Tur i oturen

Var ute med barnen i trädgården. Vi skulle gå på promenad. Sonen satt i vagnen och dottern ville sätta dit ståbrädan som vi använde när hon var yngre. Brädan var på plats och vi skulle gå. Då började det regna, så jag  vände mig om för att ta in några dynor från altanen.

Rätt var det är så ligger barnen på varann, under vagnen, gallskrikande.

Instinktivt rycker jag upp vagnen och lyfter sonen som ligger ovanpå storasysterSom tur är finns maken i garaget intill så han kan trösta dottern. Egentligen tror jag inte att någon av barnen slog sig särskilt allvarligt, men rädda blev de båda två.  Såna där panikskrik är så obehagliga. Efter tröstande och lite frågor verkar det som om det enda som hänt är att dottern fått en mindre bula i pannan. Tack Gode Gud för det!

Kommentarer
Postat av: Pia

Ja, herregud, fort är det gjort!! Så himla skönt att det gick bra!! Puh!!



Du gav mig dock en idé till ett inlägg som jag måste skriva om.. om att de flesta olyckor händer i hemmet.. som min mamma alltid fnyste åt när hon läste dylika tidningar.. hon skulle snart bli varse om sanningen i dem!! Men det inlägget får bli i morgon.. Nu är det snart midnatt.. Kram på dig!!

2009-07-08 @ 23:31:09
URL: http://anjocapi.blogg.se/
Postat av: anne

Vårt värsta panikskrik var nog när äldste sonen slog igen bildörren och dottern hade på något helt obegripligt sätt fått fingrarna emellan. Jag vet inte hur snabbt jag var runt bilen när hon började skrika. Som tur var visade röntgen på inga skador. Hon hade väl väldigt mjuka fingrar där i 4-5 års åldern.

2009-07-09 @ 09:46:03
URL: http://annnne.blogg.se/
Postat av: Daniel

Stackars, men en liten bula kan man leva med!

2009-07-09 @ 11:38:26
URL: http://danielfagerholm.webblogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0