annabackhouse

Dagens utflykt gick till Astrid Lindgrens Värld. Vi har ett par timmars resa dit, så det blev en liten fikapaus på vägen. När vi steg ur bilen för att fika blåste det så kallt att det kändes mer som höst än högsommar. Funderingarna gick kring hur det skulle bli inne i A L V om vädret inte förbättrades...

Sista sträckan innan vi kom fram var det tät trafik och flera husvagnar som bromsade upp takten, så det blev segt. Och den klassiska frågan; " Är vi inte framme snart? " upprepades typ tusen gånger.  Väl på plats fick vi köra ända till extraparkeringen innan vi kunde ställa bilen och börja gå mot entrén. Nu var det soligt  och skönt.  Inne på området var det så mycket folk att man knappt såg varann vissa gånger. Barnen, våra och vännernas, sprang till höger och vänster, följde impulser och "försvann" lite då och då. Men efter några sekunder eller nån minut dök de alltid upp, som tur var.

Vi hade med grejer för att grilla, och hittade så småningom ett ställe att fixa vår lunch vid. Aldrig smakar korv och bröd så gott som när man är utomhus! Vi fortsatte sen mot en scen där det spelades en teaterpjäs ur Madicken. Dottern var mycket nöjd, sittande på pappas axlar, medan hon åt glass och tittade på teater. Och lillebror sov i vagnen och krävde ingen uppmärksamhet. Maxat läge! 
 
Därefter gick vi till ett lekområde med gungor, rutschkanor och dylikt. Barnen fick träna tålamod i köer till det mesta. Men, de klagade inte. Verkligen inte. De hade superkul!

Turen gick sen till Mattisborgen, där en föreställning ur Ronja Rövardotter visades. Humor och stämsång, om vartannat.  Till och med lilleman, som inte hänger med på allt ännu, skrattade åt Skalle-Pers fräna kommentarer. Astrid Lindgren hade verkligen förmågan att underhålla.

Vi såg också en teaterföreställning med Pippi vid Villa Villerkulla. Tjuvarna Dunder-Karlsson och Blom försökte ta Pippis kappsäck med gullpengar. Men de lyckades förstås inte. Inte idag heller.

Det började bli dags att bege sig mot utgången. Men först var vi in i en godisbutik. De hade värsta klubborna. Dottern var i himmelriket. Hon fick godis på en TISDAG. Sen är det ju inte varje dag vi åker till ett sånt här ställe heller.

Hemresan flöt på utan större bekymmer. Men gissa hur trötta vi var när vi kom hem vid 20.00, efter en 12-timmars utflykt...

 

Det var nog inget allvarligt jag kände av igår och i morse, för nu mår jag betydligt bättre igen. Funderar på om inte huvudvärken igår främst berodde på att det var åska i luften. Att sen vakna med huvudvärk beror ju oftast på att man sovit för länge eller för lite. Med tanke på att lilleman var vaken inatt och härjade så fick jag kanske för lite sammanhängande sömn.

Skit samma, nu är det OK igen.

Igår eftermiddag började jag känna lite latent huvudvärk, som sen växte under kvällen och gjorde mig fullkomligt orkeslös. Inatt kände jag lite magont och på morgonen vaknade jag med lite lätt huvudvärk. Har också känt lite halsont och snuva de senaste dagarna.

SVIN-INFLUENSA???????????  Det varnas ju för den överallt.

Nä,  antagligen en vanlig förkylning. Hoppas jag??!!

Igår släpptes det ut kreatur i hagen bakom och bredvid vår trädgård.

+ Naturen förhöjs med levande djur som utsikt.
   Barnen älskar att stå och titta på djuren.
   Man kan lära sig om djur när de finns så nära.
  

- Flugorna som ingår i paketet är inte lika roliga att få in i huset.
  Sonen klättrar upp på allt han kan för att se djuren, vilket resulterar i många farliga situationer.
  När våra tidiga äpplen blir lite mer mogna finns det risk att kreaturen blir som galna och traskar in i vår trädgård för att äta av frukten.


Men, det finns ju lika mycket plus som minus med våra nya grannar, så varför klaga!

Så var vi åter hemma efter en semestertur i väster. Inte i USA alltså, utan i västra Sverige. Började med att fara ner till mor lite längre ner i Småland, fortsatte till en del av makens släkt i Halland, övernattade hos lillebror i Göteborg, och avslutade med en tur till svärmor i Bohuslän. 

Resan innehöll allt från god mat och skogspromenader till gitarr-och sångunderhållning och en helt galen film. En skön blandning, helt enkelt. Kanske hade vi planerat in lite för mycket (är man tidsoptimist så är man...) men man vill ju så mycket. Eller, JAG vill så mycket. Nu ska vi " bara" vara hemma resten av sommaren, förutom en dagstur till Astrid Lindgrens Värld. 

Orkar inte läsa så mycket bloggar ikväll, men imorgon ska jag uppdatera mig, jag lovar! : )

Häromdan kom regnet efter att jag hade målat ett par minuter på lekstugan. Gjorde ett nytt försök senare samma dag, med då regnade det efter en liten stund igen.

Idag skulle jag ut och göra klart. Tänkte jag.  Det var skönt ute, lite sol och behaglig temperatur. När jag hade målat i ungefär en kvart började det droppa ovanifrån.

Hallå! Vad har jag gjort för fel? Ska det aldrig bli klart?

                               




Dagen vill liksom inte komma igång. Har ätit frukost och läst nyheter på nätet. Barnen tittar på TV och maken spelar på datorn. Och det bara regnar. Alla planer på att gå ut och göra nåt; klippa gräset, fortsätta måla det sista på lekstugan, rycka ogräs vid garageväggen, börja kolla igenom panelen på södersidan av huset för att bedöma vad som måste bytas ut innan vi målar fasaden,  är bara att glömma. För tillfället. 

Men efter regn kommer väl sol?

Läste om Melissa som förlorat sina två första barn direkt efter att de föddes (det var tvillingar). Undrar hur man orkar ta tag i livet och kämpa vidare efter en sån erfarenhet? Dessutom blev hon gravid igen bara tre månader efter förlusten. Det krävs nog ofattbar styrka att kunna se det positiva i livet och våga satsa på en ny graviditet.

2002 förlorade min man och jag vårt första barn i ett tidigt missfall i tolfte veckan. Missfall är ju oerhört vanliga, men förlusten är ändå enorm. När man är så nära att passera de första tre månaderna av graviditeten utan några problem tror man att det ska gå bra. Och drömmarna om ett eget barn börjar redan när man ser att testet visar positivt.  Första tiden efter missfallet var hemsk. Jag trodde att vi aldrig skulle få bli föräldrar.  Det tog sedan ett och ett halvt år innan jag blev gravid igen. Det var som en hel evighet. Men sen kom vår dotter 2005. Med sonen, som föddes 2007, blev jag gravid på första försöket... 

Snart ska Melissa och hennes man få sin son. Jag önskar dem all lycka! 

ute och inne.  Vi har fått en hel massa gjort i trädgården. Med några extra händer till hjälp.

KÄNNS SÅ BRA.

Dessutom är  arbetet med lekstugan ännu närmare slutet. Maken har slitit järnet. Sen har han även fixat ett par saker inomhus.

Imorgon blir det vilodag. Kanske lite minigolf  eller en slappardag med en bra bok /bloggande/dataspelande...vädret får väl avgöra.

TACK  M och M för all hjälp!! Och tack du, käre make, som jobbat stenhårt idag (och många andra semesterdagar).

Fixade veckans matinköp under förmiddagen. Träffade förstås flera jag känner på affären, så det tog mer tid än jag tänkt. På vägen in till stan lyssnade jag på en cd, och en av låtarna fick mig nästan att börja gråta (jag gråter så lätt till musik eller filmer). Precis efter det pratade jag i bilen med dottern om att jag ska byta jobb till hösten och att det kommer bli annorlunda. Hon sa eftertänksamt:
"Mamma. Du låter frostig i halsen..." 
Att barn kan läsa av sinnesstämningar så bra...jag trodde inte hon märkte att jag hade varit på väg att gråta till musiken.

Eftermiddagen gick åt till att måla lekstugan. Nu har vi en jättesöt liten rosa lekstuga med vita knutar. Gissa vem som valt färgen? En ledtråd: hon är 116 cm lång och har en envishet som sträcker sig till månen och tillbaka...

Kvällen startade med grillning och sen ett nytt parti TP med goda vänner. Det är fantastiskt vad mycket knäppa frågor det finns! Men kul är det att spela TP ändå. Alltid lär man sig nåt nytt. Igår vann jag, idag kom jag näst sist. Har jag blivit dummare sen igår? Hur ska det sluta i så fall???

                                                                                                              

Den som myntade detta uttryck visste precis vad den pratade om. För det är underbart att komma hem till sitt eget hem, sina egna saker, sina egna vanor. Visserligen är det roligt och intressant att vara ute och resa, men det trygga i det egna hemmet överträffar allt. Så är det åtminstone för mig.

Barn tycks också må bra av tryggheten i sitt eget hem. Med invanda rutiner och allt som de brukar ha omkring sig i hemmiljön. Dottern sov t ex  extra länge i morse. Och sonen är så lycklig över att få vara ute och springa i trädgården och leka som han vill, utan att vi är rädda att det händer så mycket.

Tur att man trivs på hemmaplan. För det är ju trots allt där man håller till den större delen av året.


 

Packade ihop våra grejer, käkade frukost och gjorde oss klara för att åka hem till Småland igen. Skulle bara göra ett kort stopp hos mormor och lämna en nyckel och hämta ett par saker. Hon hade lagat till potatis, korv och bacon. Vi fyllde på ytterligare, och sen fick vi kaffe och kaka på det. Gissa om vi var mätta när vi påbörjade färden hem?

Nere i Örebro stannade vi hos min svåger. Och ja, det blev mer kaffe och bulle. Svågern underhöll barnen med gitarr och egenhändigt gjord digeridoo (instrument från Australien). Svågerns flickvän var en ny bekantskap för oss. En lättsam tjej, med båda fötterna på jorden. Hoppas att vi får träffa även henne igen...

Efter mat på McDonalds (igen) fortsatte vi sista biten hem. Den gick smidigt. Kanske för att maken körde och jag sov???? Det tog nog en halvtimme att plocka ut alla grejer ur bilen. Men sen landade jag skönt vid datorn.

Som de säger: Borta bra, men hemma bäst!

Åkte ut till vännen I vid deras stuga ute i Gåsholma, några mil från Gävle. De har sin stuga precis vid havet, med en storslagen utsikt. Dottern K var fortfarande kvar, och barnen hade återigen en härlig lekstund, med bad och bus. Vi hann precis avsluta fika ute innan åskvädret nådde oss. Vi gick in och stannade en stund till.  Att barnen fattade tycke för varann var uppenbart då K efter en stund kom från rummet intill och sa :

" Hämta kameran! Er dotter och min son ska gifta sig!" Också finns det dom som säger att barn inte har fantasi...

Vädret blev bättre igen. Vi åkte vidare till min släkting som också har stuga i Gåsholma. Hon är min mammas kusin, men känns som en moster för mig. Det blev en skön eftermiddag, med god mat, prat och lek för barnen. Dottern blev alldeles tokig i att ta upp småfisk med håv, lägga dom i en hink med vatten och sen låta fiskarna åka som i ett vattenfall tillbaka ner i havet. Efter några gånger fick vi styra in barnen på nåt annat. Man får ju tänka på de stackars fiskarna!

Vi åkte hem till stan igen vid sextiden och sonen somnade nästan på en gång i bilen. Det hade varit en LÅNG dag...

Morgonen började med en regnskur och nätta 15 plusgrader. Men det lättade snart och temperaturen landade på strax över 20 under dan. Vi tog en ny sväng till Bolognerskogen för att kompensera för den korta lekstunden dan före. Stunden där försvann i ett nafs. Därpå blev det kaffe hos mormor och sen bilresa till morfar. (För er som inte vet; mormor och morfar är skilda sedan mamma var liten och både är omgifta. Tyvärr dog mormors nya man redan i 65-årsålder, så hon blev ensam tidigt).

Hemma hos morfar träffade vi förstås hans fru U och moster M, kusinerna A och O. Det blev mat och prat HELA eftermiddagen. När man oftast bara träffas en gång om året finns det en del att prata om ...

Denna dag hade vi (min familj, min moster E, hennes sambo och mitt kusinbarn) planerat in en tur till Furuviksparken. Det är en stor anläggning med djurpark, tivoli, lekytor och  poolområde. En dröm om man är liten, skulle jag tro.  Enligt vädret skulle det bli varmt även idag, och SMHI hade inte fel. Det var rejält hett redan när vi kom dit vid tiotiden.

Först tittade vi på apor, reptiler och hederliga svenska lantdjur som hästar och getter.  Sonen blev överförtjust i de små killingarna som var väldigt keliga. Han sprang runt och klappade och matade dom ända tills en liten killing hoppade upp på bröstet på honom så han föll omkull. Då förbyttes skratt till gråt, som så ofta med små barn. Dottern och kusinbarnet fick syn på ponnyridning, så det var ett givet inslag. Dottern, som ridit på ridskolan hemma hela våren kommenterade:
" Det var en söt häst. Fast inte som dom hemma. Men... får jag ta med den hem? "

Andra djur vi såg var kameler, alpackor och vallaby (ser ut som en mini-känguru). Alpackorna var supercharmiga. Medan vi gick omkring bland djuren började flickorna tjata om karuseller, och snart var vi framme på tivolit. De hoppade i hoppborg, körde bilar, åkte berg- och dalbana, snurrade i kaffekoppar, osv. Moster spelade på ett chokladhjul EN gång och vann ett paket med 20 chokladkakor direkt. En del har tur! Sonen var så glad i att åka berg-och dalbana att vi inte höll på att få ur honom ur vagnen när turen var över. Svårt att förstå att det roliga måste ta slut när man är två år...

Några karuseller och glassar senare började det bli dags att åka hemåt. Det var trötta, men nöjda barn som traskade iväg mot bilen.


         

Trodde att det skulle bli sovmorgon för min del, men maken ropade efter sju och ville ha hjälp. Sonen hade bajsat i pottan och det var inte helt smidigt att torka honom och göra rent pottan samtidigt... ja , se karlar! Vad tror han att JAG hade gjort i samma situation om inte HAN varit i närheten? Fast i och för sig förstår jag om han inte ville kladda med bajs på olämpliga ställen i nån annans hem...

Var i Bolognerskogen (med barnen och mormor) för att barnen skulle få leka, gunga, klättra, etc. Hann vara där i ca 45 minuter, sen kom ett oväder med regn och åska. Fick ta oss hem till mormor fortare än kvickt. Där lagades biffar och potatismos. Ungarna åt så det tog slut på ALL mat, trots att det var väl tilltaget. Då är det tacksamt att bjuda.

Tog en liten shoppingtur innan vi återvände till mosters hem.  "Hemma" lekte dottern med grannflickan, som hon blev vän med förra sommaren. De badade i poolen och hade så kul. Lilleman var också med och lekte. När det blev dags att sova kramade flickorna varann hårt, och lillebror skulle inte var sämre. Han kramade grannflickan som en hel karl. SÅ GULLIGT!





 
 

Redan vid 04.45 tyckte sonen att det var morgon, så det gick åt lite övertalning för att få honom att ligga ner en timme till eller så. Vid sextiden var det bara att masa sig upp, ta av sonen blöjan, parkera honom på pottan framför TV:n och sätta igång en barnkanal. Satte mig i en fåtölj och försökte intala kroppen att det var morgon. Gick så där. Men snart så var jag hyfsat pigg i alla fall. Barnen passade på att bada i badkar den morgonen. Vi har bara dusch hemma, så de tycker det är superskoj med bad av alla slag.

Sonen lyckade med tre olika "sabotage", om än i mild form, på samma förmiddag. Han gjorde en fläck på en stoldyna, kissade på altangolvet precis där man går som mest och målade med tusch på golvet i ett av sovrummen. Han höll oss sysselsatt som vanligt, helt enkelt.

 Fick ett infall under förmiddagen och ringde en gammal vän som bor lite utanför stan. Vi har inte setts på många år, men haft lite kontakt via mail och julkort osv. Hade sån tur att hon råkade befinna sig hemma just då. Vi bestämde att åka dit omgående, och efter några minuter var vi på väg. Vi hittade till vännens hem direkt, och bjöds in på kaffe och glass. Förutom vännen I var också hennes dotter K där med sina barn. K har två pojkar som är i ungefär samma ålder som våra barn, så de hade väldigt kul tillsammans. De badade ute i trädgården, sprang i vattenspridaren och busade för fullt. Vi blev också bjudna på mat som avnjöts i trädgården. Det var verkligen trevligt och avspänt, tillsammans med I och hennes familj, trots att vi inte setts på åtta (!) år.  Men vissa människor är bara sådär, varma och generösa, oavsett.

Denna dag avslutades hos kära mormor, som lagade barnbarnsbarnens favorit; köttfärssås och spaghetti. Detta "toppades" med jordgubbar och glass, en given succé.

Vi (jag, maken och barnen) påbörjade resan till Gävle på morgonen efter frukost. Det skulle bli en het dag, så vi ville hinna köra ett par timmar innan värsta värmen kom. I bilen körde vi den ena gamla skivan efter den andra;  en samlingscd med Magnus Uggla, GES (Glenmark, Eriksson, Strömstedt) album från 1995, varvat med  rockiga Lenny Kravitz och radiomusik. Härlig nostalgi, många minnen kom tillbaka.

Resan går bl a  förbi  Vadstena. Innan man kommer in dit omges vägen av fält med blåaste lin, knallgul raps och mängder av  vallmo som letat sig in på fält med annan odling. Vi fortsatte förbi det storslagna Hammarsundet. Sonen fascinerades av alla vindkraftverk som  snurrade på många ställen.

Man såg att det varit både fordon och djur i rörelse.  Jag hann se en påkörd katt, två döda ekorrar och otaliga döda fåglar längs vägen. Vilda djur är ju en sak, men som kattägare känns det i hjärtat när man ser en död katt.

I bilen satt dottern och grejade med sin väska. I den hade hon diverse böcker att läsa och pyssla i. Hon öppnade väskan, tittade på mig och sa:
"Det är magi  här i! " och gjorde en gest med handen.
Behöver jag tillägga att hon är mycket inne på sagor, feer, magi och prinsessor just nu?

I Askersund stannade vi för att ungarna skulle få springa av sig lite energi. Intill fanns en kyrkogård. Ett medelålders par kom dit med en bukett som de antagligen skulle sätta vid nån grav. Dottern synade paret, och frågade:
" Ska ni gifta er? "
Gissa om vi ville sjunka genom jorden...

I Västerås åt vi på Mc Donalds. Innan vi hunnit beställa snubblade sonen ute på lekplatsen och slog sin ena armbåge så att det blödde ymnigt. Han skrek som ett ihärdigt larm och lugnade sig inte på en lång stund. Men det blev matro till sist.

Hemma hos min mormor i Gävle några timmar senare ramlade sonen IGEN, denna gången över kanten på en duschkabin, och slog sin stackars armbåge ännu en gång.

Vi fortsatte sen till min moster i en annan del av stan. Där skulle vi bo under hela veckan. Moster E och hennes sambo skulle var ute i sin stuga och jobba med renovering hela tiden, så vi hade en hel fyrarumslägenhet för oss själva. Moster E och hennes sambo är verkligen generösa! På trädgården har de en barnpool som  våra små fick bada i så mycket de ville. Populärt, vill jag lova!

Denna kväll var vi rätt trötta, men förväntansfulla inför veckan som skulle komma. Det återstod bara en sak; att ringa lite folk och "boka" vilka dagar vi skulle ses. 

JA, så var vi hemma igen efter en veckas semester i Gävletrakten. Eftersom jag är född däruppe (ja, men säger så när man bor i södra Sverige), så har jag en hel del släkt däromkring. Varje sommar, sedan jag flyttade till Småland 1979,  brukar vi ta en tur upp och hälsa på en massa folk. Det känns faktiskt inte som om det VARIT sommar om jag inte varit där.

Då det finns en del att berätta kommer jag dela upp det i flera inlägg, ett för varje dag. Nästa inlägg  handlar om resan upp.

Häng med!

                                                                              



När man ska ut och resa med barn går det åt en hel del grejer. Och det spelar ingen roll om man ska var borta en natt eller flera, det är mängder av prylar som " BEHÖVS" ...

Sen får man ju så mycket hjälp också. Lagom till att allt är framplockat för att lägga i väskor kommer  orkanen lilleman och drar med sig en massa ner på golvet. Några saker hamnar ofta i ett annat rum. Kanske under storasysters säng eller bakom en byrå.

Har man sen extra mycket " tur" har lilleman precis varit ute och lekt med sand och vatten. Då kan det bli tvunget att tvätta om kläder...så det gäller att ha lite tidsmarginal.

Storasyster bidrar också gärna till packningen med diverse oumbärliga attiraljer, så som potta till dockorna, största gosedjuret och femtionio böcker...

Har man förberett en matsäck kan man vara säker på att det finns minst ett barn som har nallat på godsakerna innan korgen hamnat i bilen.

När allt är ihoppackat och nedlagt i väskor kvarstår att stuva in väskorna i bilen. Det brukar jag överlåta till maken. Han har en otrolig förmåga att få in packningen effektivt. Fråga mig inte hur. Men å andra sidan vet jag inte hur det skulle bli om HAN skulle packa alla grejerna i väskor.  Förmodligen skulle vi sakna en och annan pryl. Men ärligt talat: visst har man oftast med sig mycket mer än man egentligen behöver?