(Pass)a dig noga

Idag var dagen. Hela familjen skulle fixa nya pass. Efter flera samtal för att förvissa sig om öppettider och blanketter åkte vi in till stan för att ansöka om pass på polisstationen.  Redan på vägen mellan bilen och polishuset började dottern gnälla:
" Jag vill inte dit. Det finns ingen lekplats där! "
Drog in henne under protest. Tog en nummerlapp och uppmärksammade genast att medgivandeblankett skulle fyllas i innan man kom fram till kassan. Men var fanns blanketten? For med blicken, och hittade slutligen lapparna på bordet längre bort. Lokalen vimlade av folk, så att det skulle ta tid fattade man direkt. Medan jag fyllde i blanketterna passade maken barnen. Det fanns en liten lekhörna, trots allt, och där höll de till. Medan jag skrev fick sonen tag i en colaburk som någon ställt på lekbordet. Det som var kvar i burken hällde han naturligtvis på golvet. Snart blev det vår tur i kön. Vi bestämde att sonen skulle fotas först. Hmm, det var inte smidigt. Försök få en ett-åring att sitta stilla i en barnstol och titta rakt fram i två sekunder så får du se... Lock och pock hjälpte föga, han skulle inte sitta där, och inte titta framåt. Vi fick ta övriga så länge. Dottern höll på och klättrade på en pall intill, och henne fick jag släpa där ifrån skrikande. Hon ville inte heller fotas, men efter ett par försök blev det OK. Jag kände hur svetten rann, och önskade att vi var färdiga snart. Då skulle dottern sticka iväg och jag försökte hindra henne. Hon damp i golvet, skrek som en gris, och jag skämdes rejält för allt liv vi förde. Till slut hade vi fixat allt och kunde bege oss därifrån. Vilken tur att passen varar i fem år. Då slipper vi detta bökande med små barn nästa gång ( om vi inte har fått en liten till så dags...).

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0