annabackhouse

Satt och tittade på ett program om förlovningen och det kommande bröllopet mellan Victoria och Daniel. Det är faktiskt lite extra kul att hon valt just Daniel från Ockelbo. Jag har nämligen rätt många släktingar där, och har själv bott där en kort period som barn. Varje sommar sedan barnsben har jag tillbringat minst några dagar i Ockelbo. Det är en fin liten ort, som jag förknippar med sommar, glass, släktmiddagar, marknad och härliga lediga dagar.  Nu kan man lägga till prins på listan...


                                                                                                                                                                  

Hörde på radio i morse att Victoria och Daniel ÄNTLIGEN ska förlova sig. Det var väl ändå på tiden??!! De blev tillsammans sommaren 2002 om jag minns rätt. Ganska lång tid sedan, eller hur! Sen har det varit hundra turer kring deras förhållande. Om Daniel duger åt en prinsessa eller inte. Och hur han ska lära sig att bete sig lämpligt, blablabla...

Om Victoria har valt honom, om hjärtat slår för denna man, ska hon då inte få gifta sig med honom utan att pappa kungen har sagt OK? Helt otroligt löjligt i dagens samhälle, om ni frågar mig.

Jaja, folk får tycka vad dom vill. Men jag säger GRATTIS Victoria och Daniel!!





                                                                                                                                              

Jag hatar att vara sjuk! Förresten vem gör inte det...

Jag känner alltid att jag "sviker" som inte kommer till jobbet. Vi lärare har ju jämt fullt upp, och om nån är sjuk får vi täcka upp för den som saknas.  Trots att jag vet att jag inte skulle orka med arbetet får jag dåligt samvete. Och sen tänker jag på hur mycket pengar som försvinner. Men hälsan måste ju få gå först.

Nu ska jag bli frisk. Hoppas jag...

Har skickat iväg maken för att köpa semlor, eftersom han inte börjar jobba förrän 14.00. En semla kan aldrig vara fel. Eller?

Vilken dag!

Vaknade vid sextiden av att sonen var super-pigg (men inte jag). Fast han somnade vid halvsex igår kväll, så vad man förvänta sig... Båda barnen var vakna vid strax efter sex och maken jobbade över så det var bara att gilla läget. Passade på att slänga i en tvätt, plocka i diskmaskinen och skriva ett arbetsschema i svenska medan barnen vaknade till ordentligt vid TV:n. Efter frukost packade jag en massa inför eftermiddagens resa till mamma och sen var det dags att jaga in dottern i duschen. Hon hade ett par tovor i håret som inte gick att få bort utan en tvätt. Sen kunde jag återgå till packandet. Hann med en kopp kaffe medan jag skrev ner mål inför nästa arbetsområde i geografin och samtidigt höll ett öga på barnen. Här gäller det att utnyttja sin simultankapacitet!  Dammsög, hängde tvätten, slängde sopor och städade toaletterna. Hela tiden tjatade dottern om sin ridlektion som vi snart skulle iväg till. Maken kom hem från sitt jobb, och dottern och jag drog iväg till ridkskolan. Hon hade sin stund där och sen åkte vi raka spåret hem igen till dukat bord. Lunchen åts på ackord och sen var jag tvungen att slänga mig i duschen. Vi packade det sista och sen kom vi iväg. Båda barnen (och maken) sov i bilen så jag förstod hur kvällen skulle bli...

Hos mamma var det god mat och prat med henne, bonusmorfar, syrran och brorsan med fästmö. Trevligt som vanligt. Det blir gärna lite stimmigt när man är på " bortaplan" med barnen.  Det märks när man är många på begränsad yta, och utrymmena inte är barnanpassade som hemma. Lilleman hade oerhört kul när han rotade i alla lådor och dylikt i mormors lägenhet. Bäst idag var nog när han hittade henne ask med extra lyxiga praliner ... dom smakade inte fy skam, antar jag. När han var på väg och skulle tulla på flaskorna i barskåpet var det dags att hejda framfarten. 

Inte ville de  sova heller, smågrynen. Klockan var nog halvtio innan de behagade lägga sig till rätta och knoppa in. Då var både jag och maken så trötta att det inte går att beskriva. Sen behöver man ju varva ner lite själv också. Men nu börjar jag känna mig redo för sängen...
  

Det har varit en lååååååååååång, med massor av jobb, pyssel hemma och telefonsamtal relaterade till jobbet. Är helt slut... orkar inte skriva nåt mer idag. TGIF tomorrow!

Hörde följande skämt idag:
            
Bättre en kråka i siktet än en skata i sängen.



                                                                                                                   Hihi...

Var på IKEA och åt/fikade idag. Har inte varit där på en månad, så det var på tiden. IKEA är så smidigt när man har barn, verkligen barnvänligt jämfört med många andra matställen. Att det sen blir lite stimmigt, det är man ju van vid.

Våra IKEA-fantaster från stan var förstås med. De missar inte en latte på IKEA. Idag var deras stora grabbar med. Såg en familj där storebror (kanske 2,5 år) fick ett megautbrott till synes utan anledning. Var glad att det inte var våra barn som härjade idag...

Har funderat av och till idag på vad denna dag egentligen betyder. Att handeln gillar den förstår var och en. Massor av människor köper åtminstone nåt litet till nära och kära. Det som är bra för ekonomin i landet är väl bra för gemene man. Men, är det detta alla hjärtans dag handlar om? Jag trodde att det var en dag som skulle fyllas av extra mycket omtanke och kärlek. En dag då handlingar är viktigare än materiella ting. Då vi visar våra älskade att de är betydelsefulla för oss.

För mig är en sovmorgon eller en omsorgsfullt lagad middag lika värdefull som en ask choklad eller några rosor.  Visst, jag blir inte ledsen om jag får godis eller blommor, men egentligen kan man ju överraska varann med sånt när som helst.

Att önska sina vänner och bekanta en fin alla hjärtans dag är däremot nåt jag tycker känns betydligt mer rätt. Så, alla jag känner och bryr mig om: hoppas ni haft en fin dag fylld av kärlek och omtanke!

Idag fick jag reda på att en vän till min mamma gått bort i cancer, bara 50 år gammal. Bröstcancern drabbade henne för nio månader sedan, och sen har sjukdomen spridit sig till magen, bl.a levern. Hon blev akut dålig i måndags och redan igår kväll var det över. Jag tycker det är så fruktansvärt tragiskt. Att man ska behöva sluta sitt liv på det viset, alldeles för tidigt.

Du var lite försiktig, men omtänksam och generös.

Måtte du ha det bättre där du är nu!



                                                                                      

                                                                                             


                                                                                        

Var i stan och shoppade med dotter och syssling. Besökte ett lågprisvaruhus jag aldrig varit inne på förut. Det var ungefär som Gekås i Ullared (för er som varit där). Bra för den som behöver mycket barnkläder till rimliga priser. Hittade en hel del intressant. Får nog bli ett återbesök snart...

Sen blev det en snabbis till IKEA. Dottern behövde en ny fönsterlampa, och gissa vad hon valde... en rosa förstås! Hade jag trott nåt annat? Nä....

Hemma igen var det dags för middag och lite utelek med pulkaåkning. Barnen älskar att susa ner för backen i pulkan. Idag upptäckte dottern tjusningen med stjärtlappar. Först vågade hon knappt åka ensam, men efter några turer nerför var hon helfrälst.

När vi gick hemåt igen (och passerade postlådan) upptäckte dottern att hennes nya bok från bokklubben hade kommit. Lyckan var gjord. Jag hade nämligen beställt en bok som heter " När prinsessor fyller år ". Eftersom hon är inne i sin prinsess-period för tillfället var succen given. Jag och min "stackars" syssling läste boken otaliga gånger innan min egen lilla prinsessa var nöjd för kvällen.  

Smaka på ordet. Lov. Att göra vad man vill? Jag får. Får lov. Vad ska man hitta på? En värld av möjligheter öppnar sig. Det är bara att välja och vraka.

Ska i alla fall till frisören, träffa en vän som nyligen fått barn, ha besök av en släkting ett par dar, åka och shoppa, fira sonen som fyller två år, och antagligen lite annat. Det blir inte som en vanlig arbetsvecka direkt.

Nu ska jag njuta.                       


                                                    





                                                                    

Pratade med en (ytligt) bekant som jag inte snackat med på flera månader. Hon berättade att hon och hennes sambo gift sig, väntar sitt andra barn och att maken blivit varslad från sitt jobb. Ibland händer inget, vissa gånger händer massor på några månader. Visst är det lite ketchup-effekt över det hela.

Hos oss har det inte hänt några såna stora grejer på ett tag. Men vi är ju redan gifta, har två barn och har INTE tänkt gå skilda vägar. Håller dock tummarna för att maken klarar nästa varsel från sitt jobb (i mars) ...

Har haft en dag full av rensning; papper, kartonger, gamla kläder, saker som är sönder, m.m. Hade massor av grejer som skulle till sortergården. Och egentligen finns det väl mer, men man måste ju börja nånstans.  Har nu betydligt mer plats kvar i källaren, garderober och dylikt. Det är verkligen frigörande att slänga gammal "skit". Känns nästan som en slags mental rensning. Antagligen för att det känns bättre när det är gjort. Städning i den fysiska miljön bäddar för en inre frid.

Hemskt vad man kan vara filosofisk utan att anstränga sig ...


                                                               

Idag har det hänt. En grej som jag har velat göra sedan ett år tillbaka har äntligen blivit fixat. Turerna kring detta har varit många, men nu till slut har han gett sig. Maken alltså.

I dotterns rum har sedan hon flyttade dit i januari 2008 stått ett stort skrivbord som maken gjort själv. Det är enormt, rejält, rymligt och fint. Men det tar mycket plats, trots att det bara stått emot väggen, nedmonterat.

Vi har satt ut annons på Blocket två gånger, men inte en människa har visat intresse. Maken har inte velat ställa det i källaren pga risken för fukt-eller köldskador. Eftersom vi inte har plats att ställa upp det på minst 15 år till så känns det lite hopplöst.

Men nu har han ändrat sig. Det blev helt plötsligt grönt ljus för att ställa bordet i källaren. Då är inte jag sen att agera. I eftermiddags var vännerna från stan här och hjälpte till. Bordet står inte längre ivägen, och i dotterns rum blev gott om utrymme. Yes!

Sen hoppas jag förstås att inte bordet tar skada av att stå där nere i källaren...

Slutade tidigare idag... underbart!  Hela dan bli annorlunda bara för att man inte kommit hem trött och sliten. Köpte med semlor till kaffet. Inte så nyttigt egentligen, men gott att unna sig nån gång.

Såg " Du är vad du äter" med Sanna Bråding. Ganska tankvärt. Visserligen har hon ett förflutet i missbruk som jag inte alls kan identifiera mig i, men hennes jakt efter balans är bekant...

Ska försöka komma i säng tidigt idag. Kanske någon extra timmes sömn kan ta bort nästäppan som inte vill ge med sig?
Satsar på det...

Har faktiskt haft en nästan helt vanlig dag. Frukost med ungarna. Iväg till dagmamman. In till jobbet. Planering och sen lektioner. Efterarbete, och sen hem. Lek med barnen, middag, nattning. Rutiner som fungerar. Fy, vad skönt! Efter en dryg veckas sjukdom för samtliga familjemedlemmar är dessa fungerande rutiner guld värda.

Positivt idag var att flera av eleverna kom fram och kramade mig när jag kom in i klassrummet. De har alltså saknat mig när jag var sjuk. Känns bra!

Om tre arbetsdagar är det SPORTLOV. Helt OK, om ni frågar mig.

                                                                                                                           




Sedan i lördags har inte vår telefon fungerat.

En sån sak ställer till det. Mamma ringde på mobilen och undrade vad som hade hänt, upprörd till tusen. Inget har ju hänt...

När folk ringer till oss tutar det bara upptaget, och när vi försöker ringa andra får vi ingen ton. Vi använde förstås mobilen för att felanmäla hos Tele 2, men de sa att vi skulle koppla ur allt och sen testa igen EFTER EN HALVTIMME. När vi gjorde så funkade allt ... i en timme. Sen var det dött igen. När snubben från Relacom var här idag och kollade konstaterade han att boven i dramat antagligen är uttaget till bredbandet. Medan han var här fick han telefonen att funka, men sen strulade det igen, innan han hunnit härifrån. " Spökar det här? " frågade han.

När vi berättade att vi kopplat ur och låtit det vara i 30 minuter sa han att det där med en viss tids urkoppling är bara bullshit.
Är det fel så rättar det inte till sig av sig själv ( varken på en sekund eller en halvtimme). 

Nu hoppas vi bara att bredbandsuttaget håller sig i skinnet så vår telefon kan funka. För telefon är rätt bra att ha, typ...

Är väl inte direkt känd för min hylla, utan hör till dom som drar 75 B i BH-storlek. Detta kan vara bra att veta när ni läser följande:

Hade precis duschat och stod och torkade mig i badrummet. Dottern studerade noga min kropp. Hon kollade extra mycket på ( de obefintliga) brösten och sa eftertänksamt:
" Dom kommer nog växa lite till när du blir större".

Och jag som försöker lära våra barn att storleken inte har nån betydelse...


                                                                                                                                                           

Satt här och tyckte synd om mig själv för att vi är djupt nere i det jobbiga förkylningsträsket. Så läste jag en kommentar på Vimmelmammans blogg. Den var från en annan Lotta som lever med en ovanlig sjukdom, och vars barn har  svåra sjukdomar.  Snacka om att få perspektiv!

Jag hostar, barnen snorar, maken hostar, en får feber, en annan har huvudvärk, tandköttet spänner, sonen vill inte ta Alvedon, dottern hatar hostmedicinen, ingen sover på rätt tider, vem orkar laga mat idag?

Jag vet att det bara är en rejäl förkylning som har tagit över i vårt hem, men det är förbannat långrandigt efter en veckas sjukdom!  Nästa fundering: Vem ska jobba imorgon? Nån borde... får väl se om nån av oss fixar det...