annabackhouse

Såg precis veckans " House". Det handlade om en kvinna över 40 som fick en stroke när hon var gravid. Sen kom njursvikt, gulsot och annat i en följd. Det stod till slut klart att kvinnan skulle dö om man inte tog bort fostret (som vägde knappt 500 g). Eftersom hon var så pass gammal var det hennes sista chans att få barn.  Efter ett antal vändningar lyckades man rädda både mamma och barn genom att plocka ut fostret och operera det medan det fortfarande satt fast i navelsträngen. Så det föddes så småningom för andra gången. Allt gick väl, förstås. Det är ju TV vi pratar om. Men jag fick en sån stark känsla när jag tittade på programmet. Hur ska man egentligen välja i ett sånt läge? Ta bort fostret eller chansa på att båda överlever? Vem har rätt att bestämma över liv och död?

När programmet var slut gick jag direkt in till sonens sovrum och bara ställde mig och beundrade honom. Tänkte också på min stora flicka som låg på nerevåningen och sov. Hur mycket jag älskar henne, och allt hon är. 

Den kärlek man känner till sina barn är starkare än något annat.