annabackhouse

Nu har vi bestämt oss. Det kommer inte att funka med lilla kissen, så vi måste göra oss av med henne. Hon gnäller både dag och natt, och gör sina behov på fel ställen. Hon trivs inte hos oss, med små barn och en annan katt som försvarar sitt revir.

Det har varit jobbigt att ha henne.  Ändå känns det tungt. En katt är också ett liv. Denna katt är så enastående vacker, och kan stundtals vara väldigt tillgiven, men allt det jobbiga överskuggar all glädje. Hon har liksom aldrig varit lycklig här. Gnäller för att hon vill ha mera mat, för att hon vill gå ut mitt i natten, river på olämpliga ställen, bajsar bredvid lådan eller till och med på golvet i vårt sovrum, gömmer sig när barnen kommer för nära, får panik när vännerna är här och har med sin hund.

Det är det enda rätta att göra. Men varför känns det då så fel? Trots allt kommer vi att sakna dig LISA!