annabackhouse

Började jobba igen efter sportlovet. Segt att komma igång, men man är snart inne i jobb-lunken. Efter en stund känns det som man aldrig varit därifrån...

Fick en ny kollega idag. Känns riktigt bra. En ambitiös, ung tjej, som säkert har massor att ge. Ska bli spännande att samarbeta med henne, då hon kommer att jobba  i  " min " klass en hel del. Och hon har läst musik. Perfekt! Tycker inte om att gå in och " fuska" i ett ämne man ej läst.


Idag vid lunchen frågade eleverna hur många veckor det är till påsklovet. De är inte särskilt uthålliga...


                                                                                                                                                             

                                                                                     







Var ute och åkte skridskor med eleverna idag. Vi har en vackert belägen sjö bara några km från skolan - perfekt för skridskoåkning. Testade ett par "hockeyrör" för första gången. Vilken skillnad mot mina gamla konståkningsskridskor! De här var skönare, varmare och stadigare. Aldrig mer tar jag på de andra...

Enda minuset en sån här dag var att det blev så kallt om fötterna efter ett par timmar. Men nu har jag tinat igen.  Måtte jag inte bli mer sjuk igen bara ...

Var med på mina elevers klassfest  ikväll och stod och pratade med en av flickorna i klassen när hon säger:
" Inte visste jag att du kunde springa, alltså, så snabbt, menar jag."

(Jag hade en stund tidigare sprungit och jagat en annan tjej i klassen på discogolvet bara för att hon tyckte det var skoj).

Vad tror 10-åringar om vuxna egentligen? Förresten, det vill jag inte veta...

Var på Kulturskolans stora föreställning " En sagolik jul" igår. Vilken upplevelse! 500 barn som dansade, sjöng  och agerade. Tänker er när alla skulle ut på scenen. Barn och ungdomar överallt! Det var verkligen en välarbetad och underhållande föreställning.

Såg en "gammal" elev spela trollflickan vilken förälskade sig i Peer Gynt. Jag minns henne som lite blyg och tillbakadragen, men nu framstod hon helt annorlunda. Härligt att se sån utveckling!

Idag har jag haft en underbar musikupplevelse. Det var dags för det årliga luciafirandet på skolan, och hos oss är det trean och sexan som håller i det. Det var en stor samling barn som tågade in till de traditionella tonerna av " Natten går tunga fjät...". Programmet innehöll både solister, triosång, trummor, bjällror, versar, tomtebus och glada, stämningsfulla sånger. Jag älskar dessa stunder tillsammans med skolbarnen. Då ser man att gemensamt arbete och ansträngning ger ett fint resultat.

Sång och musik, glada och förväntansfulla barn, ljus och värme. Kan det bli bättre?

Har haft en körig start på arbetsveckan. Inser gång efter annan att vi snart har jullov och att jag inte riktigt kommer att kunna avsluta vissa arbetsområden som jag hade tänkt. Även om man planerar noga från början så är det nästan omöjligt att få ihop det i slutändan. Det händer en massa på vägen, under arbetets gång, och saker som inte kunde ha förutsetts inträffar och påverkar.

Men det är inte grejen, att planeringen spricker, för det händer tyvärr ofta. Det som är intressant är att jag inbillat mig att den inte skulle göra det denna gången...  

Installerade en julgran i vårt klassrum i måndags. Hade preparerat före så att julgransmattan och foten stod på plats. Fick dit granen riktigt snyggt (rakt) och kände mig nöjd. Elevernas pynt hängdes i samma dag och sen var allt frid och fröjd. Tills idag. Då insåg jag. Granstackarn har inte fått nåt vatten sen den höggs i söndags...

Så är det när man har för många saker i huvudet samtidigt.

Rastvaktade på " min" skola tidigare idag. En liten flicka i ettan stod och gjorde snöbollar tillsammans med sina klasskamrater.  "Titta, vilken fin snöboll!" sa hon nöjt.
" Ja!" sa jag och hon fortsatte:
" Tänk, nu när det är så mycket snö, och sen ska den bara försvinna. "
" Ja, om jag fick bestämma skulle snön få ligga kvar. Men det är ju inte jag som bestämmer!" svarade jag.
" Nej, för det är JESUS! Eller, nej, himlen..."

Små barn har verkligen insikt i livets stora frågor...

Eftersom jag är en känslomänniska är det inget ovanligt att jag gråter, men på sistone har det funnit väldigt många anledningar till tårar (enligt min känslobarometer). Senast var det när jag satt och rättade matteprov tidigare ikväll. Flera av mina elever hade presterat långt över vad jag trodde var möjligt. Det är en fantastisk känsla att se elevernas framsteg så tydligt. Såna erfarenheter behövs. 

Nu har jag avklarat 15 av 24 utvecklingssamtal. Kan äntligen se att det finns ett slut. Visserligen är det både intressant, givande och viktigt att ha dessa samtal. Men det tar samtidigt otroligt mycket tid och kraft.

Hade en bra dag med barnen i skolan, flera bra diskussioner och samtal och många roliga inslag.
Trots detta: TGIF (Thank God It´s Friday)

Trött, tröttare, zzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzz........

Diskuterade nåt annat under en lektion idag, när en av eleverna plötsligt sa :
" Han som vann presidentvalet, vet du vad han heter?  Borak Abama, eller hur! "
" Ja, jo, visst ..."


(Naturligtvis talade jag om vad han egentligen heter).
 

Hade en helvetsnatt med stunder då jag vaknade hörde min puls slå inne i huvudet. Blev rädd. Insåg att det måste bero på stress.
Tänkte att jag måste prata med min chef IGEN.

Skulle ha ett utvecklingssamtal på morgonen, men föräldern dök aldrig upp. Trist, när man har laddat för samtalet.
Dagens lektioner gick bra, över förväntan. Vad fick jag kraft och koncentration ifrån? Hade ett annat utvecklingssamtal senare, som var helt OK. Planerade för morgondagen och gick iväg för att ha lönesamtal med chefen. Berättade om hur stressad jag känner mig, och vi hade ett långt, bra samtal. Hittade några saker att gå vidare med tillsammans för att underlätta för mig. Hon bad mig att fundera över vad som varit bra den senaste tiden.

Kom på NIO positiva saker som hänt under arbetsdagen idag!!!

Kanske kan jag minska min stress med att tänka mer på det positiva som faktiskt också händer, och genom att inte tro att alla har så höga krav på mig, utan att jag duger som jag är. Jag är en bra lärare!! = sant

OK, jag lovar att försöka.

Nu borde jag kanske sätta igång och förbereda för alla utvecklingssamtal som startar efter lovet. Och planera för nästa vecka. Men jag vägrar. Vägrar. Det kan inte vara meningen att man ska sitta halva lovet och jobba. Eller? Gör andra det? Varför i så fall? Om det ska bli någon ordning i systemet måste vi väl alla protestera mot orimliga krav, annars sker det aldrig nån förändring.
Som läraryrket ser ut idag frågar jag mig hur många unga som kommer att vilja satsa på det i framtiden!

Hade planerat att jobba sent i eftermiddags. Naturligtvis kom då världens huvudvärk och försökte lägga hinder i vägen. Hur lätt är det att orka diskutera och skriva elev-omdömen när huvudet spränger så man inte kan tänka på något annat?? Efter en Alvedon, två glas vatten och lite kaffe lyckades jag i alla fall få en del gjort. Det är verkligen dags för lite ledighet!!

Det närmar sig. HÖSTLOVET. Det som gör att vi lärare (och elever) orkar med höstterminen. De senaste veckorna har vi gått på sparlåga och drömt oss fram till sovmorgnar och ledig tid. Snart. 

Borde nog rätta lite matteböcker nu.
Borde. Verkligen.
Men det finns annat som lockar. Mer.
Varför kan jag inte bara sluta blogga och börja rätta??
Kan det bero på att det känns som om jag rättat dessa böcker TUSEN gånger redan sedan i augusti...

Hade en övning med mina elever där de skulle forma Sveriges land som det ser ut i kartboken med hjälp av ett långt rep.  Det skulle alltså till att börja med bara forma konturerna av landet. Det var inte enkelt. Några sprang runt och lekte annat, kastade kottar och jagade varann. De som försökte lösa uppgiften fastnade vid var Stockholm ligger och sen kom de ingen vart. Till slut hade vi några som hoppade på repet och några som blev ilskna för att andra hoppade på repet, och ytterligare några som tröttnat på uppgiften och bara stod och glodde. Vilket kaos!

Men tanken, att de skulle få en konkret bild av Sverige( när de sen också lagt in sjöar och städer), var väl god. Några emot??