annabackhouse

Tänk dig följande:

Lunchen är snart tillagad. Sonen, som är trött, gnäller vid spisen för att han dessutom är vrålhungrig. Det är han i och för sig jämt, men vissa gånger visar han sitt missnöje tydligare. Som idag. Han försöker desperat att få oss att lägga upp mat på hans tallrik. Men det är typ två minuter kvar tills potatisen är färdigkokt. Det är tacken för att man inte kör med halvfabrikat utan gör riktigt potatismos...

När maten väl är klar vill sonen INTE ha nåt. Han blir galen när vi sätter honom på hans stol, och stegrar sig som en vild unghäst. Ylar och snorar. Nöjer sig inte förrän han får sitta i mitt knä. Men äta tänker han inte göra. I alla fall inte det vi lagat. Han tar en morotsstav och börjar gnaga på.

Fortfarande är han så ilsk, att han svettas av ansträngningen. Han känns nästan febrig. Jag försöker ge honom en tugga av maten, men han blir så vansinnig att han släpper ut några toner som får oss att hoppa högt. Katten, som just skulle upp på bänken där han har sin mat, tvärvänder panikslaget mitt i hoppet då han hör de gälla tonerna.

Till sist har sonen lugnat sig något och vill ha sin mat. Men sitta på sin egen stol, det har han inte tänkt.

Dagens önskan: tålamod. Både till mig och till sonen.