Monstergetingar och oväder
Vilken morgon!!! Huvudvärken trycker ihop min skalle så det känns som om hela jag ska komprimeras och försvinna...
Igår kväll somnade ungarna ganska vettigt, omkring åtta, och jag satte mig vid TV:n för att äta lite och titta på Ceasar " The Dogwhisperer". Han är så intelligent den mannen. Efter programmet var slut tittade jag lite på Facebook och chattade med en släkting från Irland.Det började bli sent, men jag höll på med en bra bok (Sjöjungfrun av Läckberg) som både är spännande och får mig att gråta, och efter att jag stängt av datorn var jag tvungen att läsa en stund.
Satt i sängen och läste ett avsnitt som fick tårarna att trilla precis när maken kom hem från jobbet runt midnatt. Eftersom han ville se lite på TV en stund satte jag mig i soffan och läste vidare. Plötsligt var det något som surrade i rummet. Det såg ut som en humla, men visade sig sedan vara en jättestor geting. Jag hatar getingar och bad maken att smälla till den. Han dödade den med en tidning och allt var frid och fröjd... i några sekunder. Sen upptäckte vi att det fanns fler getingar inne i rummet där sonen sover. Hans fönster var öppet pga av hettan, och tydligen var det massor av getingar utanför. När vi försökte ta ut ett par stycken kom det bara in fler. Just då såg jag att det var en bamsing till geting i sonens säng! Jag slet upp det stackars barnet och sprang därifrån medan maken jagade vidare på de usla kräken som surrade och bråkade mitt i natten. Till slut var alla getingar döda och vi kunde lägga oss igen. Då var sonen klarvaken...
Efter en flaska välling, lite bokläsning, gos och övertalning somnade väl pojken omkring 01.30. Jag lyfte ner honom i spjälsängen som vi tillfälligt fått släpa in i vårt rum. Somnade och sov i så där två minuter, sen lystes hela rummet upp av en bautablixt. Jag har egentligen två stora fobier, den ena är att bli stucken av flera stora getingar och den andra är att blixten ska slå ner i vårt hus. Och nu när vi precis bekämpat getingarna, var det ovädrets tur att bråka med mig... Det blixtrade och dundrade om vartannat en stund och jag tänkte att den här natten blir det väl ingen sömn. Min stora rädsla för oväder bottnar i en upplevelse i barndomen då jag såg en hel ladugård full med djur brinna upp pga av ett blixtnedslag. Inget man glömmer i först taget...
Jag somnade nog efter två någon gång, och sen var det full fart på ungarna vid åtta igen. Tur att man är Superwoman...
Igår kväll somnade ungarna ganska vettigt, omkring åtta, och jag satte mig vid TV:n för att äta lite och titta på Ceasar " The Dogwhisperer". Han är så intelligent den mannen. Efter programmet var slut tittade jag lite på Facebook och chattade med en släkting från Irland.Det började bli sent, men jag höll på med en bra bok (Sjöjungfrun av Läckberg) som både är spännande och får mig att gråta, och efter att jag stängt av datorn var jag tvungen att läsa en stund.
Satt i sängen och läste ett avsnitt som fick tårarna att trilla precis när maken kom hem från jobbet runt midnatt. Eftersom han ville se lite på TV en stund satte jag mig i soffan och läste vidare. Plötsligt var det något som surrade i rummet. Det såg ut som en humla, men visade sig sedan vara en jättestor geting. Jag hatar getingar och bad maken att smälla till den. Han dödade den med en tidning och allt var frid och fröjd... i några sekunder. Sen upptäckte vi att det fanns fler getingar inne i rummet där sonen sover. Hans fönster var öppet pga av hettan, och tydligen var det massor av getingar utanför. När vi försökte ta ut ett par stycken kom det bara in fler. Just då såg jag att det var en bamsing till geting i sonens säng! Jag slet upp det stackars barnet och sprang därifrån medan maken jagade vidare på de usla kräken som surrade och bråkade mitt i natten. Till slut var alla getingar döda och vi kunde lägga oss igen. Då var sonen klarvaken...
Efter en flaska välling, lite bokläsning, gos och övertalning somnade väl pojken omkring 01.30. Jag lyfte ner honom i spjälsängen som vi tillfälligt fått släpa in i vårt rum. Somnade och sov i så där två minuter, sen lystes hela rummet upp av en bautablixt. Jag har egentligen två stora fobier, den ena är att bli stucken av flera stora getingar och den andra är att blixten ska slå ner i vårt hus. Och nu när vi precis bekämpat getingarna, var det ovädrets tur att bråka med mig... Det blixtrade och dundrade om vartannat en stund och jag tänkte att den här natten blir det väl ingen sömn. Min stora rädsla för oväder bottnar i en upplevelse i barndomen då jag såg en hel ladugård full med djur brinna upp pga av ett blixtnedslag. Inget man glömmer i först taget...
Jag somnade nog efter två någon gång, och sen var det full fart på ungarna vid åtta igen. Tur att man är Superwoman...
Kommentarer
Trackback
