Telefonsamtal
Idag hade jag ett mycket märkligt telefonsamtal.
En person som jag känner rätt väl framstod plötsligt som en främling.
Gemensamma erfarenheter var fortfarande glasklara för henne.
Saker som hänt för länge sen berättade hon också helt korrekt om.
Men det som är nu.
Ett enda kaos.
En och annan glimt av kontroll.
Och sen.
Förvirring.
Så sorgligt.
Var är den person jag kände?
En person som jag känner rätt väl framstod plötsligt som en främling.
Gemensamma erfarenheter var fortfarande glasklara för henne.
Saker som hänt för länge sen berättade hon också helt korrekt om.
Men det som är nu.
Ett enda kaos.
En och annan glimt av kontroll.
Och sen.
Förvirring.
Så sorgligt.
Var är den person jag kände?
Kommentarer
Postat av: Eva
oj vad tråkigt! vad har hänt på vägen? kanske är hennes liv så kaotiskt att det inte går att berätta på ett sansat sätt så att det därför bara blir glimtar. Jag förstår att det kändes märkligt för dig!
Postat av: Eva
SV: åh, då förstår jag, så oerhört tråkigt!
Jag har arbetat med just dementa i många år så jag förstår mycket väl vad ni går igenom. Det är en hemsk sjukdom. För den som drabbas blir det bättre när det blir sämre säger man och så är det ju faktiskt. När man inte längre märker själv att det är något som är fel så blir man lugnare. Man säger ju också att det är de anhörigas sjukdom och det stämmer det med. Jag hoppas att du ändå på något vis kan hitta vägar och ta tillvara de fina stunderna ni kommer att hinna få. Kram!
Trackback
