Från oro till lättnad

Det som från början bara var en känsla, en misstanke, utvecklade sig till nåt större. Oron som dök upp i olika sammanhang gnagde och gnagde. Kanske det inte bara var en känsla?
 
Efter ett antal vändor hos barnläkare, logoped, psykolog, kurator och annat fick vi till slut ett svar.
 
AUTISM
 
Så mycket känslor. Så mycket sorg. Men också lättnad. Äntligen förstod vi.
 
Och sonen är ju fortfarande densamma. Det är VI som ändrats. Med ny kunskap blir allt lättare. 
 
Känner igen mig i det som Mia Skäringer sagt om sin son, som också har autismdiagnos. Hon ser diagnosen som en kompass, som en vägvisare. Det är ett bra sätt att se på det, tycker jag.
 
Så nu kämpar vi på, med diagnos, men utan gnagande oro.
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0