annabackhouse

+

Sällskapat dottern på 5-årskalas. Mycket trevliga samtal med vänner och bekanta.

Varit på 85-årskalas och umgåtts med släkten, ätit gott. Länge leve farmor och farfar!!

Kontaktat två gamla vänner på Facebook. Hoppas de har tid att besvara...

Läst i en bra bok.

Insikten att jag tvättat ikapp (det varar inte länge, men i alla fall).

Snön håller på att smälta!

Inget kvällsjobb på kommande två veckor.

Planer på att besöka relaxen i stan med maken inom kort.  Mys:)


Hoppas NI haft en skön helg!!

Maken beklagar sig över att det aldrig finns några strumpor när man behöver dom.

Jag beklagar mig över att strumporna inte får plats i byrålådan när nästan alla är tvättade.

Snacka om Moment22...

Läste i dagens Expressen, om Tova, 21, som födde sin son ensam hemma i badrummet.

För mig är det obegripligt att man kan gå så länge utan att förstå att det verkligen är dags att föda. Visserligen är alla olika och har olika mycket ont, men ändå.

Undrar vad jag skulle jag skulle ha gjort i ett sånt läge? Bett en bön?

Läste en intressant artikel, i Illustrerad Vetenskap, om förnuft kontra känsla vad gäller att ta beslut i olika situationer.

Jag trodde, innan jag börjat läsa, att artikeln skulle gå ut på att man inte ska låta känslorna styra. För så går oftast snacket kring detta. Men jag hade fel.

Enligt författaren ska man inte tänka för mycket då man ska ta beslut. Enligt forskning är det nämligen så att våra känslor är överlägsna förnuftet när komplicerade val ska göras. Vår omedvetna kunskap (känsloförnimmelser) kan bearbeta information bättre än medvetandet.

Vilken seger för en känslomänniska som jag! Åtminstone känns det så...



(bild lånad på Google)

Det är rätt tydligt att vi påverkas av reklam. Både barn och vuxna får en massa inmatat varje dag, via TV, radio, Internet och tidningar. Vore konstigt om inte detta flöde på nåt sätt påverkade oss.

Igår när jag satt och slötittade på Bygglov (mest för att det är ett sånt kravlöst program) satt dottern bredvid och tittade. Efter några minuter sa hon:

- Mamma. Är det här det där "Fuskbyggarna"?

Jag svarade att det är ett annat program.

- Men, det kan man väl inte veta säkert!" sa hon.


Tyvärr har hon nog rätt...

Jag vet att jag har en verbal dotter. Det har hon väl fått från mig... :)


Dagmamman berättade att hon hade frågat dottern om inte jag tyckte det var jobbigt när hon pratar hela tiden.

Hon är faktiskt imponerad över att jag kan så många ord! svarade dottern.

Eventuellt har jag uttryckt mig så.

Men det är ärligt talat är tystnaden rätt behaglig, den med.

Sitter (pga sjukdom) vid TV:n mitt på dan. Tittar på OS-sändningarna. Det är damernas skicross. Har aldrig sett denna sport tidigare. Vilken grej! Det ser super-coolt ut där de åker, både fort och tekniskt skickligt. Titta på skicross om ni vill ha fart och spänning!

Fast själv skulle jag ALDRIG våga testa nåt sånt här!


(bild lånad på Google)

Ca  kl.15:00:

Är så trött att jag nästan somnar sittande här vid datorn.

Var visserligen uppe vid 04.45 i morse, men ändå...

Tar värktabletter för att bli av med huvudvärken.

...

Ca  kl. 16.00:

Sitter vid köksbordet och väntar på att goda vänner ska komma på besök.

Plötsligt säger dottern:

Mamma! Vad gör du?

Jag har somnat sittande vid bordet...



Ca  kl 17.30:

När vännerna varit här drygt en timme har huvudvärken blivit värre, jag känner mig yr och lätt illamående.

Det gör ont i ögonen. Jag har dessutom kramp i ena benet.

Lägger mig ner, somnar en stund. Kollar tempen. Lätt feber.


Ca 18.30:

Mår lite bättre, men bara tanken på att resa sig och göra nåt känns övermäktig.



Jag bara undrar: Vi som jobbar med små barn, borde vi inte ha lite dispens på dessa jäkla karensdagar? Jag var hemma en hel vecka nyligen; har bara jobbat 7 dagar sen dess. Så mycket baciller som vi får på oss hela dagarna, från blöjbyten, snortorkning, dregel, spyor, matkladd, hostningar, nysningar, hjälp på toa, m.m så är det inte konstigt att man blir sjuk ofta.


Vad tycker ni är rimligt?

När jag tittade på termometern i morse trodde jag att jag såg fel.

- 24 grader!!

Kan inte minnas att vi haft så kallt mer än nån enstaka gång i hela mitt liv.

Men det har varit ganska kallt många gånger denna vintern.

Nu hoppas jag verkligen att det blir en lång varm sommar detta året.

Nån rättvisa får det väl vara...

På senaste tiden har det hänt en hel del med nära och kära som känts både jobbigt och sorgligt.

En har blivit änka vid 45 års ålder.

En har separerat från sin fästman efter åtta års relation. De hade egentligen planerat bröllop till sommaren...

En annan har (som det verkar) blivit nästan helt senil på några veckor. Hon känner inte ens igen sin man på foton.

Ytterligare en annan har kraftigt försämrad syn efter att fått problem med gula fläcken i ögonen. Kan inte läsa mer än rubriker i tidningen.

En orkar ytterst lite pga hjärtproblem. Klarar bara att gå ett fåtal meter utan att vila.

En har varit med om en bilolycka och fick pga av detta en allvarlig skada i ryggen och nacken.



Ibland är ketchup-effekten lite väl påtaglig...

Dottern kom springande till mig när jag kom hem från jobbet. Hon var exalterad över nåt, och kunde knappt bärga sig. Jag tänkte att det hänt nåt särskilt, nåt utöver det vanliga. Och det hade det väl i och för sig. Men inte så värst speciellt egentligen. I de vuxnas värld.

" Mamma! Vet du, jag har en lös tand!"

Okej... vilken tur att det inte var nåt annat, liksom. Typ en lös arm eller stortå?



Hejdå, tanden!
(bild lånad på Google)

Dottern har så sköna sätt att beskriva sin kärlek på.

Häromdan hade hon sagt till dagmamman:

Du är bäst i det här landet!

Till mig sa hon igår:

Du är den bästa mamman på denna jorden!


Kan man annat än älska en sån liten gullunge??

Idag har jag råkat ut för det som de flesta bloggare gör nån gång; jag kommer inte på NÅT att skriva om. Tror jag.

Efter en vanlig dag på jobbet, middag med familjen, hushållsgöra, nattning, telefonsamtal och lite TV/datortid är det dags för sängen. IGEN.

Men jag har en känsla i kroppen. Lättnad. Har nämligen en nära anhörig som mått dåligt den senaste tiden, men nu är det mycket bättre igen. Är så glad för hennes skull.

Som sagt/skrivet: bedtime!


Godnatt!

Barn har ju lite annorlunda smaklökar, har jag hört. Men i alla fall...


-Vad vill du ha på tårtan? undrade jag, då jag satt och pratade med sonen.

-Godis? Eller frukt? tillade jag.

-Tatis (potatis) sa grabben glatt.


Det blev ingen potatis på tårtan. Men däremot godis av olika slag...

Behöver jag säga att sonen är matglad??

Intressant det här med hur olika kvinnor  uppfattar sina förlossningar. Vissa säger att det var det värsta det varit med om. Andra menar att det inte var så farligt eftersom det finns så mycket smärtlindring att ta till.

Själv har jag haft två ganska enkla förlossningar som inte dragit ut på tiden, där jag haft lite eller ingen smärtlindring. Men visst gjorde det ONT. Grejen är ju bara den att man vet att den där smärtan leder till nåt fantastiskt. Nåt underbart. Och så fort barnet är ute glömmer man hur smärtan kändes.

Att föda barn är väl nåt av det mest naturliga i världen. Det är nog meningen att de flesta ska klara det utan större problem. Men försök inte tala om för mig att det inte gör ont.


http://www.aftonbladet.se/wendela/barn/article6577869.ab

Jag har sånt tur!

Inatt bestämde sig nämligen vår son för att han ville umgås med mig vid 01.30-03.30.  Han tyckte att vi skulle äta lite, kolla hans blöja, och prata lite om ditten och datten.

Kvalitetstid.

Eller jag-är-så-trött-att-jag-snart-somnar-stående-tid.

Välj själv...

Har funderat på vilken nässpray som är bäst, nu när nästäppan är så störande. Alla vänner och bekanta säger olika.

Vi hade Nezeril hemma, men den verkar inte göra så mycket nytta. Så nu har jag testat Otrivin Menthol som en vän tipsade om. Den är svin-stark! Personalen på Apoteket (Kronans Droghandel, som det heter där nu) sa att Nasin är som Nezeril, dvs lite mildare. Så den strök jag.  En annan vän rekommenderade Otrivin comp. Men jag läste på nätet att en som använt den börjat störtblöda ur näsan...

Tja, vad ska man tro?

Jag får väl fortsätta med Nezerilen. Den verkar åtminstone inte skadlig...

Har den senaste tiden lyssnat mycket på Susan Boyle, ni vet från "Britain´s Got Talent". Blir bara mer och mer förtjust i denna sångerska, hennes röst, typen av musik och känslan man får när man lyssnar.

Ett av mina favoritspår är  "Who I was born to be".

Lyssna och njut!

http://www.youtube.com/watch?v=uh4QztXJrdA

Det börjar bli lite irriterande nu.

På vår byväg finns ett hus som varit ute till försäljning ett tag. Nyligen var det en mäklare som ställt sig där utanför i fel riktning. Han tvingade mig att backa ner för en slirig, brant backe för att han skulle få passera först.

Idag, när jag var på väg hem från Apoteket, stod det flera bilar parkerade just där, utanför detta lilla hus. Bilarna ägs av en byggfirma, som antagligen var där och rustade upp huset inför försäljningen. Hur som helst, de hade alltså två bilar och ett släp stående utanför villan, på en trång väg, precis i backkrönet.

Där kom jag körande, och för att inte riskera att ramma nån av deras bilar höll jag ut lite lätt åt vänster. Boom! Plötsligt hade jag slirat in i snövallen på vänstra sidan av vägen och kom inte loss.

Vad gör man??

Två av byggkillarna som stod intill kom fram och försökte hjälpa mig komma loss, men det var inte enkelt. Det gick åt TRE starka karlar för att få bilen att släppa ur snön...

Nu tycker jag att folket som är i det där huset (mäklare, snickare, you name it) får lära sig att parkera utan att det ska orsaka trafikkaos utanför!

Läste tips för dig som vill träna men inte har tid.

Ganska underhållande om jag får säga det själv.


1. Att dela upp träningen är liksom ingen idé. Då kommer det bli två minuter här och en där. Det ger ingenting. Bättre att satsa på en halvtimme åt gången i så fall. Annars kommer jag inte att ha nån koll på om jag tränat sju minuter eller en kvart...

2. Springa (vilket för övrigt är riktigt trist) före jobbet är kanske inte att rekommendera för en mamma som är ensam hemma med barnen på morgonen varannan vecka.

3. Springa till jobbet är lite väl långt... 2,8 mil!

4. Träna flexibelt vad gäller dagarna. Kanske skulle funka?

5. Hitta nya rundor. Vem har tid att leta???


Får nog hitta på nåt annat ...


http://www.expressen.se/halsa/1.1873994/fem-smarta-tips-for-jaktade-lopare

Dottern satt och tittade i en liten kokbok med enkla recept.

Fastnade på en sida med en pastarätt med spaghetti och svamp.

" Vad står det där?"

Jag berättade.

" Kan du laga sånt till mig när jag blir tonåring?"

Ringde SJ och undrade hur de tänkt kompensera för vår tågresa i lördags (som var under all kritik).

Och se, vad ett telefonsamtal kan göra.

Några minuter senare hade de skickat ett mail där det meddelas att vi får tillbaka halv kostnaden för resan till Stockholm.

Ha.

Där fick dom allt.

Sitter och tittar på Spårlöst.

Som vanligt gråter jag redan i början av programmet.

Så mycket känslor. Spänning, oro, hopp.

De kommer att finna varann.

Jag vet.

Ändå gråter jag lika mycket varje gång.

Denna helg har vi tillbringat mestadels i Stockholm. För att slippa köra bil långt i vinterväglag, storstadstrafiken i Stockholm och parkeringskrångel valde vi att ta tåget.

När vi skulle byta tåg i Nässjö var X2000 från Malmö försenat, så vi förlorade lite tid. Sen när vi skulle på tåget fanns inte vår vagn med. Vi fick andra platser, i andra-klass istället för första. När vi kom till de platser som vi blivit lovade var de upptagna... så vi satte oss i sätet framför, där det råkade vara ledigt.

Efter ett tag kom de några andra resenärer som skulle ha även dessa platser. Vi hade påtalat för personalen på tåget att vi inte hade några platser, men ingen gav oss några nya. Så vi drog iväg längre ner i vagnen med all packning. Hittade ännu ett tomt säte där vi slog oss ner. Det dröjde kanske fem minuter, sen kom en kille som skulle ha en av våra platser...  men han gick med på att ta en ensam plats snett bredvid, så vi kunde sitta kvar.

Vi sa till ytterligare en gång att vi forfarande inte fått några egna platser, och då kom en massa bortförklaringar och dåliga ursäkter. Jag blev riktigt irriterad. Här hade vi suttit i ett tåg som skakar som på sjön( jag blir väldigt sjösjuk när jag åker båt), i en trång vagn på lånade platser, med en icke fungerande toa, trots att vi betalt för första-klass.  Och de kunde inte ens fixa garanterade sittplatser åt oss... trots att vi satt på samma tåg i mer än två och en halv timme.

Framme i Stockholm tog vi en taxi  till vandrarhemmet. Det var fint, och personalen serviceinriktad och trevlig. Efter lite förberedelser inför kvällen gick vi ut på stan en sväng. Sen var det dags för ombyte för festen. Festen hölls i Sidenkällaren, en festlokal på Söder, som förr i tiden tjänat som vinkällare. Vi hade en fantastiskt rolig kväll, med mingelbingo, god mat, allsång, sång-och-musik-underhållning, frågesport och en massa intressanta samtal med övriga gäster på festen.

Idag tog vi t-banan till centralen och satte oss för att äta frukost. Upptäckte vi en närmare koll att tåget hem INTE avgick vid 11.08 som jag trodde, utan 10.21. Och nu var klockan kvart i tio och vi hade inte ätit ännu! Åt några supergoda mackor och drogs sen iväg till tåget. Hemresan var helt OK, och när vi kom hem hade mamma lagat mat. Lyx!

Vi gjorde så småningom i ordning en tårta, och firade sonen, som fyller tre år om några dagar.  Passade på nu när mormor och "morfar" var på besök, på den rätta dagen mitt i veckan jobbar vi om vartannat så det blir inget tillfälle då alla är hemma. Sonen blev förtjust i sina presenter. Särskilt en leksakskamera och en grävmaskin.

Tyvärr har jag dragit på mig en rejäl förkylning, så om det blir jobb imorgon återstår att se. Men hur som helst, det har varit en intensiv och rolig helg.

Efter en rätt slitig vecka på jobbet ser jag nu fram emot helgen. Vi ska ju på en 50-årsfest i Stlhm, vilket kommer att inkludera en övernattning utan barn...

Önskar er alla en härlig helg!!

Det har varit en händelserik dag idag. Ett par grejer på jobbet var känslomässigt jobbiga, och sen fick jag reda på en sak angående en nära anhörig. Nu känns det som om nån kört över mig med ångvält. Jag är helt slut.

Orkar inte mer än att konstatera att jag har en familj och vänner som jag älskar. Tack gode gud för det!

(bild lånad på Google)



Dottern är väldigt inne på att ha mys på kvällarna för tillfället. Detta mys ska hållas efter att lillebror somnat. I myset ingår alltid nåt gott, som t ex glass, fika, godis eller chips/popcorn. I hennes planer, alltså.

Idag sa jag till henne att man kan ha mys utan att äta nåt.

" Då blir det väl inte mycket till mys! " blev svaret...

Tja, hur säljer man in sällskapsspel, bokläsning och filmtittande i detta läget???

Sitter här och funderar på vad jag ska skriva idag.

För det har liksom inte hänt så mycket.

En ganska vanlig dag på jobbet.

Eftermiddag och kväll tillsammans med familjen.

Femårstjafs och treårstrots.

Middag inklusive gnäll, bus och spill på golvet.

Nattning med saga och prat.

Lite TV och blogg.

Dags att sova igen.

Inget särskilt att berätta.

Men ändå; en vanlig dag jag inte skulle vilja vara utan.