute i bilen på vägen hem sa hon exalterat:
" Det var SUPERKUL".  Sen tillade hon lite mer sansat:  " Men knepigt ". Jag tror dock att det var mer roligt än svårt, för lite senare idag sa hon:
" Vi kan väl rida imorgon också?

Var med på mina elevers klassfest  ikväll och stod och pratade med en av flickorna i klassen när hon säger:
" Inte visste jag att du kunde springa, alltså, så snabbt, menar jag."

(Jag hade en stund tidigare sprungit och jagat en annan tjej i klassen på discogolvet bara för att hon tyckte det var skoj).

Vad tror 10-åringar om vuxna egentligen? Förresten, det vill jag inte veta...

Nu är det så där igen. Jag fryser, och huvudvärken ligger som en tung mössa kring skallen. Är jag förkyld eller bara trött? Antagligen både och. Mycket måsten och lite ork. Samtidigt så ser jag fram emot helgen, med en shoppingtur, besök av vänner och släkt, och lite avkoppling.

En varm dusch, lite god mat och sen är jag nog på G igen. Hoppas jag.

Fick idag reda på att en bekant väntar barn. Blev så glad för hennes skull. Inte för att hon har varit ofrivilligt barnlös, utan för att hon kommer få uppleva något fantastiskt. Glädjen med barn kan bara förstås helt när man får ett eget. Grattis, vännen!

Ja, han sa faktiskt så, SONEN.

Ordförrådet hos lilleman är inte så stort ännu, särskilt inte om man jämför med storasyster vid samma ålder. Men hon var å andra sidan väldigt tidig med att tala.

När vi satt och åt middag ikväll, böjde sonen sig mot mig och lutade huvudet. Han tittade på mig och sa nåt som lät som:
"Mamma... jag gillar dig. " Flera gånger försökte han säga samma sak. Det var inte perfekt, men vi förstod.

Gullunge!

Hade studiedag idag, vilket för min del innebar eget arbete. Skönt att få ta lite tid till eftertanke och fördjupning kring pedagogiska frågor. Oftast är arbetsdagarna så stressiga, därför behövs såna här dar också.

Vänner från stan var över på kaffe under eftermiddagen (trots att vi inte har nån LATTE som på IKEA)...
antar att sällskapet är viktigare än drycken?

Lyckades boka tid på ridskolan i närheten så att dottern får testa knatteridning. Det brukar vara svårt att få tid pga stort intresse för verksamheten, så vi hade tur. Hon kommer att bli så glad!

Hade tänkt att lägga mig tidigt ikväll, så det är dags att säga GODNATT.

Idag har varit en sån dag. Där jag bara fryser. Trots att jag haft på flera lager med kläder. Hopplöst. Men det är inte så allvarligt. Bara lite förkylning och trötthet som gör att omvärlden känns som ett kylrum. Längtar efter en bastu eller en riktigt varm dusch. Men... orkar inte gå ner till källaren och dra igång bastun eller gå ner till duschen för den delen. Får dra en tjock filt över mig istället. Hu!

Satt och läste på Expressen.se om morden i Arboga. Ni vet, på de två barnen Max och Saga. I en artikel tas upp hur domen blev gällande skadestånden till föräldrarna. Enligt denna dom får Jangestigs bara skadestånd för ett av barnen. Anledningen är att det inte anses vara ett större lidande föräldrarna att förlora två barn än ett barn. Hallå!?????? Hur kan de döma så? Är det någon som kan förstå deras lidande överhuvudtaget? Och vad satt den misstänkte och gjorde under slutpläderingen idag? Tryckte in öronproppar och läste i en bok. Snacka om sjuk i huvudet!

Maken stack iväg till en kompis(som är en hejare på bilar) för att greja med bilen redan efter frukosten, så jag hade hela förmiddagen ensam med barnen. Trodde jag...

Började röja disken i köket, återupplivade halvdöda blommor, slängde i en tvätt och sorterade in kläder i rätt garderob, allt medan de små härjade i dotterns rum bredvid köket. Sen fixade jag en sockerkaka, assisterad av mina änglar... När smeten hamnat i en form och in i ugnen gick vi upp till sonens rum. Jag satte mig och planerade lite inför nästa vecka (lektioner). Då ringde telefonen. Frun till bilmeken undrade om de kunde hälsa på så att deras och våra barn fick leka lite.

Efter en timme kom de. Sen var det fullt ös. Matlagning, lek och bus, några andra vänner kom lite senare och vi fikade. Så småningom kom maken och vår bilmekar-kompis hem och det blev lite mer kaffe. Sen skulle maken bli klippt av en i sällskapet (inte av mig, då skulle det inte se klokt ut). Klippningen gick snabbt.  Skönt att ha en make som ser välvårdad ut igen! ( Häromdan när vi var på mataffären hittade jag honom knappt för att han var så långhårig...)

När alla hade åkt hem var det dags för dotterns dusch, ytterligare ett röj i köket, tvätthängning, kvällsmat och sen nattning av barn. Vid åttatiden kunde jag ge mig i kast med helgens hög med matteböcker. Precis vad jag har längtat efter... NOT.

Men... även om dagen varit intensiv så är det roligt med gäster. Jag älskar att ha folk omkring mig!

Några dråpliga citat dagen bjöd på:

" Nu är du inte ett dugg rolig! " (sa dottern till kompisen när han inte ville vara med och leka med stämplar utan föredrog en bilbana).
" Hon är kanske nere i källaren och skiter..." ( sa dottern om  var lilla katten befann sig).
" Då ska jag flytta! " ( sa dottern när kompisen inte ville göra samma sak som hon).

Har ätit rejäl frukost, druckit förmiddagskaffe, ätit lagad mat till lunch, fika under eftermiddagen, kvällmat med mackor, och en frukt , men är ändå sugen på nåt. Suck!  Stackars mina tänder. Men jag måste ha nåt. Sött. Vad då beroende????

Sonen har en ny hobby. Den tar mycket tid, inte bara för honom. Och kräver massor av koncentration och envishet. Både för honom och andra.

De senaste tre dagarna har han roat sig med att gå upp och ner i trappen inomhus. Visst har vi grindar, men dom har han lärt sig att öppna. Och när MrStubborn ska fram kan inget stoppa honom. Inget. Inte ens en vrålstark farsa eller tjurighets-uthållig morsa. Där bulldozern går fram kan inget hindra framfarten...

Han gör det inte lätt för sig. Skulle kunna gå på det bredaste stället och hålla i trappräcket. Men, näää, det är ingen sport. Istället slirar han ner på den smalaste sidan med en hand på räcket. Möjligtvis kan han tänka sig att gå mitt på trappen, då helt utan stöd.

Roligt har han i alla fall.

Dotterns skulle tvätta händerna. När hon stod vid handfatet sa hon:
" Pappa har rakat sig innan idag. Det är bara för att jag ska kunna pussa honom! "

Bra. Då vet jag ...

Fick följande berättat för mig tidigare idag:

Maken hade duschat och stod och torkade sig. Dottern kom in i badrummet och utbrast:
" Pappa, du luktar tulpan! "

Dottern satt på sängen i sitt rum.
" Kan jag få ett äpple? " frågade hon.
" Är du hungrig?" undrade jag.
" Nä. Jag vill lägga det på mitt bord. Så blir det som en skola..."

Har precis satt mig vid dator efter att ha hållit på med nattning i ungefär en och en halv timme.

Först somnade dottern i soffan innan hon hade kissat för natten. Antingen chansar man då på att hon inte behöver gå förrän på morgonen (vilket sällan inträffar) eller så försöker man få henne att kissa utan att vakna till allt för mycket ( vilket också är nästan omöjligt). Tänkte testa andra alternativet idag, och vad hände: tjejen blir klarvaken, börjar tjata om hur mycket hon tycker om lillebror och att han ska sova i hennes rum, och snart busar de runt i hennes säng som två små stollar. Jag får ta med båda upp till tv-rummet istället. Där drar dottern igång en liten keyboard och spelar en massa knasiga djursånger medan hon och lilleman springer som idioter över hela rummet. Försöker få dem att lugna sig, men det är mission impossible... tills "Simpsons" börjar på TV. Då sitter de som tända ljus i soffan. Ingen av dem förstår ett jota vad som sägs, men underhållningsnivån tycks ändå vara hög. Klockan går och jag börjar bli desperat (och ruskigt trött). Dottern somnar till slut i min säng, och sonen i sin egen efter mycket fasthållning och lite strykningar över ryggen. 

Nu ska mamma ta en kopp te och sätta sig med glosproven från dagens lektioner. Suck :(

Barnen sitter bredvid varann på ( ja, på) soffbordet och leker med pokerchips.  De plockar och grejar, lägger i burkar, bjuder varann och mig på kakor och chips, och bygger torn. Har inte hjärta att säga till dom att man minsann INTE sitter på bordet när de för en gång skull leker så snällt tillsammans. Ja, vad ska man välja? Säga till, för att markera, eller låta dom hållas  för att uppmuntra deras gemensamma lek? Ja, jag vet att de skulle kunna sitta på golvet och leka detta, men om jag lägger mig i är det oftast så att leken bryts...

Nu behöver jag inte fundera mer på det. Sonen har gått över till att använda klossvagnen som skateboard...

Härdade ut under arbetsdagen, med varm tröja, nån extra kopp varm dryck,  sådär femtio snytningar  och tidig hemgång. Skulle ha jobbat med planering till fyra, men fick ett samtal från maken vid 11.30. Sonen var extremt trött och grinig, men vägrade sova. Då kan man ju inte med att lämna honom hos dagmamman. Fick ta med en del jobb hem, och  dra hem redan vid ett. Ganska skönt, faktiskt. Tur att jobbet är så flexibelt, trots allt. När barnen ätit lunch var det inte svårt att övertala sonen att sova. Lurade honom med att ta upp resesängen, för att  det skulle påminna om hos dagmamman (där han brukar somna utan problem just i en sån säng). Hemma kan man ju inte få honom att somna i spjälsängen längre, den klättrar han ur på nolltid... 

Fick en lugn stund med dottern då vi kunde ägna oss åt hennes favoritsysselsättning: måla prinsessor. " Jag tar fram mitt ritskafferi" sa hon. Jag funderade lite på vad hon menade, men tänkte att hon syftade på alla sina ritgrejer, tuschpennor, kritor, osv. När vi skulle sätta oss vid hennes skrivbord sa hon: " Nej! Här! " . Då förstod jag. Hon ville att vi skulle rita på  pappersrullen på ritstativet. 

Ibland hör man vad man "vill" höra...

Vaknade med känslan att jag inte ville gå upp. Seg, frusen, näsan rann. Usch! Jag har inte tid att bli sjuk nu... förresten, när har man det? Men med tanke på alla barn som är förkylda i skolan så är det kanske inte så konstigt att man drar på sig några baciller. Sen har man ju sina egna som träffar andra barn hos dagmamman också. Man kanske ska vara glad så länge man slipper riktig influensa (eller magsjuka för den delen). Nä, det blir till att dricka honungsvatten, hålla sig varm och vila så mycket som möjligt. Hobbydoktorn har talat...

Fick denna fina Mammablogg-utmärkelse av min vän Pia. Jag blir så glad och stolt!

"Motiveringen lyder:
Det är med en stor ära som jag tilldelar Dig den här Awarden! Jag älskar att läsa Din blogg! Tack för att jag får följa Dig i Din vardag! Du har en underbar Mammablogg! Be Proud!"

"Reglerna för Awarden är enkla. Jag som har mottagit Awarden, lägger upp den på min egen blogg, länkar till bloggen som jag har fått den ifrån. I min tur delar jag den vidare till ALLA Mammabloggar som jag tycker förtjänar den! Lämnar såklart ett meddelande inne hos Dem, om att de har fått den!"

Nu har jag den stora äran att utdela denna härliga utmärkelse vidare till några av mina favoritbloggare.

Ni inspirerar och roar mig!! Så håll tillgodo!

Ketchupmamman
Pia
Vimmelmamman
MorsanMia
Gabriella
Malin
Eisa

Måndagen var full av kontraster. Seg start,  frös redan när jag kom till jobbet på morgonen. Skolbarnen var yra, som på en vanlig måndag...

Efter skoldagens slut hade vi konferens. Fina ord, men jag är nöjd med att få vardagen att funka. Det räcker för mig.

Hemma igen var sonen så kinkig att han låg på köksgolvet och skrek hela tiden medan jag lagade mat. Efter att vi ätit var det bara att göra honom färdig för sängen. Han somnade prick 18.00. Dottern slocknade vid 19.30, så sen kunde jag... sätta igång med jobbet. Pappersarbete, telefonsamtal, mail, och sen fick det vara nog för ikväll.

Hade på Guldbagge-galan medan jag jobbade. Mitt i en fundering kring hur jag egentligen trivs med mitt jobb hörde jag George Riedel berätta om sin dröm där han önskade att barnen i Gaza ska slippa sitt elände. Då började jag gråta...  Här sitter jag och gnäller över mitt kravfyllda jobb, medan barn far så illa där nere. Jag borde skämmas. Men var och en har väl nog med sitt, antar jag. Jag ska försöka vara mer tacksam!

 

Lista 01/09

1. Hur gammal är du om fem år? 40! Dags för kris då, eller?
2. Vem har du tillbringat minst två timmar med idag? Barnen, maken, mamma och hennes sambo.
3. Hur lång är du? 174 cm. Precis lagom, om jag får säga det själv.
4. Vilken var den senaste filmen du såg? På bio: en actionrulle med Jackie Chan, på TV: Galen i kärlek.
5. Vem ringde du senast? Min man.
6. Vem ringde dig senast? Mamma. Hon ringer varje dag. Hör jag inget en enstaka dag tror jag att det hänt nåt...
7. Föredrar du att ringa eller skicka SMS? Absolut ringa! Skickar bara SMS om jag har tidsbrist eller inte kommer åt en vanlig telefon.
8. Är dina föräldrar gifta eller skilda? Pappa dog 2002, men annars hade de garanterat varit gifta än idag. Mamma ska gifta om sig i sommar!
9. När träffade du senast din mamma? Tidigare i eftermiddags då vi firade dotterns fyraårsdag.
10. Vilken ögonfärg har du? Blå, men runt pupillen brunmelerade.
11. När vaknade du idag? Vid 05.47, när sonen tyckte att det var morgon...
12. Vilken är din favoritjulsång? Svårt att välja, men O, helga natt och White Christmas liggerbra till.
13. Vilken är din favoritplats? Trivs vädigt bra hemma, men gillar också flera ställen på västkusten och i Skottland.
14. Vilken plats gillar du minst? Tandläkarens väntrum. Hu...
15. Var tror du att du befinner dig om tio år? Eftersom barnen är två och fyra nu så kommer de att bo hemma fortfarande om tio år. Så jag är nog kvar där jag är.
16. Vad skrämde dig om natten som barn? Mörkret, och det gör det fortfarande.
17. Vad fick dig verkligen att skratta senast? När jag läste på en blogg tidigare idag.
18. Hur stor är din säng? 180X200. Lagom för två, lite tajt om det ligger två småttingar och trängs emellan oss...
19. Har du stationär dator eller bärbar? Laptop! Fast det står oftast på samma ställe : databordet.
20. Sover du med eller utan kläder på dig? Utan, om det inte är svinkallt ute så att det blir kyligt inomhus, för då drar jag på nattlinne eller t-shirt och tjocka strumpor.
21. Hur många kuddar har du i sängen? En till mig och en till maken. Rätt ofta dotterns också efter halva natten eller så.
22. Vilka länder har du besökt? Danmark, Norge, Finland, England, Skottland, Wales, Tyskland, Holland, Belgien, Luxemburg, Schweiz, Österrike och Lichtenstein.
23. Vilka städer/samhällen har du bott på? Sandviken, Brunflo, Ockelbo, Anderstorp, Jönköping och nu utanför Gränna.
24. Föredrar du skor, strumpor eller barfota?  Barfota inomhus april-sep, barfota utomhus i högsommarvärme.
25. Är du social? O, ja! Var det en fråga?
26. Vilken är din favoritglass? Päron eller choklad med nötter.
27. Har du nån favoritefterrätt? Glass eller fruktpaj.
28. Tycker du om kinamat? Verkligen!
29. Gillar du kaffe? Med mjölk och ev, en sockerbit. Max två gånger om dan, men minst en.
30. Vad dricker du till frukost? Fruktjuice och ibland te.
31. Sover du på nån särskild sida? På vänstra sidan av sängen, men på högra sidan av kroppen.
32. Kan du spela poker? Ja, men är inte det minsta road.
33. Tycker du om att mysa/kela? Vadå?Är det nån som inte gillar sånt?
34. Är du en beroende människa? Ja, av koll på läget, kärlek och värme, socker , kaffe och  att blogga.
35. Känner du nån med samma födelsedag som du själv? Nä. Inte som lever nu.
36. Vill du ha barn? Har en dotter på fyra och en son på två så det känns rätt lagom.
37. Kan du några andra språk än svenska? Engelska, förstår tyska, några fraser på spanska och räkna till tio på japanska (sen karaten, för 10 år sen).
38. Har du nånsin åkt ambulans? Ja, när vår son fick ett andningsstopp vid fem veckors ålder. Hu!
39. Föredrar du havet eller bassäng? 56Båda är bra, men bassängen har ju ingen tång eller maneter...
40. Vad spenderar du helst pengar på ? Barnen, kläder och saker till hemmet.
41. Äger du dyrbara smycken? Ett fåtal.
42. Vilka är dina favoritprogram på TV ? Musikprogram, komediserier, Dr House och Dog whisperer.
43. Kan du rulla med tungan? Ja, det är klart. Vad det nu ska vara bra för?
44. Vem är den roligaste du känner? Vet ej!
45. Sover du med gosedjur? Nä.
46. Vad har du för ringsignal? Låter som en siren.
47. Har du kvar några kläder från när du var liten? Nej, tyvärr.
48. Hund eller katt? Definitivt katt, även om vi råkar ha en stor j_vla KATTFAN hemma för tillfället.
49. Flirtar du ofta? Inte vad jag vet...
50. Kan du byta olja på bilen? Nja...
51. Har du fått fortkörningsböter nån gång? NIX. Peppar, peppar...
52. Vilken var den senaste boken du läste? Habib, en ungdomsbok.
53. Vilken är den bästa bok du läst? Kan inte välja, läser så mycket. Men jag gillar deckare.
54. Prenumerar du på nån tidning? Ja, lokala morgontidningen.
55. Brukar du dansa i bilen? Ursäkta?? Fast jag brukar sjunga högt...
56. Vilken radiostation lyssnade du till senast? Rix FM.
57. Vad var det senaste du krafsade ner på ett papper? Kommentarer i ett räknehäfte.
58. När var du i kyrkan senast? Vid julavslutningen 19 dec. -08.
59. Vilken var din bästa lärare i högstadiet? En skåning som vi hade i svenska. Han varalltid glad, schysst och rolig.
60. Hur länge har du tältat som längst? Fyra nätter, under en cykelsemester runt Vättern. Sover hellre på andra ställen!

Så där ja, nu var jag klar. Kopiera gärna listan och svara du med! Det vore spännande läsning!

Läste en rätt intressant artikel på Expressen.se kring vad mammor brukar ljuga om. En mycket avslöjande lista, som känns ganska komisk. För visst är det så att man inte ska ljuga. Ändå är det så ofta vi far med osanning, vi mammor. När vi pratar med våra barn, vår man och kollegerna på jobbet. Vi fabulerar för att få barnen att göra det vi vill (läs: det de borde), vi drar en vit lögn för kollegerna för att inte avslöja att det var ens eget fel att ankomsten till jobbet blivit något sen, vi låtsas att vår relation är perfekt, trots att irritationen kan vara ganska stor när sysslorna aldrig tar slut och maken inte tycks se vad som behöver göras, vi säger att det minsann är naturligt att föda barn och att det inte gör SÅ ont (fast man egentligen tänkte mitt i förlossningen att " Nä, nu skiter jag i det här! Vi ska inte ha nåt barn! ", osv.

Varför gör vi så? Jag tror det stavas SJÄLVBEVARELSEDRIFT!

 Vaknade med ett ryck  kl. 07.25 av att dottern sa nåt och tänkte att jag hade försovit mig. Hur ska jag hinna till jobbet på en kvart, typ. Insåg ganska snart att DET ÄR LÖRDAG idag. Så kom då nästa tanke: Dottern fyller ju år idag!  Började plocka fram presenterna och såg dotterns ögon lysa efter varje present  hon öppnat. Favoriten var en väska som ser ut som en pudel. Från moster, förstås. Hon har koll på vad små barn vill ha. En annan omtyckt present var pärlor och prinsess-klistermärken från farmor. Mamma och pappa hade i alla fall hittat en sak som fick godkänt: en prinsessbox med Snövit på cd, pysselbok och några ringar.

Under förmiddagen var vi och hämtade en tårta som beställts på konditoriet i närmsta stad. Prinsesstårta med rosa marsipan, vad annars? Hemma igen satte vi upp grattis-ballonger vid bordet.

Lunchen hade lilla damen själv fått välja: korv och "komfritt" (pommes frites) som hon säger. Ofta äter hon inget vidare, men idag rensade hon tallriken.

Under eftermiddagen kom några vänner hit och vi fikade tillsammans. Dottern plockade fram allt hon hade av smycken och dyl. och såg snart ut som en ... just det... PRINSESSA.

Nån som kan gissa vad denna lilla fyra-åring önskar bli ?

Skulle städa toaletterna. Sa till dottern att hon kunde få hjälpa till eftersom hon inte ville gå och lägga sig.
" Ja! Då kan jag vara ditt sällskap. Det bli kul! Som en bal!! "

Lite senare när dottern står med toaborsten och skurar:
" Jag älskar det här! "

Tänk om JAG hade tyckt att det är så kul att städa toaletterna...

Den senaste natten bjöd på sysselsättning i högre grad än nån kunnat önska. Jag var redan övertrött vid sänggåendet, och tröttare skulle jag bli...

Somnade omkring 22.00.

22.40 Dottern kom upp och skrek i trappen. Ville sova hos oss. Så fort hon lagt sig i vår säng började gnället:
" Jag är törstig. Och hungrig. Kan inte sova om jag inte får en macka. "
Maken och jag låg där och försökte låta bli att svära. Vi hade ju sagt vid kvällsmaten att hon borde ha ätit mer. Innan nån av oss rest på sig blev dottern alldeles förtvivlad. Hon hade ont nånstans. Kände att hon var lite varm, som av lätt feber. Hon höll om vristerna och sa att det gjorde jätte-ont där. Förmodligen hade hon växtvärk, som hon har vuxit det senaste året. Maken hade  ofta växtvärk som barn, så det är inte helt osannolikt. Fixade en macka och vatten, och hämtade samtidigt Alvedon. Dottern drack massor av vatten, men åt inte en enda tugga av brödet. Somnade en stund senare, kanske vid 23.15.

01.30 KF (=kattfan för dig som inte varit med förr) gnällde så jag blev tokig. Slängde ut henne.

02.30 Sonen vaknade och var ledsen. Ville inte somna om. Bytte blöja och fixade välling. Han låg i vår säng men kom inte till ro. Vid 04.00 hade han fortfarande inte somnat. Då gick maken upp med honom och satte sig ute i TV-rummet. Jag försökte att sova en stund till. Blev väckt av och till av sonen fram till jag skulle upp vid sextiden.

PIGG OCH GLAD - absolut!!!

När jag duschat och skulle äta frukost strax före sju hade sonen äntligen somnat. På tiden, om ni frågar mig.

Idag är jag bara trött. Trött. Skulle kunna sova hur länge som helst. Håller antagligen på att bli förkyld, och har haft stressigt på jobbet idag.

Drog iväg till stan efter jobbet. Detta eviga mat-jagande. Och jag var inte ensam jägare på Maxi. När jag skulle betala väntade nästa underbara surprise: AVSTÄMNING. Jag som bara hade handlat för en sådär 1500 kr...  Varför kommer dessa avstämningar aldrig när man har handlat tre saker???

Nu ska jag kolla över morgondagens lektioner, sen blir det lite te och kanske nåt gott.

När vi hade ätit middag och jag stod i köket och grejade med disken hörde jag plötsligt ett konstigt skvalande av nåt. Kunde inte lokalisera ljudet. Sen slog det mig. Det var dottern som inte hunnit till toan på övervåningen. Hon kissade i trappen, precis där hon stod. Vi har en öppen trappa, så ni kan ju gissa hur underhållande det var att ta reda på kisset  som hade runnit ner till källartrappen, och, förstås, vidare ner ...

Vi har några halkskydd ditlimmade i trappen. Det kom ju kiss på dom också, så jag fick den genialiska idén att ta bort dessa skydd, som ändå behövde bytas. Då blev det med ens ännu skojigare. Det sitter nämligen inte LITE lim under de där skydden. Har ni försökt få bort illvilligt lim nån gång så vet  ni vad jag menar.

Nuläget är följande: På varannat trappsteg fastnar den som går upp eller ner i trappen. Förlåt om jag är lite lätt irriterad!!!!

Vaknade  kl. 05.00 av makens "Batteriet är stendött! " Dagen före hade vi startat gamle-bilen (som stått stilla hela julledigheten) för att vara säkra på att den funkar. Då startade den utan problem efter lite motorvärmning. Idag var läget ett annat...

När maken försökte få igång skrutten med hjälp av startkablar gick det sönder nåt mer i motorrummet (en liten detalj) så sen var det kört. Efter en stund upptäckte vi att den stora bilen också blivit urladdad.

Vid 06.30 var Falk här och startade bilarna.  Kostar inte gratis!

Stod och förberedde lunchen när dottern satt och pärlade och småpratade.
" Mamma, vet du, G (dagmamman) är nästan också som min mor. För hon lagar så god mat. Särskilt pannkakor. Och så är hon snäll. "
" Men jag då? Lagar inte jag nån god mat? "
" Jo! Köttbullar, köttfärssås, och .... hm...".
Det blir tyst en liten stund. Sen fortsätter hon plötsligt:
" Grisrumpa! "
Jag blev lite fundersam. Kallade hon mig grisrumpa? Eller menade hon att julskinkan var god?
" Vadå? "
"Ja. Skinkan som vi fick av farfar, den är ju en grisrumpa. 
" Mm? "

Med full koncentration fortsatte hon tyst med sin pärlplatta och sina små pärlor, nöjd med sin lilla utläggning.

(Förstod efter en stund att hon hade klurat på det faktum att julskinka är grisrumpa, och nu trillade antagligen ordet ut när vi diskuterade annat).

Har hittat flera gamla vänner på Facebook den senaste veckan. Faktiskt riktigt kul. Fattar egentligen inte varför det är så spännande att få information om gamla bekanta som man inte sett på 15-20 år, men nåt är det. Kanske ren och skär nyfikenhet???

Var på äventyrsbadet i stan. Kom dit vid 10.30 (tänkte vara smart och slippa värsta kön när de öppnar vid 10.00. ) Men där blev vi blåsta! De öppnade inte förrän 12.00 idag, så det blev en fika på IKEA för att fördriva tiden. Väl tillbaka vid badet stod nästintill hela stans barn och ungdomar och väntade på att de skulle öppna. När klockan visade 11.58 började dottern gnälla:
" Jag är kissig! "
Så när portarna öppnades kutade jag med lilla fröken in på första bästa toa. Det var precis att vi klarade vinteroverallen från att bli kisse-blöt.

Inne på badet var det fullt med folk överallt; i omklädningsrummet, i duschrummet, inne vid borden intill äventyrsbassäng, osv. Det var inte bara vi som tänkt oss en trevlig familjedag på badet så här innan jobb och skola drar igång igen. Lyckades i alla fall hitta ett bord så vi hade en plats att sitta på och ställa våra saker vid. Ungarna lekte och busade för fullt och hade hur kul som helst. Det är lite märkligt, för sonen skriker som en tok inne i duschrummet (duschfobi), men väl ute i bassängerna är han helt vild av glädje.

Efter bad, bus, simning, kaffe/frukt/m.m var det dags för dusch och hemgång. Hade en JÄTTEROLIG kvart eller så med sonen, som skrek oavbrutet medan jag drog av badkläder, tvålade, schamponerade, sköljde av, och försökte hålla i en grabb som var hal som en ål av tvålen och slingrade sig som en orm för att han fick panik när det kom vatten i ansiktet...
Maken rapporterade glatt att dottern hade skött sig exemplariskt i duschen.

Väl utanför togs ett snabbt beslut att åka hem till vännerna och äta. Sonen somnade i bilen, utmattad av bad och skrik. Hemma hos vännerna åt vi alla med god aptit och sen satt samtliga och gäspade. Man blir hungrig och trött av att bada!

Har just njutit av ett fotbad (varför gör man inte sånt oftare?) och sitter bekvämt tillbakalutad i soffan. Jag behöver väl egentligen inte säga att barnen sover...

Det går en film  - " Galen i kärlek" med bl. a  Jack Nicholson och Diane Keaton på SVT 1just nu. Visst är Nicholson en speciell man?! Han är liksom provocerande och underhållande på samma gång. Han har DET.( Och det tycker jag trots att han är typ dubbelt så gammal som jag). Vissa människor är födda med utstrålning.

Nu åkte hon ut, Lagaylia. Men jag är inte riktigt nöjd. Var inte Magnus kör sämre idag? Jag tycker de sjöng falskt.

Antagligen åkte Lagaylias kör ut för att hon inte är så bra på att ta rollen som körledare. Hon verkar vilja stå i centrum, vilket inte är helt rätt för en körledare. De ska väl bara finnas, styra upp och stärka utan att ta plats. Trodde jag  i alla fall.

Läste på aftonbladet.se om en familj i Sverige som har tio barn. Ja, du läste rätt, tio barn.  De hade inte planerat så många, men pga olika omständigheter blev det så. Och de verkar vara den perfekta familjen. Inga konflikter, bara en hel del organiserande och mängder av kärlek. Barnen hjälps åt och fostrar förmodligen varann ganska mycket. Men det är nog inte så lätt som det verkar.

Och här går jag och beklagar mig över två barn, som kan vara rätt så krävande emellanåt. Två. Det måste ju vara som en fis i rymden för dessa tiobarnsföräldrar.

Har varit hos goda grannar på fika i eftermiddag. Bullar, kakor, fruktsallad, glass, choklad och annat mums. Barnen proppade i sig till bristningsgränsen (både våra och grannarnas) så nu behövs inget mer sött på en vecka eller så. Sen var det lek som gällde för de små. Kafferep med dockservisen, legobygge, utklädning till prinsessa och älva, plock med klossar och böcker, osv. Barn är verkligen bra på att sysselsätta sig!

När klockan började närma sig halvsju blev lilleman så trött att han somnade i mitt knä. Dags att gå hem. Men storasyster ville INTE gå hem. Inte på några villkor. Hon lyssnade inte en sekund när jag började prata om att ta på jackan och kängorna. Vad då gå hem? Nu när hon hade så roligt. Så är det alltid när vi har varit hemma hos dessa grannar. Dottern vill inte följa med hem. Man får väl trösta sig med att hon trivs där!

Väl hemma slocknade dottern på en kvart. Inte helt fel att ha två små sovande en lördagskväll kl. 19.30...

Dottern fick ett fullständig bryt imorse när jag sa att hon skulle ta på ett par jeans och en vanlig tröja istället för klänning eller kjol. " Men jag vill ha på mig nåt extra fint. Nåt prinsess-rosa!!"

Jag gav mig inte och hon protesterade genom att gå naken i säkert 20-30 minuter. ( Antagligen inte så skönt den här tiden på året...) Jag försökte övertala henne en gång till, men då slängde hon ur sig:
" Jag kommer att se konstig ut! Ingen tycker om mig då!"
Ja, vad säger man.
 
Några minuter senare hade ungen på sig kläderna som jag valt. Skam den som ger sig! 

Har verkligen utseendefixering gått ner så långt i åldrarna? Jag fattar inte riktigt vad det kommer ifrån, för jag är själv inte särskilt intresserad av klädmode. Kanske det bara handlar om hennes "prinsess-period" som tycks pågå ett tag till...

Viktiga saker som uträttats idag:

Ett rensat avlopp. Nu kan man tvätta händerna i badrummet nerepå utan att orsaka översvämning i hela rummet.

En kanallista till parabolboxen. Nu slipper man missa halva favoritprogrammet för att kanalen är spårlöst försvunnen.

En flyttad möbel. Nu kan inte sonen slänga ut alla cd-skivor på golvet längre.

En bokad fika med vänner. Nu behöver inte dottern tjata om att hon vill träffa en av sina kompisar. (Måtte inte nån bli sjuk tills imorgon).

Har ni tänkt på att vi vuxna också roar oss med att lägga pussel? Ja, då menar jag förstås inte såna traditionella i trä som barn leker och lär sig av. Vad jag syftar på är vår tendens att se mönster och sammanhang i allt som sker.

När vi avnjuter en deckare på TV funderar vi febrilt på vem som är skyldig, lägger ihop ledtrådar och klurar. Om jag ser en  tjej-bekant som lagt på sig lite och är i barnafödande ålder spekulerar jag då och då i om hon väntar barn. När en elev upprepar ett negativt beteende grunnar jag över orsaker, nystar i händelser och tänkbara förklaringar.  Om vi diskuterar några bekanta, händer rätt ofta att vi reder ut hur folk är släkt eller hur de känner varann.  När saker ska genomföras planerar vi och lägger upp taktiken för att underlätta och få till det vi vill. Livet tycks vara ett enda stort pussel.

Hade inbillat mig att det skulle vara nästintill folktomt på stormarknaderna idag eftersom många var uppe sent inatt. Men, jag hade fel, förstås. Det var en hel del människor som bestämt sig för att handla mat i eftermiddag. Det finns alltså  i stort sett INGA tidpunkter då det är lugnt på mataffärerna.

That´s the way it is.

 

Vaknade av att lilleman kom springande från sin säng. Tänkte att " det kan inte vara morgon än! " men klockan visade på 07.15. Det är absolut morgon för en liten grabb som sovit i tolv timmar. Men vi vuxna la oss omkring halv två inatt, så det är väl synd att påstå att jag hoppade upp ur sängen. Snarare masade mig in till soffan och slog på TV:n. Bad en stilla bön att sonen skulle nöja sig med att umgås med vännerna i " Lazytown" en stund. Pust! Kunde halvslumra i soffan 20-30 minuter medan jag vande mig vid tanken att det ÄR MORGON.

Nu har vi hunnit med frukost, röjning av disk sedan igår, dammsugning och en titt på nyheterna på nätet.  Redo för en ny dag, ett nytt år.

Må det bli ett gott sådant.