annabackhouse

Denna utsikt har vi från vårt köksfönster. Naturen talar sitt eget språk. I like it!

Jag satt och tittade i dagens Jönköpingsposten. Helt plötsligt ville dottern rycka åt sig tidningen och utbrast:

Titta! En kortslutning! Det kan jag.

Jag tittade förbryllad på sidan hon syftat på och såg att det var ett korsord...


(bild lånad på Google)

Ibland är det rysligt lätt att "lura" barn. Och nu menar jag inte till att göra dumma saker, utan raka motsatsen. Vissa gånger får man ju så att säga leda dem på rätt väg. Skulle barnen själva få välja skulle de nämligen äta honungsmackor och chokladmjölk till frukost.  Rätt vidrigt, om du frågar mig. Ljuvligt, verkar barnen tycka.

I morse gjorde jag helt enkelt så att jag färgade havregrynsgröten rosa. Och hoppsan, vad gott det var! Eftersom jag har färgat gröten förr trodde jag inte den skulle gå hem, men jodå. Sen var det ingen som tjatade om honungsmackor eller chokladmjölk...

Idag pysslar vi med en massa roliga grejer; frosta av frysen, betala räkningar, tvätta, byta generatorn på ena bilen (ja, alltså generatorsbytet får maken fixa), skriva inköpslista inför nyår, hm, vad det nåt mer? Tror det räcker till...

Vad gör ni idag?

Satt och åt frukost. Dottern pratade om när man går till affären.

" Då måste man väl betala ifall man inte varit på den affären förut?"

Jag undrade om hon menade som nåt slags inträde, som på cirkus och nöjesfält.

" Nä, när man ska in på affären!"

Jag fattade inte riktigt vad hon menade. Sa det till henne.

" Men, ska jag säga det långsammare, så att du fattar?"

Antagligen menade hon att man ska få betalt om man jobbar i en affär...


En stund senare hade dottern varit och tvättat sig efter frukosten, och kom ut från badrummet med ett stort Disney-plåster på ena tinningen. Jag frågade varför hon hade det där.

"För jag slog mig där, jag menar, klämde mig, eller ... ehm... äsch!"

Kanske ingen slump att hon valt ett stort rött plåster med Bambi på...

Läste i "Illustrerad vetenskap" om hur länge olika nu levande arter kan överleva på jorden utan mat. Det var en intressant artikel, som visade att människan ska klara 80-200 dagar utan mat. Pyttsan! Jag skulle nog svälta ihjäl efter ett par veckor, om jag känner mig själv rätt.  

Att t ex björnar lever stora delar av sitt liv i ide, och då inte äter nåt på ungefär ett halvår åt gången, det visste jag. Men en nyhet för mig var att en slags groda från Australien kan överleva i 5 år (!!) utan föda. Där kan vi snacka om rejäla fettdepåer...




En som kan leva på fläsket rätt länge... 

(bild lånad på Google)

Satt och pratade med goda vänner som var på besök (bl a för att lämna julklappar) då dottern lade sig i samtalet.

Jag vet varför ni kom hit, sa hon glatt.

Jaha, varför då, undrade jag roat.

För att samtala och äta glass, svarade hon.

Jo, visst kom de väl hit för att umgås och prata, men för att få glass, nja. Det var nog mer så att dottern var glad att det skulle bli besök, för då fick HON kladdkaka och glass på en vardag...

Har haft en lugn förmiddagen med sonen. Maken och dottern drog iväg in till stan vid niotiden för att spela tennis. Ja, det var väl mest maken som spelade. Dottern skulle vara med och jaga bollar och så.

Under tiden har sonen och jag bakat kladdkaka och bakat ut resten av pepparkaksdegen som vi hade i kylen. Bättre sent än aldrig... kakorna lär nog gå åt även om de inte blev klara före julafton. Sen har vi mest slappat. Eller, sonen har lekt, medan jag har tagit hand om lite tvätt och disk. Men sånt hushållsarbete är inte så betungande om man inte är stressad. Sen har vi förstås fikat lite också. Fattas bara när man har nybakt fikabröd hemma...

Nu börjar jag fundera på vart resten av familjen tagit vägen. Det blev nog en fika på Racketcentrum efter tennisen, gissar jag på. För alternativet, att de t ex kört av vägen, vill man ju inte tänka på!


Update kl.12.50
Nu är de hemma. Speltiden hade utökats, från en timme till två. Där ser man. Inget alls att oroa sig för, med andra ord...

(bild lånad på Google)


Har nu klurat lite på vad min framgångslista för 2009 skulle innehålla. Det är inte enkelt att göra en sån lista. Tankesättet, att lyfta fram det som jag gjort bra, istället för att hitta saker som jag skulle vilja göra annorlunda(som en klassisk lista med nyårslöften) är ovant.  Nedtryckt i skorna som vi svenskar är enligt Jante-lagen är det inte lätt att framhäva sig. Men... jag ska försöka.

- Byte av arbetsplats. Då jag varslades från mitt jobb som lärare på en skola i min hemort i maj, begärde jag tjänstledigt från lärarjobbet, önskade istället en tjänst på en förskola, och började arbeta på en förskola i stan efter sommaren. Detta har inneburit ett helt annat jobb än förut. Förändringen har också påverkat min fritid i positiv riktning. Jag har inte med mig så mycket jobb hem, och kan fokusera mer på familjen när arbetsdagen på förskolan är slut.

- Via bloggandet har jag fått nya vänner som kommit att betyda en massa. Något som startade som en liten hobby, med ambitionen att få skriva för andra, har som bonus gett mig nya vänner. Särskilt en viss PIA, har blivit en fantastisk vän, som jag verkligen hoppas få träffa IRL i sommar.

- Jag har blivit bättre på att njuta av att göra INGENTING, en svår konst! För en person av min sort, som snabbt blir rastlös, är det en framgång att kunna sitta och slappa en stund utan att få kli i kroppen. 

Ja. Mer än så blev det inte just nu. Kanske jag kan lägga till nån punkt på listan innan året är slut...

Läste nånstans att man istället för att skriva nyårslöften borde göra en lista över det senaste årets framgångar. Fokusera på det positiva som faktiskt hänt, istället för att ge löften som man förmodligen aldrig kommer att hålla.

Vilken tilltalande idé! Ska börja fundera på hur min framgångslista för 2009 ser ut. Hur skulle Din sån lista se ut?

Var inne i stan och veckohandlade mat tidigare idag. På mataffären var det rätt lugnt, men när jag kom till köpcentrat och skulle parkera var det minst sagt trångt.  Folk och bilar överallt. Var in på Lindex. Tur att jag inte behövde ställa mig i kön, för den var så lång att den räckte genom nästan halva butiken. Tog en fika på IKEA. Där var det faktiskt ingen trängsel. Men de har ju inga kläder heller (jo, morgonrockar och tofflor). Är kläder det enda folk vill ha??????

Eftermiddagen och kvällen hade vi besök av våra goda vänner. Det blev en uppfriskande promenad, mumsig mat, en rolig film, lite fika och bastu på det. En riktigt trevlig kväll. :)

Imorgon får vi besök av några andra vänner som har tre barn i åldrarna 1-6 år. Det blir nog en livad förmiddag...

Barnen gillade att komma hem. Och vi vuxna likaså.

Vad är det som gör att det är lika njutningsfullt att åter stiga innanför tröskeln till sitt eget hem som att se fram emot en resa hemifrån? Känslan av total avspänning? 

Känner ni likadant?




(bild lånad på Google)

Hej, alla bloggvänner! Hoppas ni haft en mysig julafton.

Jag har varit hemma hos min mamma och firat tillsammans med min familj, syskon och respektive. Vi var 13 personer (och tre hundar) i en stuga på landet. Vad säger ni om det?

Dagen innehöll väl det de gör för de flesta; julmat, Kalle Anka, godis, frukt, glögg och förstås julklappar. Och hjälp vad mycket julklappar ungarna fick! Nu har de att göra ett tag...

Idag väntar juldagsmiddag med familjen och vänner. Ikväll bär det hemåt.

Önskar er alla en god fortsättning!!

Vilken tur att man har sin kära mamma!!

När hon läst på min blogg om den försvunna kameran ringde hon direkt för att berätta att HON VISSTE VAR DEN FANNS! Eftersom hon var här och satt barnvakt i förra veckan hade hon noterat att den låg uppe på en hylla i köket.

Platsen var ett sånt ställe där vi aldrig hade tänkt på att leta, för den SKA inte ligga där, ovanpå kokböckerna. Så vi har suttit bredvid den och ätit utan att veta att den var så nära.

En liten stund efter att mamma ringt ringde även en god vän som var här senast i söndags, och hon sa att hon hade sett den på hyllan över mitt databord när hon var här några dagar tidigare. Antagligen låg kameran där, på min databordshylla, när sonen tog den och lekte med den. Att den sen hamnade på kökshyllan var makens verk, men det hade han lyckats glömma bort...

Hur som helst, kameran är tillbaka!

Har nån sett en nästan ny digitalkamera, märket Nikon?

Nä, men, skämt åsido. Vi köpte en ny för några månader sen, och nu är den spårlöst försvunnen.

Det finns en misstänkt i familjen; sonen. Han är nämligen galen i allt vad teknik heter. Han fascineras av telefoner, kameror, ficklampor, verktyg, fjärrkontroller, you name it. Troligen har han lagt vantarna på kameran, lekt med den, och sen placerat den nånstans där vi inte ser den.

Trist. Det hade varit både praktiskt och roligt med en kamera i jul.

Men vi hittar den nog. När vi köpt en ny igen...

Satt med dottern och tittade på en film om hundar i Mexico, då två hundar i filmen höll på att trilla ur en tågvagn.


" Oh, shit !" slank de ur mig när de precis lyckades ta sig upp i vagnen.

" Ja! Fast så får man inte säga" sa dottern myndigt.


Nä, precis. Men ibland så trillar orden bara ut, liksom.

Barnen leker med en tomte som sjunger och dansar. Melodin är " Jingle Bells". Ja, ni kan tänka er själva. Man blir rätt trött på låten efter några gånger, men barnen får hållas eftersom de är så nöjda.

Sonen drar i tomten så jag är rädd att den ska gå sönder. Inte för att den kanske kostat så mycket (vet ej, har fått den) men för att det är synd om nöjet tar slut så snabbt. Sonen skriker " MIM" vilket för honom betyder min.  Dottern blir avundsjuk och drar åt sitt håll. Sonen tar tag i sin storasysters arm och nyper för allt han har. När de sen sätter igång tomten igen har han slutat dansa och det låter som om han rakar sig samtidigt som han sjunger.

" Men, det gör inget. Han sjunger ju i alla fall" säger dottern diplomatiskt.

Sonen tar tomten, drar av honom byxorna och inspekterar rumpan på tomten. Vi hjälps åt att ta på byxorna igen, sonen sätter igång tomten så han börjar sjunga ett par rader, stänger abrupt av och förkunnar:
" MIM!"
Därefter följer ett " na-na-na-na-na" och en prutt med munnen.

Så då var det klart. Alla vet vems tomten är.

(bild lånad på Google)

Inte ens med en kvardröjande förkylning (eventuell halsfluss) i kroppen kan man var på dåligt humör en dag som denna. Solen skiner, snö och is gnistrar på marken och i träden, alla stjärnor och ljus lyser och värmer. Vi spelar julmusik och barnen ska snart bygga ett pepparkakshus. Sen blir det kanske lite julgodis gjort. Om vi känner för det.

Julstämning, vänner!

Äntligen har febern gått ner lite efter en natt då jag vaknat kanske fem-sex gånger av att jag haft såna febertoppar att jag badat i svett...

Och vad upptäcker man då? Jo, nu är BÅDA mandlarna svullna. Innan var det bara högra sidan. OCh dessutom har huvudvärken tilltagit.

F-n! Jag vill vara frisk NU!

Nä. Nu får jag väl sluta klaga. Men ibland blir det bara så uppenbart att hälsan är viktigast av allt...

Efter julfesten på jobbet i torsdags kväll kände jag mig helt slutkörd. Och det var nog nåt på gång redan då, för på fredagsmorgonen vaknade jag med halsont och huvudvärk. Tänkte att jag skulle klara av arbetsdagen, som bara var 08.00-13.30.  Men före lunch började jag frysa rejält och insåg att feber var på gång. Kom hem och lade mig nästan direkt. När jag kollade hade jag 38.5 i temp som högst. När man utgår från 36.0 så är det rätt ordentligt med feber. En del kanske inte tycker att det är nåt, men jag kände mig fullständigt utslagen. Det gjorde ont att svälja saliven, värken gick ut i örat, huvudet sprängde, hela kroppen värkte och var stel. Fick bara i mig lite saft och en halv banan på resten av dan. En del kanske skulle bli glada för lite viktnedgång, men jag tappade ett och ett halvt kilo på mindre än ett dygn. Det känns inte sunt när man redan är ganska smal...

Idag har jag i alla fall fått i mig lite banan, te och en rostad macka. Jag som hade så mycket planer för denna helgen. Nu är jag glad om jag blir frisk till på måndag! Och jag hoppas verkligen att inte de andra i familjen blivit smittade. Då blir de ju sjuka i jul...

Precis som jag just skrev är det lite segt i huvudet just nu, efter en lång dag. Och imorgon ska jag vara på jobbet  07.45-20.30. Bäst att sova NU så man hinner få några timmars sömn. 

Hinner/orkar inte läsa några bloggar nu, men det får jag ta igen imorgon.

Godnatt, bloggvänner! Nu är det bara 4 arbetsdagar kvar till jul-ledigheten...

Efter jobbet hann jag med lite kaffe med maken, sen åkte han till jobbet och vi andra till frisören för att klippa dottern. Salongen ligger fem minuter hemifrån. Inte dåligt, med tanke på att vi bor på landet...

När dottern var färdigfriserad (klippte en hel decimeter!!) fick barnen en varsin skumtomte och pepparkaka innan vi fortsatte. Vår frisör är verkligen trevlig och generös på alla vis!

Vi åkte hem för att hämta en julblomma och fortsatte sen till dagmamman för att lämna blomman och ett julkort på barnen. Hon blev glatt överraskad, och bjöd på nybakta kakor. På vägen hem lämnade vi förpackningar vid återvinningen i byn. Sånt är också skönt att få gjort.

Det har ju snöat en del och är rätt kallt, så när vi kommit hem igen var det självklart med en tur till pulkabacken. Ungarna var saliga över snön och åkte många vändor. De sprang runt och kastade snö på varann.

När vi kom in igen ville dottern ha varm chokladmjölk, och vem kan säga nej till det efter en sån härlig stund ute??

Sen har jag också hunnit med lite bestyr här hemma, tråkiga ting som måste göras, men som idag kunde fixas utan stress.

Summa summarum: En lyckad dag!

(bild lånad på Google)

Så kom det då äntligen lite snö. Visserligen med betoning på LITE, men snö i alla fall.

Får väl se hur länge vi får ha kvar den...

Allt oftare tycker jag att vår dotter säger sånt jag själv tänkt. För en liten stund sen fick jag ännu ett exempel på det. Vi satt vid köksbordet och skulle äta. Då sa hon:

"Det känns så konstigt. Vi har satt fram alla möjliga julsaker men ändå känns det inte som om det är jul snart. Det fattas nåt ... SNÖ! "

Eller hur?!

Satt framför TV:n och tittade på Robinson. Dottern var fortfarande vaken och vi hade lite mys med chips och dricka. Lillebror sov gott. Dottern lutade sig mot mig och sa:
" Det är skönt och koppla av lite och mysa så här".

Kunde inte ha sagt det bättre själv...

Vilket perfekt tillfälle att få säga GRATTIS ERIK !!!
Den självklare vinnaren i IDOL 2009.

Du är fantastisk!!

(bild lånad på Google)

Idol-final.
Erik briljerar, som vanligt.
Om inte Erik vinner är det fullständig SKANDAL.
Men tyvärr inträffar ju skandaler för ofta, så man vet aldrig...

Har suttit och pysslat med egna julkort ikväll.

Det tar tid att vara pysslig, vill jag lova. Den där idén om att göra korten själv var bra, i teorin.

Men sen när korten är klara ska jag känna mig nöjd. Inte för att julkorten blir så fantastiskt vackra, utan för att de inte ser ut som de du köper i affären...

Nu börjar det verkligen att kännas som om julen snart är här. Stjärnor och ljusstakar lyser upp vårt hem, det är lucia i dagarna, vi har köpt hem gran, bakat lussekatter, ska baka pepparkakor i helgen, flera julklappar är inköpta, julkorten är i stort sett på väg och julmusik skapar stämning...

Får man be om lite snö också??????????????

Om två veckor är det  JULLEDIGT!! 

Ska bli så skönt...

Var och tittade när barnen lussade tillsammans med sina kompisar hos dagmamman. Firandet hölls i Pingstkyrkan här hemma i Ölmstad. Jag följde med och stod med barnen och dagmammorna där framme eftersom jag misstänkte att sonen skulle börja springa iväg mitt under uppträdandet. Och mycket riktigt. Fast han sprang inte ner i bänkarna, utan upp till ett TRUM-SET som stod längst bak på scenen! Fanns inte en chans att han tänkte stå och sjunga när det fanns musikinstrument där att utforska...

Vad ska det bli av honom, tro? Musiker?




(pela = spela)

Ser på Kalla Fakta om en muslim som bär nikab (slöja som döljer allt utom ögonen).

Vet inte vad jag ska tycka. Eller, jo, det gör jag nog.

Visst har vi religionsfrihet och yttrandefrihet och allt det där, men det känns ju ärligt talat inte helt naturligt att gå runt och se ut så där.

Att ha vanlig slöja är en sak, men nikaben är annorlunda.

I alla fall för mig.

Vad tycker ni?

Ni vet hur det är... man bestämmer sig för att ta tag i nåt litet projekt hemma; t ex sortera i ett skåp. Vad händer? Jo, plötsligt flyger städjävulen i en. Man hittar massor av ställen som behöver ses över, och innan man vet ordet av har det sorterats och städats i diverse utrymmen.

Såna städryck är rätt bra. Eller hur? Synd bara att de inte kommer oftare...


(bild lånad på Google)

Insåg för en stund sen att maken och jag har förväxlat våra tandborstar i badrummet på nerevåningen. Så går det när man har för många tandborstar i omlopp samtidigt och byter så pass ofta att man tappar kollen på vilken färg det är...

Undrar hur många dagar maken använt MIN tandborste??????????

Hu!!!!

Vissa dagar kunde man nästan ha varit utan. Idag är en sån dag.

Först kom jag inte iväg till jobbet för att maken blivit sjuk, så han orkade inte ha hand om barnen idag. Sen var det ett himla sjå att få i ungarna frukost och kläder för att var ute. Tänkte att lite frisk luft inte skulle skada även om båda två snorar massor fortfarande. Efter kanske 40 minuter ute blev sonen så grinig för att jag inte orkade putta honom på trampbilen mer, så han lade sig raklång på altanen och bara tjöt. Dottern som ville ha tränat lite på sin cykel fick snällt följa med in utan att fått cykla mer än kanske fem minuter. Inne i hallen tjöt sonen som en galning för att han egentligen inte ville gå in.

Alla var trötta och griniga (maken hade dessutom huvudvärk, halsont och feber), så ingen av oss vuxna hade nån större lust att laga mat, men man måste ju...så då lagade vi till lax i ugn och potatismos. Ungarna åt (faktiskt), och sen somnade sonen innan han hunnit komma ifrån matbordet, vid 14.00...

Hade stora bekymmer med att väcka grabben som till slut började leka igen vid 15.45. Då fick jag ett infall att vi skulle baka saffransbröd. Men sonen tjurade och maken orkade inte hålla på med honom, så det höll inte på att bli nåt med det heller. Till slut kom sonen med och bakade. Tänkte att vi skulle lyssna på julmusik medan vi bakade. Men då ville inte cd-spelaren köra några skivor. Morr!! När jag redan gett upp och efter halva baket bara testade en gång till funkade den plötsligt. Mysko... Försökte ta några fina bilder på barnen medan vi bakade, men det var helt omöjligt.  Men det blev saffransbullar i alla fall.

Hela dan har jag haft känslan av att det är gnälligt, besvärligt och tråkigt.

Sa jag att jag är TRÖTT???

(bild lånad på Google)

Nu har grabben varit i farten igen.

För några minuter sen böjde han sig ner och tog upp en bit med bröd som låg i kattskålen.  Katterna hade varit och slickat av smöret och ätit upp osten och lämnat brödskalken. Denna delikata anrättning skulle sonen äta...

" ÄCKLIGT!" skrek han när han smakat.

Nähä??

Ibland undrar jag hur barns smaklökar fungerar... (ja, egentligen handlar det väl om nyfikenhet, men ändå...)

Under eftermiddagen har sonen följt mig som en skugga i köket. Han skulle " hjälpa" mig med våttorkning av golvet. Då slickade han på skurtrasan.  Sen fick han tag på en flaska med nässpray för barn, som jag tagit fram för att dottern skulle ha. Medan jag sprang upp till sjuklingen passade han på att ta av spraylocket och slicka på det tunna plaströret som sprayen kommer upp ur. Lite senare, efter att vi ätit lite satt sonen och målade med vattenfärger.  Helt plötsligt började han slicka på en av färgerna i asken med vattenfärger.

Skurtrasor, nässpray och färg. Vilken härlig mix!

Hoppas att han inte blir sjuk av allt skumt han får i sig...

Dottern satt och tittade i en leksakskatalog. Listan på önskemål inför julen kan göra hur lång som helst. Det var främst nallar, docksäng och Hello Kitty-dator som stod högt i kurs. När hon fick syn på docksängen utbrast hon överlycklig:

" Åh, den bedårande docksängen vill jag ha! "

Ja, nån ordbok behöver hon i alla fall inte...

( bild lånad på Google)

Imorse när jag vaknade och tittade ut blev jag alldeles lycklig. Det var vitt ute. Inte av snö, men av frost. Och solen sken. Att lite ljus kan göra så mycket!

                                                      
                                                                  (bild lånad på Google)



Sitter här för mig själv med en stark känsla av just tacksamhet.


Det har varit en tuff period med barnen, mycket trots, många sjukdagar, lite sömn och lite tålamod.

Ändå känner jag  tacksamhet.


För det kunde ha varit så mycket värre, och jag har så ofantligt mycket att vara glad över.


När sonen somnade i knät tidigare ikväll. Och då dottern ville ha mig bredvid sig i sin säng.

Då kom det över mig. Jag har två underbara barn, en omtänksam man och en familj och vänner.

Ett jobb, ett hem och en vacker natur omkring mig.


Vad mer kan man behöva?

Barnen och jag åt kvällsmat. Dottern ville ha mer korv. 

"Du kan nog ta själv", sa jag, som var upptagen med sonen.

" Ja, det kan jag. För jag är nästan som en tonåring, jag kan låtsas att jag ÄR det. Och då KAN jag ta mat själv".

Hmm... om nu dottern tycker att hon är tonåring snart (hon blir fem i januari), undrar jag hur gammal hon kommer att se sig själv när hon blir äldre, t ex 20 år. Som en pensionär??