Vänskap

Sitter och grunnar över vad vänskap egentligen innebär.

Fick ett mail från en som jag trodde var en vän, där hon ena sekunder säger att hon inte är avundsjuk på mitt liv, och i nästa ger exempel som bevisar motsatsen. Varför är det så lätt att missförstå varann? Jag tycker att jag har varit en god vän, lyssnat, stöttat, peppat, försökt ge exempel från egna erfarenheter som visar hur lika barn är för att få henne att se att vi har mycket gemensamt, varit generös med barngrejer som vi inte behöver längre (kläder, bilstol) , men framför allt LYSSNAT i timtal på hennes bekymmer.

Hon är ensamstående med två barn. Det är antagligen mycket tuffare än jag kan förstå, men det betyder väl inte att jag måste sörja över att JAG lever i en kärnfamilj. Bara för att hon har det kämpigt betyder väl inte det att jag måste ha det likadant för att vi ska kunna vara vänner?

Hon tycker att jag INTE varit uppriktig med allt i mitt liv. Men bara för att en vän berättar ALLT för mig, måste jag då berätta allt för henne? Är det inte upp till mig att välja vad jag berättar för mina vänner? Dessutom har jag inte velat belasta henne med mina " bekymmer"  (alla har ju sitt) , då hon haft så mycket att grunna över själv.

 Alla tolkar ju på sitt vis.  Hoppas att hon förstår att jag bara velat vara en vän att stödja sig emot. 

Kommentarer
Postat av: Åsa

Tråkigt att höra detta; jag hoppas att det löser sig.



Tänkte bara kolla om du ville följa med till Rosenlund på lördag? Vi är ju färdiga med fastan då! Jippi! Jag antar att vi åker härifrån vid 10 tiden, så vi är väl där lite efter 11 och så stannar vi nog till kl 16 kanske. Du kan väl höra av dig.



kram

2009-03-02 @ 16:57:03
URL: http://asabackhouse.blogg.se/
Postat av: Åsa

Hej igen!



Kl 13 går jättebra, det lär nog inte vara några problem att hitta oss!



kram

2009-03-02 @ 20:35:11
URL: http://asabackhouse.blogg.se/
Postat av: Pia

Det där är personer som bara tar och tar och nästan aldrig ger tillbaka. Tyvärr.. Man ska inte behöva skämmas för att man är mamma, pappa, barn.. Det är tufft att vara ensamstående, det kan jag fatta även om jag aldrig varit det, men som du skrev.. det är väl ändå inte vårt fel. När du pratat med henne och ni sagt hejdå, känner du dig helt slut och tom då?? Isåfall är det en typisk energitjuv du har att göra med. Såna suger ut och tar med sig din energi..



Jag hoppas ändå att det löser sig för er!! Kram!

2009-03-02 @ 22:51:48
URL: http://anjocapi.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0