annabackhouse

Kom hem från jobbet med två trötta ungar i släptåg. De fick sätta sig vid köksbordet och rita medan jag lagade mat. Det var inget som var bra nog åt lilleman. Han bara grät och grät, oavsett vad jag gjorde. Han snorade, då snöt jag. Då grät han ännu mer. Suck! Storasyster tog kritorna han ville ha. Ännu mera gråt. Att försöka med nappen var lönlöst. Han var supergrinig. Tänkte att han kanske var för trött.

Men när maten var klar (köttfärssås och pasta tar inte så lång tid att göra) slängde han sig på tallriken som om han inte sett mat förr. Tänk att man kan bli så hungrig att man gråter! Och då vet jag att han ätit lunch vid 13.00 och ett mellanmål vid 15.30, så hungern borde inte vara så överhängande. Antar att han är inne i en sk tillväxtperiod. Efter maten var min glada kille tilbaka igen...