Ja, jag lever
Nu var det länge sedan jag skrev något här på bloggen. Har inte haft tid, vi har varit på semester utan tillgång till dator...
Var i Skottland förra veckan. Vi åkte 12 personer tillsammans, typ halva släkten. Det finns mycket att berätta om den resan, vet knappt var jag ska börja. När vi hade åkt ungefär en kvart upptäckte jag att jag hade mina innetofflor på mig (med färgfläckar och allt möjligt på ) så det blev till att åka till en skoaffär och köpa skor på vägen till Göteborg. Sedan gick resan till brorsan ganska smidigt och vi fikade lite där innan vi fortsatte sista biten till flygplatsen. Började känna mig orolig över flygresan, rädd att bli åksjuk. Mådde illa redan innan vi kom till incheckningen... Sonen somnade i kön och vid handbagagekontrollen vaknade han med ett illtjut. Vi tog oss upp på planet i alla fall och satte oss till rätta. Det var en ilsken kille som blev fastspänd i mitt knä, han hatar små utrymmen. Efter mycket fäktande och skrik lugnade han sig något. Det hjälpte att vi lyfte, då hände det ju något spännande... Tyvärr var vi redan en halvtimme försenade. Flygresan var OK, jag spydde INTE. Inga problem alls egentligen. Insåg att jag kanske mått illa för att jag var så trött. Väl framme i Skottland fick vi ut bagaget efter att ungarna försökt klättra på väskbandet. Vi missade en buss till Glasgow och fick vänta nästan en timme på nästa. Efter en timmes bussresa (4,5 mil) med en seg buss var vi inne i Glasgow. Lyckades hitta en buss till Edinburgh som avgick inom några få minuter. Klockan var ungefär 22.00 lokal tid när vi anlände till vårt hostel. Då hade de dubbelbokat våra rum, så det tog en stund innan vi fick andra.Rummen var enkla, inga krokar att hänga kläder på, ingen spegel. Toan luktade inte hallon... Sen fick vi säga till om nya lakan. Det var sent, ungarna var trötta och hungriga, själv var jag också supertrött och extremt hungrig. Innan ungarna var f'ärdiga för att sova var klockan nästan elva och jag somnade nog omkring en timme senare. Det fanns inga barnsängar och absolut inga bäddmadrasser i sängarna. Så det blev till att trängas i de sängar som fanns (våningssängar) och hoppas på att fjädrarna i sängen inte stack upp på fel ställe, t ex i revbenen eller i ryggen. Jaja, vi somnade i alla fall...
Andra dagen var vi på Edinburgh Castle och tittade, åt på en trevlig restaurang och shoppade. Under onsdagen åkte vi till Glasgow och träffade några av våra skotska släktingar. Vi åt lunch på en konserthallsrestaurang och pratade om det ena och det andra. Mycket trevligt!! Senare under eftermiddagen åkte vi en guidad tur med dubbeldäckare i Glasgow. Innan vi begav oss till Edinburgh igen hann vi med lite shopping och mat.
Torsdagen tillbringade vi mestadels på Edinburgh Zoo. Där fanns allt från tigrar och lejon till pingviner, isbjörnar och lemurer. Sista kvällen var hela ressällskapet och åt på en fin italiensk restaurang (britterna är ju inte direkt kända för sin kokkonst så varför chansa). Hemresan funkade bra fram tills vi kom till flygplatsen utanför Glasgow igen. Där blev det bekymmer på hög nivå (ha ha, vilken lyckad ordvits). Först började de gnälla på att vi hade för tungt bagage ( 1,5 kg mer än tillåtna 30 kg). Vi stuvade om i väskorna och la lite i brorsans väska, men det var fortfarande för mycket. Fick slänga upp 36 pund för att de skulle bli nöjda vid incheckningen. Missade att visa upp kvittot på överviktsbetalningen, så när vi skulle vidare till flygplanet kom vi inte igenom för jag hade ingen biljett!! Svettigt värre! Fick springa och hämta biljetten och rusa vidare till planet. Egentligen behövde vi äta lunch, men det fanns inte tid till. Sprang in på toa för att byta på sonen. Medan jag tog av den gamla blöjan passade han på att kissa lite på byxorna och skorna. Nice! Inte mycket att göra åt. Vidare upp på planet kom vi faktiskt iväg några minuter före utsatt tid. Ungarna somnade nästan direkt, och maken och jag kunde äta i lugn och ro. Precis innan vi var hemma i Sverige igen vakande dottern och var kissnödig. Vi hade redan påbörjat landningen så det blev till att kränga på henne en av lillebrors blöjor och hoppas att den räckte till... Landningen var allt annat än mjuk, men vi överlevde.
Äntligen hemma igen! Borta bra, men hemma bäst!!
Var i Skottland förra veckan. Vi åkte 12 personer tillsammans, typ halva släkten. Det finns mycket att berätta om den resan, vet knappt var jag ska börja. När vi hade åkt ungefär en kvart upptäckte jag att jag hade mina innetofflor på mig (med färgfläckar och allt möjligt på ) så det blev till att åka till en skoaffär och köpa skor på vägen till Göteborg. Sedan gick resan till brorsan ganska smidigt och vi fikade lite där innan vi fortsatte sista biten till flygplatsen. Började känna mig orolig över flygresan, rädd att bli åksjuk. Mådde illa redan innan vi kom till incheckningen... Sonen somnade i kön och vid handbagagekontrollen vaknade han med ett illtjut. Vi tog oss upp på planet i alla fall och satte oss till rätta. Det var en ilsken kille som blev fastspänd i mitt knä, han hatar små utrymmen. Efter mycket fäktande och skrik lugnade han sig något. Det hjälpte att vi lyfte, då hände det ju något spännande... Tyvärr var vi redan en halvtimme försenade. Flygresan var OK, jag spydde INTE. Inga problem alls egentligen. Insåg att jag kanske mått illa för att jag var så trött. Väl framme i Skottland fick vi ut bagaget efter att ungarna försökt klättra på väskbandet. Vi missade en buss till Glasgow och fick vänta nästan en timme på nästa. Efter en timmes bussresa (4,5 mil) med en seg buss var vi inne i Glasgow. Lyckades hitta en buss till Edinburgh som avgick inom några få minuter. Klockan var ungefär 22.00 lokal tid när vi anlände till vårt hostel. Då hade de dubbelbokat våra rum, så det tog en stund innan vi fick andra.Rummen var enkla, inga krokar att hänga kläder på, ingen spegel. Toan luktade inte hallon... Sen fick vi säga till om nya lakan. Det var sent, ungarna var trötta och hungriga, själv var jag också supertrött och extremt hungrig. Innan ungarna var f'ärdiga för att sova var klockan nästan elva och jag somnade nog omkring en timme senare. Det fanns inga barnsängar och absolut inga bäddmadrasser i sängarna. Så det blev till att trängas i de sängar som fanns (våningssängar) och hoppas på att fjädrarna i sängen inte stack upp på fel ställe, t ex i revbenen eller i ryggen. Jaja, vi somnade i alla fall...
Andra dagen var vi på Edinburgh Castle och tittade, åt på en trevlig restaurang och shoppade. Under onsdagen åkte vi till Glasgow och träffade några av våra skotska släktingar. Vi åt lunch på en konserthallsrestaurang och pratade om det ena och det andra. Mycket trevligt!! Senare under eftermiddagen åkte vi en guidad tur med dubbeldäckare i Glasgow. Innan vi begav oss till Edinburgh igen hann vi med lite shopping och mat.
Torsdagen tillbringade vi mestadels på Edinburgh Zoo. Där fanns allt från tigrar och lejon till pingviner, isbjörnar och lemurer. Sista kvällen var hela ressällskapet och åt på en fin italiensk restaurang (britterna är ju inte direkt kända för sin kokkonst så varför chansa). Hemresan funkade bra fram tills vi kom till flygplatsen utanför Glasgow igen. Där blev det bekymmer på hög nivå (ha ha, vilken lyckad ordvits). Först började de gnälla på att vi hade för tungt bagage ( 1,5 kg mer än tillåtna 30 kg). Vi stuvade om i väskorna och la lite i brorsans väska, men det var fortfarande för mycket. Fick slänga upp 36 pund för att de skulle bli nöjda vid incheckningen. Missade att visa upp kvittot på överviktsbetalningen, så när vi skulle vidare till flygplanet kom vi inte igenom för jag hade ingen biljett!! Svettigt värre! Fick springa och hämta biljetten och rusa vidare till planet. Egentligen behövde vi äta lunch, men det fanns inte tid till. Sprang in på toa för att byta på sonen. Medan jag tog av den gamla blöjan passade han på att kissa lite på byxorna och skorna. Nice! Inte mycket att göra åt. Vidare upp på planet kom vi faktiskt iväg några minuter före utsatt tid. Ungarna somnade nästan direkt, och maken och jag kunde äta i lugn och ro. Precis innan vi var hemma i Sverige igen vakande dottern och var kissnödig. Vi hade redan påbörjat landningen så det blev till att kränga på henne en av lillebrors blöjor och hoppas att den räckte till... Landningen var allt annat än mjuk, men vi överlevde.
Äntligen hemma igen! Borta bra, men hemma bäst!!
Kommentarer
Postat av: Micke
Välkommen hem
Trackback
