Avundsjuk, jag är så avundsjuk...

Nu har sonen klättrat upp på soffbordet ungefär åtta gånger på mindre är fem minuter. Energin verkar aldrig ta slut. Själv är jag så trött att bara tanken på kvällsrutinerna gör mig matt...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0