annabackhouse

Jag är så varm så jag snart tuppar av... folk tycker väl att jag låter som en grinig pensionär, men det är faktiskt jobbigt med 30 graders värme när man inte tål solen så bra och blir matt och yr till följd.  När regnet kommer ska jag dansa!!!!

Vilken morgon!!! Huvudvärken trycker ihop min skalle så det känns som om hela jag ska komprimeras och försvinna...

Igår kväll somnade ungarna ganska vettigt, omkring åtta, och jag satte mig vid TV:n för att äta lite och titta på Ceasar " The Dogwhisperer". Han är så intelligent den mannen. Efter programmet var slut tittade jag lite på Facebook och chattade med en släkting från Irland.Det började bli sent, men jag höll på med en bra bok (Sjöjungfrun av Läckberg) som både är spännande och får mig att gråta, och efter att jag stängt av datorn var jag tvungen att läsa en stund.

Satt i sängen och läste ett avsnitt som fick tårarna att trilla precis när maken kom hem från jobbet runt midnatt. Eftersom han ville se lite på TV en stund satte jag mig i soffan och läste vidare. Plötsligt var det något som surrade i rummet. Det såg ut som en humla, men visade sig sedan vara en jättestor geting. Jag hatar getingar och bad maken att smälla till den. Han dödade den med en tidning och allt var frid och fröjd... i några sekunder. Sen upptäckte vi att det fanns fler getingar inne i rummet där sonen sover. Hans fönster var öppet pga av hettan, och tydligen var det massor av getingar utanför. När vi försökte ta  ut ett par stycken kom det bara in fler. Just då såg jag att det var en bamsing till geting i sonens säng!  Jag slet upp det stackars barnet och sprang därifrån medan maken jagade vidare på de usla kräken som surrade och bråkade mitt i natten.  Till slut var alla getingar döda och vi kunde lägga oss igen. Då var sonen klarvaken...    

 Efter en flaska välling, lite bokläsning, gos och övertalning somnade väl pojken omkring 01.30. Jag lyfte ner honom i spjälsängen som vi tillfälligt fått släpa in i vårt rum. Somnade och sov i så där två minuter, sen lystes hela rummet upp av en bautablixt. Jag har egentligen två stora fobier, den ena är att bli stucken av flera stora getingar och den andra är att blixten ska slå ner i vårt hus. Och nu när vi precis bekämpat getingarna, var det ovädrets tur att bråka med mig... Det blixtrade och dundrade om vartannat en stund och jag tänkte att den här natten blir det väl ingen sömn. Min stora rädsla för oväder bottnar i en upplevelse i barndomen då jag såg en hel ladugård full med djur brinna upp pga av ett blixtnedslag. Inget man glömmer i först taget...

Jag somnade nog efter två någon gång, och sen var det full fart på ungarna vid åtta igen. Tur att man är Superwoman...

Idag skulle Du ha fyllt 58 år, min älskade Pappa. Tänk att det gått snart sex år sedan Du dog... ibland känns det som mycket längre, men ofta tänker jag att det var nyss Du tog ditt sista andetag.

Jag och min familj tänker på Dig och önskar att Din värme och humor ännu spred glädje hos oss.

Du som aldrig gnällde, alltid tog saker med ro, njöt av varje dag, jag saknar Dig!

Den nya låtsaskompisen Sibbi börjar allt mer att likna Pippi Långstrump, tycker jag. Idag berättade dottern att Sibbi alltid borstar tänderna själv för hon har minsann ingen mamma eller pappa. Jag undrar när Sibbi ska lyfta hästar eller segla i Söderhavet...

Maken retades med dottern vid kvällsmaten. Hon flinade åt honom och sa med glimten i ögat:
" Du är ju dum i huvet! "

Vilken kärleksförklaring...

Sonen sprang som en tok för att inte jag skulle hinna hejda honom ( han ville in i garaget, högst olämplig plats för en liten grabb).
Dottern tittade på brorsan och skrek:
" Spring som en idiot! Det tycker jag är kul! "

De jobbar i team de små busungarna...

Sibbi är dotterns kompis, och bor "långt bort", närmare bestämt en mil härifrån. Denna information har jag fått från säker källa (dottern själv förstås).
Tänka sig, jag hade ingen aaaaaning... 

Barnen var ute i trädgården och lekte. Maken höll på att bygga på lekstugan. Dottern stod inne i lekstugan och pratade om att hon ville ha någon att leka med.
" Jag ska fråga Sibbi. Nej, hon duschar."

Lite senare:
Dottern blir vansinnig över något och säger ilsket:
"Nej, Sibbi, du får inte göra så. "Jag frågade henne om inte Sibbi duschade.
" Nej! Hon är färdig nu. " svarade dottern.

Vem är Sibbi????

Vi satt och åt hemma hos barnens farmor i helgen. Dottern hade fått en pysselbok som hon lagt uppslagen på köksbordet.
Eftersom vi skulle äta pannkakor med sylt och glass sa jag till henne att det var bäst att ta bort boken. Den kunde ju bli rätt kladdig annars. Dottern tittade på mig och utbrast:
" Det har du rätt i! "

Inte direkt det svar jag förväntat mig av en trotsig tre-åring...

Jaha,  Sanna Kallur skadad, Christian Olsson räcker inte till, Carolina Kluft gör dåligt resultat, bla bla bla...

Varför ska man titta på friidrott överhuvudtaget ??

Maken och jag tänkte att vi skulle få undan spjälsängen och vänja sonen vid juniorsäng istället. Tanken var att vi skulle greja med detta under semestern. Eftersom vi varit bortresta mer än halva tiden har det inte blivit något av detta förrän nu, med några dagar kvar tills maken startar på jobbet igen. Idag var sonen egentligen trött redan vid sextiden, men när vi testat att få honom att ligga i juniorsängen en bra stund var klockan helt plötsligt 21.10. Vi gav upp och lade honom i spjälsängen igen. Det tog max tre minuter, sen sov lilleman gott...

Varför ska man krångla till det när det egentligen funkar???

Ska snart börja jobba. Snart skulle en del säkert invända... jag börjar nämligen inte förrän om tre veckor. Men om man inte jobbat sedan januari 2007 så är 12 augusti väldigt snart!!

Visserligen kommer det säkert att bli nästan som semester att inte behöva jaga på två små busungar, men ändå...

Det kommer ta tid att vänja sig vid att jobba igen. Tur att det inte blir heltid, jag kommer säkerligen att ha fullt upp i alla fall.

Nu var det länge sedan jag skrev något här på bloggen. Har inte haft tid, vi har varit på semester utan tillgång till dator...

Var i Skottland förra veckan. Vi åkte 12 personer tillsammans, typ halva släkten. Det finns mycket att berätta om den resan, vet knappt var jag ska börja. När vi hade åkt ungefär en kvart upptäckte jag att jag hade mina innetofflor på mig (med färgfläckar och allt möjligt på ) så det blev till att åka till en skoaffär och köpa skor på vägen till Göteborg. Sedan gick resan till brorsan ganska smidigt och vi fikade lite där innan vi fortsatte sista biten till flygplatsen. Började känna mig orolig över flygresan, rädd att bli åksjuk. Mådde illa redan innan vi kom till incheckningen... Sonen somnade i kön och vid handbagagekontrollen vaknade han med ett illtjut. Vi tog oss upp på planet i alla fall och satte oss till rätta. Det var en ilsken kille som blev fastspänd i mitt knä, han hatar små utrymmen. Efter mycket fäktande och skrik lugnade han sig något. Det hjälpte att vi lyfte, då hände det ju något spännande... Tyvärr var vi redan en halvtimme försenade. Flygresan var OK, jag spydde INTE. Inga problem alls egentligen. Insåg att jag kanske mått illa för att jag var så trött. Väl framme i Skottland fick vi ut bagaget efter att ungarna försökt klättra på väskbandet. Vi missade en buss till Glasgow och fick vänta nästan en timme på nästa. Efter en timmes bussresa (4,5 mil) med en seg buss var vi inne i Glasgow. Lyckades hitta en buss till Edinburgh som avgick inom några få minuter. Klockan var ungefär 22.00 lokal tid när vi anlände till vårt hostel. Då hade de dubbelbokat våra rum, så det tog en stund innan vi fick andra.Rummen var enkla, inga krokar att hänga kläder på, ingen spegel. Toan luktade inte hallon... Sen fick vi säga till om nya lakan. Det var sent, ungarna var trötta och hungriga, själv var jag också supertrött och extremt hungrig. Innan ungarna var f'ärdiga för att sova var klockan nästan elva och jag somnade nog omkring en timme senare. Det fanns inga barnsängar och absolut inga bäddmadrasser i sängarna. Så det blev till att trängas i de sängar som fanns (våningssängar) och hoppas på att fjädrarna  i sängen inte stack upp på fel ställe, t ex i revbenen eller i ryggen. Jaja, vi somnade i alla fall...
Andra dagen var vi på Edinburgh Castle och tittade, åt på en trevlig restaurang och shoppade. Under onsdagen åkte vi till Glasgow och träffade några av våra skotska släktingar. Vi åt lunch på en konserthallsrestaurang och pratade om det ena och det andra. Mycket trevligt!! Senare under eftermiddagen åkte vi en guidad tur med dubbeldäckare i Glasgow. Innan vi begav oss till Edinburgh igen hann vi med lite shopping och mat.
Torsdagen tillbringade vi mestadels på Edinburgh Zoo. Där fanns allt från tigrar och lejon till pingviner, isbjörnar och lemurer. Sista kvällen var hela ressällskapet och åt på en fin italiensk restaurang (britterna är ju inte direkt kända för sin kokkonst så varför chansa). Hemresan funkade bra fram tills vi kom till flygplatsen utanför Glasgow igen. Där blev det bekymmer på hög nivå (ha ha, vilken lyckad ordvits). Först började de gnälla på att vi hade för tungt bagage ( 1,5 kg mer än tillåtna 30 kg). Vi stuvade om i väskorna och la lite i brorsans väska, men det var fortfarande för mycket. Fick slänga upp 36 pund för att de skulle bli nöjda vid incheckningen. Missade att visa upp kvittot på överviktsbetalningen, så när vi skulle vidare till flygplanet kom vi inte igenom för jag hade ingen biljett!! Svettigt värre! Fick springa och hämta biljetten och rusa vidare till planet. Egentligen behövde vi äta lunch, men det fanns inte tid till. Sprang in på toa för att byta på sonen. Medan jag tog av den gamla blöjan passade han på att kissa lite på byxorna och skorna. Nice! Inte mycket att göra åt. Vidare upp på planet kom vi faktiskt iväg några minuter före utsatt tid. Ungarna somnade nästan direkt, och maken och jag kunde äta i lugn och ro. Precis innan vi var hemma i Sverige igen vakande dottern och var kissnödig. Vi hade redan påbörjat landningen så det blev till att kränga på henne en av lillebrors blöjor och hoppas att den räckte till... Landningen var allt annat än mjuk, men vi överlevde.
Äntligen hemma igen! Borta bra, men hemma bäst!!

När vi nästan ätit färdigt middagen skulle jag hjälpa dottern att lägga upp lite mer majs på tallriken. I rörelsen hände något och jag
tappade ner hennes tallrik i golvet så den vändes upp-och-ner.
" Du bara ställer till besvär! " sa dottern ironiskt.

Hm, säger jag så ofta, eller??? 

Det mullrade och lät när vi var ute tidigare i eftermiddags. Ett oväder var på väg mot oss. Dottern satt och gungade. Plötsligt utbrast hon irriterat:
" Jag tycker inte om Oskar ! "

Dottern satt och tittade på " Pingu ". Efter en liten stund sa hon:
" Kan du sätta på teckenspråk, mamma? "

Que??

Jag undrade verkligen vad hon menade, men insåg snart att hon måste ha syftat på nonsensspråket i Pingus värld. Egentligen ville hon nog bara förstå vad de sa. Och häromdan tittade vi på olika tecken ur teckenspråket på mjölkpaketet...

Börjar redan bli lite uppe i varv över semester-resan nästa vecka. Det är mycket som ska med när familjen består av fyra istället för två (som när vi reste utomlands sist). Har funderat över packningen hundra gånger, och kläderna säkert tusen...

Fast det ska bli sååååååå kul att fara iväg! Vi har en hel del skoj att se fram emot. Hoppas bara att ungarna trivs med flygningen, annars blir det svettigt en stund...

Var det någon annan som såg detta program igår? Jag missade slutet, men såg tillräckligt för att bli äcklad. Egentligen var inte killen som vägde 220 kg värst. Han var bara en matglad kille som var medveten om att hans livsstil är livsfarlig. Värst var tjejen som vägde 39 kg. Hon var 41 år, 152 cm lång och alltså 39 kg LÄTT. Enligt henne själv åt hon när hon var hungrig, och satsade på sånt som ska göra att man lever längre, t ex nötter, vitlök, plommon,m.m. Hennes frukost bestod av fyra paranötter och fyra katrinplommon. OM hon ens åt frukost... Hennes midjemått var som på en sju-åring!

Hallå, hur sjuka ideal får man ha??!!   

Den omtalade dottern stod i duschen. Hon drack vatten från ett par simglasögon vi brukar använda för att undvika shampo i ögonen.
" Sluta dricka vatten därifrån! " sa jag.
" Om man dricker mycket så råmar man! " svarar flickebarnet.

Kanske bäst att sluta då???

Dottern satt och drack vatten. Hon fyllde munnen alldeles för mycket och höll på att blöta ner hela tröjan.
" Jag har ett hav i munnen, ett kinkigt."
" Du vet väl inte vad kinkig är? " sa jag.
" Jo, när man gråter mycket som lillebror..."