annabackhouse

Jonas Gardell spelar blockflöjt i TV. Gissa låten? Omöjligt, men fy attan vad det ser galet sjuk ut!!
Kan den mänskan göra något normalt??

Alltid kommer jag tillbaka till det gamla uttrycket från " Yrrol".

För visst är det mycket nu. Det är det jämt, men särskilt i vissa perioder. I starten av något nytt prövas tålamod och lojalitet.
Gamla banor ska bli till nya vägar, och nya tankar ska iscensättas. Den du var tidigare kanske inte ens finns längre, och den arbetssituation du hade existerar definitivt inte.

Jag hade en bild av min yrkesroll, men den måste jag rita om fullständigt. Annars kvävs min vilja och mitt engagemang i en blandning av måsten och tvivel.

Dags att skapa min nya karta!

Hade veckohandlat med dottern. Var på väg ut ur affären. Dottern säger:
  " Kan jag få korv o bröd? "
Jag tvekade lite, vi hade ju bara ca 20 min. bilresa hem.
" Men, vad händer om jag blir hungrig på vägen hem, då? "

Ja, tänk om hon hade hunnit svälta ihjäl...

Och, jo, hon fick sin korv med bröd. Man är väl soft, jag vet...

Dottern var på toa. Hennes lillebror kom springande och var ivägen. Hon blev tvärilsk och ropade:
" Jag bli så arg som, som törnhäxan!! "

OK, vi fattar...

Sonen gjorde något bus på övervåningen när jag grejade i köket. Allt jag hörde var:
" NEEEEJ! Åhhhhhhhh!! " från maken som inte var lite irriterad.
När jag kom upp hade grabben dragit ut massor av mina papper på golvet. Först blev jag vansinnig. Sedan såg jag vad han hade slängt ut. Några papper som jag precis i ikväll funderat på vart de var... 

TACK busunge!

Middagsdags. Alla sitter vid bordet utom dottern som vägrar slita sig från TV:n. Jag lockar med en av favoriträtterna. Ingen reaktion, trots att hon älskar ugnspannkaka. När hon inte kommit ner fast programmet tagit slut och ett annat börjat hämtar jag henne. Hon skriker och fäktar.
" MAMMA!! Du är inte snäll!! "

När vi kommit ner till matbordet sätter hon sig snabbt vid sin plats och utbrister hänförd:
" Vilken härlig middag! " Glatt hugger hon in på måltiden bestående av just ugnspannkaka med bacon, frukt och grönsaker i klyftor och stavar.

Visst är barn oförutsägbara!

Idag har jag gjort en del som är bra:
varit utomhus i fem-sex timmar
ätit morötter och frukt
gjort en hårinpackning
sagt till mina barn att jag längtat efter dom när jag var på jobbet

Men jag har också:
stått stilla och frusit utomhus
bara ätit korv med bröd till lunch
ätit äppelpaj och annan kaka
gnällt och skällt på bråkiga elever
fått kritik som kändes extremt obefogad
irriterat mig på röran i dotterns rum

Varför är det alltid lättare att komma på många negativa saker????????

Det skulle vara intressant att veta vilka som läser min blogg. Visst, man kan ju kolla antal i statistiken, men det är ju bara siffror.
Om du läser ofta men aldrig kommenterar, skriv gärna någon rad!

Nu ska jag återgå till rättning av matteböcker. Avundsjuk?

Vi var på väg till badet. I bilen sa dottern:
" Mamma, jag är spänd."
" Jaha, är du orolig?"
" Nej, när man är spänd är man glad, vet du! "

Hon snackade alltså om positiv förväntan. Det är inte alltid lätt att analysera barn...

Ibland är det de små sakerna i livet som skapar stressade situationer. Ni vet hur det är. När man har för mycket att göra tänker man inte alltid logiskt.

Nyss letade jag som en dåre efter dotterns baddräkt eftersom vi ska iväg till badet senare idag. Den var verkligen spårlöst försvunnen. Jag tittade på alla tänkbara ställen; i badrummet, i byrån med underkläder och handdukar, i hennes egen klädgarderob, bland badleksakerna i förrådet, i en annan byrå där vi har saker från när hon var liten, osv. Men baddräkten var ingenstans.

"Jaha, då får vi åka och köpa en ny baddräkt", tänkte jag.

" Den kanske är i tvättstugan" sa maken.  " Ja, den var full med sand", tillade dottern.

Då slog det mig. Senast vi hade framme baddräkten var ju när dottern och en syssling till mig var vid sjön och badade i somras. Jag har så klart tvättat baddräkten. Och ja, där låg den. I tvättstugan. Varför tänkte jag inte på det själv? Kan det vara så att jag har lite för mycket att hålla ordning på?

 

Idag har jag : tvättat, städat toaletterna, dammsugit alla rum, vattnat blommorna, klippt gräset, sorterat ut sommarskor, röjt under dotterns säng, rättat glosprov, diskat, slängt gamla tidningar och ringt några samtal.

Vilken upplyftande dag.

Hoppas att morgondagen blir lite skojigare. Vi planerar att åka till äventyrsbadet i stan med ungarna. Det lär väl bli livat värre!

Idag har jag haft det där snacket med bossen som jag dragit mig för. Nu känns det lite bättre, men vi får väl se hur det hela utvecklar sig. Mindre kul att jag blev kvar på jobbet till kvart i tre en fredag när man egentligen ska sluta 13.30...

Eftersom barnen sover nu ska jag göra INGENTING resten av kvällen!!
Äntligen.

Idag hade jag bestämt mig. Jag skulle gå till chefen och tala om hur jag känner kring min arbetssituation.

Då var hon inte där.

På utbildning och annat hela dan.

Jaha. När ska jag orka samla kraft till det en annan dag?

Blir till att köra på imorgon igen, som om allt är OK.

As if. 

Har nu jobbat i ungefär fyra veckor och känner redan panik...

Vi har för mycket att göra, jag har ingen aning om hur allt ska gå till, det blir en massa övertid som inte går att ta ut ens i tid, varje dag fylls av mer och mer stress och känsla av otillräcklighet,  alla säger bara "så är det..." .

 NEJ.

 Så är det inte i min värld!!!

Det ska vara roligt att jobba. Åtminstone lite då och då. Inte bara ett enda långt SLIT.

Om man bara fick undervisa och lägga sin energi på det, borde inte det vara målet?

Nu har det skett stora förändringar. I vårt hem, alltså. Från att ha haft gamla, mörka, fula fönster, har hela vårt hus numera nya, vita, underhållsfria tre-glas-fönster. Jag tror banne mig att hela huset ler!!

Dottern skulle hjälpa till och lyfta något, och utbrast:
" Jag kan, jag är kraftig!" (Till saken hör att flickan är lång och ganska smal.)
Vår kompis som var med sa:
"Men du menar att du är stark?"
" Ja, jag är jättestark! "
" Ja, skit-stark!"kommenterade han.
"Nämen, bajs-stark kan man väl inte säga!"  replikerade dottern.

Är så trött att jag skulle kunna somna stående (tror jag). Det har varit en hektisk vecka med massor att reda i på jobbet. Så fort man har ordnat en grej kommer det något nytt att engagera sig i. Nej, låt mig inte känna att jag är nöjd för Guds skull. Det vore ju fruktansvärt om jag fick känna att jag har gjort något bra...

Efter ett röj hemma; det vanliga med disk, tvätt, städ, osv är man sådär laddad för ett arbetspass också, men planering måste göras så det var bara att bita ihop och gilla läget.

Nu är klockan lite efter nio och jag vill bara gå och lägga mig! Barnen sover och maken snarkar i soffan bredvid. Han är väl sliten efter en tidig morgon (lillgrabben var vaken vid 04.30 imorse).

Känns som om vi har en gemensam nämnare i den här familjen just nu: "säng, säng, säng, sova, sova, sova...

Ska bara borsta tänderna och sen  zzzzzzzzzzzzzzzzzzzzz

Nu ska jag och mina kolleger aktiveras genom en tävling på jobbet. Alla ska gå minst 10 000 steg varje dag i två månader.
Hur ska det gå till? Visst, vissa dagar rör man sig mer, men jag tror ändå det är svårt att få ihop så många steg varje dag.
Syftet med stegtävlingen är ju att vi ska röra på oss mer, men jag blir stressad av att inte få ihop mina steg. Är det nyttigt?
Gynnar det min hälsa att få en grej till att stressas av ?

Jag lackade ur fullständigt innan idag på jobbet och sa precis vad jag tyckte om det mesta. Att vi har en omöjlig uppgift och att det känns meningslöst att försöka. Alla kära kolleger blev otroligt förvånade och fattade inte att jag känt så här. Att man ska behöva "bryta ihop" för att folk ska fatta...

Hörde i en TV-reklam att en stor del av barns kommunikation består av skrik. Jo, tack, jag har märkt det....
Ska önska mig extra feta hörselskydd i julklapp!