annabackhouse

Avslutade just ett telefonsamtal med en kompis. Hon ringer mig ungefär en gång i veckan och vi brukar alltid prata länge. Idag var det nog nytt rekord: 1timme och 47 minuter. Hoppsan! Fattar inte att vi kan ha så mycket att avhandla varje vecka. Men sen är hon ju en evighetmaskin utan dess like. Hon går igång på nåt och sen vet man att en halvtmme till snart har passerat. Visserligen är jag också snacksalig, men det är lite segt när man sagt mer än tre gånger att man måste sluta och hon bara maler på. Står det hobby-psykolog i pannan på mig eller?

Fick en gammal låt i huvudet, av Povel. " Gräsänkling blues" tror jag att den heter.

Idag känner jag mig trött och sliten. Även om det fanns en del positiva inslag under arbetsdagen så låg en annan känsla och malde, irriterade, och störde mig. Kan inte riktigt sätta fingret på den. Men jag var inte på humör. Kanske var jag bara trött... Möjligtvis var jag också lite besviken på att morgondagen (studiedag) inte blir som jag hade hoppats på.

Ja, ja. Jag ska i alla fall sluta tidigt imorgon och åka till stan med ungarna, handla ett par grejer och ta en fika. Även om det innebär att jag får göra en del jobb imorgon kväll.

Förresten har nedräkningen börjat. Fem veckor kvar till jullovet...

Har varit iväg till svärfar i helgen, därför har det inte funnits tillfälle att blogga nåt sen i fredags. Abstinens...

Vi åkte redan på lördagförmiddag och kom hem vid femtiden idag, så det var den helgen. Maken och hans far var ute och grejade hela tiden, så jag hade fullt sjå att hålla koll på lilleman och hans storasyster. Sonen brukar ju alltid klättra på överallt och pilla på allt han kommer över. Han gjorde inget undantag hemma hos farfar. Dottern tjatade att hon ville titta på film, men jag fick inte ens igång TV:n. Jag hade inte en lugn stund på hela lördagen förrän ungarna slocknade efter nio på kvällen. Då blev det lördagsmys med maken och svärfar, "Stjärnor på is", kaffe och godis.

Idag har jag faktiskt hunnit att läsa en hel bok (det ni), medan sonen sov och dottern tittade på " My little pony" på dvd.
Visserligen var det en barn-och ungdomsbok, jobbrelaterad, men verkligen läsvärd. Den är skriven av Kerstin Lundberg Hahn och heter " Kalla diamanter". Spänning och humor utlovas, oavsett om du är barn eller vuxen med bevarat barnasinne.

Nu ser jag fram emot en något lugnare vecka på jobbet, och en skön kommande helg, med shopping och fika med en god vän, och ett besök på relaxen med syrran. Det blir härligt!

"Gnatt" som lilleman säger...
 

Har haft en bra period på jobbet den senaste veckan, med mycket att göra men ändå en positiv känsla.

Men idag har luften gått ur. All energi är slut och jag är helt enkelt SKITTRÖTT. Vaknade med huvudvärk. Glömde ta med matlådan till jobbet (fick köpa skolmat för 48 spänn), upptäckte att frukten jag hade i skåpet var dålig så den kunde jag inte äta,  och på torsdagar har vi inget fika på eftermiddagen så jag var både trött, hungrig och hade huvudvärk när jag satte igång med eftermiddagens utvecklingssamtal. Åkte hem 16.30 (ska egentligen sluta 14.45).

Efter lite käk tog jag med dottern och åkte in till stan för att veckohandla...

Vi var hemma 19.30. Efter varvet (disk/tvätt/nattning) kunde jag äntligen sätta mig med en kopp kaffe. Skönaste stunden på dan!

Jag körde en snabb-diagnos på mig själv: är jag på väg in i negativa spår igen? NEJ. Men har man jobbat mer än tio timmar extra på en vecka så känns det!! Nu har jag förmodligen gjort den värsta veckan på detta terminen. Det kan bara bli bättre...

Har funderat över det här med hur mycket våra tankar styr våra känslor och vårt välmående. När jag ägnar mycket tid åt att fundera över sånt som känns tungt blir allt i tillvaron jobbigt och besvärligt. De negativa tankarna skapar irritation som leder till mer negativt tänk, och sen blir det bara värre och värre.

Det är egentligen väldigt enkelt. Jag läste om sånt för många år sen. Det brukar förklaras ungefär så att  "en tanke föder en känsla som ger en tanke, osv. ".

Men, om man börjar se och notera det positiva som faktiskt också finns där varje dag (JO, DET ÄR SANT) så känns allt mycket lättare på en gång. Saker blir roligare, mer meningsfulla och stressen minskar markant.

Så gör som jag : tänk positivt!!

Så var det måndag igen. Det är sanslöst var snabbt veckorna går. Det är liksom måndag och fredag hela tiden.

Hade en hektisk dag på jobbet, men ändå ganska bra. Eleverna var måndagssnurriga, men det är ju inget nytt. Avslutade arbetsdagen med ett utvecklingssamtal. Hämtade barnen hos dagmamman alldeles för sent pga att maken (som skulle ha hämtat) blivit kvar i stan med ena bilen som strular. Fy! Bilar ska bara fungera. Punkt slut.

Änglarna somnade redan vid halvåttatiden. Underbart! Mindre underbart var det att förbereda för tre nya utvecklingssamtal imorgon. Men... nu är det klart och jag har även hunnit ventilera bekymmer och glädjeämnen med en vän på telefon.

Dags att sova!

Tänker på DIG idag, min kära pappa.

Det är mer än sex år sen Du lämnade oss för en bättre plats, utan lidande och bekymmer. För det är så jag tänker; Du är nånstans där man inte blir sjuk eller ledsen. Där man bara har det bra, och njuter av det man tycker om. Att cancern skulle ta Dig ifrån oss förstod jag när Du fick en hjärntumör, men som barn trodde jag aldrig att min far skulle gå bort innan jag fyllt trettio. 

Tänk om Du fått träffa och njuta av våra barn. Tänk om jag fått ha Dig kvar att bolla idéer och diskutera livets allvar med. Tänk om Du fått tillbringa mer tid med att resa till ställen Du älskade.

Du finns alltid i mina tankar.

Idag har det blivit många timmar i köket. Först en bamsefrukost med kokt ägg, pannkakor och köttbullar förutom fil, bröd och juice. Sen var det dags att fixa fikat till nästa vecka på jobbet. Gjorde cookies med choklad och nötter. De är lätta att göra men tar tid att grädda. Till middag lagade jag gratinerade kycklingfiléer med soltorkade tomater och oliver serverade med ris. Till efterrrätt åt vi glass och chokladsås. Kvällsmat blev det BARA mackor och lite annat plock. Resten av tiden i köket har jag diskat, städat och sorterat glas, burkar och annat. För den som vill finns mer att göra...

Plus

Sonen kramade mig supergott innan jag skulle åka till jobbet och sa "hejdå !" så där charmigt som bara en liten 2-åring kan göra.

Jag hade en väldigt lyckad engelska-lektion där jag kände att flera barn verkligen förstod några grundläggande saker inom språket.

Vi gjorde om placeringen i klassrummet och det blev riktigt bra.

Jag hann röja en massa på mitt arbetsbord.

Några i klassen skrev mycket lämpliga mål i sina skoldagböcker.

Jag berättade för chefen att allt känns mycket mer positivt nu, och hon utbrast: " jag måste krama dig! "

Det var inte alls så tungt att bära arbetsväskan till bilen ( mindre arbete med hem...)

Syrran ringde och undrade om jag vill följa med till relaxen på badet i stan om ett par veckor.

Maken och jag hjälptes åt med veckohandlingen.

Dottern sa vid 19.30 : " Kan du natta mig? " trots att hon en minut tidigare sprungit runt på övervåningen och busat som en tok.


Nä, några minus bryr vi oss inte om. Det är bara onödigt att påminna sig.

Hörde några som diskuterade det här med egen-tid som förälder, och insåg nog ett faktum:
Jag prioriterar inte egen-tid, för att jag är så social. Jag gillar inte att vara ensam, så varför spendera tid på egen hand...

Visst, egen-tid behöver inte betyda ensamtid. Men skulle jag t ex åka och simma så är det inte säkert att jag kan få nån kompis med mig ( de flesta har småbarn eller bor längre bort), promenera är typ det tristaste som finns utan sällskap och då vi bor på landet lär inte vänner i stan komma ut bara för en runda, att träffa nån vän och ta en fika är supermysigt, men då måste den där speciella vännen ha tid när jag har det. So, what´s left for me??

Nä, jag spenderar min tid på jobbet eller med min familj och våra vänner. Så är det.



( Blogga får väl anses vara min sysselsättning vid egentid ).

Hade en "suverän" natt med dottern sparkande i rygg av och till, konstiga drömmar och ett uppvaknande med huvudvärk och stelhet i ryggen.

Idag hade jag dessutom två utvecklingssamtal efter avslutad skoldag med eleverna. Kom iväg försent till dagmamman, ungarna var trötta och griniga redan innan jag hunnit hem...

Efter middag, disk, tvättsortering, vattning av döende blommor,  och lite lek med barnen var det dags för nattning.

Sen började slitet inför morgondan. Planera fler samtal, förbereda för lektioner. 

Dags att sova!!!! Klockan är 23.02 och jag kommer vara död imorgon när klockan ringer...

Gjorde ett personlighetstest på nätet nyss. Där stod att min personlighetstyp är "utåtriktad, socialt kompetent, empatisk, gillar ej att vara ensam, tänker mer på andra än sig själv, passar som lärare".

HA! Jag som funderar på om jag verkligen är gjord för läraryrket...

Nu ska det bli kallare inatt. Jippie! Med tanke på all blötsnö som fallit och halv-smält kan man tänka sig hur halt det kommer bli inatt och imorgon.

Alla som måste ut: se till att ha vinterdäck på bilen, men framför allt ta det lugnt!

Vill inte tänka på alla som kommer bryta benen, krocka, köra av vägen, osv. Hu!

Med två små barn hemma får man höra ett och annat som får en att dra på smilbanden ganska ofta. Såg en samling med andra barns fina funderingar och kommentarer på en sida. Läs och garva!

http://www.allombarn.se/smabarn/det-luktar-inte-hallon-det-luktar-bajs-1.17794

Var ute en sväng med barnen nu på förmiddagen. Det har kommit lite snö och snöade fortfarande när vi gick ut.

Pulkaåkning, snöbollar, snöänglar, vad lite som krävs för att roa mina små.

Jag blir nästan som ett barn själv. Och njuter av det...

Pratade i förra veckan med kollegerna på jobbet om gamla godingar, sånt om man gillade som barn. Vi var flera stycken som hade älskat Bamse, världens starkaste björn. Kom att tänka på en grej jag såg på Youtube för ett tag sen apropå Bamse och samtidigt rökförbudet på krogarna. Gå in och njut...

http://www.youtube.com/watch?v=HECRXbGM7tU

Ja, verkligen. Har blivit väckt så många gånger att jag tappat räkningen. Dottern ville sova hos oss, dotten ville dricka nåt, sonen ville ha nappen, sonen hade sparkat av sig täcket, maken snarkade, jag drömde en massa konstiga saker, lilla katten gnällde...

Give me a break!!

Vilken start på mitt SKÖNA höstlov...

Imorgon börjar mitt efterlängtade höstlov. Det känns så ljuvligt så det kan ingen mänska begripa. Ja, möjligtvis andra lärare då.
Imorse när jag vaknade var det en underbar känsla att veta att jag inte behöver jobba nåt idag, vilket annars är normal (och trist) sysselsättning på söndagar.

Idag har jag gjort typ ... ingenting.  Dvs jag har bara gjort sånt jag har lust med, som att blogga, mysa med ungarna, spela spel, laga en god middag med stek, potatis och kokta morötter, blogga lite till, elda i braskaminen för att få extra värme och mysfaktor och läsa min veckotidning, prata i telefon.

Så här borde det vara varje söndag!

Såg ett klipp som var underhållande. Gå in och titta! Kanske ändrar du uppfattning om IKEA...

www.kontraband.com/videos/14173/The-Ikea-Circle-Of-Hell/

Jag vet att jag tjatar om trötthet och brist på ork och tålamod. Men det dominerar ju liksom hela min tillvaro för tillfället. Dagarna fylls av måsten; jobb, matlagning, röja i köket, slänga i tvätt, ut med soporna, jaga busfröna så de inte gör illa sig eller förstör något, ringa samtal, plöja sig igenom skohögen i hallen, rensa i kattlådan, plocka fram bröd till imorgon, osv.

Nu har jag fixat allt för denna kvällen utom en sak: ta hand om mig själv. När ska det bli tid för sånt??