annabackhouse

Funderade just på om inte lilla katten ville komma in, för det är snöoväder ute. Men hon brukar sätta sig på fönsterblecket och titta in då. Hon syntes inte till. Helt plötsligt är det någon som rycker i handtaget på ytterdörren.  "Vem är det som kommer hit?" säger jag.  Kanske någon säljare? Går ner,  tittar ut, ser ingenting. Öppnar dörren, och in flyger en blöt katt.

Har ni köpt ny  stång till ett duschdraperi någon gång? Kolla noga storleken, det är mitt tips. Kommer hem, glad över mitt nya inköp(har satsat på en annan sort som är snyggare än den gamla) och ska sätta upp den nya stången. Märker att den verkar vara alldeles för lång. Minns plötsligt vad maken sa när vi var på väg hem: Du, är det rätt längd på duschstången? Jag idiotförklarade honom, tänkte att det stod ju 110-200 cm, längre än så behöver vi ju inte! Men, faktum är att vår dusch är 90 cm bred. Lite svårt att korta av stången...

Sitter i soffan med sonen tätt intill och myser. Säger till maken: Det här är kvalité. Då börjar sonen klappa händerna...

Vilken underbar eftemiddag vi hade på köpcentrat, barnen och jag. Efter det vanliga jagandet och förmanandet i en timmes tid höll det på att rinna över fullständigt inne på H&M där jag bl a fick hämta dottern vid en hylla med kepsar och sånt medan hon slängde ur sig "Gå härifrån!" upprepade gånger. Pinsamt?? När mina varor var betalda hittade jag inte henne alls. Rusade runt som en tok i butiken tills jag hittade henne uppe på en trappstege i  färd med att prova solglasögon för vuxna. Tog henne under armen och skyndade ut ur affären. "Kan jag få frukt, mamma?" kommer det då. Jag förklarade att man inte får äta inne på en klädaffär. Väl utanför upptäcker jag att min plånbok är borta. Inser att jag varit slarvig när jag betalade inne på affären och tror att någon tagit plånboken medan jag inte haft ögonen på den.  Vi springer in  igen och jag  far med blicken för att se om plånboken  finns där någonstans. Inte! Paniken växer och samtidigt hör jag : "Mamma, får jag äpple nu då?"  Jag ger  i princip upp, slänger ur mig att det  blir till att spärra alla kort.  River som en besatt i väskan, jackan, vagnen, osv  och hittar slutligen plånboken snyggt instucken i sonens åkpåse...  "Mamma, är du glad nu?" säger dottern då med ett flin. "Ja", väser jag, fortfarande inte helt i balans. " Kan jag få mitt äpple nu då?" säger hon och ler brett.

Inne på IKEA lämnar jag dottern i Småland för att leka en timme (så att jag ska kunna gå och titta efter en present i lugn och ro med bara sonen i vagnen). Lyckas med följande: 1)skriver fel mobilnummer på lappen så att det inte går att få tag på mig den vägen  2) skriver fel nummer på lådan med dotterns stövlar (ser en 9:a upp och ner och skriver 6 på lappen) . När jag hör mitt namn ropas ut i högtalarsystemet efter 20-30 minuter är det bara att gå tillbaka och hämta henne.  IKEA-killen som hade hand om henne säger: "Du, det var en kille som svarade på mobilen och han hade ingen aning om något barn på IKEA. " När vi ska gå vidare säger dottern: "Mamma, var är mina stövlar?" När jag frågar svarar IKEA-killen: "Du måste ha skrivit fel, för här är dom i låda 9.  Gå och drick kaffe, mamma!"  Hmm,  är jag lite trött idag, eller?

Ibland bli man ganska road av hur barn uttrycker sig. Som igår när dottern fick en rosa prinsessklänning (utklädningsgrej). Lyckan var fullständig. "Vad bra att vi kunde köpa en sån till mig, mamma. Den är underbar! Jag är så lycklig!" Eller när vi åt glass och hon sa: "Vet du, glass är bra, för det är choklad på också".

Sitter och funderar över "problemet"  med bilar och datorer. Enligt min åsikt ska dessa saker bara fungera. När de inte gör det blir man vansinnig. Som igår tex när datorn strulade hela eftermiddagen. Vad glad man blir... Tur att det inte var något akut som skulle fixas via nätet. En av fördelarna med datagrejer numera är i alla fall att det oftast inte är så dyrt att köpa nytt längre tack vare konkurrensen på marknaden.

Och sedan var det bilarna... Visst de rullar, men det finns en del att göra innan de blir godkända på besiktningen. En pyttedetalj till Skodan går på flera tusen. Det var precis det jag var sugen att lägga sparpengarna på! En god vän sa en gång att "bilar ska man inte äga, dom ska man bara köra". Så sant som det var sagt. Är det någon som vill låna ut sina bilar gratis några decennier framöver?

"Plötsligt kände jag hur det sparkade" säger hon på www.aftonbladet.se  idag.

Wow! Jag bara undrar, a) Har hon inte känt det under tidigare graviditeter? b) Tror hon att barnet skulle annonsera långt innan en spark att den är på väg?c) Inbillar sig Angelina att detta är något unikt?

Så börjar en käck liten visa som vi sjöng i förskolan när jag barn. Idag skulle man kunna sjunga den utan att ljuga. Men vem vet hur det ser ut om en kvart? Igår växlade vädret från grått, till soligt, till hagel, till regn och åter sol på några minuter.  Väder, bestäm dig! Är det vår nu eller? ( Jag vill kunna ställa ut möblerna på altanen utan att känna mig som en idiot när de har dränkts i snö nästa dag.)

Tidigare idag efter att jag duschat:
                                                               (Dottern) Varför har du BH?
                                                               (Jag)  För att jag har bröst. Tycker du inte att det behövs eller?
                                                               (Dottern) Nja, vi kan göra sönder dom!
                                                                (Jag) Vilka? Brösten?
                                                                 (Dottern) Ja... går det att vrida på dom?

                                                      Vad säger man???

Sonen har genomfört ett alldeles eget SM i fall idag. Jag kan bara konstatera att så är fallet..... (haha).
Han började med en vurpa inne i syrrans rum tidigt på morgonen som slutade med ett rejält blåmärke på kinden. Sedan var det fall på fall inne i köket när han jagade katten.  Före lunchen hann han med en snygg volt i hallen som resulterade i ett illvrål. Det är ju inte så konstigt när man trillar rätt in i skohyllan. Efter maten körde syrran på honom med sin Bobby car så han damp ner i golvet igen...  Vidare upp i sitt eget rum balanserade han på bilen bredvid sängen så att han höll på att rasa rätt ner i spjälsängen, men han lyckades styra upp sin lilla kropp igen och halkade bara ner för bilen och landade på golvet. När vi var på barngympa under eftermiddagen ramlade han ca 10 ggr på tre kvart. Nu räcker det, tänkte jag.  Och faktiskt, resten av kvällen höll han sig i stort sett på benen. Det är inte lätt att vara ett år och vinglig...

Såg en liten stund på Dr Phil medan sonen fick kvällsvällingen. Det handlade om en kvinna som ökat 70 kg i vikt på två år. Starkt jobbat! Nej, skämt åsido, men hur lyckas man?? Hon hade  flera barn också, och då undrar jag hur hon hunnit äta så mycket? Det tycker jag är ett ständigt dilemma, att man aldrig hinner äta färdigt innan maten blivit kall. Men, visst, alla är vi olika.

Efter gårdagens avsnitt finns ytterligare en lärare som borde ha en eloge. Igor, som verkligen lägger ner sin själ i att få eleverna att trivas, måste man tycka om. Att som elev få uppleva det stödet måste vara suveränt.

Måste bara skriva detta medan jag kommer ihåg. Dottern visade stolt ett halsband hon gjort hos dagmamman och yttrade följande: " Det är gjord med kärlek, mamma." Gulligt, eller hur.

... hittar du i serien "Klass 9a". Måste säga att jag blir väldigt inspirerad av det jag ser. Man längtar lite grand tills det är dags att börja jobba igen.  Men bara lite.  Sedan ser man stora problem som förekommer i skolans värld och då blir längtan betydligt mindre... Fast en sån lärare som Magnus eller Stavros måste eleverna bara digga! Eller musikkillen som t o m fixade en bas till en av eleverna. Det kallar jag engagemang. Se programmet!!

Mannen kom just hem efter att ha varit på Bilrovningen med gamla skrutten (Golf -90). Bara sex poäng... Jippie!
Nu ska det grejas med bilar här, det vill jag lova. Den andre bilen måste nämligen också fixas. Jag ser tusenlapparna flasha förbi mina ögon... Tur man är rik! Men å andra sidan kunde det ha varit värre, vi har inte körförbud på någon av bilarna...

Inbillade mig att det skulle kunna bli en skön natt, men där fick jag fel! Med facit i hand kan jag rapportera att natten innehöll följande: kl.22.40 Sonen gnäller, känns varm. Vi somnar dock om i egna sängar efter bara några minuter. kl.23.50 Maken kommer hem från jobbet och lägger sig nästan direkt. Snarkar aggressivt efter knappt en minut. kl.01.15 Dottern vaknar och kommer upp till vår säng. Pratar, sjunger och är kissnödig.  Följer med dottern till toan. Sonen vaknar också och är fortfarande lätt febrig. Byter sonens blöja, ger honom febernedsättande med hjälp av en nästintill medvetslös make, lägger mig och sonen i vår säng tillsammans med resten av familjen. Barnen bråkar med varann så sonen hamnar i sin egen säng ändå till slut. Efter ett ursinnesvrål lugnar han sig och somnar. Klockan är då 02.30. Går tillbaka in i sovrummet. Dottern ligger fortfarande och pratar för sig själv. Förstår att hon är hungrig eftersom hon somnade före kvällsmaten,så det får bli en macka och mjölk. Sedan är det dags för ett toabesök igen, för säkerhets skull. När vi lagt oss igen och nästan somnat är klockan 03.00. Sonen gnäller till igen vid 04. 15 men somnar om direkt. (Det finns en Gud, trots allt.) Vaknar kl. 07.05 av att barnen är vakna igen. Suck...

Yes, barnen sover och klockan är bara lite mer än sju. Nu kan man äntligen tänka lite på sig själv och sina egna behov. Det är som dom säger  "Barn är söta när de sover". Fast nu får jag lite dåligt samvete, för nyss såg jag på TV att de fortfarande inte har hittat lilla Engla 10 år som försvann uppe i Hedemora i fredags, och då tackade jag Gud (utan att vara särskilt religiös) för att mina barn är välbehållna. Man borde inte klaga på att ungarna inte vill sova, det kunde vara värre. Men förmodligen gnäller föräldrar på barn som inte vill sova för att föräldrarna själva sällan hinner sova så mycket som de skulle vilja . Ständig sömnbrist är inte så bra för humöret... 

Ja, så bestämde jag mig då för att börja blogga. Har funderat på det ett tag, men inte vetat riktigt hur man börjar. Det var ju superenkelt! ( Bra för datanollor som jag).
Så, jag är en tjej 30+, som egentligen jobbar som lärare men just nu är föräldraledig. Ledig kanske är att ta i, som förälder är man sällan ledig (oftast är det fullt upp från morgon till kväll).  Måste faktiskt sluta nu för att ta hand om sonen som vrålar högt...