annabackhouse

Sitter och småler åt maken. Han, dataexperten i familjen, lyckades med att låsa tangentbordet, och sen fick han inte igång det igen. Vem brukar jag alltid vända mig till om datorn krånglar, jo maken. Vem ska han fråga om inte ens han begriper?

Det fina i kråksången är att jag tycker att han sitter lite för mycket vid datorn i vanliga fall, och nu går det inte att spela... hihi, vad trist! Eller, nja, då kanske vi kan göra nåt annat istället.

Nähä, nu har han fixat den, med hjälp av en kompis. Säg den (skade)glädje som varar!