Om att orka gå vidare
Läste om Melissa som förlorat sina två första barn direkt efter att de föddes (det var tvillingar). Undrar hur man orkar ta tag i livet och kämpa vidare efter en sån erfarenhet? Dessutom blev hon gravid igen bara tre månader efter förlusten. Det krävs nog ofattbar styrka att kunna se det positiva i livet och våga satsa på en ny graviditet.
2002 förlorade min man och jag vårt första barn i ett tidigt missfall i tolfte veckan. Missfall är ju oerhört vanliga, men förlusten är ändå enorm. När man är så nära att passera de första tre månaderna av graviditeten utan några problem tror man att det ska gå bra. Och drömmarna om ett eget barn börjar redan när man ser att testet visar positivt. Första tiden efter missfallet var hemsk. Jag trodde att vi aldrig skulle få bli föräldrar. Det tog sedan ett och ett halvt år innan jag blev gravid igen. Det var som en hel evighet. Men sen kom vår dotter 2005. Med sonen, som föddes 2007, blev jag gravid på första försöket...
Snart ska Melissa och hennes man få sin son. Jag önskar dem all lycka!
2002 förlorade min man och jag vårt första barn i ett tidigt missfall i tolfte veckan. Missfall är ju oerhört vanliga, men förlusten är ändå enorm. När man är så nära att passera de första tre månaderna av graviditeten utan några problem tror man att det ska gå bra. Och drömmarna om ett eget barn börjar redan när man ser att testet visar positivt. Första tiden efter missfallet var hemsk. Jag trodde att vi aldrig skulle få bli föräldrar. Det tog sedan ett och ett halvt år innan jag blev gravid igen. Det var som en hel evighet. Men sen kom vår dotter 2005. Med sonen, som föddes 2007, blev jag gravid på första försöket...
Snart ska Melissa och hennes man få sin son. Jag önskar dem all lycka!
Kommentarer
Trackback
