annabackhouse

            
                  
              

                    


Gissa om jag gillar turkos...

När jag var på stan idag gick vi in en sväng på Åhléns. Jag hittade en bikini som föll mig i smaken och gick till kassan för att betala. Då jag ställde mig en kön såg jag plötsligt att det satt en tjej i gymnasieålder där, på golvet, lutad mot kassadisken. Hon var blek och synbart inte OK. Hon sa att hon mådde illa och inte hörde nåt. Jag hörde hur hennes vän intill frågade om hon inte borde dricka lite vatten. "Vi har inget vatten här" sa expediten lite ointresserat. Jag visste att min vän brukar ha vatten i handväskan och frågade henne om hon hade det idag. Hon räckte över flaskan och jag gav den till tjejen. Hon drack lite och sakta började hon piggna till. Jag frågade om hon hade ätit nåt idag (klockan var 13.30) och hon svarade nej. Jag sa till henne att hon nog skulle må bättre med lite mat i magen. Tjejen nickade och tackade för vattnet. Lite senare såg jag att hon hade gått till korvkiosken utanför och köpt nåt att äta.

Jag bara undrar: Varför försökte inte expediten hjälpa till lite mer?  Och hur kommer det sig att ingen annan verkade ta notis om tjejen som satt där? Är alla så upptagna med sig själva? Dessutom kan man ju fundera på varför tjejen i fråga inte hade ätit nånting på hela dagen när hon uppenbarligen tänkt sig en shoppingrunda? Själv hade jag svimmat före kl.12 utan nåt i magen...

                                             



Det är lätt hänt att hamna på Youtube när man surfar runt för nöjes skull. Kom på att tänka på en gammal humörhöjare, som man kan gå och vissla på när humöret är på topp. Här är den. Lyssna och stäm in ...

Blev inspirerad av denna sång. Precis så känns mitt liv just nu.

http://www.youtube.com/watch?v=6uhezzqJsKY

Jag har ju alltid sagt att man ska passa sig för alkolhol...
Kolla bara punkten om "tungt öl..."i läsartoppen här.

Idag har Sverige haft sin nationaldag. Och visst har den genomsnittlige svensken firat. Men inte nationen, utan möjligheten att jobba hemma. Ja, dvs, arbeta med något i sitt hem. Det har inte varit tyst många minuter. Redan vid strax före nio satte det igång imorse. Hammare och såg gick varma på grannens tak, en gräsklippare smattrade på avstånd, hos de nya grannarna intill höll de på och grejade i trädgården, själva byggde vi ny trapp till verandan och uteplatsen på baksidan, skrapade mossa från garagetaket, och planterade blommor. Allt på samma dag. Det pratas så mycket om lågkonjunktur. Byggföretagen har nog inga problem att överleva i alla fall...

Sitter hos goda vänner och kollar igenom mailen och bloggkommentarer. Oväder sabbade modemet i tisdags, så nu börjar abstinensen bli stor. Förhoppningsvis får vi hem ett nytt modem i eftermiddag eller imorgon.

Dags att dra vidare. Bjuder på en liten kommentar från dottern:

Vi var på väg till frisören igår, och dottern höll i en liten papperslapp. Hon hade skrivit några bokstäver på lappen. Hon tittade på mig och sa:
" Mamma, kan du ESSA den åt mig?"

En nyklippt gräsmatta. Barnen har lekt i sandlådan och gungat. Maken har just kapat ved. Vi njuter av saft och vindruvor i skuggan. S-O-M-M-A-R.

Denna helgen har min kära mor och hennes fästman blivit äkta makar. Vigseln hölls vid en sjö, i solskenet, med närmsta släkten närvarande. Vår dotter hade äran att vara brudnäbb. Det var en stolt liten flicka, som i en underbar klänning och med vackra blommor i handen stod bredvid mormor och "morfar". Brudparet strålade ikapp med solen. Det var ett ögonblick att minnas.

Efteråt bjöds på exotisk planka och tårta med kaffe i församlingshemmet. Fräsch mat, ljuvlig chokladtårta, prat, sång och minnen. Grattis mamma och S! Jag vet att ni kommer att ha det bra tillsammans.

Det finns många saker i livet som gör en glad. Men tyvärr också en del som gör att man blir på sämre humör. Läste om hur man ska tänka sig lycklig här.

Det som jag fastnade för var främst att se det positiva i livet och upprepa det för sig själv ofta. Jag tror också att det är oerhört viktigt att berömma sig själv, SE att jag gjort en massa bra.  Om sen en negativ tanke dyker upp; gör något aktivt för att distrahera tanken, genom att fixa nåt som behöver göras, motionera eller ringa en vän som får dig glad.

Jag blir lycklig när sonen kommer fram till mig och vill ha en kram. Eller när maken har fixat disken utan att jag har påpekat att det behövs. Dottern gör mig glad när hon säger: "Mamma, jag älskar dig". Goda vänners sällskap gör mig glad.
Så, vad gör dig lycklig?

Nu är jag klar. Med fönsterputsningen, alltså. För denna gången. Jösses, vad bra jag ser ut! Eller, jag menar, vad bra man ser allting utanför...

Nu ska jag glädjas resten av dan åt att inte behöva tänka på fönsterputsning på minst ett halvår. Och INTE tänka på allt annat som skulle behöva fixas heller. Nä, nu har jag varit duktig så det räcker för den här veckan. Dags att göra ingenting. Att det ska vara så svårt...

Idag har jag påbörjat  ett sånt där roligt projekt som man verkligen ser fram emot; FÖNSTERPUTSNING.

Visserligen är jag knappt halvfärdig än, men bara vetskapen om att jag har startat känns riktigt bra. Förhoppningsvis blir jag klar på nedre plan idag, och sen kan jag ta resten imorgon. Yes! Ett dåligt samvete som kan raderas för ett tag framöver. Me like...

 
                  
                                       (Riktigt så här farligt är det inte hos mig.)


 

När jag var hos frisören igår frågade jag precis innan hon var klar om hon hade hittat en massa gråa hår. Man tänker ju att det borde inte vara så många. Jag är ju inte ens 35. Men hon bara :
" Ja, det var en del."
Och där gick ridån ner! Jag blev nästan chockad. Inte för att jag hade några gråa hårstrån, utan för att jag insåg att jag inte är 25 längre. Och för att jag inte haft "tid" att se dom själv.
Nu känns det som om jag fick några till grå bara pga tanken...

Undrar om det är arv eller miljö som påverkar åldrandet mest?

Nu har jag varit hos frisören. Inte alla som tar emot vid 21.30, men det gör min. Dessutom har hon salongen 1 km hemifrån. Perfekt.

Alla andra sover. Men det är klart; klockan är ju 22.35 så konstigt vore annars!

Godnatt!

Vi var och fixade ett par väldigt söta skor till dottern för några veckor sen eftersom hon ska få äran att vara brudnäbb vid en vigsel. Dessa skor har hon sen gått runt i hemma, då jag sagt att hon gärna får "gå in dom", inomhus. Lilla damen tar nog varje tillfälle att ha dom på sig, helt enkelt.  Hur som helst, lillebror fattade också tycke för dessa eleganta skor. Det bar sig inte bättre än att han snubblade runt i dom uppe vid TV:n, och sen är den ena skon spårlöst försvunnen. Det var tre dar sen. Nu har jag vänt upp och ner på allt här hemma, men skon FINNS INTE!

Det är väl bara att ge sig och åka till affärn igen... och jag slår vad om att när vi fixat nya skor så dyker nog den andra upp också. Ni vet hur det är. När man slutat leta, det är då saker visar sig.

Nu börjar det bli lite långrandigt, det här med sovstrulet.

Först hade vi natten till lördagen när maken snarkade och sonen var vaken. Sen var dottern vaken sent på lördagskvällen för att hon slängt sin napp och ångrat sig. Taskigt läge! När hon till slut somnat dröjde det bara två-tre timmar, sen var hon vaken igen och tjöt över sin "älskade" napp. Det tog ett bra tag innan hon somnade om. På söndagen var vi ju iväg till stan över dan, och ungarna somnade i bilen på hemresan. Klockan var över halv elva innan de somnade om på kvällen. Smidigt att få upp dom till sju idag då ...och stackars maken som var tvungen att gå upp vid 04.10 idag!

Ikväll önskar jag mig två lagom trötta barn som somnar efter vanlig nattning vid sju-tiden. Is it too much to ask for?

Var med barnen i Stadsparken i Jönköping tillsammans med vännerna C och F med barn. Det var inte bara vi som tänkt oss en utflykt till Stadsparken denna söndag. Det vimlade av barn (och vuxna) överallt. Barn som skrattade, barn som sprang. Barn som klättrade och barn som grät. Och solen sken. Det var precis LAGOM varmt, som vi svenskar gärna kallar det. Ingen kall vind, men inte heller så varmt att solen brände. Våra små klättrade, sprang, gungade, åkte rutschkanor och lekte i sanden. De hade en höjdareftermiddag, helt enkelt.

I denna park finns förutom vacker natur och ett gigantiskt lekområde även flera djurhagar. När vi gick förbi getter och små killingar fick barnen mata killingarna med sånt som växte intill i grönområdet. Vår lille kille tjöt av förtjusning när killingarna åt hans maskrosblad. På tal om mat; vi hade med korv för grillning. Vad det smakar gott med grillad korv när man har varit ute ett par timmar! Värsta kulinariska upplevelsen! Och kaffet efteråt var inte heller fy skam. Innan utflykten var över tog vi förstås en tur till glasskiosken. Pricken över i:et.

När vi kom hem hade jag två barn som sov i bilen. Mindre lyckat. De sov sig i form för kvällen, så nu är jag glad om de somnar före tio ...men det är inte troligt.

Medan jag varit iväg med barnen hade maken och vännen M jobbat flitigt. De hade tagit ner ett träd, och skrapat bort mossa på hustaket och i hängrännorna. Jag älskar er, killar!

Dags att FÖRSÖKA få busfrö ett och två i säng...

Den senaste natten var en av de sämsta på länge. Först somnade jag i och för sig ganska fort, omkr 22.30. Men jag vaknade en LITEN stund senare av att maken somnat och snarkade så att taket på huset höll på att lyfta... jag vet att han är extremt förkyld så det var inte oväntat, men inte mer välkommet för det.  Kände också att det blivit lite för mycket kaffe under kvällen, så magen var inte glad. Sprang på toa tre gånger innan det började kännas bättre...

Det gick inte att somna om i sovrummet pga snarktortyren, så jag masade mig ut på tv-soffan och lade mig till rätta. Låg och funderade över framtiden (förändringar på jobbet) och det var inte smart. Man tänker inte särskilt positivt mitt i natten. Lyckades till slut slå bort de tankarna och somnade kanske vid ett-tiden.

Vaknade vid halv fyra av att sonen var vaken och missnöjd. Maken sov som en sten (ovanligt...) så det blev till att gå upp och byta blöja och fixa välling. Strax före fem somnade grabben om och jag försökte mig på att sova i vår säng igen. Vid sju hade lilleman sovit färdigt. Det var han nog ensam om! Som tur är gick maken upp och jag fick sova ett tag till.

Läste här om Sarah Gronert, en tennistalang som anklagas för att vara man. Hon SERVAR FÖR BRA för att vara kvinna, hävdar en tennistränare. Tjejen ifråga föddes med både manligt och kvinnligt könsorgan, men opererade bort "det manliga organet" för ett fåtal år sen. Nu är hon alltså både biologiskt och juridiskt 100% kvinna.

Vad kan denna anklagelse bero på? För Sarah ser ut som en kvinna. Jag tror det handlar om ren och skär avundsjuka. Vad tror du?

Alltså, det märks att maken och jag haft sällskap ett bra tag. Vi känner varann väldigt väl, och tänker många gånger ganska lika. 
När jag har varit och laddat kaffebryggaren (utan att han vet om det) säger han ofta:
" Ska vi ta lite kaffe? "

Tidigare idag, när vi åt lunch satt jag och tänkte att det kändes som lördag fast det bara är fredag. Precis ögonblicket därefter sa maken:
" Jag tycker det känns som lördag fast det bara är fredag".
Jag höll på att skratta ihjäl mig.  Tankeöverföring, eller vad då?