annabackhouse

Fick idag reda på att sonen till en bekant hade krockat med en älg när han körde moped häromdan. Nu ligger killen på sjukhus
med svåra skador. Hur klarar man en sån sak som förälder? Det är nästan omöjligt att tänka på det utan att bli gråtfärdig. Hur ska det då inte vara för de drabbade? Jag vet inte om jag skulle kalla mig kristen, men ber ändå till Gud att ge dem styrka. 

Nu har vi äntligen fått upp gardiner, åtminstone på övervåningen. Sedan de nya fönstren sattes in i augusti/septemberskiftet har vi varit  utan gardiner, lampor och fönsterbrädor (inklusive blommor) i samtliga fönster. Snacka om ljust och kalt! Visst, ljuset har väl inte varit helt fel, men för övrigt är det inte så trivsamt. Hur som helst, nu är ordningen återställd. Nästa steg är att välja nya fönsterbräden och inhandla dessa. Kostar inte gratis...

Känner att min begynnande bihåleinflammation har tagit fart igen, och nu gör det dessutom sablar så ont i halsen när jag sväljer.
Vet hur det kommer att bli. Jag hankar mig fram under nästa vecka på ren vilja och sen stupar jag under lov-veckan när jag ska vara hemma med barnen hela dagarna...

Det finns ingen rättvisa!!

Vad befriande det kan vara att få ordning på saker och ting. Har ägnat stora delar av dagen åt att städa, plocka undan, sortera och slänga. Det är något med städning som jag liksom går igång på... svårt att säga vad, men antagligen är det känslan efteråt.
Jag är NÖJD. Tycker till och med att det är kul att städa hos andra. Sjukt, eller hur! Men då är det nog för att jag vet att jag inte måste.

 

Kände igår att det var en otäck bihåleinflammation på gång, men trodde att den hade gått tillbaka redan. Där fick man tji...
Sitter just nu och känner smaken av BLÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄ i munnen. Har du någon gång haft inflammation i bihålorna vet du precis vad jag pratar om.  Hur mycket man än sväljer eller sköljer munnen får man inte bort smaken. Igår kväll hade jag huvudvärk som gör att man inte kan resa sig upp utan att det snurrar runt. Håller tummarna för att det ska försvinna snart, annars får jag ta mig en tur till farbror doktorn för att tigga till mig en kur penicillin.  

Nu är det förkylningstider. Dottern har feber, sonen är snorig, och själv håller jag på att få bihåleinflammation.
Jobbigt att nästan hela familjen är sjuk samtidigt. Tur att man har en jämställd man som gärna är hemma med barnen! Det är inte smidigt att vara borta från jobbet när man arbetar som lärare...

Det blir till att kämpa på imorgon, trots huvudvärk och trötthet. Men det är tyvärr inte första gången...

Dagen började med att sonen väckte mig istället för väckarklockan. Jaha, det var den duschen i lugn och ro... Sen blev det frukost uppe vid TV:n medan barnen satt och vaknade till i sällskap med Teletubbies. " Tinkey-Winkey, Dipsey, Lala, Po", vilket gäng. Fick försvara frukosten med näbbar och klor för sonen var beredd att hugga in på rubbet, trots att han skulle få frukost lite senare hos dagmamman. Det var bara att fixa macka och juice till de små också. Dottern höll på att bryta ihop när jag en kvart senare sa att det var dags att gå på toa och att klä sig. Tänk, vad ett tv-program kan vara viktigt!

Väl framme hos dagmamman gick allt bra tills jag skulle åka. Sonen, som varit solskenet själv under inskolningen, var som förbytt. Han skrek hysteriskt när jag skulle åka. Oh, my God! Hur skulle denna dan sluta?

På jobbet var allt som vanligt, fullt ös från start till stopp. Hade en mycket givande engelsk-lektion, där eleverna knappt hörde ett svenskt ord från mig. Kändes bra! Måste fortsätta så. Satte igång egna arbeten om Sveriges landskap. Total förvirring! Eget ansvar, hjälp! Nyttigt, om jag får säga... Efter konferens var dagen fullbordad, på jobbet.

Hemma igen var det femtiotusen smådjur och legobitar på golvet. Fast maken höll faktiskt precis på att försöka få barnen att städa upp. Middag, disk, tvätt och nattning. (Känns som något man gjort förr...)

Planering och bedömning. Kolla mail och läsa blogg. Tandborstning, bort med gammalt smink.

Ja, så snarkar maken. Kan likaväl skriva lite på min egen blogg när jag ändå håller på.
Så var det gjort!

 

 Ska snart få besök och kan om jag vill gå på bio med maken, eftersom mormor då tar hand om barnen. Men jag känner mig så seg och vissen, så inte ens en rolig film lockar. Varför ska det vara så just idag när jag har chansen att göra nåt skoj? Dålig timing!

Var en vända på  ICA Maxi med dottern, för att veckohandla. Det var packat med folk, som vanligt. Inbillade mig att det skulle vara lite lugnare idag än imorgon FREDAG, men skillnaden var hårfin. Värsta stresshålet är frukt- och grönthörnan. Rysningar!! Alla ska väga sina varor samtidigt (tack, vad smidigt det är med självscanning) och när jag skulle väga mina varor tog det slut på etiketter tre gånger.

Drog vidare till bl.a kyldisken där hela stans morsor har samlats för att ösa i veckans fil- och mjölkranson. Har man extra mycket tur står det någon förvirrad pensionär och försöker hitta rätt creme fraiche bland femton sorter, varvid de automatiskt blockerar minst fem andra produkter.

Sen får man alltid gå några varv och leta efter varor som placerats om sedan förra veckan. Är det butiksanställdas favoritsysselsättning att fixa så att kunderna inte ska hitta varorna??

Dagen till ära skulle jag ha tag i en ny vaxduk till köksbordet (praktiskt när man har småbarn). Det krävdes två personal för att fixa mätning, skärning och vikning av ovanstående duk. Men attans vad snygg den var!

Under varvet inne på affären träffade jag på minst två-tre bekanta som jag förstås växlade några ord med. Detta gör ofta att man missar några grejer man skulle ha haft, då är det bara att gå tillbaka. Underbart!

När man börjar närma sig kassorna, med kanske tjugo meter kvar, fastnade dottern vid ett ställe där man fick smaka choklad. Efter det kom tjatet om godis som ett brev på posten. Tack för den! Dags att slå dövörat till, låtsas som om det regnar osv.

När vi hade betalat och gick förbi korvförsäljningen kom förstås dotterns operation övertalning. Jag vill ha korv, och COOOLA!!
Jaha, så gick man på den niten också. Men det blev ingen cola! Nån ordning får det vara på en torsdag!!
 
 

Har försökt att komma i säng före tio den senaste tvåveckorsperioden, men det är helt omöjligt. Alltid är det en massa att greja med precis innan man ska sova. Varje kväll tänker jag likadant, ska bara ... och sen .... och sen ska jag sova.  Men, oj, nu är klockan över halv tio igen, och jag är INTE klar för att lägga mig. När larmet går igång på morgonen (vid sextiden) är jag såååååå sugen på att gå upp, NOT.

Det är inte sunt att vara en sån tidsoptimist!

Kan inte begripa varför jag aldrig har tid till det jag verkligen vill. Det är så mycket man måste göra jämt, tråkiga saker som diska, tvätta, städa, ringa samtal, handla mat, betala räkningar, slita med jobbet(planera, rätta), osv. Jag vill mycket hellre läsa tidningar och böcker, simma, blogga, åka till stan och shoppa och sånt. Man kan ju inte precis välja bort vissa grejer...

Men nu har jag i alla fall bloggat några minuter. Tänka sig! Antar att det är dags att återgå till rättningen. Suck...

Dottern skulle äta apelsin. Jag sa till henne att detär bra med extra C-vitamin när man är förkyld.

" Det är inte mycket veta-menare i apelsin! " var kommentaren.

Det är bra att veta vad man menar ...

Har just suttit och förberett morgondagens lektioner. Känner inte längre att jag kämpar för att hålla huvudet ovanför vattenytan. Börjar få tid till att tänka över saker mer detaljerat.

Tror att mitt huvudproblem den senaste tiden har varit att jag tänkt så mycket på vad som förväntas av mig i framtiden att jag inte kunnat fokusera på nuet överhuvudtaget. Och hur blir det då? Skräp av allt! Jag tänker en massa negativa tankar som föder nya, osv.

Det är inte klokt vad tanken har stor kraft!

Jag vet att jag tyckte det var roligt att jobba som lärare en gång i tiden, kanske kan det vara det nu också?! 

Vilken tid det tar att byta fönster i ett helt hus!!

Vi har tagit bort de gamla, satt i nya, fogat, satt foder och lister, och målat en del. Men ganska mycket målning kvarstår, och det tar aldrig slut. Sen ska nya fönsterbräden upp, liksom gardinfästen, gardiner, blommor, lampor, m.m.

Visserligen är det väl meningen att de ska funka i minst 30 år sen, så några månaders arbete är kanske acceptabelt. Men i alla fall, jag blir så otålig!!
 

Vi satt och åt kvällsmat och pratade om ditten och datten när sonen gjorde något oväntat, minns inte vad. Dottern tittade på honom och sa glatt:
" Har man sett på naken !"

Drog in till stan själv med ungarna imorse. Skulle bara till Apoteket och till Babyproffsen. Vi var lite tidiga till köpcentrat så det blev till att hänga inne på Coop tills det andra hade öppnat. Därinne ville dottern ha en gosedjurskatt. Jag sa nej och sen var gnället igång. Hon var supersur när vi kom ut från Coop. Då ville hon åka i bilen som fanns utanför. Men jag hade inga mynt. Då tjurade hon ännu mer. Vidare till Apoteket. Efter inköpet av svindyr hudkräm till sonen (230 spänn) vände vi ut till bilen igen.

Vid Babyproffsen skulle båda barnen ha en liten vagn. Försök att jaga två ungar som springer åt olika håll medan du ska köpa en bilstol. Inte såååååå smidigt...   Dottern höll på att gå i bitar för att hon inte fick en gräslig gosedjurskanin som kostade 249 kr. Never in my life att jag köper en så ful kanin för nästan 250 spänn!! Fick ta sonen under ena armen, lådan med bilstolen under den andra och dra ut dottern, surare än en citron, till vår bil.

Slusats: Åk aldrig ensam med två barn till affären, särskilt inte om du har något viktigt att uträtta!!

Satt och åt. Dottern sjöng för sig själv:
" Jag såg många färger inatt, rosa, rött och flart".

Jag försökte få henne att säga svart, men då svarade hon irriterat:

" Men jag gillar ROSA, flart är inte min färg!!

Har haft en rätt bra dag på jobbet. Är det möjligt? undrar säkert somliga. Jo, faktiskt. Jag var inte riktigt arg en enda gång.
Hoppas det håller i sig...

Har gått ca 9000 steg idag. Undrar om kollegerna är nöjda med det?

Nu har en olycklig, rubbad människa gjort det igen. Gått över gränsen. Spridit skräck och terror. Avrättat flera jämnåriga.

Hur kan man döda en annan människa? Hur kan man ta det beslutet? 


 

Diskuterade stegtävlingen med mina kära kolleger. De verkar tycka att jag är en svikare som inte går 10 000 steg om dan.
Att jag knappt hinner gå något extra förrän barnen sover och planering/rättning är gjord, tycks de inte ta någon som helst hänsyn till.

Lätt för dom att säga.

Vem har lust att ge sig ut på promenad kl.22.00? Vilka badhus har öppet då om jag skulle vilja simma? Vem ska natta barnen och göra mitt jobb för att jag ska hinna motionera mer? Visst, barnen kommer inte alltid att kräva så mycket, men hur mycket hinner det ändra sig på två månader (som tävlingen pågår)???

Give me a break, for ..... sake!!