annabackhouse

Diskussion i samband med ett bråk mellan dottern och mig själv:
" Om inte jag får det ska jag flytta! "
" Jaha, vart ska du flytta då? "
" Till farfar. "
" Men han jobbar ju på dagarna. Vad ska du göra då? "
" Vara där själv... och vara glad."

Det måste vara ledsamt att bo med mamma och pappa...

Man får ta barnens åsikter med en nypa salt ibland.

Vilken skit-titel på en sång! Jag skulle hellre sova lite längre nån enda gång. Ännu en natt med en febersjuk dotter tär på en trött mor... 

"Jag vill ha juice!"
"Ja, men skrik inte, du väcker lillebror."
"Nä, jag bara sitter här i sängen."
Går ner och hämtar juice. Hör dottern börjar skrika: "Jag är kissig!" Kommer upp. Sonen är vaken, men somnar lyckligtvis om. Dottern går på toa och dricker sen juicen. Katten kommer och gnäller. "Jag släpper ut honom" säger dottern. Hon går ner för trappen och ropar efter katten som inte alls ville gå ut utan ha mat. Nu vaknar lillebror igen...

Såg på Aftonbladets sida att det ska bli sommar nästa vecka. Dags att ta fram solbrillor och  shorts nu då, eller?

Samtal med dottern vid nattningen.
" Vet du, det är bra att vi har skaffat en städarkatt."
"Vad då?"
" Ja, Lisa (lilla katten). Hon äter ju upp allt som jag tappar på golvet."

Egentligen skulle man kunna tro att jag avser HV:s seger igår, men jag ironins mästare, jag har haft en så där härlig natt igen...

Dotterns gnäll och krångel igår hade en orsak. Vaknade vid 23.00 av att hon kändes brännhet. Kollade febern. Bara 38.5, men det räcker till. Alvedon, vatten, toa och sedan prat, babbel och mummel en bra stund. Till slut säger hon:" Jag vill sova i min säng!". Så lät det inte tidigare under kvällen. Väl nere i hennes rum ska man helst läsa saga och sen sjunga "Teddybjörnen Fredriksson", den vanliga kvällsrutinen. Detta känns inte så lockande vid midnatt. Lyckades förhandla bort sagan, men inte sången. " Varför står det ett ljus där?" frågor hon plötsligt (syftar på dopljuset uppe på bokhyllan). Jag förklarar att hon fick det när hon var liten bebis och döptes. " Ja, då var det jättemånga här!" säger hon då och lyser upp. Sen räknar hon glatt upp moster, mosters pojkvän, mormor, morfar, mormors hund, och hejdar sig.  "Så många var det!" Hon lägger till pappa och lillebror, men då protesterar jag. " Han var ju inte född då" säger jag. "Nähä..." säger hon lite tyst, men verkar inte riktigt greppa detta faktum. Jag funderar på om hon aldrig ska bli trött igen. " Du kan gå nu" säger hon då. Tror knappt det är sant, men är för trött för att säga något om att hon inte brukar kunna somna själv mitt i natten. Lägger mig igen strax efter tolv och hoppas på att hon ska sova vidare. Blir störd två gånger till under natten av sonens gnäll, men annars sover vi till 06.30. Inser att dottern borde vara hemma från dagmamman även om hon inte har feber längre. Går och sätter på vår "lifesaver" vid sjukdom, dvs TV:n. Då funkar inga kanaler. Begriper att det beror på att vi hade råkat missa en räkning och nu har Viasat stängt av signalen tills att påminnelsen är registrerad som betald. Jippie! En hel dag med en halvsjuk unge utan "Playhouse Disney"...

Är bara bäst. Måste understryka det!!
Nu har ni visat var skåpet ska stå!

Jag syftar på Galenskaparnas gamla låt, men menar förstås att jag är ruskigt trött. Efter att middagen var lagad ville dottern inte äta, trots att jag gjort mat som jag vet att hon tycker om. "Jag är inte hungrig. Jag är trött." Lyckades efter lite övertalning få i henne nästan en hel portion när hon satt i mitt knä och blev matad. Och hon skulle inte vara "hungrig"... Lillebror satt snällt och petade i sig sin mat på egen hand, trots att han är två år yngre. Sen vägrade hon att sova i sin säng. "Jag kommer inte kunna sova för det gör ont i fingret. Och det är flugor i mitt rum." Hon somnade lite senare i vår säng... Som hon manipulerar mig,det lilla busfröet!

Nu ska jag snart sova, hoppas jag. Måste först se hur det går för HV71  ikväll...

Morgonen började som vanligt, med sina rutiner, tjat,tjat och tjat. Lämnade flickan hos dagmamman, åkte in till stan. Tankade. Gick på köpcentrat i tre timmar under vilka sonen var vaken nästan hela tiden. Jagade, jagade och jagade efter honom eftersom han vägrade sitta i vagnen mer än några minuter åt gången. Körde hem. Hämtade dottern hos dagmamman. Den lilla hade somnat efter ett utbrott vid lunchen så när jag skulle hämta blev hon supersur när jag väckte henne. Dottern tjurade nästan hela vägen hem i bilen. Hann bara hem och "landa" sedan kom några vänner på besök. Medan vi drack kaffe roade sig sonen med att antingen springa i soffan eller klättra på stolar. Helt plötsligt spydde katten i hallen. Blä! Telefonen ringde mitt i allt. Huvudvärken var inte långt borta...

Nu är det dags att laga middag. Jag är sååå laddad!

Efter ytterligare en sen kväll med sonen somnade jag helt färdig. Vaknade efter en liten stund av att jag legat på händerna så de var helt avdomnade. Hade precis drömt att jag blev utslängd från något ställe, finns det något samband tro? Medan jag försökte somna om ökade makens snarkningar till otäckt många decibel, men till slut lyckades jag koppla bort det och slappna av.  Sov tills sonen gnällde till någon timme senare. Gick till honom och tryckte in nappen i munnen. När jag kom tillbaka till sängen snarkade mannen så det var olidligt. Lade mig på TV-soffan och somnade om. Vaknade efter några timmar av att sonen gnällde igen. Det lät som om han haft en mardröm. Som tur var räckte det med nappen och lite klapp på ryggen för att han skulle somna igen. Nu var det dags för mannen att gå upp så jag la mig i sängen igen. Mannen väckte mig innan han skulle till jobbet för att fråga en sak. En timme senare vaknade jag av att lilleman pratade inne hos sig och stora tjejen (som sover nere) ropade: " Det är flugor i mitt rum!" När jag kom ner till henne hade hon ställt sig i docksängen och viftade med snuttefilten.
  God morgon, underbara familj!

Kl.16.30
Maken gick upp med sonen till TV-rummet för att "vila" lite. Tanken var inte att de skulle sova, men efter två minuter blankt sov båda gott. Det blir kul i kväll när lilleman inte vill lägga sig...

Vi är nästan klara med frukosten och dottern har bara lite kvar i tallriken. Ser inte helt nöjd ut.
" Vad är det? Vill du ha något mer? " frågar jag.
" Ja, jag vill ha gos..."

Snacka om att ha koll på livets väsentligheter...

Står ute vid altanen där dottern cyklar runt , runt i cirklar.
" Kan vi gå in nu? Jag behöver börja med middagen och sen ska jag hänga tvätt ikväll också."
" Nä, jag måste öva på och cykla på min cykel. Sen ska jag öva att rida på min häst."
" Men du har ju ingen häst."
" Jag ska få en lagård med många djur."
" När då?"
" När jag blir så många år gammal (räcker upp fem fingrar).
" Var ska den ladugården vara då? Bredvid sandlådan?"
" Nä, lite längre bort så klart!"

Barn har verkligen svar på allt (om dom vill).

Idag måste jag dammsuga! Det är bara så jobbigt att komma igång. Alltid är det något annat som får gå före(missförstå mig inte, en gång i veckan är minimum) men det finns liksom tusen saker som måste göras först,t.ex. laga mat, byta blöjor, jaga min illbatting till son...
Men, se upp, dammråttor, för nu kommer jag och tar er!

Måste bara skriva några ord om det fruktansvärda som hänt med Engla. Även om jag inte kände henne eller ens någon i hennes familj är det så tungt att höra om såna här saker. Man vet att det händer (visserligen inte så ofta) men tänker alltid "det kommer inte drabba min familj". Ingen går ju egentligen säker. Enda ljusglimten (för att uttrycka det positivt) i sammanhanget är att gärningsmannen faktiskt erkände efter en relativt kort tid. Men det måste ha varit eoner av tid för Englas mamma...

Frukost med barnen. Maken är redan på jobbet sedan flera timmar tillbaka.

"Sätt dig och ät nu!"
"Mm, men jag vill sitta i ditt knä."
"Nej, jag måste ha koll på lillebror också, vet du. "
" Jag vill hälla upp fil själv!"
"Gör det då. Skynda på nu, vi är redan sena. Ska du ha flingor?"
"Ja, både havrefras och sedus (Cheerios)."
"Vill du ha macka också?"
"Mm, med fnör (smör)."
"Vill du ha korv på mackan?"
Under tiden har lillebror kommit in i köket och klättrat upp på min stol.
"Vet du, mamma, nu har han många tänder! När han var liten hade han inte många tänder."
"Mm, men vill du ha korv på mackan?"
"Men han har inte så många tänder ändå. "
"Nej, inte som du (börjar bli irriterad nu) men vill du ha korv?!"
"Ja. "

Ibland är vägen lång till de kortaste svaren...

Dottern ser på TV att en pojke går i skolan.
"Mamma, jag går inte i skolan, men jag tror jag har fått ett dagis." (Hon går hos en dagmamma några timmar i veckan.)

Sitter här och tänker på allt roligt jag borde göra, t.ex. dammsuga, ta hand om tvätt, plocka ur diskmaskinen, rensa i kattlådan, slänga ut blöjpåsen, osv, men faktiskt, ovanligt nog, tänker jag göra "ingenting" en stund till. Har en bra bok och en skön soffa att sjunka ner i, så varför stressa... 

När gästerna åkt hem sätter sig dottern i soffan och tjurar.
"Vad är det nu? " undrar jag.
"Vad ska jag göra nu?"svarar dottern.
" Vad menar du?" frågar jag.
"Men, gästerna har ju åkt härifrån" muttrar hon med blicken nedslagen.
Så rolig är alltså en mamma och en pappa att umgås med...
 

Hade några vänner här på fika. Satt ner och drack kaffe i godan ro. Synd att det sällan varar så länge. När sonen bestämt sig för att han fikat färdigt reser han sig upp i barnstolen och jag hinner med nöd och näppe fånga honom i luften innan han landar med näsan i golvet. Sedan drar han iväg fortare än kvickt till trappen för att försöka klättra upp. Hämtar honom där och ställer ner honom på köksgolvet. Stänger grinden och toadörren (har inte lust att låta sonen dyka i toastolen). Han fortsätter glatt in i syrrans rum och sitter helt plötsligt på hennes bord och tänker börja äta på ett papper som storasyster varit vänlig nog att lägga där. Tar med honom in i köket igen och placerar honom i makens knä. Följer med dottern för att tvätta händerna för andra gången. Kommer tillbaka till köket och möts av en storgråtande son som precis farit fram och tillbaka i knät tills han ramlat  och slagit ansiktet i golvet. Han knatar iväg till rummet ut mot altanen och hittar en kasse med glasburkar som av någon anledning inte hittat ner till källaren. Han börjar plocka med burkarna. Hämtar honom ännu en gång, stänger även den dörren och går tillbaka till köket. Vid det här laget har både maken och gästerna hunnit avsluta fikat medan min kaffemugg forfarande är halvfull... Visst är det avslappnande och trevligt med en fika tillsammans med vänner! 

Jag: "Vad tycker du att vi ska ha för krydda  på laxen?
Dottern: "Socker, sockerkrydda,tycker jag, för det är bra för mig."