annabackhouse

Nu har jag snart landat. Det tog en stund att komma ner på marken, efter morgonens avslutning i kyrkan.

Barnen glittrade, sjöng av hjärtans lust, fnissade, stampade, skrattade och applåderade. Rektorn berättade en saga om det eviga lärandet. Fyndigt, genomtänkt och hjärtligt. Sånger om sommaren avlöste varann. Kände att tårarna var på väg. Inte än, tänkte jag och bet ihop.  Psalmerna berörde precis så där som de brukar göra. På djupet. Högtidligt och innerligt. Med preludiet ljudande omkring oss gick vi ut ur kyrksalen, och stannade till i entren. En av mina elever kom fram och ville önska glad sommar. Då brast det. Jag höll om denna lilla flicka, och vår kram blev lång...

Fortsatte ut och möttes av kramar, blommor, lyckönskningar och en enorm värme (trots envist regnade).

Med famnen full av blommor gick jag vidare, från avslutningsceremonin, till en lång, härlig sommar.