Jag, en dumskalle?

Dottern kom nyss och ville sitta i mitt knä vid datorn. Jag är inte så förtjust i att ha henne i knät just här, för om jag håller på och skriver blir det obekvämt. Hon envisades och jag gav mig. Lilla damen hade bara hunnit sätta ner rumpan i mitt knä när det kom ett brak från byxan...

" Du behöver väl inte komma hit och sätta dig och prutta på mig! Det kunde du ha gjort innan".
" Men, dumskalle! Då behövde jag ju inte!" blev svaret.

Ja, vad säger man då?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0