Spårlöst

Sitter och tittar på Spårlöst.

Som vanligt gråter jag redan i början av programmet.

Så mycket känslor. Spänning, oro, hopp.

De kommer att finna varann.

Jag vet.

Ändå gråter jag lika mycket varje gång.




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0