annabackhouse

Hade några vänner här på fika. Satt ner och drack kaffe i godan ro. Synd att det sällan varar så länge. När sonen bestämt sig för att han fikat färdigt reser han sig upp i barnstolen och jag hinner med nöd och näppe fånga honom i luften innan han landar med näsan i golvet. Sedan drar han iväg fortare än kvickt till trappen för att försöka klättra upp. Hämtar honom där och ställer ner honom på köksgolvet. Stänger grinden och toadörren (har inte lust att låta sonen dyka i toastolen). Han fortsätter glatt in i syrrans rum och sitter helt plötsligt på hennes bord och tänker börja äta på ett papper som storasyster varit vänlig nog att lägga där. Tar med honom in i köket igen och placerar honom i makens knä. Följer med dottern för att tvätta händerna för andra gången. Kommer tillbaka till köket och möts av en storgråtande son som precis farit fram och tillbaka i knät tills han ramlat  och slagit ansiktet i golvet. Han knatar iväg till rummet ut mot altanen och hittar en kasse med glasburkar som av någon anledning inte hittat ner till källaren. Han börjar plocka med burkarna. Hämtar honom ännu en gång, stänger även den dörren och går tillbaka till köket. Vid det här laget har både maken och gästerna hunnit avsluta fikat medan min kaffemugg forfarande är halvfull... Visst är det avslappnande och trevligt med en fika tillsammans med vänner!