annabackhouse

Jobba idag? Pyttsan, heller!

Sammanfattningsvis kan man säga att natten såg ut så här:

23.30 Alla utom dottern somnar.
02.30 Sonen vaknar, het som en kamin eftersom han vägrar svälja Alvedon. Vill dricka mjölk.
02.35 Sonen kräks upp mjölken i våran säng. Vi ringer till barnakuten för rådgivning. " Man kan ha hög feber i 3-5 dygn utan att det är farligt", säger sköterskan.
03.00 Sonen vill ha saft.
03.10 Sonen kräks upp saft i våran säng.
03.15-04.30 Vi sitter i TV-soffan och tittar på Pingu. Sonen kräks saft ytterligare en gång, nu i soffan.
04.30 Sonen vill sova i sin egen säng. Lägger sig ner och kräks återigen saft. Dottern vaknar.
04.40-05.40 Vi tittar på Pettson-film i TV-rummet. Sonen somnar vid 05.40.
05.50 Dottern somnar om.
06.00  Maken somnar om. Jag ringer till jobbet och meddelar att jag ska vabba idag.
06.20 Jag lägger mig igen, men i TV-soffan för att var nära om sonen kräks mer. Har då bara sovit tre timmar på hela natten.
08.50 Vaknar av att någon hamrar utanför. Grannen bygger på sin nya uteplats...

En sån här natt önskar jag inte nån!

Vilken helg!

Den började med en fredagseftermiddag då ALLT skulle fixas här hemma. Tvätt, städning, jobbförberedelser, m.m. Dessutom var dottern sjuk, vilket alltid innebär lite mer pyssel.  Sen på lördagsmorgonen, precis när jag skulle bege mig till stan körde allt ihop sig. Sonen var vansinnig för att han skulle duschas, dottern(som var piggare igen) välte ut frukostfilen över halva köket, jag hittade inte min mobiltelefon. Oj, vad jag behövde lite paus från livet som mamma...

På stan hade jag en mycket trevlig dag med en gammal vän från gymnasiet. Vi fikade, pratade, shoppade, åt lunch, pratade och shoppade lite till. Jag hann fixa flera julklappar, lite kläder till mig själv och lite annat. Underbara egentid!

När jag kom hem blev det en snabb ihop-packning, sen bar det iväg med hela familjen till min svärfar. Det tar mer än två timmar att åka dit, så ungarna passade på att sova/vila inför kvällen... Hos svärfar bjöds det på mat, prat och mys vid brasan. Under natten blev sonen sjuk.  I morse mätte febertermometern 38.6.  Trots detta var han ganska pigg, och var ute lite på förmiddagen. Men sen somnade han vid tolvtiden och då vi väckte honom var han INTE bra. Hela eftermiddagen var han grinig/trött, och sov på vägen hem från svärfar. Nu i kväll har han 39.2  och vill knappt dricka. Kan det verkligen vara vaccinet som orsakat allt detta med barnen?

Nu ska jag bara ta det lugnt en liten stund, sen är det dags att sova. Även om de flesta i familjen ska vara hemma imorgon (maken ska vabba) finns det ju dom som ska jobba... 

Dotterna låg i vår säng och pratade.

" Jag tycker inte om vårt nya bord! Man kan inte göra nån koja under den för det är en hylla till tidningar."

Jag försökte övertyga henne om att det var bra med förvaring i bordet.

" Det bordet är ett fiasko" sa hon irriterat.

Kanske har min dotter och jag lite olika uppfattning om vad ett fiasko är...

Trodde att dottern hade fått en reaktion på vaccinet igår, när hon fick feber.

Men vi hade nog fel.

För då borde hon väl inte ha ont i halsen också?

Jaha, dags för sjuka barn igen...

Är för trött för att skriva nåt långt eller genomtänkt inlägg. Men jag kan i alla fall säga att jag ser fram emot den kommande helgen. Först ska jag pynta inför första advent. Sen ska jag träffa en gammal kompis och shoppa och fika. Dessutom ska vi till svärfar och hälsa på.

Snart är det fredag!

Vilken pärs det var att vaccinera barnen!

Kön var hur lång som helst, och till synes helt oorganiserad. Vuxna och barn, om vartannat. En del glada(anade kanske inte vad som väntade) och andra lite otåliga, uttråkade. Våra barn kunde leka i väntrummet den största tiden vi väntade, så de klagade inte. Vi väntade kanske 40-45 minuter.

När det blev vår tur började vi med dottern. Hon råkade titta till på nålen precis när sköterskan stuckit, så då ryckte hon bort armen och hann inte få vaccinet. Sen skrek hon som en galning och ville absolut inte ha nån mer spruta.  För att avleda tog vi snabbt och utan problem på lillebror. Maken fick sitt vaccin också, och nu var det bara dottern kvar. Vi fick hålla fast henne för att klara att ta sprutan till slut. Fy, vad jag hatar att göra såna saker! Att hålla fast mot någons vilja är vidrigt!

Men nu är det gjort. Alla i familjen har tagit vaccinet. Synd bara att barnen måste ta en spruta till inom fyra veckor. Det blir lagom till julveckan...

Mellan dagens arbetspass och kvällskonferensen hann jag med lite EGEN-TID på stan. Det blev några julklappsinköp och sen fika med goda vänner.  Det är verkligen skönt att få gå och titta i affärer själv, utan att ha barnen farande omkring sig. Och att få sitta och äta/dricka ihop med vuxna utan att nån kräver ens uppmärksamhet.

Sen är det inte så svårt att orka med ett par timmar till på jobbet...

I helgen har jag gått igenom alla elljusstakar och stjärnor som vi brukar ha i fönstren under advent och jul. Alla lampor funkade! Måste vara nytt rekord!!

Men jag var ändå TVUNGEN att köpa några stjärnor på fot som jag tittat på länge. Det finns så fina varianter med träfot och stjärnor i olika färger nu. Fick tag i röda stjärnor med ekfot, supersnygga. Dessa ska vi ha i vardagsrummet nere. Sen "råkade" det bli några rätt små elljusstakar i trä, formade som en båge. De kommer att passa perfekt uppe i vårt TV-rum, där vi har ganska låga fönster.

Nu längtar jag tills det är dags att sätta upp allt...

Vår dotter, som annars har koll på det mesta, var så där ljuvligt ovetande i eftermiddags när jag viskade till henne att hon skulle få godis i bilen om hon skyndade sig att gå på toa innan vi åkte hem från goda vänner.

" Men, det är ju inte ens lördag! "

Då vi INTE varit på ridningen idag, hade hon helt missat att det ÄR lördag.
Där ser man hur viktiga rutiner och vanor är för barns förståelse av tid...

Vaknade vid 05.30 av att sonen var super-pigg. Ja, det var den sovmorgonen.

Vadå? tänker ni kanske. Maken kunde väl gå upp.

Jo, men precis när sonen kom till oss och lade sig hoppade lillekatten uppe i sängen. Och rätt som det var blev det blött i sängen! Kattjäkeln hade pinkat...

Det var bara att stiga upp, drar ur lakanen, slänga dom i tvätten, försöka tvätta av på madrassen så gott det gick, hänga ut mitt täcke på vädring, och häva ut katten ur sovrummet med ändan före!

Sen var jag KLARVAKEN, om man uttrycker det så. Ja, förresten, det var vi allihop. Alla utom dottern som sov i sin säng.

Nu är jag sur på katten. Fattar inte varför han gjorde så. Kanske var det "glädjepink" som mammas hund har skvätt iväg ibland när han blivit extra glad. Men varför så mycket, och varför i sängen? 

Skärp dig, katt! Annars sitter du löst i det här huset!

Nä, nu vet jag knappt vad jag ska säga. Men jag började gråta igen.

Alltså, Rezas röst, hennes närvaro på scen, hela hennes person.

Jag beundrar verkligen denna kvinna!

Nu blev jag berörd igen...

Erik, som sjöng till sin pappa, var suverän som vanligt.

Om inte Erik eller Tove vinner IDOL i år blir jag mycket förvånad!!

Jag är så imponerad! Tove bara växer och växer för varje gång jag ser henne uppträda.

Kvällens uppträdande där hon sjöng Gärdestads låt " Himlen är oskyldigt blå" var magiskt. Kombinationen av innerlig skönsång och fullt kontrollerat pianospel var fantastisk.

+ + + + + till Tove.

Äntligen helg! Har varit en slitig vecka, trots att vi inte haft några kvällspass på jobbet. Barnen har varit vakna sent och tidigt och det KÄNNS. Jag förstår att man använder sömnförbud som tortyrmetod...

Men nu är det i alla fall fredag och en hel helg väntar. Riktigt skönt!
Vad ska ni göra i helgen?

Så var man vaccinerad mot svininfluensan.

Har splittrade känslor.

Var det rätt beslut?

Nu ska jag i alla fall inte kunna ge mina barn eller andra smittan (med 90% säkerhet, jag vet).

Tänk om jag får rysliga biverkningar om tio-femton år?

Än så länge känns armen tung och lite spänd och jag har haft huvudvärk. Men det är ju nu.

Vad kommer sen?

Så var man där igen. Ytterligare en kväll då barnen INTE går att få i säng i vettig tid.

Inte så att de sover länge på morgonen. Nä. Vid sjutiden är de i stort sett alltid vakna. Men sen sover sonen hur länge som helst hos dagmamman, och då blir det ett helsike att få honom att somna på kvällen.

Nu måste jag gå och lägga mig så att lilleman fattar att det är dags att sova...

Eftermiddagen har gått i lathetens tecken. Förutom en sväng till återvinningsstationen i byn, och lite tvättande (tar det slut nån gång?) har jag och barnen slappat, fikat, pratat, bara VARIT.

Så skönt med såna stunder... man borde lära sig att göra det oftare.

Fy, vad svårt det kan vara att bemöta en trotsig fyra-femåring som tror att hon vet allt om livet...

För tillfället är dottern inne i en fas där allt ska ifrågasättas. Hon tjurar, gnäller, skriker, slåss och ställer till väsen från morgon till kväll. Det är ganska tröttsamt att tjafsa om allt. Även om jag bestämt mig för att vara positiv, vänlig och inte låta mig provoceras av hennes mothugg, så är det liksom förgjort. Och jag känner mig så elak när jag kör över henne. Men man måste ju...

Det så svårt att älska nån så mycket och samtidigt bli galen på deras beteende!

Idag har vi investerat inför sånt som hör vintern till .

Det blev nya ficklampor, underställ och en skotork.

Såna saker är inte så roliga att köpa.

Men rätt bra att ha.

Faktum är att dottern blev överlycklig för sina nya rosa långkalsonger med hjärtan på...

Man ska glädjas åt det lilla!

Ibland är det svårt att fatta hur barn tänker.

Vår dotter har pratat om hästar sen hon kunde prata, i stort sett. Det har varit tjat om hästar, ridning och allt som rör detta i ett par års tid innan hon var gammal nog att börja på knatteridning. Nu har hon gått på denna knatteridning nästa varje vecka i snart ett år. Då helt plötsligt VILL hon inte rida längre.

Vi har försökt att få henne att förklara varför, men inte fått fram nåt vettigt svar. Eventuellt att hon vill börja dansa balett eller gå på barngympa istället. Men inte varför hon vill sluta med ridningen.

Men för en stund sen förstod vi äntligen, maken och jag. Hon vill inte sluta rida. Men hon har tröttnat på knatteridningen för den är för enformig. Hon vill ha lite mer utmaning i form av svårare banor och övningar. Problemet är bara att hon är för ung för att rida utan hjälpledare, och då återstår bara "knatten" där övningarna ska passa nybörjare...

Vad gör man?

-Lördag.
-Sova länge.
-Barn som sover.
-Mys.
-Katt som hoppar i ansiktet och gnäller...

Ibland är våra kära sällskapsdjur lite väl sällskapliga!

Jag säger bara T-O-V-E.

Och E-R-I-K.

De kan bli hur stora som helst.

Tro mig.

Det är så typiskt.

Precis när jag ÄNTLIGEN har bestämt mig för att ta vaccinet mot svininfluensa, så är det försent att få det via jobbet.

Så nu måste jag åka till vårdcentralen en vecka senare istället och köa för att få vaccinet.

Sen tar det väl ett par eller tre veckor innan vaccinationen har nått full effekt. 

Undrar om det är lönt att ta sprutan?

Vem vet om man redan blivit smittad??

Idag tog jag mitt beslut.

Jag SKA vaccinera mig mot svininfluensan.

Efter att ha velat hit och dit, kände jag nånstans att det enklaste just nu är att ändå ta sprutan. Då vet jag att jag gjort vad jag kan för att förhindra att jag smittar min familj (och andra).

De eventuella omedelbara biverkningarna ska man väl förhoppningsvis klara av.  Om det skulle bli några värre längre fram i livet är ingen idé att fundera på nu.

Hur tänker Du?

Ibland blir man helt ställd.

Maken ringde mig på jobbet och sa:

" Jag kan inte åka till jobbet imorgon".

Jag fattade ingenting. Hade han blivit varslad? Hade det hänt nåt med lokalerna på arbetsplatsen??

" Bilen är sönder! " var nästa replik.

Och där föll allting på plats igen...

Alltså, nu är jag rejält kluven vad gäller vaccination mot svininfluensan...

Självklart vill jag inte att våra barn (eller vi själva) ska bli allvarligt sjuka eller dö pga en influensa. Men vad händer i kroppen om vi vaccinerar oss? Och hur farliga/besvärliga blir dessa biverkningar i så fall? Hur länge påverkar vaccinet oss?

Det vore enklare om nån bara sa att jag MÅSTE vaccinera mig!

Godmorgon!

Skulle just väcka två små busfrön som somnade sent igår kväll. De slocknade inte förrän 21.30 och jag skulle ha upp dom vid 06.00 idag...

Var förberedd på skrik, gråt och gnäll.

MEN

Jag lyckades byta om på sonen medan han höll på att vakna, och när jag lyfte upp dottern sa hon:

" Jag är skitpigg!" och flinade.

Ibland blir det inte som man tänkt sig...

( Bild lånad på Google).




Tänk om Du varit här hos mig nu.

Saknar Din värme, kärlek, omtanke, humor, glädje och kunskap.

Glömmer Dig aldrig!

Är du emot rasism? Kopiera denna bilden och lägg ut den på
din blogg. Be också dina läsare lägga ut bilden på sina bloggar.

På det här sättet sprider vi budskapet vidare!

Sitter och läser om trotsåldrar i den gamla " Barnaboken" av Anna Wahlgren. Även om man troligen ska ta en del som Wahlgren säger med en nypa salt, så känns det som om hon har vissa poänger i detta kapitel i boken. Har man fostrat nio barn har man säkert också sett vissa mönster i utvecklingen som kommer tillbaka för varje barn.

Det som ger tröst i Wahlgrens beskrivning av trotsen är att hon menar att den är en nödvändig del i mognadsprocessen. Det betyder alltså att den här trotsen som vår son uppvisar nu är nyttig för hans utveckling. En sån tur, eftersom den samtidigt är så pass frustrerande för alla i familjen...

Wahlgren skriver också att det barnet vill ha vid trots är motstånd och ledning. Är det inte precis det man som förälder försöker ge varje gång trotsen uppstår? Ett "nej", och " gör så här istället".

Som alltid när man läser om barns utveckling tycker jag att det är två "ingredienser" i föräldrarollen som ständigt återkommer:

1. Var konsekvent!

2. Visa att du tycker om barnet.

Faktum är att man kommer väldigt långt med bara dessa två regler.

Trots allt är det antagligen precis vad barn behöver; tydlighet och kärlek.

Dottern, som sovit mellan 17.00 och 20.00 i går kväll, hade nog lite sömn att ta igen. För hon somnade om vid 22.30 och har fortfarande inte vaknat!

Vi får väl hoppas att hon vaknat när det är dags för knatteridningen om ett par timmar...


( Bild lånad på Google, men skulle mycket väl kunna vara dottern
med sitt sprakande röda hår...)

Konflikt vid middagsbordet gjorde att dottern fick gå och lägga sig runt femtiden. Vi hade räknat med att hon skulle ligga där och tjura ett par timmar och sen somna.

Men efter tre minuter sov hon. Och sov. Och sov.

Jaha, tänkte vi. Det var därför hon vägrade äta upp maten. Hon var för trött.

Men lagom till Idol-vinjetten var det nån som steg in i TV-rummet. Superpigg.

Jojo. Kan bli en rolig natt, det här...

+

Hann fixa ett par "måsten" hemma redan på morgonen före jobbet.

Vinterns första snö föll.

Roligt på jobbet.

Trevlig fika med goda vänner.

Dusch av sonen utan stora protester.

Vunnen dust med dottern angående TV-tittande.

Härligt bokpaket till barnen kom med posten.

Löst problem med fast telefoni.

Konstaterandet att imorgon är det fredag!!


Helt enkelt en bra dag!!

Dottern pratade om sin favorithäst på ridskolan. Han heter Delicato, och är en brun-vit skäck.

" Han är ju ganska delikat" sa hon glatt.

Jag undrade om hon visste vad delikat betyder.

" Såklart. God! " svarade hon tvärsäker.

Och vi som brukar säga att visst kan hon många svårare ord, men hon förstår nog inte vad alla betyder...

Gårdagen bara försvann, utan att jag hann/orkade skriva ett enda inlägg. Först var det jobb 08.00-19.00, och sen nattning av busfröna. Dessutom skulle jag upp vid 04.45 idag, så det var inte läge för nån sen kväll igår.

Idag slutade jag 12.30 på jobbet, så i eftermiddag ska jag ta det lite lugnt och mysa med barnen. Och läsa ikapp favoritbloggarna, såklart!

Hade tänkt att åka en sväng och fixa ett ärende i Gränna, men dottern verkar eventuellt sämre igen, så vi får väl se... Nu tycker jag att det räcker med sjukdom i den här familjen! Kan man skicka en beställning på friska barn (och föräldrar) ett tag framöver?

Hoppas ni har en skön tisdag!

Ja, jag vet att det bara är en vanlig dag, men den kommer aldrig tillbaka, eller hur?

* Rubriken är tagen från Gardells romantitel.

Efter en natt då både sonen och dottern varit vakna  (IGEN) var vi rejält trötta imorse.  Som tur var hade vi ju redan planerat in en "taking-care-day"  för maken och mig. Barnens mormor och " morfar" var barnvakt.

Redan vid strax före tolv var vi vid badet i stan. Där tillbringade vi några sköna timmar inne på relaxen, med bubbelpooler, temaduschar, ångbastu, m.m. inramat av behaglig musik och dämpad belysning. Därefter bar det av till en asiatisk restaurang. Åt härligt kryddstark mat. Testade att äta med pinnar. Det var evigheter sen sist, men gick ganska bra. När maten var avnjuten fortsatte vi till Filmstaden. Där tittade vi på " Bröllopsfotografen", en dråplig svensk film som jag verkligen kan rekommendera.

När vi kom hem hade mamma bakat bullar och kakor. :)

Härligt med en riktig mysdag tillsammans med maken idag!


Godnatt, vänner!