annabackhouse

Tänkte mig en sen morgon idag. Skulle inte göra nåt särskilt på förmiddagen, så det fanns alla möjligheter att få en sovmorgon och  en sen frukost. Trodde jag.

Sonen började gnälla vid 03.12. Han tystnade dock med nappen åter i munnen. När maken gick upp efter fyra (han skulle jobba extra idag) vaknade grabben till igen. Ville INTE sova. Fick ligga i vår säng, där redan dottern hade parkerat sedan midnatt.  Barnen turades om att lägga sig tvärs över sängen så att jag verkligen inte fick nåt utrymme. Hade nog ungefär en halvmeter i bredd att ligga på.  Men... det finns en gud. För omkring 05.00 somnade vi alla om och sen gick vi inte upp förrän efter åtta.

Låter det som att det bara är besvärligt med barn?  Nä, det är inte sant. Barnen är det finaste vi har. Man blir bara lite grinig när sömnen alltid ligger på minus...