annabackhouse

Jag är ingen vän av trädgårdskötsel, men det nödvändigaste får man ju fixa ändå. Har passat på att dra lite maskrosor när jag ändå var ute med barnen i trädgården. Tänkte innan jag började att jag kanske borde hämta ett par trädgårdshandskar, men är man lite lat så ...

Jo då. Det är betydligt färre maskrosor i trädgården. Men mina händer blir nog inte rena förrän till midsommar, eller nåt. Att man aldrig lär sig!

                                                                     
                                                                          (Bild lånad av Monica J.)                     

                         

Idag var det åskväder igen. Denna gången var det bara lite svagt mullrande på avstånd, men dottern blir i alla fall orolig. Hon tycker inte om "ÅSKAR".

Tyvärr vet jag vad den oron kommer ifrån. Det är antagligen jag som överfört min rädsla för åska och blixtar på dottern. När jag var liten, 6 år (tror jag) var jag med om att blixten slog ner i min farmors grannes ladugård. Jag såg bara ett enda stort eldhav och alla djuren som var instängda skrek fruktansvärt. Detta är inget man glömmer i första taget, så varje gång det är oväder med åska och blixtar får jag för mig att det kommer hända igen. Visst, mitt förnuft säger mig att det är osannolikt att jag kommer att uppleva ett nedslag igen, men sannolikhet är inte det samma som sanning...

Så idag när det kom några smällar försökte jag som vanligt att behålla lugnet, men man kan inte lura barn...

Igår tvättade jag lakan eftersom jag bäddade rent i alla sängar dan före. Jag hängde lakanen ute, då det blir så härlig, frisk doft av tvätten som har fått torka utomhus. När kvällen närmade sig var jag inte säker på om de hunnit torka, så jag tänkte att de skulle få hänga tills jag skulle gå och lägga mig... sen tänkte jag inte mer på det. Precis när jag skulle lägga mig insåg jag att de hängde kvar där ute, och då orkade jag inte hämta in tvätten. Jag chansade på att det inte skulle regna inatt, men förstod att jag antagligen skulle ångra mig. När jag gick upp imorse såg jag direkt regnet som strilade retsamt ner för fönstret. 

Murphy´s lag existerar, jag är övertygad! Och jag slår vad om att om jag INTE haft tvätt ute så hade det inte kommit en droppe...

Har ni tänkt på vilka vanedjur vi människor är?

Funderade på detta när jag stod i duschen. Varje dag gör jag allting i samma ordning; tvättar kroppen i samma ordning, tar på byxorna med ett särskilt ben först, borstar håret likadant som jag brukar, dukar fram frukosten i en för mig given ordning, borstar tänderna i en viss ordning, osv.

Undrar vad som skulle hända om man tvingades ändra sina vanor? Hemska tanke...

Jag HATAR att gå igenom posthögen. Det är mest bara en massa räkningar, reklam (=skräp), och tider för besiktning av bilar, tandläkarbesök, osv. Sällan får man nåt skoj. Det skulle vara lönekuvertet eller grattiskort då. Men annars. Nä, postgenomgång är mer arbete än nöje... bombardera gärna min postlåda med trevlig post! ( Ja, ni som kan min hemadress, vill säga).

         Mera rolig post, tack!

Det är fantastiskt vad mycket det kan göra. Som ett mirakelpiller. Att få somna utan tankar på jobbet, sova ostört (inga barn som gnäller, eller make som snarkar) och känna sig utvilad när morgonen kommer.

Jag tror att jag har RÄTT mycket sömn att ta igen. Har inte sovit ostört mer än enstaka nätter sedan hösten 2004. Det blir ju oftast så med små i familjen och med ett jobb som engagerar. Fast det kanske är som syrran brukar säga: " Sova kan man göra i graven! "

                   

Jag tror att alla människor ljuger ibland. Även en liten vit lögn är ju en LÖGN. Oavsett om du serverar den för din partner, mamma, en kollega eller ditt barn. 
 
Jag har väldigt svårt för att ljuga. Det känns liksom inte bra i magen. Mitt dåliga samvete sätter oftast stopp. Men visst har det hänt. T ex  om saker man skulle gjort, men glömt, eller för envisa telefonförsäljare.

Enligt denna artikel ljuger vi mest om ÅLDER, ALKOHOL och SEX. Vad ljög du om sist?

Tog en promenad. Det envisa regnet under förmiddagen hade gett vika, och solen trängde igenom molnen. Jag uppslukades av allt omkring mig; blomdofter, humlor som surrade i ett kastanjeträd, bofink och blåmes som försökte överrösta varann med skönsång, smörblommor och vitsippor vid vägkanten, några hästar som förnöjsamt betade i en hage i dalen nedanför vår by och en glänsande koltrast som flög förbi. 

Kan man bli annat än salig?


Ps. Inga älgar i sikte...Ds.

Idag har jag nog inte en av mina bästa dagar. Först snubblade jag på ett par skor som sonen slängt ner i källartrappen. Jag skulle sortera tvätt och höll i en som vanligt överlastad tvättkorg. När jag hade fem trappsteg kvar slant jag på skorna och satte mig på ändan, med korgen i knät.  Blir nog ett fint blåmärke i ändalykten. Lite senare skulle jag hjälpa sonen av från sin matstol. Han klamrade sig fast på stolen, varpå den välte RÄTT NER PÅ MIN VÄNSTRA STORTÅ. Jag kämpade för att inte börja gråta (varför gör man så egentligen?) och kom undan med en tår i ögonvrån.

Nu ska jag gå ut och gå. Vet inte om jag törs. Kanske blir jag nermejad av en älg eller nåt? 



                                         

                                                          Stridslysten?

Igår började det kännas som om vädret höll på att bli betydligt bättre. Den isande vinden som gjort att man knappt velat vistas utomhus de senast veckorna var borta. Det var soligt och nästan vindstilla. Man började hoppas på sommarväder...
... och imorse när jag tittade ut genom fönstret såg jag bara REGN.

Idag blir det innesittar-mys med varm dryck, en skön filt och nåt bra att läsa. Lika bra att GILLA LÄGET, som man säger.

                                                                

För en stund sen ringde det på dörren. Där stod jag, i morgonrock, med disk på halva diskbänken, smulor under köksbordet, och till på köpet hade några fåglar rivit upp soppåsen som jag ställt på verandan.  Men vad gör man?

När jag öppnade dörren stod en mamma till en av mina elever där, med en blombukett.( Rosorna var sådana som min man och jag valde till vår brudbukett.) Jag tvekade en sekund, och tänkte sen att " skitsamma, vad har jag att förlora", och bjöd in henne på kaffe. Det blev en snabbavtvättning, påklädning, diskröjning på någon minut, (medan min gäst underhölls av dottern och sonen) ett varv med dammsugarn över köksgolvet och sen kunde vi ta kaffet. Tur att man nästan alltid har bullar i frysen... (visserligen ICA:s, men det har ju ingen betydelse).

Vi pratade om ditten och datten, om skolan, barn i allmänhet, osv. Mycket trevligt!

TACK för att du bryr dig, M!

Har ägnat en stor del av det senaste dygnet åt att lyssna på musik och spela piano/sjunga. Attans, vad skönt det kan vara!
Lyssnade på Youtube, gick sen ner, satte mig vid pianot och började plocka ut ackord för att kunna köra hela låten så småningom. Här snackar vi avkoppling! Jag njuter i fulla drag.

Fattar inte att jobbet har kunnat göra mig totalt "isolerad" , så pass att jag inte ens hunnit / känt att jag saknat musik och sång. Ska man behöva bli sjukskriven för att upptäcka sånt?

Vad är det mer som jag missat medan jobbet "ägde" mig?

Har fått ett besked idag som gör mig lugn inför de närmsta veckorna. Jag får tid att fundera och reflektera. Och vila.

Känner mig oerhört trött, trots att jag inte gjort särskilt mycket. Antagligen är tröttheten en reaktion på allt som varit. Nu när jag får utrymme för eftertanke och vila reagerar kroppen.

Har promenerat mycket, och tänkt. Lyssnat på fåglar, doftat på blommor och andats djupt. Låter säkert som petitesser för en del, men inte för mig.

Eftersom vi hade ett riktigt otäckt åskväder här i fredags har det inte gått att komma ut på Internet sedan dess. Bredbandsbolagets kablar en bit ut har pajat. Så nu surfar vi med vännernas mobila bredband några timmar.

TACK vänner i nöden! 

                                 


Tittade på "Robinson" igår. Har hela tiden tyckt att Angela verkar vara en tuff tjej som är både stark och smart. Kan förstå att de andra tröttnat på hennes mat-tjat, men annars verkar hon väl OK. Varför är det så ofta så att de starkaste åker ut och den svagaste vinner? Minns väl bla Jerker som vann nåt år. Ett benrangel med noll utstrålning och ungefär lika mycket idéer för överlevnad.

Kanske är inte syftet att utse den som verkligen skulle klara sig på en öde ö, utan att få fram den som tål både miljön OCH det sociala spelet ?

Nu hejar jag på Jarmo - en äkta överlevare som inte backar för nåt - så länge det är schysst spel.



                                                                Go Jarmo!!!

Hemskt, men sant. Sen jag beslutade mig för att protestera mot min arbetssituation har det hänt nåt. Nåt bra. Jag har upptäckt vad mycket trevligt man kan göra när man inte har "häcken full" med arbete. När det finns utrymme för annat än slit. När man tillåts reflektera, njuta och göra roliga saker istället för bara grubbla på hur man ska lösa det "olösliga..."

Nu har jag tid för mig och dom jag bryr mig om. Det är väl så det borde vara?

Har haft en dag fylld av telefonsamtal, och känner mig nu bättre än på länge. Det börjar verkligen ljusna i horisonten. Jag känner ett lugn som jag inte gjort på länge. Kanske kan vissa onda ting leda till något riktigt gott.

Jag kommer att sova gott inatt!

Dags att säga ifrån. Nu kan jag inte ta det här mer. Inte tryckas längre ner. Det får finnas en gräns.

Nu ska jag bevaka mina rättigheter. Ingen annan gör det.

 

Såg precis att jag skrivit 600 inlägg sedan jag startade min blogg i april förra året. Himmel! Att jag har så mycket att skriva om. Men det är klart att mina barn ger mig mängder av uppslag varje dag, och jobbet sätter igång mycket tankeverksamhet. Sen får man ju ändlöst med information via media som får en att fundera och reflektera över det mesta i livet.

Får väl instämma i det som en klok människa en gång sa:
"Jag tänker, alltså finns jag."

Nu tänker jag för övrigt gå och lägga mig ...

Känner mig lite mör idag efter gårdagens strapats. Var ute med min klass på en medeltidsdag på Visingsö. Vi åkte vid åtta på morgonen med färjan, och var tillbaka i Gränna vid halv tre ungefär. Framme på ön cyklade vi (i ganska rejäl vind) ner till Näs på södra udden, där Länsmuseets personal tog emot. Vi fick en lite guidning i resterna av borgen där kungarna höll till under medeltiden, och "förflyttade" oss sedan till år 1318. Alla fick medeltidskläder och ett medeltida namn, och sedan kunde spelet börja. Vi dansade en ringdans och sen delades barnen in i grupper. Några började med att testa kämparlek, med rustning, svärd och pilbåge, några fick jobba i köket med att förbereda för dagens gästabud, andra fick pröva på att smida, och den sista gruppen gjöt kors som sattes i ett band runt halsen (för att Gud skulle skydda oss från det onda). Jag var placerad i köket, och startade med att tvätta händerna i ISKALLT vatten. Sedan skulle vi skära kött i tärningar till en gryta. Köttet var inte riktigt upptinat, så händerna blev inte direkt varmare...

När allt var klart med maten hade barnen cirkulerat på stationerna och det var dags för gästabudet. Då bjöds barnen, som egentligen spelade fattiga bönder som gjorde dagsverken åt kungen, att delta i gästabudet. Alla fick buga för en av danske kungens vasaller som kommit för att kontrollera bönderna. Sedan satte sig vasallen till bords och bönderna följde efter. Jag som spelade piga i köket hjälpte till med serveringen innan jag fick ta min mat och äta stående bredvid borden. Det smakade himmelskt med kött- och rotsaksgryta, med kryddpeppar och ingefära, och bröd med ost. Till dessert blev det fruktkompott med äpplen, päron, kanel, ingefära och honung. Efter att ha jobbat en lång stund i kylan var det ljuvligt med varm mat.

Mot slutet av måltiden fick vasallen besked att han måste fly, och bönderna uppmanades att ta sina tillhörigheter och försvara sitt. Vi dansade igen och avslutade så småningom spelet där. Efter ihop-plockning och klädbyte begav vi oss åter på cykel ner till hamnen på Visingsö, där glasskiosken besöktes. Sedan åkte vi hem till Gränna igen med färjan.
 
När vi kommit tillbaka till skolan var det bara diskning av allt vi använt vi matlagningen kvar...

Efter en dag på medeltiden känner jag att det finns en del att uppskatta i vår tid, även om vissa saker kanske var bättre då.