annabackhouse

Sonen var vaken vid 02.20 inatt och höll på och härjade. Vi somnade inte om ordentligt förrän omkring 04.30. Snacka om att jag är seg!! Det ironiska  i sammanhanget är att sonen INTE mådde dåligt eller var ledsen. Han var jätteglad och sprallig mitt i natten, låg och fnissade och sparkade i sängen. Efter en ny blöja, en flaska välling och en massa sparkar i ryggen däckade han till slut bredvid mig i dubbelsängen. Pust!!! Och jag som har en jobbig dag framför mig. Vi måste till vårdcentralen och lägga om sonens förband efter en olyckshändelse i helgen. Det vet man aldrig hur smidigt eller osmidigt det blir...

Dottern höll på att klä på sig regnkläder. Byxorna hamnade lite på "sniskan" och hon skrattade och utbrast:
" Vilken stil jag har! "

Var kan hon ha hört det uttrycket förut? 

Dottern skriker hysteriskt nere i badrummet. Maken är i närheten och jag är på övervåningen.
" Vad är det?" ropar jag.
" Plåstret trillade av när pappa tvättade mina händer! "
" Ja, men, be honom sätta dit ett nytt då! Jag har inga plåster här uppe. "
Vid det här laget har dottern kommit upp till mig. Maken ropar på henne att komma ner, och motvilligt traskar hon ner igen.
Efter någon minut säger dottern förvånat:
" Pappa, du är ju bra på att sätt på plåster! "

 

Var med dottern på en klädaffär för att köpa leggings. Hon hittade ett skärp som hon ville ha. Det var ett "one-size"-bälte, så jag sa att det var ju praktiskt för ett sånt kan man ha länge.
" Då är det funktionellt" säger min lilla tre-åring. En annan kund som stod intill bara gapade över dotterns ordval...

Lite senare stod vi i kön för att betala. När det blev vår tur sa expediten:
" Ska du få nya strumpor?"
Dottern svarade snabbt:
" Det är leggings..."

Skulle sätta upp håret på dottern före frukosten för att slippa matkladd. Hämtade en hårsnodd och gick tillbaka till köket. Skulle börja sätta upp en svans när jag upptäckte att det inte fanns något hår att sätta upp... var på väg att försöka göra en svans i sonens kortklippta hår... Hmmm, snacka om förvirrad!

Jaha, då var det klart, eller??????????????

Kul så länge det varade.

Det är då typiskt! Bara för att jag antydde att en seger inte är självklar så går ryssarna och gör mål efter 25 minuter.
Scheisse! Nu är det upp till bevis, killar! Make me a believer...

Tittar förstås på fotbollen. Undrar om det går vägen för våra svenska grabbar? De BORDE fixa en poäng i alla fall,  men man vet aldrig...

Kör så det ryker!!!

Såg igår kväll att Ingela Agardh hade avlidit till följd av cancer. Visste att hon varit sjuk en längre tid, men trodde inte att det var så pass akut. Hon var en beundransvärd människa i mina ögon. Lugn och sansad men ändå skarp, och hon hade alltid nära till skratt. Trist att hon skulle dö så ung...

Tänker så klart på min pappa, som gick bort redan vid 52 års ålder pga cancer. Saknar dig pappa!! Din fina personlighet och dina kloka men också roliga kommentarer kommer alltid att finnas kvar i mitt minne. 

Nu har du ytterligare en skarp hjärna att snacka med där du är ...
 

Sonen (16 månader) satt och tittade på TV, Musses klubbhus. I programmet säger Musse till barnen som tittar:
" Vill du komma med till mitt klubbhus?"
" JA", svarar grabben brevid mig i soffan högt och tydligt...

Dottern satt på toa och skrek (förmodligen för att hon inte hade tid att gå och kissa enligt henne själv).
" Varför skriker du? " frågade jag.
" Mamma, du är snäll" svarade hon.
" Men om du skriker så när jag är snäll, hur ska du då låta när jag är elak?" frågade jag.
" Helt hysteriskt." svarade hon.

Snacka om att tänka snabbt...

Tidigare i kväll kom regn samtidigt som solen sken, vilket resulterade i en magnifik regnbåge. Visade dottern som var rejält exalterad.
" Kan vi gå till den, mamma?"

Barnen var i trädgården och lekte. Flickan höll på att bygga något vid gungställningen. Hon spände hopprep mellan gungorna och sa plötsligt till lillebror:
" Nu blir du snopen! Jag ska inte bygga en affär, jag bygger en SKOLA! "

Tidigare hade hon tjatat om att hon skulle bygga en affär typ hundra gånger...

Skulle göra jordgubbstårta med dottern. Höll på att lägga på grädden. Frågade hur många jordgubbar dottern trodde att det skulle gå åt.
" Kanske 50 minuter?" svarade hon glatt.


 

Dottern hade tråkigt. Visste inte vad hon skulle göra. Suckade.
" Jag vill bygga en koja."
Jag tänkte att det bara var att sätta igång. Vad hindrade henne? Idéer?
" Ta en filt och lägg på bordet. "
Stort fnitter. Hon började greja med filtar, kuddar och dylikt. Inte en sur min i sikte!

Ibland behövs bara en pytte-knuff för att vända sura miner till glatt skratt...

Sitter och väntar på att lilleman ska inse att han är trött. Lade honom nyss för han höll på att somna i soffan.  Han har bara sovit ca 9 timmar inatt, vilket är på tok för lite för en ett-åring. Men det svåra är att när han är så där över-trött tar det bara längre tid att få honom att varv ner. Ologiskt, men sant. Tålamod...

Hade en intensiv dag igår. Först var grannen på besök med sina två minsta barn (2 och 5 år) under förmiddagen. Jag hade båda mina hemma också, så det var full fart från att de kom till att de gick hem igen. Sedan åt jag lunch med barnen, och en liten stund senare kom en annan vän hit med sina två små. De är 3 år respektive 4 månader. Lilltjejen gör inte mycket väsen av sig, men stora pojken härjade rätt friskt tillsammans med min dotter.   Jag hade folk hemma från 10.00 till 20.00 förutom ett par timmar mitt på dan. När gästerna hade åkt var det dags att städa i trädgården och röja i köket. Suck...
Men ändå, det är jättekul att umgås med vänner, och när de har barn i mina barns ålder slipper man sysselsätta sina egna en hel dag. Inte fel!!

Sitter just och funderar på hur jag ska få till planeringen för de närmsta dagarna. Hade inget bokat nyss, nu är alternativen för många helt plötsligt. Vad ska man välja? Vad är viktigast? Vad vill jag? Suck... Kan någon ge mig ett tecken???

Satt och tittade på fotbollen igår kväll. " Inget " hände i första halvlek. Jaha, tänkte jag. Lika bra att gå och lägga sig.Stängde av tv:n vid 21.45.

 Som vanligt hände allt under sista halvan... Hur som helst, HEJA SVERIGE!!

Läste  i dagens tidning om en tvåbarnsmor som förlorat  två barn.   En hade ett hjärtfel och föddes död i vecka 20 och en föddes död i vecka 37 pga att moderkakan brustit. I dagarna väntar denna kvinna sitt femte barn. Hur vågar man ta risken efter såna erfarenheter?  Vissa går runt hela livet och klagar på bagateller, medan andra tar sig igenom vad som helst. Vi 
människor är sannerligen olika...