annabackhouse

Har äntligen fått mitt schema för hösten. Det ser ganska bra ut. Men några gånger då vi har planerings- eller informationskväll blir det tufft, för då slutar jag 19.30 och börjar 06.00 morgonen efter. Egentligen är det inte ens lagligt. Men det är väl ingen som bryr sig om... mer än jag.

Well. Det ska nog gå.

Det måste gå.

 

Idag, på jobbet, hade vi en sån där härlig upplevelse på förmiddagen. Det var en liten kille som just håller på att skolas in, som kröp runt ute i sandlådan. Han fortsatte dra sig fram på asfalten och tog sig till en bänk. Helt plötsligt reste han sig upp och började gå. Ingen annan hade sett honom ta några steg förut. Det såg så gott ut, när han stapplade fram, osäker men överlycklig.
Såna upplevelser blir man varm i hjärtat av...

Sitter och funderar över vilka fördelarna är med nya jobbet. Det finns många.


- Jag jobbar inte längre hemmavid, och slipper att ha mina grannar till elever.

- Mina kolleger träffar jag i stort sett enbart på jobbet, inte hemma på macken eller utanför mitt hem.

- Jag kommer inte heller att jobba med mina egna barn tack vare avståndet.

- Jag hinner lyssna på radio i 20 minuter morgon och eftermiddag.

- Jag kan passa på att fixa ärenden och simma/styrketräna i stan innan jag åker hem (om maken slutar tidigt så han kan hämta våra barn).

-  Jag behöver inte ha runt 25 utvecklingssamtal ensam, utan kanske 6-8 stycken, vilka jag kan förbereda med hjälp av kollegerna.

- Jag får 30 minuter friskvårdstid i veckan.

- Jag får leka på arbetstid.

- Jag behöver inte ta hem något jobb!!!!

- Jag kan ta ledigt från jobbet mycket lättare (och slipper då att förbereda en massa "gratis" )


Vet inte om det finns fler fördelar. Visst finns det väl en och annan nackdel, men den största är väl i så fall att jag får 5 veckors semester istället för 7 ½ vecka som lärare har.  Men det kan jag leva med. För jag har fått mitt liv tillbaka.

-

Var i god tid på nya arbetsplatsen. " There´s no second chance to make a good first impression", som nån sa.

Idag var det få barn och mycket personal, så jag har väl inte direkt slitit ut mig. ( En vanlig dag hemma med sonen är betydligt mer ansträngande...) Fast det blir säkerligen skillnad nästa vecka när alla barn är där som vanligt.

Dagen bjöd på många skratt och intressanta möten.

Det kommer att bli en spännande höst.

ska jag alldeles strax åka till mitt nya jobb.

Första arbetsdagen.

Undrar hur det blir?

Jag har sovit gott inatt.

Det är väl ett positivt tecken?

                                        

(Skrivet kl 7.10, men jag glömde publicera ...)

Igår var jag ju som planerat och besökte min blivande arbetsplats. Det är en förskola för barn i åldrarna 1-5 år. Det var inte så många barn där igår, men de jag träffade var hur gulliga som helst. En liten kille sprang runt och ropade bil mest hela tiden. Kändes som hemma...

Personalen var både yngre och äldre än jag. En av de blivande kollegerna gick i sjuan när jag jobbade på hennes högstadieskola för tio år sen. Och en hade varit förskollärare i nästan tjugo år. Snacka om variation. De var trevliga och roliga. Kollegerna kommer jag att trivas med. Tror jag, i alla fall.  Det är min spontana känsla.

Än vet jag inget om arbetstider, mer än att det blir nån öppning och stängning varje vecka. Men så brukar det ju vara. Det löser sig alltid. Sen har ju inte vi så stort behov av barnomsorg själva, då maken jobbar skift. Så våra egna barn får ett bra schema, oavsett. Det är gott att veta.

Lokalerna var inte så märkvärdiga, men de funkar. Ett plus i lekrummet var en stor borg som förskolan fått av stans bibliotek. Den används nog både till det ena och det andra, kan jag tänka mig. Barns fantasi är oändlig.

Jag börjar i augusti på det nya jobbet, så nu har jag en låååååååååång sommarledighet framför mig.
Så jag säger som min dotter: Nu ska jag " MJUTA"...

Idag har jag pratat på telefon med en av mina blivande arbetskamrater. Det känns spännande att ha en ny arbetsplats att gå till efter semestern. Visst, det är många som säger " man vet vad man har, men inte vad man får...", men det ska ändå bli kul att börja på ett nytt ställe. Jag gillar att träffa nya människor och är öppen som person, så det blir säkert inga problem.

Imorgon ska jag besöka arbetsplatsen. Det ser jag fram emot. Berättar mer så småningom.

Nu har jag snart landat. Det tog en stund att komma ner på marken, efter morgonens avslutning i kyrkan.

Barnen glittrade, sjöng av hjärtans lust, fnissade, stampade, skrattade och applåderade. Rektorn berättade en saga om det eviga lärandet. Fyndigt, genomtänkt och hjärtligt. Sånger om sommaren avlöste varann. Kände att tårarna var på väg. Inte än, tänkte jag och bet ihop.  Psalmerna berörde precis så där som de brukar göra. På djupet. Högtidligt och innerligt. Med preludiet ljudande omkring oss gick vi ut ur kyrksalen, och stannade till i entren. En av mina elever kom fram och ville önska glad sommar. Då brast det. Jag höll om denna lilla flicka, och vår kram blev lång...

Fortsatte ut och möttes av kramar, blommor, lyckönskningar och en enorm värme (trots envist regnade).

Med famnen full av blommor gick jag vidare, från avslutningsceremonin, till en lång, härlig sommar.

                                                          




På fredag är det skolavslutning.  Alla är finklädda, färgglada blommor längs gången, förväntansfulla barn, sång från spralliga ungar, en betraktelse som andas frihet och glädje, psalmer som skapar nostalgi, ett lyckorus. Och samtidigt så vemodigt. Något gammalt tar slut, nåt nytt tar vid.

Jag gråter ALLTID på skolavslutningar. Av glädje, men också av saknad. Denna gången är det extra laddat, eftersom jag ska byta jobb till hösten. Sista skolavslutningen. Bäst att ta med många näsdukar...

Eleverna på "min" skola skulle ut på vandring idag. Tanken var att de skulle gå en sträcka i skogen som tar ungefär tre timmar effektiv tid. Jag deltog i denna aktivitet för att få träffa mina elever under lite mer "avspända" förhållanden än en vanlig lektion i skolan. Jag hade inte heller träffat mina kolleger (förutom en) sedan jag blev sjukskriven. Det var med blandade känslor jag åkte till skolan. Kul att träffa barnen och att vara ute och röra på sig, men lite jobbigt att svara på frågor om hur man mår och så.

Vi startade på skolan vid strax efter åtta, och var framme vid målet kl. 11.30. Promenaden i sig var helt OK, mycket uppför, ganska mycket vegetation som man fick ta sig igenom, även blött på sina ställen, men överlag en skön tur. Men, vad barnen PRATADE! Några av mina flickor tog mig under armen och sen pratade de i munnen på varann i säkert en timme. Mina öron höll på att trilla av... de hade nog lite mycket att ta igen, kändes det som. Jag som inte jobbat på mer än två veckor kände att jag vant mig av med detta babbel. Blev jättetrött av allt prat.

Väl framme vid "slutstationen", en badplats, fick vi hamburgare och bröd, och en stor del av eleverna BADADE! I en sjö med 15 grader varmt vatten. Hu! Skulle jag ALDRIG göra...

När vi skulle hem hade det blivit nåt fel med bussbokningarna, så det kom inte tillräckligt med bussar. Jag blev sen hem och hann precis hämta våra barn hos dagmamman i tid. Sen väntade en tur in till stan, inköp av skor till dottern och veckohandling på Ica MAXI.

När jag kom hem, 17.30, fick jag min första kopp kaffe på hela dan. Det var på tiden!  Imorgon ska vi ta det lugnt, jag och barnen. En slappar-förmiddag får det bli. Längtar redan...

Det är mycket som rör sig i huvudet just nu. Det mesta handlar om jobbet. Många hur och varför. Har inget svar. Vet bara att jag måste ta mig en riktig funderare. Det går inte att blunda hur länge som helst.

Planera, korrigera, reflektera, utvärdera, fundera, stimulera, fantisera, leverera, entusiasmera, addera, jobba för flera...
jag orkar inte mera.

Enough is enough.

Tur att det är dags att gå till sängs så man får vila de stackars hjärncellerna.

                                                                                                                  







Fick ett telefonsamtal ikväll från en elev som hade sålt färdigt sina majblommor.

Det var väl inget att berätta om, tänker ni kanske. Men det hör till saken att blommorna delades ut idag, och försäljningstiden är satt till TVÅ VECKOR. 

Tjejen hade alltså fixat detta på en eftermiddag, runt tre-fyra timmar, skulle jag tro. 

Snacka om att vara motiverad...



 

Hade idag tillfället att på arbetstid lyssna till en föreläsning om IT och vad barn/ungdomar tittar på när de är ute och surfar. Föredragshållaren heter Mats Andersson och han har ett företag som heter Netscan. De jobbar med att "fånga in" män som ägnar sig åt grooming på nätet (textförförelse).

Vilken otroligt omskakande, men också viktig föreläsning! Orkar inte skriva mer just nu, men det här var verkligen nåt som alla borde höra.

Hade en bra dag på jobbet, intensiv, men positiv.  Hade "tusen" punkter på listan över saker att göra under planeringstiden, och hann inte allt, men mycket. För mig funkar allt bättre med rutiner, och äntligen börjar det flyta på lite.

Men framförallt känner jag att jag har skolbarnens förtroende. Det betyder allt.

Idag finns ingenting kul eller intressant att berätta.  Dan har bestått av jobb och ännu mer jobb. Tur att det snart är påsklov. Bara två och en halv vecka kvar...

Dags att sova!

Hade studiedag idag. Nä, det innebär inte att jag var ledig. Jag är ju lärare. Vi hade föreläsning och diskussioner om  lärande och bedömning. Bra föreläsare och nyttiga diskussioner i smågrupper gjorde dagen lyckad. Och maten var suverän...

Bara en reflektion: Vad ovant det är att sitta ner hela dagen!

                                                                                         
                                                                                                          



Ja, så var det dags för en rejäl förkylning IGEN. Var sjuk och hemma från jobbet för tre veckor sen, men bacillerna vill visst inte lämna huset, så nu är det snart sängläge, misstänker jag. Hostar och snorar, har halsont och huvudvärk. Blä...

Och inatt härjade busfröna mellan 02.00 och 04.00. Sen var man laddad för veckans längsta arbetsdag när klockan ringde vid sextiden... NOT.  Maken, som jobbar eftermiddag denna veckan, tyckte nog lite synd om mig, för när jag stod i duschen kom han och frågade vad jag ville ha för te och hade dukat fram allt jag ville ha till frukost ..och när jag borstade tänderna var han ut och skrapade rutorna på bilen. Tack för det! :)

Arbetsdagen var helt OK. Morgonen var riktigt bra. Viktigt med en bra start...

 Visst kan eleverna stimma och stoja, men jag upplever ändå nånstans att vi håller på att bygga upp en positivare relation, där allting känns roligare och mindre tungt. Kanske vi äntligen börjar känna varann ordentligt?

Har ju fått en ny kollega, och detta verkar bli mycket gynnsamt både för mig och för eleverna. Barnen får mer stöd när vi är två i klassrummet oftare, och jag kan få en del tips från en som utbildade sig senare än jag. Inte fel. Kul också att det är en tjej i min ålder ( OK, lite yngre).

Hoppas den här positiva känslan håller i sig. Det är mycket roligare att gå till jobbet då.

 

Hade några goa stunder idag på jobbet. Skulle in och hämta en grej i klassrummet medan klassen hade en annan lärare. Direkt börjar eleverna att ropa efter mig, och ville berätta en massa, fråga om saker osv.  Då känner man sig behövd och omtyckt. Lite senare när jag satt och åt lunch berättade min kollega att hon talat om för klassen att vi kommer få mer resurs den närmsta tiden. " Vi behöver bara Anna! " sa flera elever då. Då blir man varm i hjärtat. Just då kollegan berättat detta för mig knackade några av mina elever på vid personalrummet där vi satt. De hade med en liten presentpåse med godis i till mig. En försenad Alla hjärtans dag -present. Visst är de gulliga!